Hyppää sisältöön
Valtioneuvosto ja ministeriöt
Media
Valikko

Utrikesminister Haavistos tal vid ambassadörsmötet 2020

Utrikesministeriet 24.8.2020 12.09 | Publicerad på svenska 25.8.2020 kl. 14.40
Tal

Ärade beskickningschefer, kära kolleger runt om i världen, bästa vänner

Många möten – dagens utgör knappast ett undantag – har i år inletts med frågan: ”hör ni mig”? Jag kan åtminstone intyga att era röster, rösterna från utrikesministeriets diplomater, hörs klart och tydligt på ministeriet. Jag kan bara hoppas att ministerns röst också hörs på ambassaderna.

Ambassadernas arbete under coronapandemin har varit oumbärligt: det var centralt i bevakningen av hur krisen framskrider, i förståelsen och beredskapen för krisen och i hjälpen till finländare runt om i världen. Mitt under pågående kris har vi tagit väl hand om våra medborgare ute i världen. Samordningen av flyg med de nordiska länderna och EU är ett exempel på lyckat samarbete i responsen på krisen.

Jag vill uttrycka mitt uppriktiga tack till hela personalen, såväl i Finland som ute i världen, för ert värdefulla arbete under coronakrisen.

Många har skött sitt arbete samtidigt som egna bekymmer har tyngt: familjemedlemmar som hör till en riskgrupp, stängda skolor, övergången till distansarbete.

---

Vi lever nu i en utdragen coronakris. Vaccin utvecklas, men kommer inte att finns tillgängligt imorgon. Vi kan inte ens vara säkra på att det finns ett vaccin nästa år – eller hur länge det har effekt, när vi en gång har det. Vi lever med ett ovanligt lömskt virus.

Vi får inte tappa greppet ett enda ögonblick i kampen mot coronaviruset. Samtidigt måste vi hålla hjulen i rörelse och trygga utbildning, hälso- och sjukvård, ekonomin, säkerheten – allt det som är värdefullt i vårt samhälle.

Finland är en exportdriven och öppen ekonomi. Våra marknader finns ute i världen. Vi kan inte bara stänga våra gränser i väntan på att coronan försvinner. Utrikesministeriet arbetar för att våra företag och produkter är framgångsrika i världen och hittar nya marknader. Det arbetet är nu viktigare än någonsin.

---

Också under en utdragen kris måste vi kunna svara på finländarnas och företagens frågor som rör deras liv: kan min partner komma till Finland, får mitt företag den utländska arbetskraft det behöver, kan jag hämta hem mitt adoptivbarn, kan jag göra arbetsresor över gränsen, var och hur söker jag om visum?

Vi behöver ännu mer rådgivning, svar och anvisningar än vanligt. Vi är en serviceorganisation och det är vår uppgift att hjälpa finländarna och företagen med deras frågor. Servicen måste också under svåra tider fungera väl och vara människonära. I nya situationer behöver vi ibland nya lösningar.

---

Coronakrisen påminner oss återigen om att världen är vår gemensamma by. Det räcker inte att vi stoppar virusets spridning i vårt eget hörn av världen. För att besegra en pandemi krävs det gemensamma insatser överallt.

Det behövs internationellt samarbete. Pandemin har snabbt ökat de humanitära behoven och påminner också oss utvecklade samhällen om vår sårbarhet. Finlands försörjningsberedskap stötte på flera utmaningar under våren.

Beredskapen för storolyckor och katastrofer är av största vikt. Våren visade också att vår hjälp behövs. Vi måste ha beredskap att hjälpa regioner där pandemin är ytterligare en börda i en redan svår situation. Jag tänker nu till exempel på civilbefolkningen i konfliktområden och på flyktingläger.

Pandemin kommer ytterligare att öka klyftan mellan de rikaste och de fattigaste i världen. Svaga stater och de fattigaste länderna var från början sämre utrustade för denna kris.

---

Det gångna årets utmaningar har varit exceptionellt tunga för vår personal. Vi oroar oss för vår egen och våra närmastes hälsa och säkerhet samtidigt som vi ska hantera en mängd nya arbetsuppgifter.

