Regeringen drog i sin halvtidsöversyn upp riktlinjer för hur den hållbara ekonomiska utvecklingen ska stärkas

Regeringen utvärderade vid sin halvtidsöversyn den 28 februari 2013 hur regeringsprogrammet har genomförts hittills och bedömde det ekonomiska läget i Finland. Regeringens utvärdering av hur målen och åtgärderna i regeringsprogrammet har genomförts har publicerats i ett separat pressmeddelande. De mest kritiska mål i regeringsprogrammet som kräver nya beslut gäller den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och den offentliga ekonomins hållbarhet. Regeringsprogrammets genomförande och kommande riktlinjer bedöms utifrån regeringsprogrammets tre prioritetsområden. Dessa är bekämpning av fattigdom, ojämlikhet och utslagning, stabilisering av den offentliga ekonomin samt stärkande av hållbar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.

Vid sin halvtidsöversyn drog regeringen upp riktlinjer för beslutshelheter som skapar förutsättningar för en högre sysselsättningsgrad och nya arbetsplatser, starkare ekonomisk tillväxt och en balanserad offentlig ekonomi. De detaljerade besluten fattas som en del av rambeslutet 2014–2017. Regeringens halvtidsöversyn och ramförhandlingarna den 21 mars 2013 bildar tillsammans den s.k. halvtidsöversynen av regeringsperioden.

Det ekonomiska läget

Regeringen bedömde i sin halvtidsöversyn det ekonomiska läget i Finland. Den sammanfattande ekonomiska lägesbild som utarbetats av finansministeriet och statsrådets kansli och som lades fram för regeringen har publicerats som en separat bilaga. Regeringen kommer genom de beslut man enas om vid halvtidsöversynen och ramförhandlingarna särskilt att svara mot följande ekonomiska utmaningar:

- Sysselsättningsutvecklingen
- Hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin
- Statens och kommunernas skuldsättning
- Förändringarna i näringsstrukturen
- Den försvagade konkurrenskraften inom exporten samt det försämrade bytesförhållandet inom utrikeshandeln
- Den potentiella försämrade ekonomiska tillväxten till följd av minskat utfört arbete och svag tillväxt inom helhetsproduktiviteten

Regeringen har i sitt regeringsprogram och i rambeslutet 2013–2016 kommit överens om omfattande lösningar som stärker den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och konkurrenskraften, förlänger arbetskarriärerna samt stävjar skuldsättningen inom den offentliga ekonomin. Vissa strukturella svagheter i den finländska ekonomin i kombination med det svaga internationella konjunkturläget kräver ändå nya åtgärder från regeringens sida.

Hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin

Finansministeriet bedömer att hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin på lång sikt är ungefär 3,5 procent i förhållande till totalproduktionen. Regeringen kommer att täcka hållbarhetsunderskottet genom att stärka ekonomins tillväxtpotential, förbättra företagens konkurrenskraft, öka sysselsättningen, förlänga arbetskarriärerna och öka produktiviteten inom den offentliga sektorn.

Stärkande av den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften

Den ekonomiska framgången i Finland grundar sig på en hög sysselsättningsgrad, på en konkurrenskraftig ekonomi, på en hög kunskapsnivå, på service på jämlika grunder samt på social rättvisa och på en välfärdsmodell som baserar sig på att alla är delaktiga. På dessa framgångsfaktorer ska också den framtida ekonomiska tillväxten byggas.

Regeringen kommer vid ramförhandlingarna att fatta skattebeslut för att stärka ekonomins tillväxtpotential. Genom reformerna stärks de finländska företagens tillväxtförutsättningar och exportindustrins konkurrenskraft. Syftet med reformerna är att öka i synnerhet antalet privatfinansierade arbetsplatser i Finland. Lösningarna ska inte bara försnabba den ekonomiska tillväxten, utan också vara socialt rättvisa och ekologiska.

