Valtioneuvosto ja ministeriöt Media
Valikko
Koronavirus: valtioneuvoston  tietoa ja neuvontaa koronaviruksesta sekä thl.fi

Svar på interpellation om arbetslöshetssituationen i Finland

Statsrådets kommunikationsavdelning 14.5.2014 11.15
Interpellationssvar -

Statsminister Jyrki Katainen

Ärade talman!

Denna regering tror på att välfärden i Finland skapas genom arbete. Arbete är en viktig källa till utkomst, och arbete föder nytt arbete. Arbete är dock mycket mera: det är ett sätt att förverkliga sig själv, tjäna andra och delta i samhället. Allt arbete är värdefullt. Arbete har ett egenvärde.

Regeringen har under de tre senaste åren fattat ett stort antal beslut för att öka finländarnas möjligheter att arbeta och delta i byggandet av samhället.

Finland har allt starkare blivit ett land där det lönar sig att arbeta, bedriva företagsverksamhet, sysselsätta sig själv och andra och göra investeringar. Målet är att förnya Finland så att också kommande generationer får leva i ett Finland där det finns arbete, företagsamhet och hållbar välfärd som skapats genom ny tillväxt.

Ärade talman,

I interpellationen behandlas en fråga som är livsviktig för Finlands framtid – arbetet. I interpellationen riktas hård kritik mot regeringens sysselsättnings- och finanspolitiska åtgärder under de senaste åren, men det föreslås inga lösningar på de missförhållanden som nämns. Var och en väljer sitt eget sätt att bygga Finland.

Det är sant att den ekonomiska utvecklingen inte gav regeringens arbete det bästa möjliga utgångsläget. När regeringen inledde sitt arbete drabbades Finland liksom det övriga euroområdet av en ny recession 2012–2013. Det pågår fortfarande en kraftig förändring i Finlands näringsstruktur, vilket syns bl.a. i att exporten av produkter med hög förädlingsgrad har minskat. En förändrad åldersstruktur och i synnerhet en allt mindre arbetsför befolkning har försämrat förutsättningarna för tillväxt i Finland. Staten och kommunerna är tungt skuldsatta.

När regeringsprogrammet och dess mål utarbetades förutspådde alla ekonomiska prognosinstitut från finansministeriet till Näringslivets forskningsinstitut Etla och Finlands bank att Finlands ekonomi skulle växa med en takt på över 2–4 procent under de följande åren och att arbetslöshetsgraden skulle minska. På grund av att utvecklingen har varit sämre än alla prognoser kommer många av de ekonomiska målen i regeringsprogrammet inte att nås före utgången av valperioden.

Det är sant att t.ex. regeringens mål i fråga om sysselsättningen inte kommer att nås. Det är dock också sant att den svaga utvecklingen i Finlands totalproduktion inte har återspeglats med full effekt på sysselsättningen. Till skillnad från vad man låter förstå i interpellationen har arbetslösheten ökat måttligt med tanke på konjunkturläget.

En väsentlig sak är att förtroendet för Finlands ekonomi har bibehållits. De finländska företagen har behållit sin framtidstro också under de svåraste tiderna och hållit fast vid sin arbetskraft så gott de har kunnat. Situationen kunde ha varit en helt annan, om man vid hanteringen av eurokrisen hade följt den "stäng kranarna"-linje som oppositionen i denna sal gav uttryck för. Då skulle vi ha låtit euroområdet splittras och banksystemet krascha. Ny tillväxt skulle ha sökts efter en total bottenkänning. För medborgarna skulle resultatet ha varit betydligt värre än vad det nu är, i synnerhet i de överskuldsatta länderna i Sydeuropa, men också hos oss. 

Situationen skulle vara helt annorlunda, om vi hade börjat skuldsätta oss upp över öronen, vilket både Centern och Sannfinländarna föreslog i sina skuggbudgetar genom att lova guld och gröna skogar, som skulle finansieras med ännu mera skuldsättning.

En slapp "recessioner kommer–recessioner går"-linje skulle inte heller ha skapat några nya arbetsplatser i Europa eller Finland eller förstärkt det förtroende som nu har visat sig vara Finlands starkaste trumfkort.

Utmaningarna i världsekonomin och den europeiska ekonomin ligger ännu inte bakom oss, men det ljusnar vid horisonten. Den ansvarsfulla linje som vi valde för att hantera eurokrisen har börjat bära frukt. I sin färskaste prognos förutspår kommissionen redan en liten tillväxt på 1,2 procent för euroområdet detta år.