Mitt under pågående kris har det finländska samhället, också statsrådet och utrikesministeriet, tagit ett enormt digitalt språng – nästan utan att vi märkt det. Vi har så småningom blivit vana deltagare i webbinarier, möten på zoom, meets och teams. Också under utrikesministermötena har nu de flesta lärt sig ha mikrofonen avstängd när de inte själva har ordet.

Jag har under våren och sommaren talat med många ministerkolleger över video, och förbindelserna har huvudsakligen fungerat bra. Senast vi räknade hade jag sedan mars deltagit i mer än 100 distansmöten eller videosamtal med mina ministerkolleger.

Lågtröskelkontakten med våra närmaste grannar Sverige och Estland varit speciellt viktig under krisen. Men på skärmen har jag också haft mina utrikesministerkolleger från såväl USA som Ryssland. Vi har bilateralt gått igenom aktuella frågor, från krisområden till vapenkontroll. Behovet av diplomati framträder särskilt tydligt under kriser.

Det är bra att mentalt förbereda sig på att distansarbetet fortsätter också under hösten och den kommande våren, och att en del av de nya arbetsmetoderna kommit för att stanna.

----

Bästa beskickningschefer, kära kolleger

Mauno Koivisto intervjuades hösten 2002 om sin bok ”Den ryska idén”. Journalisten hade sparat sin knivigaste fråga till sist: ”Vad anser ni vara den finska idén?” Koivisto svarade med ett ord på ryska, som närmast kan översättas med ”överlevnad”.

Det finns åtminstone två perspektiv på överlevnad: det vi gör själva och det som sker i vår omvärld. Den stora frågan är hur mycket vi själva kan påverka det som sker i vår omvärld. Denna påverkan består av utrikespolitik och diplomati.

Spänningarna mellan stormakterna har ökat och det syns framför allt i relationen mellan Kina och USA. Man hör ofta sägas att geopolitiken kommit tillbaka. Konkurrensområdena är såväl ekonomi, teknisk utveckling, vapensystem som ledarskap i internationella organisationer, såsom FN.

Man kan fråga sig om geopolitik räcker till som beskrivning av det som sker omkring oss just nu. Det handlar inte enbart om maktpolitik och geografi utan också om en tävlan mellan olika ordningar. Å ena sidan ett regelbaserat system med fri handel, å andra sidan protektionism som stänger gränser. Å ena sidan flerpartisystem och demokrati, å andra sidan auktoritära modeller. Å ena sidan civilsamhällen som blir allt starkare, å andra sidan system som lägger munkavle på sina medborgare.

Finland har en lång tradition av att bygga sin utrikespolitik på värderingar och ideologi. Finlands långvariga utrikesminister och sista ministerstatssekreterare i S:t Petersburg Carl Enckell framställde i sina memoarer vårt långtutvecklade demokratiska system och vår starka och oberoende rättsordning som grunden för Finlands självständighet. Det gäller än idag. Också i vår utrikespolitik försöker vi främja sådana internationella processer som tryggar dessa grundpelare i vårt samhälle.

---

Det kalla kriget var såväl en kamp om ideologier som om intressesfärer. OSSE skrev om manuset för dessa monologer för döva. De två första så kallade korgarna utgjordes av geopolitiken och ekonomin. Östblocket upplevde att de dragit det längre strået eftersom gränser och maktsfärer erkändes, samtidigt som ekonomiska förbindelser upprättades, vilket gjorde det lättare att komma över västvaluta och teknik från väst. Den tredje korgen kunde ses som västblockets seger eftersom den gav grönt ljus åt oppositionen i östblocket att arbeta till exempel för mänskliga rättigheter och fri press. Helsingforskommittéerna blev i många länder förändringens föregångare. Slutresultatet var att hela det kalla krigets konstellation så småningom vittrade sönder. Så var den tredje korgens ämnen, som uppfattades som mjuka, i förändringens kärna.