Företagsfinansieringen håller på att bilda en flaskhals för tillväxten och sysselsättningen, eftersom bankerna har skärpt sin långivning och den privata riskfinansieringen har minskat till följd av finanskrisen. Avsikten är att förbättra förutsättningarna för tillväxt för små och medelstora företag och att utveckla deras finansieringsmöjligheter genom åtgärder som gäller kapitalmarknaden. Vid ramförhandlingarna kommer regeringen att fatta beslut bl.a. om nya fonder för företag i start- och tillväxtskedet, och dessutom utreda möjligheterna att ändra den skattemässiga behandlingen av multilaterala handelsplatser så att den motsvarar den skattemässiga behandlingen av onoterade företag.

EU:s svaveldirektiv, som träder i kraft vid ingången av 2015 och genom vilket IMO:s svavelbegränsningar införs, ökar särskilt den finländska basindustrins årliga kostnader med flera hundra miljoner euro under det första skedet. Genom att använda de till buds stående medlen kan man främja finländska rederiers anskaffning av nya fartyg, stödja forskning, utveckling och innovationer när det gäller ren teknologi inom sjötrafiken och utvecklandet av biobränslen. Dessa medel är ändå inte tillräckliga. Till ramförhandlingarna förbereder regeringen en åtgärdshelhet för att kompensera företagen för de utgifter som svaveldirektivet föranleder. Denna helhet omfattar bl.a. stöd för byggande av LNG-infrastruktur.

Regeringen förbinder sig att i sina beslut under resten av valperioden undvika att öka industrins kostnader och regleringsbörda. Den nuvarande regleringsbördan kommer också att ses över. När det gäller påverkan inom EU kommer man allt mer samordnat att påverka beslut som är kritiska för industrin.

Ökningen av arbetets produktivitet och ekonomins tillväxtpotential stärks genom att förslag som utarbetats av ICT 2015-arbetsgruppen tas in som en del av regeringens rambeslut.

Inför regeringens ramförhandlingar kommer man att bereda tilläggsåtgärder för att effektiviserat bekämpa grå ekonomi och främja sund konkurrens.

Regeringen kommer i ramförhandlingarna att främja utsläppssnål grön tillväxt och kreativ ekonomi i syfte att skapa nya arbetsplatser inom tillväxtområden. Förnyelse inom näringsgrenar i motgång, såsom varvs- och sjöfartsindustrin, stöds. Genom nya modeller för trafikpolitiken kan man skapa tillväxt och nya verksamhetsmöjligheter.

För att trygga lantbrukets och landsbygdsnäringarnas lönsamhet förhandlar regeringen om en fortsättning för de nationella lantbruksstöden till södra Finland. Regeringen söker lösningar som kan underlätta situationen för landsbygdsnäringarna bl.a. genom utvecklande av tillståndsprocesserna.

Genom den politik som syftar till att öka sysselsättningsgraden ska efterfrågan på hemmamarknaden ökas och en mångsidigare näringsstruktur främjas.

Regeringen är för sin del redo att stödja uppkomsten av en arbetsmarknadslösning som främjar stabilitet och sysselsättning.

Ökad sysselsättning och förlängda arbetskarriärer

De genomsnittliga studietiderna ska förkortas och de studerandes genomsnittliga examensålder sänkas genom att studiestödet görs mer sporrande samt genom att åtgärder som försnabbar studierna och avläggandet av examen vidtas.

Regeringen genomför ungdomsgarantin. De ungas lärande i arbetet stöds genom en utvidgning av läroavtalsutbildningen. Inför regeringens ramförhandlingar utreds möjligheterna att, vid sidan av den nuvarande läroavtalsutbildningen, skapa en mer flexibel modell för unga att kombinera utbildning och arbete. Dessutom utreds möjligheterna att utveckla rehabiliteringen.

För att främja kombinationen av arbete och familjeliv samt jämställdheten i arbetslivet utarbetas en åtgärdshelhet för att förlänga arbetskarriärerna, i vilken bl.a. ingår att dagvårdsavgifter graderas enligt användning och att ta i bruk en ny, flexibel vårdpenning.

