Statsministerns upplysning: Den medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen
Onsdagen den 2 oktober gav statsminister Petteri Orpo riksdagen en upplysning om den medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen som ska lämnas till EU.
Ärade talman,
Härnäst behandlas ett ärende som är viktigt med tanke på styrningen av hela den offentliga ekonomin och bromsandet av skuldsättningen. Regeringens ekonomiska politik begränsas av gemensamt överenskomna regler. Genom dessa regler, som syftar till att dämpa utgiftsökningen och minska skuldsättningen, säkerställs det att välfärdstjänsterna är på en hållbar grund. Det finns regler på två nivåer: EU:s regler och de nationella finanspolitiska begränsningarna.
Reviderade skuldregler, som är bindande för EU:s medlemsländer, trädde i kraft i slutet av april. I överensstämmelse med Finlands mål styr de ännu kraftigare alla medlemsstater att ändra riktning i det fall att de offentliga finanserna riskerar att spåra ur helt – och detta gäller också Finland.
Skuldankaret utgörs av de mål för skuldkvoten och underskottet som anges i stabilitets- och tillväxtpakten. Skulden får inte överstiga 60 procent av bruttonationalprodukten och underskottet ska hållas under 3 procent. Till följd av de nya reglerna ska varje land utarbeta en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan för att säkerställa åtgärder genom vilka länderna kan minska underskotten så att en hållbar skuldsättning tryggas.
I denna upplysning från statsministern är det alltså fråga om ett åtagande att följa den plan som ska förverkliga detta mål, alltså om att förbinda sig till en ekonomisk politik som styr in de offentliga finanserna på ett hållbart spår. För regeringens del kan jag konstatera att anpassningshelheten på nio miljarder euro är förenlig med EU:s skärpta regler och att regeringen har förbundit sig att genomföra den fullt ut.
Ärade talman,
Som en del av det reviderade ramverket ska EU:s medlemsstater bereda nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer. De upprättas för minst fyra eller fem år, beroende på valperiodens längd i medlemsstaten.
Finland offentliggjorde den 23 september 2024 sitt utkast till en första plan. I planen anges regeringens åtagande vad gäller nettoutgiftsbanan, alltså den tillåtna årliga ökningstakten i fråga om de primära offentliga nettoutgifterna under de följande fyra åren. Både utkastet till plan och nettoutgiftsbanan har diskuterats med kommissionen på tjänstemannanivå flera gånger under sommaren.
Efter att riksdagen hörts och andra nationella konsultationer gjorts ska planen godkännas av statsrådet den 10 oktober och lämnas till EU.
Planen utvärderas formellt av kommissionen och därefter godkänner rådet en serie rekommendationer om planen. I fortsättningen kommer EU:s finanspolitiska övervakning att fokusera på att bedöma om regeringen följer sin plan och särskilt den uppgjorda nettoutgiftsbanan.
Genomförandet av det nya ramverket sker i ett för Finland tungt läge. Ekonomin har lidit avsevärt till följd av pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det är hög tid att stoppa statens skuldsättning, som de facto pågått redan länge före dessa kriser. Att de åldersrelaterade utgifterna ökar och befolkningen i arbetsför ålder minskar har vi känt till i årtionden. Ända sedan finanskrisen har vi levt över våra tillgångar och nätt och jämnt klarat av att följa EU:s regler.
Ärade talman,
I planen ska medlemsstaten lägga fram sina åtaganden vad gäller de offentliga nettoutgifternas årliga ökningstakt. Denna så kallade nettoutgiftsbana godkänns i rådet och är den enda indikator som följs upp enligt det reviderade ramverket.
Vid beräkningen av nettoutgifternas tillåtna ökningstakt är utgångsantagandet att en tillräcklig anpassning av de offentliga finanserna sker under en fyraårig anpassningsperiod. Ramverket möjliggör dock en förlängning av anpassningsperioden till sju år, om medlemsstaten förbinder sig till investeringar och strukturella reformer.
Om en medlemsstats offentliga skuldsättning eller underskott överstiger dess i fördraget angivna referensvärden för underskott eller skuldkvot, begränsas fastställandet av nettoutgiftsbanan av den referensbana som kommissionen lägger fram. Kommissionen räknar ut referensbanorna för fyra och sju år. Finland kommer att ansöka om en sjuårig anpassningsperiod.
Planen görs alltid för en fyraårsperiod. Nettoutgiftsbanan är förenlig med de åtgärder för att stärka de offentliga finanserna med sammanlagt cirka 9 miljarder euro som ingår i regeringsprogrammet och i planen för de offentliga finanserna 2025–2028.
Regeringen har förbundit sig att genomföra åtgärderna fullt ut. Tillsammans med de arbetsmarknadseffekter som regeringen eftersträvar säkerställer denna helhet att Finland följer sin nettoutgiftsbana: i enlighet med regeringens mål sjunker underskottet under referensvärdet på 3 procent 2025 och skuldkvoten börjar minska 2027.
