Utredning: Konkurrenskraftsavtalet fick en bestående inverkan på hur socialskyddsavgifterna fördelas

I en utredning som social- och hälsovårdsministeriet beställde behandlas konsekvenserna av ändringarna av betalningsandelarna av socialskyddsavgifterna och av användningen av socialskyddsavgifter som ett verktyg för ekonomisk politik. Utredningen gjordes av Labore. 

Konkurrenskraftsavtalet mellan arbetsmarknadens centralorganisationer ingicks den 29 februari 2016. När det gäller socialskyddsavgifterna gick avtalet ut på att höja arbetstagarens arbetspensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift och att sänka arbetsgivarens andelar av dessa avgifter med motsvarande belopp. Avtalet betydde att sänkningen av arbetsgivarens socialskyddsavgift var minst 0,58 procentenheter från och med år 2020.  

I början av år 2023 har man i offentligheten diskuterat om de betalningsandelar av socialskyddsavgifterna som ändrades i konkurrenskraftsavtalet borde återställas till den nivå de var på före konkurrenskraftsavtalet. 

I utredningen behandlas konsekvenserna av ändringarna av betalningsandelarna av socialskyddsavgifterna och de generella konsekvenserna av användningen av socialskyddsavgifter som ett verktyg för ekonomisk politik. Rapporten innehåller också en jämförelse av hur socialskyddsavgifterna fördelas mellan arbetsgivare och löntagare i Finland och i Finlands centrala jämförelseländer Sverige, Danmark, Norge och Tyskland.  

I rapporten konstateras det att det endast var den ändrade fördelningen av betalningsbördan med socialskyddsavgifterna som kvarstod efter konkurrenskraftsavtalet.  Ändringen sänker arbetsgivarnas arbetskraftskostnader, minskar de försäkrades nettoinkomster och leder till ett finansieringsunderskott inom den offentliga sektorn. Därmed orsakar ändringarna i socialskyddsavgifterna också ett tryck på att ändra utgifterna inom den offentliga ekonomin och eventuellt också skatterna. I ljuset av tidigare empirisk forskning kan man också anta att ansvaret för åtminstone en del av arbetsgivarens avgifter överförs till löntagarna på lång sikt. Enligt rapporten är det svårt att bedöma effekterna på beskattningen.  

Enligt kalkylerna i rapporten skulle de försäkrades avgifter sjunka med sammanlagt 1,68 procentenheter om de försäkrades socialskyddsavgifter skulle återställas från nivån för 2022 till den nivå de var på år 2016.  Om socialskyddsavgifterna återställs till nivån för 2016 ökar arbetstagarnas inkomster med 1644 miljoner euro. Beskattningen skulle skärpas med ungefär 1 miljard euro, vilket innebär att nettoeffekten skulle vara ungefär 700 miljoner euro. Om socialskyddsavgifterna skulle återställas till nivån för 2016 från den nivå de var på år 2021 skulle arbetsgivarnas avgifter öka i genomsnitt med 2,42 procentenheter. Då skulle den offentliga sektorns inkomster öka med 1487 miljoner euro på basis av lönesumman år 2021.  Företagsskatteprocenten urholkar effekten till 1189 miljoner euro. Om socialskyddsavgifterna återställs till betalningsgrunderna och nivån för 2016 stärks den offentliga ekonomin således med 723 miljoner euro. 

Mer information: 

Juho Orjala, statssekreterare, tfn  0295 163 424, [email protected]

• Rapporten på Labores webbplats (på finska)