Statsministerns upplysning till riksdagen om regeringens politik 2013

Statsrådets kommunikationsavdelning 12.2.2013 12.10
Statsministerns upplysning -

Statsminister Jyrki Katainen

(med reservation för ändringar)

Ärade talman,

Finland står vid ett vägskäl. Vi kan välja mellan vägen mot långsamt förtvinande och försämrad levnadsstandard eller vägen mot modig förnyelse och nya framgångsfaktorer. Även om vår ställning och villkoren för vårt beslutsfattande påverkas av yttre utmaningar, ligger beslutet om i vilken riktning vi går i våra egna händer.

Vi vet vilka utmaningar Finland står inför: vi förlorar arbetsplatser och investeringar, statens skuldsättning ökar, befolkningen blir allt äldre, klimatförändringen påverkar samhällets alla strukturer och den offentliga sektorns hållbarhet försämras.

Välfärdssamhällets framtid kan inte byggas genom att vi klamrar oss fast vid det gamla. När världen omkring oss förändras, är förnyelsens väg det enda alternativet. Finlands styrka har alltid varit förmågan att förnya sig och förändras. En annan av våra styrkor är förmågan att erkänna fakta och kunna fatta även svåra, men förnuftiga beslut.

Den nordiska välfärdsmodellen har bred acceptans i alla grupper här i salen. Det nordiska välfärdssamhället är en anmärkningsvärd men fungerande kombination av värderingar om sund ekonomi och omsorg.

Vår modell är dyr. Därför kan den endast fungera om vi arbetar tillräckligt för den. Ett servicesamhälle med skolor, daghem och hälsovårdscentraler kan finnas endast så länge som vi bevarar vår konkurrenskraft i den globala konkurrensen.

Om Finland lyckas bevara sin ställning som ett land för växande och internationell företagsverksamhet och industri, klarar sig också välfärdssamhället. Vår förmåga att fatta sådana beslut som ökar investeringarna inom industrin liksom vår förmåga att fatta sådana beslut som skapar fler arbetsplatser inom den privata sektorn säger något om vår förmåga att hålla löftet om välfärd och omsorg.

Vårt nuvarande välfärdssamhälle har byggts med hjälp av modig förnyelse, och detta är rätt väg att gå också på 2010-talet. Endast med hjälp av målmedveten förnyelse kan Finland klara av de helt nya slag av utmaningar som ruskar om hela samhället.

Republikens president valde sina ord väl också i denna fråga. För att fatta nödvändiga beslut måste det finnas vilja att till och med gå genom eld och vatten, när vår sak kräver det. Detta förväntas nu av oss, eftersom det inte finns några alternativ.

Ärade talman,

Finlands ekonomi går hand i hand med det internationella ekonomiska läget. Vårt land är starkt beroende av export och internationell handel. I sista hand beror det finländska välfärdssamhällets hållbarhet på hur väl finländska produkter och tjänster klarar sig på den internationella marknaden.

För att vi ska klara oss i den internationella konkurrensen krävs det en hel del åtgärder och vilja. Vi måste vara beredda att satsa på forskning och yrkesutbildning. Vi måste vara beredda att bibehålla Finland som ett skattemässigt konkurrenskraftigt land som uppmuntrar till risktagning och flit. Vi måste kunna försvara Finlands trovärdighet genom att hålla den offentliga ekonomin i balans.

Även arbetsmarknadsorganisationerna måste dra sitt strå till stacken för att skapa nya arbetsplatser i Finland och för att det ska arbetas tillräckligt i vårt land. Arbete skapar nämligen arbete. Löneuppgörelser och arbetskarriärslösningar spelar en ytterst viktig roll när det gäller hur många som får en arbetsplats i framtiden.

Den ekonomiska utvecklingen i Europa är ännu osäker. Det är ärligt att konstatera att om allt nu fortsätter i samma riktning som för tillfället, så är vi på väg mot det bättre. Situationen har stabiliserats när det gäller de mest sårbara länderna, vilket framgår av att räntan på obligationer från dessa länder har sjunkit till en nivå som gör det möjligt för dem att i normal ordning lyfta de lån de behöver på marknaden. I dag är räntan på skuldebreven med en löptid på tio år 5,3 procent i Spanien, 4,5 procent i Italien, 6,5 procent i Portugal och 3,7 procent i Irland.

Läget i de krisdrabbade länderna har stabiliserats tack vare ländernas egen disciplinerade budgetpolitik, strukturella åtgärder som ökar konkurrenskraften, Europeiska centralbankens villkorliga löfte om stöd, euroområdets gemensamma åtgärder med bl.a. krisfonder och stärkandet av reglerna för euron.

