I ett energieffektivt byggande betonas engagemang i uppställda målsättningar
Byggnaderna inom Eko-Vikområdet förbrukade betydligt mindre energi än andra byggnader som byggts under motsvarande tid. De ursprungliga målsättningarna för energiförbrukningen förverkligades dock inte till alla delar inom området. Orsakerna till de stora skillnaderna i byggnadernas energiförbrukning har utretts i undersökningen ”Eko-Vik – skillnaden mellan mål och resultat i energiförbrukningen”, som är en fortsättning till det omfattande uppföljningsprojektet färdigställt 2004.
Av utredningen framgår att man vid nybyggen skall fästa speciell uppmärksamhet vid energieffektiva planeringslösningar och även vid byggandets kvalitetssäkring, informationshanering samt vid säkrandet av fungerande lösningar. Säkrandet av att de högt uppsatta målsättningarna förverkligas förutsätter ur de offentliga aktörernas perspektiv ett utfärdande av allt kraftigare ekonomiska sanktioner i fortsättningen. Ett energibesparande byggande förutsätter engagemang i de uppsatta målen, från planering till användningsskedet.
Stora skillnader i energiförbrukningen inom Eko-Vikområdet
Helsingfors stad uppsatte år 1997 som mål för konsumtionen av uppvärmningsel 105 kilowattimmar per bruttokvadratmeter (kWh/brm2), vilket utgjorde 66 % av den dåvarande normala nivån. Detta uppsattes för byggarna som kravnivå i samband med överlåtelse av tomt.
Det fanns stora skillnader i objektens realiserade konsumtionssiffror (80-160 kWh/ brm2) inom Eko-Vikområdet, vars orsaker inte kunde utredas i den ursprungliga utredningen. Till Motivas fortsättningsundersökning som tillsatts av miljöministeriet valdes sex bostadsbolag som är större än i genomsnitt och vars energiförbrukning har varit större än i genomsnitt. En energikartläggning utfördes i bostadsbolagen som till sina tekniska lösningar, förvaltningsform, genomföringssätt och till storleken avvek från varandra. Den realiserade energiförbrukningen jämfördes med de planerade målsättningarna.
De mest betydande skillnaderna mellan planerad och realiserad energiförbrukning berodde delvis på funktionsstörningar, till exempel luft- och vattenläckage i konstruktionerna, överuppvärmning, för hög trycknivå i bruksvattensystemet och för hög genomströmning i apparatur. Det fanns funktions- och justeringsstörningar även i solenergisystemen och även onödig uppvärmning ökade den årliga elförbrukningen. I planeringsskedet uppsattes alltför optimistiska förväntningar på energibesparing i planeringslösningar som avviker från det normala, som till exempel ett aktivt utnyttjande av solenergi samt självdragssystemen.
Om man i objekten skulle genomföra de i energikartläggningen observerade besparingsåtgärderna, skulle den årliga energiförbrukningen minska med ca 13 %, dvs. till nivån 119 kWh/brm2. Det är möjligt att uppnå Helsingfors stads uppsatta kravnivå ifall systemen fungerar optimalt på det planerade sättet.
Mer information
Harri Hakaste, miljöministeriet,
tfn 050 413 7673, fö[email protected]
Tapio Jalo, Motiva,
tfn 040 546 6775, fö[email protected]