För Finlands del är prognosen betydligt lägre, endast 0,2 procent. Att vår tillväxtprognos släpar efter skvallrar om att vi utöver de ekonomiska svårigheter som beror på omvärlden har egna inhemska utmaningar, som inte har uppstått under en regeringsperiod.

Hållbarhetsunderskottet på nio miljarder euro i den offentliga ekonomin, som orsakats av att servicebehovet och pensionsutgifterna ökar och skatteinkomsterna minskar i takt med att befolkningen åldras, har inte uppkommit över en natt.

Problemen inom den kommunala sektorn och inom social- och hälsovården i Finland har man vetat om redan under en längre tid.

Att den finländska industrins konkurrenskraft har försämrats är inte heller något som har skett helt plötsligt. De kraftiga strukturförändringarna inom skogsindustrin och IKT-klustret har också de uppkommit under årens lopp, t.ex. i och med att det skett ändringar på marknaden. Att två av stöttepelarna i vår industri samtidigt drabbades av strukturella utmaningar gjorde att volymen i den ekonomiska tillväxten inte längre räckte till för att täcka upp för de illa fungerande samhällsstrukturerna.

Behövliga beslut om t.ex. förlängning av arbetskarriärerna, en reform av kommun- och servicestrukturen eller stärkande av konkurrenskraften fattades inte i tillräckligt god tid, dvs. för flera år sedan – eftersom man inte var tvingad till det.

I stället för att syssla med beskyllningar måste vi se framåt med gott mod. Utan reformer som kan förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt går vi oundvikligen en långsamt tynande tillvaro till mötes.

Ärade talman,

En hög sysselsättningsgrad är den viktigaste garantin för välfärd. Att höja sysselsättningsgraden och minska arbetslösheten hör till regeringens viktigaste prioriteringar. Såsom det redan konstaterades har den enorma strukturförändringen försämrat våra sysselsättningssiffror. Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning kommer arbetslöshetsgraden i år att vara 8,7 procent och nästa år redan lite lägre, 8,5 procent. Det är oroväckande att nästan hälften av de arbetslösa på olika sätt hör till de svårast sysselsatta.

Oppositionen konstaterar i sin interpellation att regeringens åtgärder inte har ändrat Finlands riktning. Det är inte sant.

Under regeringsperioden har det vidtagits nödvändiga anpassningsåtgärder för över sju miljarder euro – alltså för över sju tusen miljoner euro. Dessa åtgärder har styrt Finland bort från en allt värre skuldsättningsspiral. Detta har stärkt de finländska företagens, hushållens och de internationella investerarnas förtroende för Finland. Detta innebär arbete, investeringar och förmånliga räntor.

Den kroniskt skuldsatta kommunala sektorn befrias från uppgifter och skyldigheter så att de offentliga utgifterna kan minska med över en miljard euro. Detta är alldeles nödvändigt, eftersom kommunerna står för nästan hälften av hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin.

Också den offentliga sektorns strukturer reformeras. Social- och hälsovårdslösningen är ett gott exempel på hur vi under hårt tryck fick till stånd ett beslut om en linje som innebär en betydande ändring av strukturerna. Social- och hälsovårdens tjänster slås ihop till stora helheter. Detta om något visar att avgörande lösningar nås genom samarbete.

Förnyelsen av näringsstrukturen i Finland har stärkts genom att samfundsskatten har sänkts till 20 procent, dividendskattesystemet har reformerats och betydande tillväxtfinansieringsprogram för företag i sådd- och expansionsfasen har skapats. Reformen av företagsbeskattningen gör att det stannar avsevärt mer kapital i företagen för sysselsättning, investeringar och tillväxt.

Genom sysselsättnings- och tillväxtavtalet och den måttfulla löneuppgörelse som ingick i avtalet, skattegiljotinen för energibeskattningen och andra lösningar har den finländska industrins konkurrenskraft förbättrats, finländska arbetsplatser skyddats och finanspolitikens förutsägbarhet förbättrats.

I regeringens strukturpolitiska program har man vidtagit konkreta åtgärder för att åtgärda hållbarhetsunderskottet, förlänga arbetskarriärerna och minska den strukturella arbetslösheten. Arbetskarriärerna har förlängts både i början, i slutet och i mitten. Det arbetskarriäravtal som ingicks våren 2012 förlänger arbetskarriärerna med ca ett år. Den största enskilda helheten är den pensionsreform som ska förhandlas fram före hösten 2014 och vars syfte är att förlänga de genomsnittliga arbetskarriärerna med ytterligare ca 1,5 år.