Det är viktigt att poängtera att den plan som nu har utarbetats inte förutsätter att regeringen vidtar ytterligare anpassningsåtgärder eller ändrar den ekonomiska politiken utöver de redan beslutade åtgärderna. Anpassningshelheten på nio miljarder euro, som vilar på en stark grund, är tillräcklig för att de centrala finanspolitiska målen ska kunna nås.
Ärade talman,
Som jag konstaterade tidigare kommer Finland att ansöka om en förlängning av anpassningsperioden till sju år.
Planen i sig har dock utarbetats för de följande fyra åren. Den regering som bildas efter riksdagsvalet våren 2027 har enligt EU-lagstiftningen möjlighet att lämna in en ny plan. Den nya planen ska utarbetas senast 2028.
Finland motiverar en förlängning av anpassningsperioden med den helhet som presenteras i utkastet till plan och som består av delar av Finlands plan för återhämtning och resiliens samt av två delar av reformen av den sociala tryggheten, nämligen modellen med en enda grundskyddsförmån och reformen av utkomststödet som beviljas i sista hand.
I den första planen kan det i samband med en förlängning av anpassningsperioden undantagsvis tas hänsyn till de åtgärder som anges i medlemsstatens plan för återhämtning och resiliens.
De reformer som Finland valt i utkastet till plan motsvarar EU:s krav på att de ska främja den ekonomiska tillväxten och svara mot de landsspecifika rekommendationer som getts under den europeiska planeringsterminen. Det är också viktigt att notera att de reformer som valts som grund för förlängningen av anpassningsperioden inte redan får ha genomförts. Av denna tekniska orsak lämpade sig till exempel regeringens arbetsmarknadsreformer inte som grund för förlängningen, eftersom genomförandet av dem redan har framskridit så långt.
Om medlemsstaten däremot inte genomför de överenskomna reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden, är det möjligt att förlängningen av anpassningsperioden återkallas och att en stramare fyraårig anpassningsbana tas i bruk.
Jag vill ännu säga några ord om genomförandet av planen och övervakningen av genomförandet.
Europeiska kommissionen bedömer alltså medlemsstaternas planer, inklusive nettoutgiftsbanan, varefter rådet för ekonomiska och finansiella frågor godkänner dem. Genomförandet av planerna följs i årliga rapporter om framstegen.
Om en medlemsstats skuldkvot överstiger det referensvärde på 60 procent som anges i fördraget och avviker från den nettoutgiftsbana som rådet fastställt, kan medlemsstaten bli föremål för förfarandet vid alltför stora underskott.
Eftersom Finlands skuldkvot i år stiger till över 80 procent, krävs det en stram ekonomisk politik en tid framöver för att undvika underskottsförfarandet.
Ärade talman,
De nationella åtgärderna för att i enlighet med regeringsprogrammet stärka det finanspolitiska ankaret ska samordnas med reformen av EU:s finanspolitiska ramverk och införlivas i den nationella lagstiftningen. Reformen av den finanspolitiska lagstiftningen inleds i finansministeriets arbetsgrupp och under ledning av finanspolitiska ministerutskottet. Ändringarna ska vara gjorda före utgången av 2025.
Efterlevnaden av de finanspolitiska reglerna bör därför diskuteras ingående på politisk nivå. Regler som är grundade enbart på politiska åtaganden har under de senaste åren inte räckt till för att trygga hållbarheten och trovärdigheten i finanspolitiken.
Det är nödvändigt att stärka den ekonomiska tillväxtpotentialen. Regeringen har därför inlett ett projekt som utöver de historiskt omfattande tillväxtreformerna i regeringsprogrammet fördomsfritt söker metoder för att påskynda tillväxten. Alla bör dock inse att det inte är trovärdigt att bygga den ekonomiska politiken på en ekonomisk tillväxt som är snabbare än prognoserna. Åtgärderna ska grunda sig på ett trovärdigt kunskapsunderlag, det vill säga i sista hand på en oberoende och grundlig tjänstemannabedömning. Det behövs både trovärdiga anpassningsåtgärder och djärva satsningar på tillväxt.
Ansvaret för valet av anpassningsåtgärder vilar på den då sittande regeringen. Men Finland behöver också ett bredare engagemang över flera valperioder för att säkerställa en hållbar skuldsättning, vilket också har diskuterats offentligt. Denna önskan uppfylls i praktiken när de finanspolitiska reglerna på nationell nivå och EU-nivå samordnas med den nationella lagstiftningen. Det är möjligt att nå ett gemensamt parlamentariskt engagemang genom denna lagstiftning.
Regeringen har förbundit sig att säkerställa en för välfärdsstaten hållbar skuldsättning. Ett tydligt bevis på detta är den helhet på nio miljarder euro som det redan har fattats beslut om. Som jag redan konstaterade är denna ekonomiska politik också förenlig med EU:s nya skärpta skuldregler. Vid behov är regeringen också beredd att fatta nya beslut.
I sista hand vidtas anpassningsåtgärderna dock inte på grund av kommissionens krav. En hållbar skuldsättning inom den offentliga ekonomin säkerställs för att den finländska trygga och kriståliga välfärdsstaten med sina tjänster ska vara tryggad för nuvarande och kommande generationer.