Trots allt detta finns det ingen orsak att invagga sig i falsk trygghet. Krisen är ännu inte över. I synnerhet kan osäkerheten på det politiska fältet skärpa situationen när det gäller medlemsländernas finanser.

Även om den internationella ekonomin stärks har Finland ingen snabb hjälp att vänta. Under de tre senaste åren har staten varit tvungen att ta nya lån på uppskattningsvis 28 miljarder euro för att kunna finansiera vår välfärd och stimulera ekonomin. Genom denna låntagning har staten lindrat den internationella ekonomiska krisens verkningar på finländarnas vardag.

Denna betydande skuldsättning är liten i förhållande till hur utvecklingen hade sett ut om den europeiska ekonomiska krisen inte hade åtgärdats utan vi hade låtit allt falla över oss. Också detta alternativ har många i denna sal insisterat på.

Ärade talman,

Välfärdssamhällets hållbarhet hotas inte bara av den långsamma ekonomiska tillväxten och statens snabbt ökande skuldsättning, utan också av två stora förändringar: den åldrande befolkningen och näringslivets strukturomvandling.

Under de kommande tjugo åren kommer Finland att åldras snabbare än något annat land i Europa. Antalet personer i yrkesverksam ålder minskar liksom också mängden arbete som utförs. Samtidigt ökar behovet av offentlig service och inkomstöverföringar. På lång sikt hotar denna obalans, hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin, att öka den offentliga skuldbördan och beskattningen till helt orimliga nivåer.

Om inga åtgärder vidtas nu, står vi inför det faktum att välfärdstjänsterna gradvis vittrar bort samtidigt som incitamenten till företagande och arbetande försvinner. Detta är ingen acceptabel utveckling.

Mellan löftena om välfärd på lång sikt och finansieringen av denna välfärd finns enligt olika uppskattningar ett gap på upp till 7–10 miljarder euro. Finland har exempelvis lovat seniorerna en högklassig vård 2030, men utan reformer kommer de gemensamma tillgångarna inte att räcka till för denna service.

Finlands utmaningar är inte bara den åldrande befolkningen, utan också näringslivets strukturomvandling. Detta märks i praktiken genom att arbetsplatser försvinner inom de traditionella industribranscherna och att det samtidigt uppstår nya arbetsplatser inom andra sektorer. Det är helt naturligt inom ekonomin att arbetsplatser uppstår och försvinner. I och med att befolkningen åldras kommer det att behövas mer ny arbetskraft också inom branscher där ingen tillväxt sker.

Under ett vanligt år uppstår och försvinner ca 200 000 arbetsplatser i Finland. För tillfället är detta saldo ändå negativt: nya arbetsplatser skapas inte i samma takt som gamla försvinner. Under de senaste tio åren har 90 000 arbetsplatser försvunnit inom industrin.

Även om många undersökningar visar att vår strukturella konkurrenskraft är god, är Finland inte ett tillräckligt lockande investeringsobjekt för ny företagsverksamhet så att nya arbetsplatser kan skapas. Finländska internationella industriföretag klarar sig nog, men kommer Finland även i framtiden att vara ett land där de vill vara verksamma, investera, forska och utveckla samt upprätthålla tillverkning? Till all lycka kan vi själva medverka till att så sker.

Regeringen har inlett en ny verksamhetsmodell, Team Finland, för att främja Finlands externa ekonomiska relationer, Finlandsbilden, internationaliseringen av företag och investeringar i Finland. Vi vill genom ett effektiviserat samarbete hjälpa finländska företag att klara sig ute i världen.

Ärade talman,

Finland har alla förutsättningar att vara framgångsrikt även i framtiden. Vi har många styrkor och mycket tillväxtpotential inom flera branscher. Till exempel bör man nu kunna utnyttja Finlands stora kunnande inom ICT-branschen på rätt sätt. Vi har en mycket god grund för att verka som ett ledande land inom informations- och kommunikationsteknologin.

När klimatförändringen fortsätter, blir även utvecklandet av ren teknik en allt viktigare tillväxtbransch såväl i fråga om energiproduktionen som andra sektorer. En enorm marknad växer fram för ren teknik, lösningar med låga utsläpp och energi- och materialeffektiva produkter. Föregångarna blir framgångsrika på marknaden och regeringens mål är att Finland finns med bland dessa föregångare. Även inom detta område har vi alla förutsättningar att vara bland världens bästa.