Som en del av det strukturpolitiska programmet har studiestödets struktur ändrats för att sporra till tidigare utexaminering, och villkoren för hemvårdsstödet, den subjektiva rätten till dagvård och alterneringsledighet har skärpts. För utkomstskyddet för arbetslösa och bostadsbidraget togs det i bruk skyddade belopp, vilket sporrar till att ta emot också tillfälligt arbete. Vid arbets- och näringsbyråerna har de specificerade erbjudandena om arbete och utarbetandet av sysselsättningsplaner ökat och skyldigheten att ta emot arbete skärpts. Beskattningen av de lägsta förvärvsinkomsterna har systematiskt lindrats för att det alltid ska löna sig att arbeta.

I mars omfattades ca 130 000 finländare av aktiva sysselsättningsåtgärder. Vid sidan av de långtidsarbetslösa har regeringen särskilt beaktat de unga, i synnerhet sådana unga som inte arbetar eller studerar. Genom ungdomsgarantin har regeringen velat säkerställa att inte en enda ung person i framtiden marginaliseras, utan att vi bär omsorg också om de allra svagaste.

Utöver åtgärder som på lång sikt förbättrar konkurrenskraften och sysselsättningen har vi även satt in skräddarsydda åtgärder vars effekter syns snabbare. För att stimulera det dystra konjunkturläget har vi låtit statens balansräkning göra god nytta. Vi har sålt statens egendom och riktat försäljningsintäkterna till tillväxtprojekt, bl.a. inom ramen för den sysselsättningsfokuserade tilläggsbudget som lämnades i höstas och det tillväxtpaket på 600 miljoner euro som det beslutades i vår. Tillväxtfrämjande investeringar har inriktats på åtgärder som ska stimulera företagens internationalisering och exportverksamhet, på kunnande, forskning och utbildning samt på infrastruktur som är central med tanke på industrins verksamhetsförutsättningar och på sysselsättande projekt.

Regeringen har också fattat beslut genom vilka universitetens finansiering stärks med ytterligare finansieringsomgångar och en del av basfinansieringen blir konkurrensutsatt finansiering. Detta innebär att finansieringsmedel kanaliseras till den mest produktiva forskningen. Åtgärderna utgör en fortsättning på den universitetsreform som genomfördes under den föregående valperioden.

Sist, men absolut inte minst, har finanskrisen i Europa skötts på ett ansvarsfullt sätt så att man lyckats hindra finanskrisens mer vidsträckta konsekvenser från att spridas till Finland t.ex. i form av massarbetslöshet och en omfattande konkursvåg bland företagen. När ekonomin återhämtar sig på olika håll i Europa skapar detta förr eller senare nya arbetstillfällen också i Finland. Stödprogrammen för Spanien och Irland har avslutats, Portugal håller på att lösgöra sig från sitt låneprogram och alla tre länderna har förhoppningar om att nu kunna klara sig på egen hand, efter sina omfattande reformer. Ännu återstår det oerhört mycket arbete för att återställa Europas konkurrenskraft, men vi kan nu se framtiden an med något större tillförsikt än tidigare.

Räknar man ihop alla dessa åtgärder – ett stimulanspaket på sju miljarder euro, minskningen av kommunernas uppgifter med ett belopp av en miljard euro, den historiska social- och hälsovårdslösningen, kommunreformen, den pensionsreform som slutförs i höst, regeringens strukturpolitiska program, sänkningen av samfundsskatten, företagens tillväxtfonder, två övergripande, centrala löneuppgörelser som återställer konkurrenskraften, tillväxtpaket i miljardklass som finansieras genom försäljning av egendom samt lösningarna för att hantera den europeiska skuldkrisen – kan vi vara stolta över vad vi åstadkommit under dessa tre år.

Regeringen har anklagats för att alltför envist klamra sig fast vid sitt program. I de inläggen frånser man helt det faktum att största delen av de åtgärder jag precis nämnde har sin utgångspunkt just i regeringsprogrammet.

I dessa åtgärder, liksom i väldigt många andra av regeringens beslut, kan man se att Finland följer en tydligt utstakad väg.

Det är rätt väg.

Det är vägen mot ett Finland med en mer stabil och hållbar ekonomi.

Det är vägen mot ett mer rättvist Finland.

Det är vägen mot ett mer konkurrenskraftigt och sporrande Finland.

Det är vägen mot ett mer strävsamt och flitigt Finland.