En kort tid såg det ut som att fri marknadsekonomi, flerpartisystem, fria val, pressfrihet, civilsamhället och de mänskliga rättigheterna så småningom blivit förhärskande universella värderingar. Den geopolitiska och militära dimensionen av denna trend var principen om skyldighet att skydda, R2P, som gjorde det möjligt att ingripa i staters suveränitet om det skedde ett folkmord.

Men som vi vet idag blev det kalla krigets slutresultat inte en seger för dessa universella principer.

---

Vi kan trots allt lära oss åtminstone en sak av vår närhistoria: förändring är möjlig och det går att påverka förändringens riktning och innehåll.

Finlands överlevnad och välgång gynnas bäst av en värld där man respekterar de mänskliga rättigheterna och erkänner deras betydelse, där man upprätthåller internationella organisationers kapacitet att lösa globala problem och förebygger uppkomsten av militära konflikter. Man kan se det som att vår välfärd, vår säkerhet och våra värden på det här sättet är sammankopplade.

EU:s höga representant Josep Borrell har efterlyst en ”tredje väg” för Europa i tävlan mellan stormakterna. Idén är att Europa i första hand ska trygga sina egna intressen. Det är lätt att instämma i det, trots att definitionen av dessa gemensamma intressen kräver kontinuerligt arbete i EU. Utöver intressena tycker jag att vi också här kan se en tävlan mellan värden och ideologier.

Ur Finlands perspektiv eftersträvar vi ett aktivare, mer sammanhållet och inflytelserikt EU. Detta mål kräver ett djärvare grepp av medlemsstaterna och av den höga representanten. Vi stöder EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och vi är beredda att i större omfattning införa beslut med kvalificerad majoritet.

Det är glädjande att se att också den nya höga representanten Borrell är aktiv när det gäller att lösa frågorna på Balkan och främja dialogen mellan Kosovo och Serbien. Det är ett område där också Finland kan bidra.

---

Det transatlantiska samarbetet mellan Europa och USA har prövats på flera sätt under de senaste åren. De gemensamma historiska värderingarna består, men de gemensamma målen verkar ha hamnat i bakgrunden. Här har också vi européer ett ansvar. Vi ska minnas att Atlanten har två kuster: Europa kan inte bara vänta på att USA ska vrida tiden tillbaka, utan vi måste också själva föra fram sådana målsättningar som kan godtas på båda sidor om Atlanten.

Finland kan inte påverka alla kriser och globala processer. Det faller alltså på vår lott att finna rätt balans mellan de medel som står till buds och våra målsättningar, den värld vi vill ha.

En lämplig uppgift för Finland kunde vara att agera på internationella forum för att stärka den globala agendan och minska spänningarna. På den globala agendan finns utmaningar som förenar alla stater: kampen mot och anpassningen till klimatförändringar, att rädda den biologiska mångfalden, trygga den globala hälsosäkerheten, stoppa spridningen av massförstörelsevapen och stärka kärnvapenkontrollen.

---

Bästa beskickningschefer

När spänningarna ökar i Europa ökar risken för felbedömningar, misstag och rentav sammandrabbningar. Riskerna har beklagligtvis också realiserats under de senaste veckorna i Vitryssland och på östra Medelhavet. EU:s utrikesministrar samlades till ett extrainsatt möte förra fredagen och Europeiska rådet sammanträdde om dessa frågor i onsdags.

I Belarus lyckades man inte ordna ett fritt och transparent val och OSSE fick inte, som under tidigare presidentval, övervaka valet. Demonstranter har misshandlats och det finns politiska fångar i landet. Lösningen ligger i belarusiernas egna händer. När jag diskuterat med Belarus utrikesminister Makei har jag framfört vårt stöd för nya, fria och rättvisa val, frigivning av de politiska fångarna och tillträde till landet för OSSE:s ordförandeländer Albanien och Sverige. Vi understöder också att personer som gjort sig skyldiga till våld mot demonstranter eller till manipulation av valresultatet ska införas på EU:s sanktionslista.

