Statsminister Paavo Lipponen vid Krigsinvalidernas Brödraförbunds 60-årsjubileum 18.8.2000
Kan någon som har upplevt ett krig glömma detta? Lättast att glömma torde det vara för det fåtal personer som inte förlorat någonting värdefullt i kriget. Svårare är det för dem som mist sitt hem eller sin hembygd. Också de som förlorat sin livskamrat eller en nära anförvant har svårt att glömma kriget. Allra svårast att glömma är det dock för krigsinvaliderna. Begränsningarna i rörligheten, smärtorna och värken gör sig dagligen påminda. En förlorad arm eller ett förlorat ben är borta för evigt, den krigsblinda ser inte och den ryggmärgsskadade kan aldrig gå.
President J.K. Paasikivi sade ju i tiden att all visdom grundar sig på erkännandet av fakta. Krigsinvaliderna blev tvungna att själva erkänna faktum och att anpassa sig till den nya livssituationen. Efter kriget blev krigsinvaliderna tvungna att ge prov på verklig tapperhet.
Men också tragiska historiska händelser för ofta med sig någonting positivt i framtiden. Efter vinterkriget ledde vapenbrödraandan till att finländarna antog nya attityder och började tänka i nya banor. De gemensamma ansträngningarna och prövningarna skapade denna anda. Motsättningarna i samhället lindrades samtidigt som det sociala tänkesättet och det gemensamma ansvaret vann terräng. Det var till stor del vapenbrödraandans förtjänst att jämlikheten medborgarna emellan ökade efter krigen. De hemförlovade soldaterna tog itu med att skapa ett nytt och bättre samhälle.
Min generation är barn till föräldrar som upplevt kriget. När vi växte upp till opinionsbildare i samhället framstod den äldre generationen i våra ögon som stel i sina värderingar och ovillig till förändringar och reformer. Nu efteråt inser man att de traditionella finländska värderingarna gällande jämlikhet, demokrati och frihet förenade oss redan då.
I dag firar Krigsinvalidernas Brödraförbund sitt 60-årsjubileum. Marskalk Mannerheim, som talade vid förbundets konstituerande möte den 18 augusti 1940 i Jyväskylä, vädjade till livstron hos de unga män och kvinnor som hade förlorat sin hälsa i kriget samt till människans inneboende resurser och krigsinvalidernas inbördes samarbete. Brödraförbundet skred till verket med utgångspunkt uttryckligen i Mannerheims ord. Krigsinvaliderna behövde sitt eget samfund, en gemenskap där man kunde utbyta tankar och åsikter med personer som gått igenom samma upplevelser.
Krigsinvalidernas Brödraförbund är inte bara en brödraorganisation, den är också en omsorgs- och intresseorganisation. I sitt arbete har förbundet framför allt främjat krigsinvalidernas möjligheter att bo i sina egna hem så länge som möjligt. Detta är krigsinvalidernas egen vilja och förenligt med samhällets intresse. Under 1990-talet har förbundet med stöd av Penningautomatföreningen genomfört en rådgivnings- och reparationskampanj gällande renovering av krigsinvalidernas bostäder. Med hjälp av denna alltjämt pågående verksamhetsform har redan ca 8 000 krigsinvaliders hem reparerats och invalidernas möjligheter att klara sig på egen hand därmed underlättats avsevärt. Samtidigt har också behovet av anstaltsvård minskat. Finland behöver denna typ av vapenbrödraanda. Det rådgivningsarbete som Brödraförbundet bedriver för att trygga krigsinvalidernas lagstadgade rättigheter har likaså varit värdefullt.
I regeringsprogrammet sägs att frontveteranernas förmåner utvecklas och krigsinvalidernas förmåner utvidgas inom ramen för de resurser som frigörs. Vid sidan av att möjligheterna till ersättning för ombyggnadsarbeten i krigsinvalidernas bostäder utökats har man på förslag av regeringen i år höjt det extra fronttillägget avsevärt. Denna stödåtgärd gäller de veteraner och krigsinvalider som har de allra lägsta inkomsterna. Regeringen är lyhörd för veteranorganisationernas gemensamma önskemål och kommer också i framtiden att agera i enlighet med sitt program.
Ärade krigsveteraner, Ni marscherar i dag på Senatstorget. Denna plats är historisk. Torget har under seklernas gång utgjort skådeplatsen för många olika slags processioner, men knappast någon av dem har varit lika ståtlig som Er marsch.