Utredning: En enda ansvarig myndighet och nationell styrning främjar och förenhetligar närståendevården
Enligt en utredning av social- och hälsovårdsministeriet är nationell styrning det bästa sättet att främja närståendevårdares likabehandling och stödja närståendevårdarna. På andra plats kommer att precisera grunderna för beviljande av stöd och arvodeskategorierna i lagen om stöd för närståendevård. Det är enligt utredningen inte ändamålsenligt att ha två myndigheter som ansvarar för närståendevården eftersom det gör systemet mer invecklat, ökar den administrativa bördan och försämrar tillgången till tjänster.
Stödet för närståendevård är en helhet som består av tjänsterna till de som behöver vård och av det vårdarvode, den ledighet och de stödtjänster som beviljas till närståendevårdare. Både för närståendevårdaren och för den som behöver vård är det viktigt att servicehelheten är klar och tydlig och att ärendena kan skötas via en enda myndighet.
Vid halvtidsöversynen beslutade regeringen att utreda om lagstiftningen om stödet för närståendevård kan förenhetligas och/eller om utbetalningen av vårdarvodet kan koncentreras till Folkpensionsanstalten (Fpa). Enligt den färska utredningen ger den gällande lagstiftningen och det faktum att närståendevården ingår i välfärdsområdenas socialvård en god grund för att utveckla stödet så att det stärker närståendevårdarnas likabehandling och förutsättningar att orka arbeta.
Bättre närståendevård och enhetligare förfaranden genom styrning
Genom den nationella styrningen kan man främja en verksamhet som har enhetliga grunder för beviljande av stöd och som verkställer den gällande lagstiftningen bättre. Ett av syftena är till exempel att närståendevårdare ska använda sina lediga dagar i större utsträckning och att de ska få bättre stöd för att orka arbeta.
Styrningen sköts i samarbete med välfärdsområdena, och samtidigt följer man upp förändringar i verksamheten och bedömer utvecklingsbehov. Institutet för hälsa och välfärd (THL) publicerar år 2026 en handbok om närståendevård som riktar sig till välfärdsområdena och som ska stödja förenhetligandet av förfarandena.
Förfarandena i välfärdsområdena har redan förenhetligats
Arbetet med att förenhetliga grunderna för beviljande av stöd för närståendevård började i välfärdsområdena redan när välfärdsområdena grundades, och därför har likabehandlingen av närståendevårdare förbättrats under de senaste åren. Det finns fortfarande regionala skillnader, men utvecklingen går i en positiv riktning. Majoriteten av välfärdsområdena har till exempel gått över till tre arvodeskategorier i stället för fyra. Förändringarna i fråga om arvodena och grunderna för beviljande av stöd tyder på att förfarandena kommer att bli enhetligare under de närmaste åren.
Skillnaderna mellan välfärdsområdena när det gäller till exempel den lägsta kategorin för vårdarvode har minskat i och med den höjning av minimiarvordet inom stödet för närståendevård som gjordes den 1 januari 2026.
Närståendevården bör granskas som en del av de tjänster i välfärdsområdena som stöder boende hemma. Närståendevården är ofta ett kostnadseffektivt sätt för välfärdsområdena att tillgodose servicebehoven, och många välfärdsområden har därför som mål att öka närståendevården.
Mer information
Sanna Ahonen, specialsakkunnig, tfn 0295 163 092
Hannele Tanhua, specialsakkunnig, tfn 0295 163 290
E-postadresserna har formen [email protected].