Vi tror ofta att alla gränsfrågor har lösts permanent i Europa. På östra Medelhavet handlar det spända säkerhetsläget emellertid uttryckligen om gränslinjen på havsområdet mellan två Natoländer, Grekland och Turkiet. Ju mer krigsmateriel det rör sig på havet, dess större är risken för olyckor och militära missförstånd. I situationer som denna finns det inga vinnare. Som EU-land uttrycker vi vårt stöd för Grekland samtidigt som vi uppmanar båda parter att återvända till förhandlingsbordet och minska spänningarna. Detta budskap har jag också framfört till Turkiets utrikesminister Çavuşoğlu. EU och ordförandelandet Tyskland har försökt agera medlare och de förtjänar vårt fulla stöd. Trots att Turkiet under de senaste åren tagit avstånd från EU:s värdegrund kommer landet att förbli en viktig partner för EU också i framtiden.

---

Krisen i det internationella fördragssystemet syns också i rustningskontrollen, som i allt högre grad präglas av konkurrensen mellan Förenta staterna, Kina och Ryssland. Djup misstro undergräver det befintliga systemet och försvårar ansträngningarna för att stärka och reformera det.

Inte heller under det gångna året har det varit någon brist på dåliga nyheter. Det är bara ett halvt år kvar tills START-avtalet för begränsning av strategiska vapen löper ut, men det är fortfarande öppet om det ska förlängas. Att avtalet löper ut betyder att de sista restriktionerna för stormakternas kärnvapenarsenal slopas och att oförutsägbarheten och instabiliteten kommer att öka, särskilt i Europa. Förenta staternas beslut att utträda ur OSSE:s Open Skies-avtal tär på det förtroende och den öppenhet som är viktiga också för Finlands säkerhet.

Positivt är ändå att den strategiska dialogen mellan Förenta staterna och Ryssland har återupptagits trots spänningarna. Det är svårt att överskatta betydelsen av en direkt diskussionskanal mellan de två största kärnvapenmakterna.

Just nu är det oklart när översynskonferensen för icke-spridningsfördraget (NPT) kan hållas, men det förberedande arbetet går vidare. Finland medverkar aktivt i olika initiativ som syftar till att påskynda kärnvapennedrustningen som en del av översynen av icke-spridningsavtalet, med tyngdpunkten på att minska riskerna med kärnvapen och att öka förtroendet.

I de förhandlingar som pågår i Genève främjar Finland regeringsprogrammets mål om reglering av autonoma vapensystem. Målet är att komma överens om gemensamma spelregler som också de stora vapentillverkare som utvecklar den här tekniken förbinder sig till: Förenta staterna, Ryssland och Kina.

Bästa beskickningschefer

Det talas mycket om fredsmedling nuförtiden, men få uppfattar att fredsmedling idag är en hårt konkurrensutsatt bransch med många olika aktörer av varierande slag. Utöver konflikter mellan länderna kräver spänningar och konflikter inom länderna allt större uppmärksamhet. Finland har redan en tradition av att ordna National dialogue-konferenser där man kan jämföra olika länders lösningsmodeller och erfarenheter av den nationella dialogen.

Vi har kompetens i konfliktlösning både inom tjänstemannakåren, de icke-statliga organisationerna och bland enskilda aktörer. Finland har också lyft fram kvinnornas betydelse och utnyttjandet av teknologi i fredsprocessen. Ibland är den hjälp som behövs också väldigt teknisk – vi har även denna sommar dragit nytta av vårt nätverk för vattendiplomati och vårt kunnande i internationella sammanhang.

Under de senaste 10 åren och under flera regeringsperioder har utrikesministeriet stärkt sitt stöd för fredsmedling både genom nationella experter och genom internationella organisationer. Både verksamhetens omfattning och resurser har ökat. Därför kommer vi nu att göra en konsolidering där kompetensen inom fredsmedling vid utrikesministeriet förs samman för att bilda en ny enhet under den politiska avdelningen.

Den här nya enheten har preliminärt döpts till centret för fredsmedling. Centret ska stärka Finlands kunnande och kapacitet inom fredsmedling, samordna och systematisera utrikesministeriets egen verksamhet samt koordinera samarbetet med andra aktörer. Organiserandet av rundabordsmöten för fredsmedlare har också lyft fram hur mycket kunnande och intresse det redan finns i Finland inom detta område.

