Finland i Europeiska unionen

Finland har som mål att Europeiska unionen ska vara globalt stark och handlingskraftig och att unionen ska arbeta för medlemsstaternas och medborgarnas säkerhet, välbefinnande och ekonomiska intressen. Finland är en aktiv, pålitlig och lösningsinriktad medlemsstat som tar initiativ och agerar på ett konstruktivt och proaktivt sätt i syfte att främja sina egna mål.

Finland eftersträvar en union som är stor i stora frågor och liten i små frågor. Finland förutsätter att unionen följer subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, med andra ord att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt. Finland värnar om en tydlig fördelning av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna.

Historik

Finland har deltagit i den europeiska integrationen sedan 1961, då landet anslöt sig till Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som associerad medlem genom det så kallade Finefta-avtalet. År 1973 ingick Finland ett frihandelsavtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och blev fullvärdig medlem av Efta 1986. Finland hörde till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) från den 1 januari 1994 till utgången av samma år.

I oktober 1994 hölls i Finland en rådgivande folkomröstning där 56,9 procent röstade för ett finländskt EU-medlemskap. Valdeltagandet uppgick till 74 procent.

Finland blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995. När Finland blev EU-medlem 1995 anslöt sig Finland direkt till den europeiska ekonomiska och monetära unionens (EMU) andra etapp. Den andra etappen innebar ett närmande av de olika ländernas ekonomi för att EMU:s tredje etapp, det vill säga införandet av en gemensam valuta, skulle gå så smidigt som möjligt.

EMU:s tredje etapp inleddes i januari 1999. Sedan dess har euron kunnat användas som kontovaluta. Eurosedlar och euromynt sattes i omlopp vid ingången av 2002, och de ersatte de gamla nationella valutorna, såsom den finska marken.

I dag är Finland ett av 27 medlemsländer i EU. Ministrarna i Finlands regering ingår i Europeiska unionens råd. Finland har 15 ledamöter i Europaparlamentet och en ledamot i Europeiska kommissionen.

Medlemsavgifter

Europeiska unionens största inkomstkälla är de avgifter som unionen tar ut av medlemsländerna. Avgifterna kommer ur ländernas budgetar och baseras på respektive lands bruttonationalinkomst, mervärdesskattebas och icke-materialåtervunnet plastförpackningsavfall. Dessutom tar medlemsländerna ut tullavgifter på unionens vägnar.

EU:s årsbudget bygger på en sjuårig budgetram. Den pågående finansieringsperioden omfattar åren 2021–2027.
Medlemsländerna kommer tillsammans överens om budgetramen, vilket betyder att ländernas finansiella bidrag är ett resultat av politiska förhandlingar.

Bortsett från åren 1996, 1997 och 2000 har Finland varit nettobidragsgivare i EU. Med nettobidrag avses skillnaden mellan Finlands inkomster från EU och Finlands bidrag till EU.

Finlands finansiella bidrag berättar inte om alla ekonomiska fördelar med EU-medlemskapet, till exempel den öppna marknaden.

Förhållandet mellan EU-lagar och Finlands lagstiftning

Principen om tilldelade befogenheter är den grundläggande principen för maktfördelningen mellan Europeiska unionen och dess medlemsländer. Det betyder att medlemsländerna har överlåtit sin beslutanderätt inom vissa områden till unionen. Enligt principen kan EU endast agera i de frågor som har bestämts i grundfördragen.

Allt annat får medlemsländerna besluta om. EU:s befogenheter är således begränsade. Omfattningen av Europeiska unionens befogenheter varierar stort mellan olika verksamhetsområden. Till exempel inom jordbrukspolitiken har unionen omfattande befogenheter, medan befogenheterna inom till exempel hälsopolitiken är betydligt mer begränsade.

EU:s befogenheter | europa.euLinkki toiselle sivustolle

Åland i EU

Ålands särställning i Europeiska unionen fastställs i Finlands anslutningsfördrag (Ålandsprotokollet). Enligt protokollet står Åland utanför EU:s skatteunion. Protokollet innehåller särskilda bestämmelser om förvärvandet av fast egendom och rätten att idka näring på Åland. Dessutom beaktas Ålands folkrättsliga särställning.

Ålands särställning enligt självstyrelselagen framgår vid ratificering av internationella avtal och EU:s grundfördrag. Enligt självstyrelselagen för Åland krävs också lagtingets bifall för författningar om sättande i kraft av avtalsbestämmelser i frågor som faller inom landskapets behörighet innan avtalet kan träda i kraft på Åland till de delar som hör till landskapets behörighet.

Mer information

Behandlingen av EU-ärenden i statsrådet

De behöriga ministerierna har huvudansvaret för att följa och bereda EU-ärenden och fastställa Finlands ståndpunkter.

Bättre övergripande säkerhet i Europa

EU måste stärka sin resiliens och beredskap inför många slags kriser och hybridhot.

EU-ministerutskottet

Regeringens EU-ministerutskott sammanträder i allmänhet på fredagar för att behandla aktuella EU-ärenden som är viktiga i politiskt, ekonomiskt eller rättsligt hänseende.

EU-domstolsärenden och EU-överträdelseärenden

EU-domstolen har som uppgift att se till att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av unionens grundfördrag.