Avsikten är att matchningen av arbetskraftens regionala rörlighet och arbetsmarknaden ska förbättras genom en bostadspolitisk åtgärdshelhet som framför allt ska gälla tillväxtcentrum. Särskild uppmärksamhet fästs vid att förbättra små och medelstora aktörers förutsättningar att inleda byggandet av hyresbostäder till överkomligt pris. Onödig reglering som gäller bostadsbyggande ska slopas för att sänka byggkostnaderna. Regeringen kommer att inleda en omfattande utredning av sådana efterfråge- och produktionsstöd som hänför sig till hela boendekedjan.

Möjligheterna för invandrarna i Finland att delta i arbetslivet kommer att förbättras genom att man på ett långsiktigt sätt ökar andelen integrationsverksamhet som främjar invandrares språkkunskaper, utbildning och sysselsättning. Den arbetsrelaterade invandringen kommer att ökas bl.a. genom att man sänker inkomstkraven vid familjeåterförening.

Sysselsättningsgraden i fråga om personer med kort utbildning höjs genom en åtgärdshelhet som ökar efterfrågan och utbudet på lågproduktivt arbete. Åtgärderna syftar till att avlägsna flitfällor och göra det mer lönsamt att ta emot arbete.

För att sysselsätta de partiellt arbetsföra inleds ett åtgärdsprogram som ska göra det lättare för partiellt arbetsföra personer att stanna i arbetet, återgå till arbetslivet och få arbete. Det är också viktigt att främja sysselsättningen av unga personer och invandrare som riskerar att marginaliseras samt att förhindra förtidspensionering av unga. Samtidigt kommer man att förbättra utbildningsmöjligheterna för dem som saknar utbildning på det andra stadiet.

Regeringen har gjort ett åtagande om att höja den förväntade pensioneringsåldern för dem som fyllt 25 år till minst 62,4 år före 2025. Tillsammans med arbetsmarknadens centralorganisationer har regeringen åtagit sig att bereda innehållet i pensionsreformen så att den träder i kraft genom lagstiftning senast den 1 januari 2017.

Regeringen utreder sådana nya strukturella åtgärder för att förlänga arbetskarriärerna och öka sysselsättningen som behövs för att minska hållbarhetsgapet. Man försöker nå dessa mål i synnerhet genom att avlägsna flitfällor och göra det mer lönsamt att ta emot arbete.

Åtgärder för att förbättra produktiviteten inom den offentliga sektorn

En stark baskommun består av naturliga pendlingsregioner. Med tanke på social- och hälsovården bör kommunen ha ett befolkningsunderlag på minst cirka 20 000 personer, vilket ger möjligheter till egen serviceproduktion, service med låg tröskel och närservice. Genom kommunstrukturreformen ökas produktiviteten i kommunerna, förbättras hållbarheten i den offentliga ekonomin och tryggas tillgången till offentlig service också i framtiden.

Den största effektiviteten med tanke på utvecklingen av samhällsstrukturen, kommunernas ekonomi och samhällsekonomin nås genom kommunstrukturförändringar i stadsregionerna. Inför ramförhandlingarna kommer regeringen att bereda konkreta åtgärder för att man snabbt ska få i gång utredningar om kommunsammanslagningar och för att uppmuntra stadsregionerna att gå med i kommunsammanslagningar.

Regeringens mål är att i hela landet trygga högklassiga och enhetliga kommunala tjänster på ett kundorienterat sätt och så att de språkliga rättigheterna tryggas, att skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som stärker kommunernas ekonomi och för förenhetligande av samhällsstrukturen samt att stärka den kommunala självstyrelsen och närdemokratin.

De kommuner som uppfyller målen enligt strukturlagen kommer att ges större ansvar och handlingsfrihet. Staten kommer att stödja kommunerna i lokala försök där man utvecklar närservicen, nya, effektivare verksamhetssätt och nya förvaltningsmodeller samt närdemokratin. Dessa riktlinjer kommer att beredas med tanke på ramförhandlingarna.

Till kommuner som går samman riktas utöver sammanslagningsunderstöd även ett riktat förändringsstöd i synnerhet för åtgärder för att förnya IKT-system, förbättra ekonomin och främja ledningen av förändringarna.

Vid ramförhandlingarna kommer man att besluta om riktlinjer för fortsatta normtalkon inom kommunerna och ställa upp ministeriespecifika mål för att minska kommunernas skyldigheter.