Likaså bör Finland som en framtida tillväxtbransch kunna utnyttja den starka tillväxten i efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster. Efterfrågan på välfärdstjänster växer inte endast här i Finland, utan trenden är global. Ett på rätt sätt kombinerat högt tekniskt kunnande lägger grunden för till exempel intelligenta servicesystem inom hälso- och sjukvården och högklassig vård för äldre. Välfärdstjänster kan öppna alldeles nya exportmöjligheter för Finland, om vi kan utnyttja vårt kunnande på rätt sätt.

En av Finlands nationella styrkor är högklassig utbildning. Man satsar allt mera på utbildning på olika håll i världen. Den grund som ett högt kunnande och en bred utbildning ger för ekonomisk välfärd är vida erkänd i olika länder. Detta öppnar åter nya tillväxtutsikter för Finland. Genom att utveckla utbildningsexporten har vi möjlighet att bredda exportinkomstkällorna och samtidigt stärka den finansiella grunden för vårt välfärdssamhälle.

Som en ny dimension som innehåller tillväxtmöjligheter bör särskilt nämnas det arktiska och de produkter som anknyter till det. Exempelvis är det höga tekniska kunnandet inom isbrytandet sådant som Finland kan ha framgång med på den internationella marknaden.

Ärade talman,

För tryggandet av den finländska välfärden finns endast en lösning: arbete. Vi behöver å ena sidan fler arbetsplatser, å andra sidan ett större utbud av arbetskraft och en lägre tröskel för sysselssättandet.

Finland har flera starka områden och flera tillväxtområden, som kan producera välfärd och sysselsättning i framtiden. Enligt vissa uppskattningar behöver vi t.o.m. 200 000 nya arbetsplatser inom den privata sektorn för att finansieringen av offentliga tjänster ska stå på en hållbar grund även år 2020.

Arbetsplatser inom den privata sektorn kan inte åstadkommas på statsmaktens befallning eller med konstgjord andning. Staten väljer inte tillväxtområdena eller beslutar om vilken företagsverksamhets som är lönsam och vilken inte.

Statens uppgift är att skapa gynnsamma verksamhetsförutsättningar för företagen och att ordna ramarna för en fungerande konkurrens. Nya arbetsplatsen inom den privata sektorn uppkommer nog, när ramarna för företagsverksamheten är i ordning.

Regeringen har för sin del genom sina handlingar stärkt Finlands ställning som ett tillväxtvänligt och pålitligt land. Vi har genom våra budgetanpassningsåtgärder visat vår förmåga att se till att Finland inte kommer att bli ett överskuldsatt land.

Dessutom har vi infört en hel del tillväxtincitament, samtidigt som vi i övrigt varit tvungna att anpassa vår ekonomi. Trots detta flyttar sig målet. Det krävs nya åtgärder inom bägge delområden av oss.

Tillkomsten av nya arbetsplatser i Finland kräver investeringar. Finlands dragningskraft som investeringsobjekt ser svag ut. Kapital strömmar ut ur Finland och antalet anställda vid finländska företag minskar i Finland och ökar i utlandet. Det är onödigt att tala om Finlands utmärkta strukturella konkurrenskraft om det inte görs investeringar i Finland, om finländska företags produkter och tjänster inte har framgång på de internationella marknaderna och om arbetsplatser flyttas bort från Finland.

Denna kurs måste gå att vända.

Ärade talman,

Tillkomsten av nya arbetsplatser förutsätter att det finns kunniga arbetstagare. Minskandet av arbetsinsatsen hotar under de kommande åren att märkbart kväva Finlands tillväxtpotential. Därför behövs det ett brett spektum av åtgärder genom vilka allt fler personer i arbetsför ålder fås med i arbetslivet, genom vilka man kan förlänga yrkeskarriärerna och öka mängden utfört arbete. Att öka sysselsättningen är den bästa medicinen mot fattigdom och marginalisering.

Många är förståeligt nog av den åsikten att här råder en diskrepans: varför borde allt fler personer i arbetsför ålder fås med i arbetslivet, när det inte ens nu finns tillräckligt med arbete för alla?

Det är emellertid så, att utbudet av arbetskraft skapar efterfrågan på arbete. Ju fler finländare som är beredda till arbete, desto fler arbetsplatser finns det i Finland. Utöver detta vet vi, att på grund av att befolkningen åldras kommer under de grovt taget följande tjugo åren flera personer att lämna arbetslivet än vad det kommer unga in istället.