Finland har gjort ett gott arbete i FN, i EU och inom de internationella organisationernas normativa verksamhet, liksom även inom upprättandet av nätverk för kvinnliga fredsmedlare. Nu är det viktigt att kompetensen och kunskapen inom fredsmedlingen rotar sig ordentligt även inom utrikesministeriet. Att stöda rättsstatsutvecklingen och demokratin är också viktiga element i fredsprocesserna.

För många kan det komma som en överraskning hur mycket bakomliggande arbete, förberedelser och expertis inom olika områden som behövs för att stödja fredsprocesserna. Det här är ett långsiktigt, ibland mycket osynligt arbete. Att förbereda parterna i en konflikt på att möta varandra kräver också bakgrundsarbete. Det är viktigt för Finland att vara med i allt detta.

Bästa beskickningschefer

I regeringsprogrammet fastställs en utrikes- och säkerhetspolitisk linje och värdegrund som utgår från de mänskliga rättigheterna. Utrikes- och säkerhetspolitiken har som centralt mål att systematiskt främja jämställdhet och fullt tillgodoseende av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter, vilket också sägs ordagrant i regeringsprogrammet.

Det är bra att stanna upp och fundera på vad som måste göras för att uppnå detta mål.

Det nyligen godkända jämställdhetsprogrammet innehåller riktlinjer för regeringens mål att ambitiöst förbättra jämställdheten i samhället och göra Finland till ett ledande land i fråga om jämställdhet. Det innebär att principen om jämställdhet och icke-diskriminering är en del av all vår verksamhet, både i Finland och på den internationella arenan och även en del av ministeriets dagliga arbete och praxis.

På det här sättet bekräftar vi också den princip om bekämpning av diskriminering på grund av kön som finns inskriven i EU:s fördrag. Finland arbetar målmedvetet för att Istanbulkonventionen ska genomföras fullt ut i all EU-verksamhet, för att förebygga och bekämpa våldet mot kvinnor och familjevåldet. Det är ytterst viktigt att alla medlemsländer förbinder sig till avtalet. De här frågorna har jag senast diskuterat med Lettlands och Polens utrikesministrar.

--
FN:s råd för mänskliga rättigheter är det viktigaste människorättsorganet där Finland vill vara med och påverka och bära ansvar. Därför kandiderar vi för en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter för perioden 2022–24. Det är fråga om en toppkandidatur som även nämns i regeringsprogrammet och som kräver engagemang av hela vår politiska ledning, av vårt nätverk av beskickningar och av tjänstemannakåren.

Vår avsikt är att lyfta fram teman som är viktiga för oss och där vi kan bidra. Dessa är bland annat jämställdhet, kvinnors och flickors rättigheter, utbildning, teknikens och digitaliseringens inverkan på mänskliga rättigheter, klimatförändringen samt rättigheter för personer med funktionsnedsättning och ursprungsfolkens rättigheter.

I de här frågorna önskar vi också av er, bästa ambassadörer, aktivitet och initiativtagande i era stationeringsländer och sidoackrediteringsländer, särskilt under 2021. Valet hålls i New York i oktober 2021. Om Finland blir medlem i rådet – vilket vi tror – kommer er rapportering att bli särskilt viktig, speciellt i fråga om de länder som ständigt syns på rådets agenda på grund av människorättssituationen där.

I somras har regeringen också inlett beredningen av en redogörelse om de mänskliga rättigheterna, det viktigaste av de dokument som styr Finlands internationella människorättspolitik. Redogörelsen fungerar också som en slags handbok i vår kampanj för medlemskap i människorättsrådet och senare för oss som medlem av rådet.  Redogörelsen är inte en lägesöversikt över de mänskliga rättigheterna, men rörelserna Me Too och Black Lives Matter har framgångsrikt bidragit till mera diskussion om diskriminerande maktstrukturer. Dessa aspekter ingår utan tvivel i redogörelsen.

—-

Bästa beskickningschefer

Coronapandemin har fått många att stanna upp och reflektera kring förhållandet mellan miljö, klimatförändring och hälsa. Den pågående krisen har å andra sidan lärt oss att man inte nödvändigtvis behöver resa och fysiskt delta i alla möten ute i världen. Också ambassadörsmötet kan ta olika former.

