Hyppää sisältöön
Media
Valtioneuvosto etusivu

Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning om det reviderade utsläppshandelsdirektivets konsekvenser för Finland

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 30.6.2017 9.36 | Publicerad på svenska 1.7.2017 kl. 17.06
Pressmeddelande 325/2017

De ändringar som föreslås i utsläppshandelsdirektivet inför den fjärde handelsperioden 2021–2030 har betydande konsekvenser för industri- och energisektorn i Finland, om priset på utsläppsrätter börjar öka till följd av de striktare utsläppsmålen och marknadsstabilitetsreserven. Det är utsläppshandelns indirekta effekter, det vill säga att priset på utsläppsrätter överförs på priset på el, som har de största konsekvenserna för industrin i Finland. Inom energisektorn ökar kostnaderna för användning av fossila bränslen och torv, varvid det blir mer lönsamt att använda förnybara energikällor. Detta konstateras i utredningen Det förnyade utsläppshandelsdirektivets påverkan på Finlands energisektor och industri.

Utsläppshandeln inom Europeiska unionen är indelad i handelsperioder, och kommissionen har föreslagit att utsläppshandelsdirektivet ändras inför den fjärde av dessa (2021–2030). Syftet med ändringarna i direktivet är att göra utsläppshandelssystemet förenligt med EU:s klimat- och energipolitiska ramar som gäller fram till 2030. Efter kommissionen har också Europaparlamentet och Europeiska unionens råd lagt fram sina ändringsförslag, och utifrån dessa förhandlas det nu om vilka ändringar som slutligen ska göras i direktivet.

De ändringar i utsläppshandelsdirektivet som har största inverkan på priset på utsläppsrätter gäller marknadsstabilitetsreserven, det antal utsläppsrätter som årligen överförs till reserven och höjningen av den linjära minskningsfaktor som årligen minskar de totala utsläppen. Det föreslås också ändringar i bland annat mängden av och grunderna för gratis tilldelning av utsläppsrätter. Dessutom föreslås det att en innovationsfond inrättas.

Ändringarna i utsläppshandelsdirektivet påverkar energisektorn i Finland i huvudsak på tre sätt. Det stigande priset på utsläppsrätter ökar de kostnader som förvärv av utsläppsrätter föranleder de energiproducenter som använder fossila bränslen och torv. Värdet på den el som produceras stiger dock i och med att priset på utsläppsrätter överförs på marknadspriset på el. De ändringar som gäller gratis tilldelning av utsläppsrätter påverkar dessutom de kostnader som förvärv av utsläppsrätter föranleder aktörerna inom fjärrvärmesektorn. Elpriset för konsumenterna stiger i någon mån om priset på utsläppsrätter stiger. Kostnadsutvecklingen för fjärrvärme beror däremot på produktionsformen och de bränslen som används. Också bland annat kostnaderna för användning av jordvärme stiger i och med att elpriset stiger.

De ändringar som gäller gratis tilldelning, priset på utsläppsrätter och elpriset har de största konsekvenserna för industrin

Även under den fjärde handelsperioden kommer industrin och värmeproduktionen att tilldelas utsläppsrätter gratis. Branscher som löper risk för koldioxidläckage tilldelas utsläppsrätter på basis av EU-omfattande riktmärken. Också gratis tilldelning av utsläppsrätter till övriga industrisektorer och till värmeproduktionen baserar sig på dessa riktmärken (benchmarks), men andelen utsläppsrätter som tilldelas gratis är betydligt mindre. Resten av utsläppsrätterna auktionerar medlemsstaterna ut. Ju mindre mängden gratis tilldelning är, desto större är förutom de intäkter som medlemsstaterna får från auktionerna också industrins utgifter för förvärv av utsläppsrätter.

Kommissionen föreslår en ändring i direktivets definition av industrier som löper betydande risk för koldioxidläckage och är därmed berättigade till gratis tilldelning. I utredningen bedömdes det att ändringen i läckageförteckningen kan leda till att industrin i Finland under den fjärde handelsperioden går miste om cirka 10 procent av de gratis utsläppsrätter som den tilldelades under den tredje perioden. Inför den fjärde handelsperioden har det också lagts fram förslag om att de riktmärken som utgör grunden för gratis tilldelning ska ses över med beaktande av den faktiska produktspecifika utsläppsutvecklingen. Utifrån detta uppskattas det att mängden gratis tilldelning av utsläppsrätter till de industrisektorer som är berättigade till gratis tilldelning minskar under den fjärde handelsperioden med cirka 5 procent jämfört med 2017.

Den finländska exportindustrins konkurrensställning påverkas mest av ändringen i priset på utsläppsrätter. De indirekta kostnader som orsakas av att priset på utsläppsrätter överförs på priset på el medför de största konsekvenserna. Stålindustrin och pappers- och massaindustrin i Finland är mindre utsläppsintensiva men mer elintensiva än i Europa i genomsnitt. Det höjda priset på utsläppsrätter leder därmed till att de kostnader som föranleds industrin i Finland ökar mer än de kostnader som föranleds de europeiska konkurrenterna. Detta å sin sida minskar lönsamheten för industrin och kan försämra företags investeringskapacitet.

Med tanke på Finlands industri och utveckling av tekniska innovationer är det positivt att den nuvarande NER300-fonden enligt ändringsförslaget ska ersättas med innovationsfonden, som ska omfatta flera slags olika tekniker. Möjligheterna att få finansiering för ett utvecklingsprojekt blir bättre om ett större antal mindre företag och projekt är stödberättigande. Detta kan ytterligare stödjas genom ett nationellt program inom vars ramar man kan samla ihop mer företag kring ett och samma utvecklingsprojekt. Utvecklingsprojekten kan också stödjas genom nationell reglering för att säkerställa de företagsekonomiska förutsättningarna för demonstrationsprojekten. De slutgiltiga kriterierna för beviljande av finansiering ur innovationsfonden är ännu öppna, men i och med den föreslagna direktivändringen ska fonden även omfatta mindre projekt och projekt med en lägre teknisk mognadsgrad.

Slutgiltiga EU-beslut om ändring av utsläppshandelsdirektivet fattas förmodligen under 2017. Direktivet utgör också grunden för lagen om utsläppshandel, i fråga om vilken reformarbetet inleds efter de slutgiltiga EU-besluten.

Utredningen har gjorts av Pöyry Management Consulting Oy inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2017.

Utredningen Det förnyade utsläppshandelsdirektivets påverkan på Finlands energisektor och industri (på finska)

Mer information om statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet: tietokayttoon.fi

Ytterligare information:

Juha Känkänen, ledande konsult, Pöyry Management Consulting Oy, tfn 040 348 5340, juha.kankanen(at)poyry.com

Timo Ritonummi, industriråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4798, timo.ritonummi(at)tem.fi

Marjo Nummelin, konsultativ tjänsteman, miljöministeriet, tfn 029 250 227, marjo.nummelin(at)ym.fi

 
Sivun alkuun