Därför behöver vi även mera arbetsrelaterad immigration och en bättre integrering av invandrare på arbetsmarknaden. Likaså satsar vi särskilt på att förbättra sysselsättningen för unga och äldre.

Vi behöver alla par händer med i arbetslivet.

Ärade talman,

Regeringen letar i sin strategisession efter medel för att stärka den hållbara ekonomiska utvecklingen, sysselsättningen och konkurrensförmågan. Vi behöver en mångsidig palett av medel med vilka man förbättrar finländska företags konkurrensförmåga och på det sättet skapar nya arbetsplatser i Finland. Under strategisessionen i februari samlar vi just dessa långsiktiga strukturella medel.

Regeringen drar i sin halvtidsöversyn upp riktlinjer för att minska hålllbarhetsunderskottet och åstadkomma tillväxt. I ramförhandlingarna i november fattar man däremot konkreta beslut.

Ärade talman,

Ett av de centrala målen för regeringen är att förbättra offentliga tjänsters produktivitet, tillgänglighet och verkningsfullhet. Detta förutsätter en reform av kommun- och servicestrukturen.

Syftet med regeringens kommunreform och reformen av social- och hälsovårdstjänsterna är att förbättra servicen och öka tjänsternas produktivitet. Målet måste vara att vi får något mera och bättre än tidigare för samma pengar.

Regeringen vill bevara en kommunbaserad modell i Finland. Det förutsätter dock en omfattande reform av kommunstrukturer och verksamhetssätt. Man kan inte bygga framtiden på det nuvarande splittrade kommunfältet.

Flera lagstiftningsreformer anknyter till kommun- och servicestrukturreformen. Först kommer regeringen denna vår att lämna en proposition till riksdagen om lagstiftning som styr kommunstrukturen, kommunstrukturlagen.

Det är nödvändigt att förnya kommunstrukturen. Kommunerna ska vara tillräckligt livskraftiga, starka och trygga så att var och en har tillgång till tjänster. Den nuvarande kommunstrukturen klarar inte av detta ansvar. Reformen genomförs i nära samarbetet med kommunerna.

I enlighet med kommunstrukturlagen ges kommunerna ett års tid att göra tillräckliga utredningar inom sitt område och fatta beslut för att stärka kommunstrukturerna.

En stark primärkommun är det bästa, mest demokratiska, effektiva och flexibla sättet att ordna servicen. En stark primärkommun har även goda möjligheter att få behöriga arbetstagare och att ta hand om personalens kunnande och utveckling. När besluten fattas nära invånaren, kan de regionala särdragen beaktas väl.

Ärade talman,

Man har frågat regeringen varför vi inte koncentrerar oss på att bara förnya social- och hälsovårdstjänsterna. Därför att vi tror på ett kommunbaserat system. Vi har beslutat att social- och hälsovården även i fortsättningen ska byggas utgående från kommunerna. Detta förutsätter en omfattande kommunreform.

Vi anser att Finland inte behöver mer förvaltning, utan bättre tjänster.

Det har skapats för komplicerade förvaltningsstrukturer på många områden inom social- och hälsovården. Det här leder till att demokratin i förvaltningen försvagas. Kommunreformens syfte är uttryckligen att öka demokratin.

Ur patienternas synvinkel är vårdkedjorna inte smidiga. Primärvården har i många kommuner smulats sönder och kostnaderna för den specialiserade sjukvården glidit oss ur händerna. Även kvaliteten på och tillgången till tjänster varierar för mycket mellan de olika kommunerna.

Enligt en utredning som gjorts bor cirka 70 % av befolkningen inom sådana områden där man är tvungen att köa för en tid till hälsovårdscentralens läkarmottagning t.o.m. över två veckor. Det är för mycket. För regeringen är en tid till läkaren viktigare än kommungränserna eller antalet kommundirektörer.

I reformen av social- och hälsovården är vårt mål att stärka basservicen. Målet är att integrera social- och hälsovården med primärvården och den specialiserade sjukvården så att de betjänar kunderna bättre än för närvarande.

Grupperna med utredare är för närvarande ute på fältet för att bedöma hur målen nås inom de olika områdena. Efter februari när arbetet har färdigställts är det möjligt att ta ställning till utredningsarbetets resultat.

Reformen av kommun- och servicestrukturen erbjuder möjlighet att skapa nya servicekoncept och lockande arbetsplatser. I en större arbetsgemenskap finns det bättre möjligheter att utveckla kompetensen, upprätthålla yrkesskickligheten och använda personalen på ett mera flexibelt sätt. Och det allra viktigaste: vi måste komma i håg att endast en stark och bärkraftig kommun är kapabel att sörja för kommuninvånarnas tjänster.