Långsiktigheten, den bindande karaktären och styrningseffekten i basserviceprogramförfarandet ska stärkas.

Reformen av social- och hälsovårdens servicestruktur har som mål en i starka kommuner förankrad, integrerad servicestruktur för social- och hälsovården, som i regel ska fungera på två nivåer. Avsikten är att kommunerna ska ansvara för organiseringen och finansieringen av uppgifterna på den nya, omfattande basnivån.

Om kommunens befolkning är minst cirka 20 000 invånare och den även i övrigt har tillräcklig bärkraft, ska kommunen ha möjlighet att ordna vissa bastjänster själv. Detta minimibefolkningsunderlag är emellertid inte tillräckligt för en integration av primärvården och specialsjukvården. Därför måste en sådan kommun höra till ett social- och hälsovårdsområde som hör till samma funktionella helhet för att kunna trygga tillgången till andra social- och hälsovårdstjänster. Om kommunens befolkning understiger 20 000 ska den ingå i ett social- och hälsovårdsområde, och den har inte självständigt ansvar för att ordna social- och hälsovård. För att en kommun ska kunna tillgodose servicebehovet på den omfattande basnivån bör den ha ett befolkningsunderlag på minst cirka 50 000–100 000 invånare. Social- och hälsovårdsområdena ska i regel organiseras enligt modellen med en ansvarskommun.

Basnivån kommer att stödjas av specialnivån, som har till uppgift att samordna och styra social- och hälsovården på regional nivå.

Finansieringssystemet för social- och hälsovården kommer att förnyas så att det stöder anlitandet av tjänster enligt behov, förhindrar deloptimering och sporrar kommunerna till kostnadseffektivitet och mer resultatrik verksamhet. Dessutom kommer man att främja uppbyggnaden av ett riksomfattande och enhetligt informationssystem för hälso- och sjukvården.

I samband med reformen av servicestrukturen för social- och hälsovården ska de språkliga rättigheterna tryggas.

Regeringen kommer att påskynda genomförandet av IKT-projekt som främjar ekonomisk tillväxt och utvecklandet av den digitala infrastrukturen. Man kommer att arbeta målmedvetet för att Finland ska höra till den absoluta toppen när det gäller digitala tjänster och mobilteknik.

Särskilda prioritetsområden är att genom frekvenspolitiska åtgärder förbättra möjligheterna att utveckla mobiltekniken, att ge alla finländare tillgång till bredbandsförbindelser samt att utveckla de internationella dataförbindelserna. Man fortsätter att göra offentligt informationsmaterial tillgängligt med sikte på att utveckla nya digitala tjänster.

Statsförvaltningens resultat ska förbättras, och man kommer att lätta den administrativa bördan genom att genomföra de förslag till nya verksamhetssätt och införande av elektroniska system som tagits in i effektivitets- och resultatprogrammet.

Regeringen inleder en reform av de persontransporter som utförs med offentliga medel.

Statens skuldsättning ska stoppas

Tillämpar man prognosen i finansministeriets konjunkturöversikt från den 20 december 2012 kommer det att behövas ytterligare anpassningsåtgärder av en omfattning motsvarande ca 0,5 miljarder euro per år för att nå det i regeringsprogrammet inskrivna målet om att få statsskuldens andel av bruttonationalprodukten att minska. För att på motsvarande sätt minska underskottet i statsfinanserna till en procent krävs det ytterligare anpassningsåtgärder av en omfattning motsvarande ca 2,3 miljarder euro.

En exakt nivå för den nödvändiga anpassningen kommer att preciseras före ramförhandlingarna när finansministeriet uppdaterar sin konjunkturprognos och syn på den offentliga ekonomins utveckling.

Regeringen bygger upp sina rambeslut i enlighet med riktlinjerna för den ekonomiska politiken enligt regeringsprogrammet. Om hållbarhetsgapet inte kan fyllas genom strukturella reformer uppstår det ett ökat behov av nya beslut om anpassning av utgifter och skatter för att balansera den offentliga ekonomin.