Vi måste klara av coronakrisen på ett sätt som respekterar klimatet. Vi tar nu också på oss mycket skulder för framtidsinvesteringar, som måste göras på miljöns villkor. Den dyraste skuld vi kan lämna efter oss är ett förstört klimat och en förstörd miljö.

COP26-klimatförhandlingarna i Glasgow sköts upp till november 2021 på grund av coronaläget. På vägen till Glasgow har vi under det kommande året många viktiga etapper framför oss, där temat cirkulär ekonomi och finansministrarnas klimatkoalition, där vi är ordförande tillsammans med Chile, betonas som huvudsakliga mål för Finlands klimatdiplomati. Rätten till en hälsosam miljö är allas mänskliga rättighet och klimattemat relaterar även till vår kampanj för medlemskap i människorättsrådet.

Sedan det förra ambassadörsmötet har vi även utrikesministeriets klimatpolitiska program, klimatnätverket och klimatambassadören som stöd för vårt arbete. Låt oss ta dessa verktyg i användning fullt ut.

Om Finlands idé är att överleva, att leva vidare, innebär det i dag ett aktivt arbete för att bekämpa klimatförändringen och minska dess negativa konsekvenser.

---

Finland är också en central global polaraktör.  Utöver Finland är endast fyra länder – Sverige, Norge, Förenta staterna och Ryssland – med och bestämmer om frågor som berör både den arktiska och den antarktiska regionen. Det internationella intresset för båda polarområdena ökar. Nästa vår firas 25-årsdagen för inrättandet av Arktiska rådet och dessutom närmar sig Rysslands ordförandeskap i rådet. Som ett resultat av det arbete som utförts under Finlands ordförandeskap inledde EU-institutionerna i juli en omfattande offentlig konsultationsprocess för att uppdatera unionens arktiska politik. I enlighet med regeringsprogrammet utarbetas som bäst också en strategi för Finlands arktiska politik.

 —-

Bästa beskickningschefer

Utarbetandet av Afrikastrategin har trots coronaläget framskridit med fart som ett samarbete mellan ministerierna. Vi har ett brett och mångsidigt kunnande om Afrika inom statsförvaltningen och det har varit fint att notera med vilket engagemang ministerierna har gått in i detta arbete.

Strategin har väckt stort intresse i civilsamhället, i företagsvärlden, hos universiteten och bland våra internationella partner. Det viktigaste målet för strategin är att fördjupa de politiska och ekonomiska relationerna mellan Finland och de afrikanska länderna och att finna delade intressen, oberoende av om det gäller handel och ekonomi, klimatpolitik eller fred och säkerhet. Det är viktigt när vi utarbetar strategin att vi för en dialog med våra afrikanska partner utan att glömma diasporan.

---

Bästa beskickningschefer

Coronavåren lärde oss att även de stationeringsorter som ansetts vara väldigt trygga på ett ögonblick kunde bli farliga. Jag tänkte också på detta i somras när jag åkte för att inviga vår ambassad i Bagdad, där coronaläget inte är den enda faran. I samband med explosionen i Beirut drabbade förstörelsen våra fastigheter, men lyckligtvis var personalen i säkerhet. Allt detta påminner oss om att arbetet som diplomat också kan innebära många faror.

Jag har alltid värdesatt bred erfarenhet från fältet inom utrikesministeriet och även erfarenhet av s.k. hardship-orter. I tjänsterotationen bör sådan erfarenhet också ha betydelse.

Bästa beskickningschefer

Till slut vill jag föra fram en önskan till er om att ni ska agera som våra ögon och öron ute i världen och modigt presentera nya möjligheter för Finland när ni lägger märke till sådant i ert arbete. Vi kan inte förverkliga alla initiativ och idéer genast, men vi förhåller oss med intresse och öppenhet till dem.

Jag vill ännu en gång tacka er för ert arbete till förmån för Finland och finländarna under det gångna året. Samtidigt önskar jag er och hela utrikesministeriets personal krafter inför hösten.

Palaa sivun alkuun