Kommun- och servicestrukturreformens omfattning och det stora antalet lagprojekt medför stora utmaningar för reformen. En så stor reform tar tid och kräver målmedvetet förhållningssätt. Regeringen arbetar enhälligt för att föra dessa delreformer framåt. Samtliga reformer förverkligas i gott samarbete med kommunfältets aktörer.

Detta arbete måste göras för att få till stånd en mer livskraftig kommunstruktur och få finländarnas välfärdstjänster på en hållbar grund.

Ärade talman,

Europeiska unionens agenda för de närmaste månaderna är tung och måste därför tas på allvar – utan onödig upphetsning, genom att sätta in sig i frågorna och på detta sätt främja fosterlandets intressen. Det ligger i Finlands intresse att EU utvecklas. Finanskrisen och medlemsländernas överskuldsättning är sådant som måste kunna avvärjas i fortsättningen. Vi måste få ett stopp på ödesgemenskapen mellan bankerna och staterna.

Mycket återstår att göra när det gäller att utveckla den ekonomiska och monetära unionen. Att säkerställa den demokratiska legitimiteten och insynen i verksamheten spelar en central roll.

I EU-politiken har Finland redan länge framhävt vikten av den inre marknaden och handelspolitiken. Nu finns de i kärnan av unionens verksamhet. Handeln med länder som inte är medlemmar av EU är viktigare än någonsin förr för medlemsländernas ekonomier, eftersom huvudparten av den globala ekonomiska tillväxten sker utanför Europa.

Avregleringen av världshandeln öppnar enorma möjligheter att förbättra sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Enligt Europeiska kommissionens bedömning rör det sig om två miljoner arbetsplatser och två procents ökning i den ekonomiska tillväxten. En sådan EU-politik är värd mer än guld för Finland och det finländska arbetet. Regeringen arbetar för detta även under 2013.

Vi måste förhandla handelsavtal med Förenta staterna, Japan, Indien och andra centrala partner, och därtill avveckla handelshinder och främja gemensamma standarder. För Finland är det mycket viktigt att Rysslands förpliktelser i anslutning till medlemskapet i WTO genomförs.

Vid Europeiska rådets möte förra veckan enades man om EU:s nästa budgetram för 2014–2020. Överenskommelsen är värdefull i sig: att 27 länder når enighet om budgeten stärker tron på att vi också kan fatta andra nödvändiga beslut.

Budgetramens totalnivå sjunker för första gången i unionens historia, och samtidigt ökar insatserna för tillväxt betydligt. Under den kommande sjuårsperioden betalar Finland mer än tidigare till EU:s budget. Det här beror på att Finland har blivit rikare samtidigt som allt fattigare länder har anslutit sig till unionen. Men nu lyckades vi stabilisera Finlands ställning som nettobatalare på samma nivå som under de två senaste åren. Särskilt nöjd är jag över nivån på medlen för landsbygdsutveckling i Finland – att trygga förutsättningarna för jordbruket har varit ett viktigt mål för regeringen.

Såsom jag konstaterade är agendan för EU-politiken tung. Därför kommer regeringen att lämna en grundlig EU-redogörelse till riksdagen ännu före sommaren.

Det går inte att utveckla en gemensam union genom att motsätta sig allt. Jag strävar för min egen del – tillsammans med den övriga regeringen – också i fortsättningen efter att väcka en bred allmän debatt om Finlands EU-politik.

Ärade talman,

våren är fylld av många tunga frågor på många olika fronter. I synnerhet besluten gällande förutsättningarna för företagsverksamheten och sysselsättningen samt skuldsättningen och minskningen av hållbarhetsunderskottet kommer att visa riktningen för vårt välfärdssamhälle.

I dessa beslut vägs vår förmåga att bära ansvar för kommande generationer. I dessa beslut är det i själva verket fråga om rättvisa mellan generationerna. Det är vi nuvarande beslutsfattare som har ansvaret och skyldigheten att trygga välfärdssamhället förutom för den nulevande generationen även för kommande generationer.

Byggklossarna för Finlands framtid ligger fortfarande i våra händer. Vi förväntas fatta de rätta besluten.

Jag vet att när man ställs inför något nytt är det lättaste sättet att reagera att motsätta sig. Men jag vet också att finländska beslutsfattare kännetecknas av ansvarstagande och mod att förnya. Det är ett sådant karaktärsdrag jag nu efterlyser hos oss alla.

Jyrki Katainen