Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Kostnadseffektiva sätt att nå målen i fråga om biodrivmedel före 2030
Enligt en utredning som publicerades i dag har Finland möjlighet att minska växthusgasutsläppen från trafiken med 50 procent före 2030. Detta förutsätter att hållbara biodrivmedel utgör 30 procent (cirka 800 ktoe) av energianvändningen i trafiken, att det finns 250 000 elbilar och 50 000 gasbilar i trafik och att energieffektiviteten förbättras i enlighet med energi- och klimatstrategin.
Det bedöms att en höjning till 30 procent i fråga om distributionsskyldigheten för biodrivmedel i genomsnitt har relativt små kostnadseffekter för olika sektorer och slutförbrukarna. Dessutom bedöms det att höjningens effekt på statsfinanserna är mindre än 0,3 procent av skatteintäkterna, eftersom intäkterna från mervärdesskatt på drivmedel i genomsnitt ökar i samma takt som intäkterna från punktskatt minskar.
Enligt utredningen kan distributionsskyldigheten om 30 procent i fråga om biodrivmedel fullgöras år 2030 genom den nuvarande och planerade inhemska produktionskapaciteten för biodrivmedel. Produktionen kommer dock i huvudsak att basera sig på importråvaror. Mängden biodrivmedel som behövs 2030 kommer att vara större än 800 ktoe om energiförbrukningen och energieffektiviteten i trafiken inte utvecklas i enlighet med energi- och klimatstrategin.
En distributionsskyldighet som beaktar de begränsningar för respektive biodrivmedel som fastställs i det nya direktivet om förnybar energi (RED II) kommer enligt utredningen att vara det huvudsakliga styrmedlet för att öka användningen av biodrivmedel i Finland. Det är möjligt att påverka graden av inhemskt ursprung hos de råvaror som används i produktionen genom distributionsskyldigheter som hänför sig till skyldigheten att använda biodrivmedel.
Trots att det utifrån kalkylerna i utredningen bedöms att kostnadseffekterna av distributionsskyldigheten om 30 procent i genomsnitt är relativt små, förekommer det stor variation i dessa effekter beroende på tre faktorer: andelen olika biodrivmedel i blandningen, utvecklingen på världsmarknaden och andelen elbilar i trafik. Den direkta inverkan som distributionsskyldigheten har på drivmedelspriserna 2030 kan vara allt mellan -3 och +14 procent, om det då finns 250 000 elbilar i trafik och energieffektiviteten har förbättrats. Om antalet elbilar i trafik är mindre än så, ökar de direkta kostnader som distributionsskyldigheten medför. Distributionsskyldighetens kostnadseffekt på priset på drivmedel med skatt uppskattas vara i genomsnitt 5 procent år 2030. Beräknat enligt de nuvarande världsmarknadspriserna är kostnadseffekten alltså cirka 7 cent per liter, med beaktande av den nuvarande graderingen av punktskatt på biodrivmedel.
Enligt utredningen riktas de största kostnadseffekterna av distributionsskyldigheten på sektorn för vägtransporttjänster. För denna sektor kan den reella ändringen i kostnaderna vara allt mellan -0,6 och +2,5 procent. Kostnadsökningen inom övriga sektorer uppskattas vara i genomsnitt 0–0,5 procent. När det gäller konsumenter ökar drivmedelskostnaderna till följd av bioskyldigheten cirka 0,1–0,3 procent. För ett hushåll med medelstora inkomster är kostnadsökningen i dagens pengar således högst 110 euro per år.
Publikationen har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018 (www.tietokayttoon.fi).
Ytterligare information: Esa Sipilä, projektchef, Pöyry Management Consulting Oy, tfn 010 332 2701, esa.sipila(a)poyry.com