Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning: den ekonomiska politikens sysselsättningseffekter bromsar upp växande inkomstklyftor
De ändringar som den sociala tryggheten och beskattningen varit föremål för under 2015–2018 har förbättrat incitamenten för att arbeta och därigenom stärkt sysselsättningen. Bedömningen av den ekonomiska politikens inverkan på inkomstskillnader är positivare då också sysselsättningseffekterna beaktas. Beroende på antaganden och indikatorer har de beslut som fattats under regeringsperioden antingen varit relativt neutrala eller bara lite ökat inkomstskillnaderna.
Detta framgår av en undersökning om den ekonomiska politikens sysselsättnings- och inkomstfördelningseffekter som offentliggjordes i dag. Undersökningen utgör den första fasen av ett forskningsprojekt vars syfte är att utreda hur i synnerhet de beteendeeffekter som orsakas av sysselsättning kunde beaktas vid bedömning av den ekonomiska politikens inverkan på inkomstskillnader.
Den bedrivna politikens effekter på inkomstskillnaderna bedöms vanligtvis genom simuleringskalkyl som inte beaktar beteendeeffekter. Bedömt på detta sätt har den politik som bedrivits 2015–2018 ökat inkomstskillnaderna något. Inkomstskillnaderna har ökat särskilt till följd av indexfrysningar i de sociala förmånerna och skattelättnader. Mätt med Ginikoefficienten har besluten ökat inkomstskillnaderna med cirka 0,2–0,3 procentenheter från 26,2, som var värdet för Ginikoefficienten 2015. På motsvarande sätt har ändringarna medfört en ökning på 0,6 procentenheter i låginkomstgraden, vars utgångsnivå 2015 var 13,3 procent. Med låginkomstgrad avses den andel av befolkningen vars inkomster understiger 60 procent av medianinkomsterna.
Ändringarna i den sociala tryggheten och beskattningen har samtidigt förbättrat de ekonomiska incitamenten för att arbeta. Det är inte bara tack vare inkomstskattelättnaderna och indexfrysningarna i de sociala förmånerna som incitamenten för att arbeta har förbättrats, utan också förkortningen av den maximala varaktigheten av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och sänkningen av avgifterna för småbarnspedagogik har haft en inverkan.
Enligt den färska undersökningen ger de uppskattade sysselsättningseffekterna av de bättre incitamenten en positivare bild av den ekonomiska politikens inkomstfördelningseffekter. De exakta resultaten är beroende av bland annat hur de diskretionära åtgärderna fastställs och hur lätt människor antas reagera på incitamenten. Dock är dessa val inte obestridliga, och därför presenterar undersökningen resultat av alternativa simulationer.
Den inverkan de förändrade incitamenten för att arbeta har på sysselsättningen beror på hur lätt människor reagerar på ekonomiska incitament. Mätt enligt antagen känslighet som baserar sig på ekonomisk forskningslitteratur har besluten under regeringsperioden ökat sysselsättningen med 33 000–42 000 årsverken.
Med beaktande av sysselsättningseffekterna beräknas inkomstskillnaderna öka bara mycket lite eller inte alls, det vill säga 0–0,2 procentenheter mätt med Ginikoefficienten. Låginkomstgraden växer även med beaktande av sysselsättningseffekterna, men inte lika mycket. Ökningen är cirka 0,3–0,4 procentenheter.
Resultaten baserar sig på en analys av omfattande registermaterial. Mikrosimulering, statistiska metoder och tidigare forskningslitteratur har tillämpats i analysen.
Forskningsprojektet genomförs av Institutet för hälsa och välfärd och Statens ekonomiska forskningscentral VATT. I projektets första fas har forskningschefen Jussi Tervola från Institutet för hälsa och välfärd och ekonomiska experten Olli Kärkkäinen från Nordea tillämpat befintliga metoder för att till stöd för ramförhandlingarna göra en bedömning av vilka inkomstfördelningseffekter politikåtgärderna under denna regeringsperiod har haft. Syftet med den andra fasen av projektet är att utveckla metoder som kan bidra till en mera exakt bedömning av vilka effekter sysselsättning har.
Undersökningen har gjorts inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018. Den svarar särskilt på ekonomiska rådets informationsbehov.
Mer information om statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet finns på tietokayttoon.fi.
Ytterligare information: Olli Kärkkäinen, ekonomisk expert, Nordea, tfn 040 735 6030, olli.karkkainen(a)nordea.fi ochJussi Tervola, forskningschef, Institutet för hälsa och välfärd, tfn 0295 246 134, jussi.tervola(a)thl.fi