Vägen kommer inte att vara lätt. Det finns knappast några enskilda beslut om nedskärning eller skatteförhöjning som man kan glädjas över. En konkret påminnelse om hur svåra beslut det handlat om är att regeringen i dag har ett parti mindre än när regeringsperioden inleddes. Att vi trots allt äntligen har förmått fatta dessa nödvändiga beslut är något vi kan vara genuint stolta över.

Trots det måste vi fortsätta med arbetet.

Ärade talman,

Regeringen har arbetat för att det i Finland ska finnas sporrande verksamhetsförhållanden som ger alla slags företag möjlighet att skapa tillväxt och sysselsättning. I vårt land är det inte statens uppgift att skapa nya arbetstillfällen med lånta pengar. Det ska smarta och kompetenta finländare och finska företag göra.

Regeringen har hållit sitt löfte om att exporten och industrin inte ska belastas ytterligare under denna regeringsperiod. Under de senaste veckorna har vi nåtts av glada nyheter om förnyelse inom den traditionella industrin, när Metsä Fibre informerade om en investering på över en miljard euro i en bioproduktfabrik i Äänekoski. Också de investeringar som skogsindustrin nyligen har gjort i Varkaus och i Kymmenedalen visar att den traditionella industrin investerar och kan förnya sig när man värnar om konkurrenskraften. 

Vi politiker måste helt enkelt lita på företagens omdöme, dock så att vi uppmuntrar företagen att vara nyskapande. Med finanspolitiska och näringspolitiska instrument, som exempelvis skatter, avreglering, utbildning samt utbyggnad av infrastrukturer, bearbetar vi verksamhetsmiljön så att den ger utrymme för strukturförändringar som svarar mot de globala utmaningarna.

Interpellanterna har alldeles rätt i att bioekonomin utan tvivel hör till trumfkorten med tanke på Finlands framtida tillväxt. Därför beslutade regeringen förra veckan om ett principbeslut som syftar till att påskynda förnyelsen inom de finländska näringarna och få fart på den ekonomiska tillväxten med hjälp av de nya spjutspetsbranscherna inom bioekonomi och ren teknik. Konkreta åtgärder har också vidtagits för att stärka den inhemska energiproduktionen. Det energiskattebeslut som fattades i samband med ramförhandlingarna i mars skärper beskattningen av stenkol med mer än 25 procent, medan återtagandet av beslutet att höja skatten på torv förbättrar den inhemska förnybara energins ställning på marknaden. Konsumtionen av stenkol minskade i själva verket med nästan en tredjedel under perioden januari–mars i år.

Ärade talman,

När vi ser till Finlands nuläge och framtid kan vi konstatera att de beslut som fattats visserligen för oss i rätt riktning, men att vi ännu har långt kvar till målet.

Samtidigt som vi tar fasta på våra starka sidor måste vi emellertid också ärligt erkänna våra svaga sidor och fortsätta arbetet med att göra Finland starkare. Regeringen har tre uppgifter som går före alla andra.

För det första måste vi målmedvetet fortsätta arbetet med att stärka förtroendet för skötseln av Finlands offentliga finanser. Detta kräver att man utan dröjsmål verkställer de beslut som regeringen fattade vid ramförhandlingarna.

För det andra måste regeringen ständigt förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och för nya arbetstillfällen inom den privata sektorn. Att stärka den ekonomiska tillväxtpotentialen är ett långsiktigt arbete vars resultat syns först efter en längre tid.

Under de kommande åren kommer vi också att behöva återhållsamma löneuppgörelser som hjälper oss att återta förlorad konkurrenskraft och trygga arbetsplatserna i Finland. Vi behöver en politik som säkerställer att finska företag har tillgång till förmånlig, inhemsk energi. Vi måste fortsätta arbetet med att flytta tyngdpunkten i beskattningen från beskattning av arbete och företagande till konsumtionsskatter som utgår från miljö- och hälsoaspekter, för att det också i framtiden ska löna sig att arbeta och vara företagare i Finland.

Den tredje, viktiga uppgiften som Finland har är att fortsätta att påverka i Europeiska unionen. Den finska ekonomins och de finska arbetsplatsernas framtid är nära sammankopplad med Europas framtid.

Finländarna måste kunna lita på att utbildning och arbete alltid lönar sig.

De har varit nycklarna till vår framgång hittills och på den grunden måste vi kunna bygga Finland även i framtiden.

Jyrki Katainen
Palaa sivun alkuun