Hoppa till innehåll

Programmet för distributionsinfrastruktur inom vägtrafiken fastställer riktlinjer för utvecklingen av infrastruktur för distribution av nya bränslen

kommunikationsministeriet
Utgivningsdatum 29.3.2023 11.38 | Publicerad på svenska 29.3.2023 kl. 11.51
Pressmeddelande
En människa pluggar in en elbil för laddning i ett parkeringshus.
Bild: Mika Pakarinen, Keksi/LVM

Kommunikationsministeriet publicerade den 29 mars 2023 ett program för infrastruktur för distribution av nya bränslen inom vägtrafiken. Programmet sträcker sig fram till 2035.

I programmet granskas nuläget för infrastrukturen för distribution av el, metan och väte i trafiken samt för den fordonspark som utnyttjar dessa drivkrafter och presenteras de åtgärder som behövs för att utveckla marknaden. Syftet med distributionsstrukturprogrammet är att främja den gröna omställningen inom trafik- och transportsektorn. För att hushållen och företagen runt om i Finland ska kunna övergå till nya drivkrafter behövs ett rikstäckande och flexibelt tillgängligt distributionsnät. Distributionsinfrastrukturen för nya drivkrafter och utvecklingen av den fordonspark som utnyttjar dem är nära förknippade med varandra och båda måste främjas parallellt.

Avsikten är att programmet i Finland också ska främja genomförandet av EU:s infrastruktur för alternativa bränslen, det vill säga den så kallade AFIR-förordningen, och utgöra grund för den uppföljning som förordningen förutsätter. Förslaget till förordning ställer krav på en miniminivå för distributionsinfrastrukturen. En preliminär enighet om förslaget nåddes den 28 mars 2023.

Programmet granskar nuläget för distributionen av el, väte och gas

Den publika infrastrukturen för elladdning av person- och paketbilar har utvecklats väl. För att behoven av publik laddning ska kunna tillgodoses också på andra ställen än längs huvudvägarna ställs det i programmet upp striktare mål än i den kommande AFIR-förordningen. Syftet med detta är att säkerställa att laddningsinfrastruktur byggs upp i hela Finland. Dessutom ställs det upp mål för antalet laddningspunkter med hög prestanda och placeringen av dem för att möjliggöra trafik och transporter över långa sträckor. 

Tills vidare finns det ingen publik laddningsinfrastruktur för den tunga trafiken. Busstrafiken i städerna har elektrifierats snabbt, men bussarna laddas i regel i depåer. När det gäller transporter på korta avstånd antas elektrifieringstakten öka i fortsättningen. Ett publikt laddningsnät behövs för att tunga elfordon ska kunna trafikera på ett större område.

Det är ändamålsenligast att väte används i de objekt som inte kan elektrifieras direkt. Dessa är i synnerhet tunga fordon som används för krävande transportuppgifter. För närvarande finns det ingen offentlig tankningsinfrastruktur för väte i Finland och inte ett enda vätgasdrivet tungt fordon. Byggandet av vätgastankningsinfrastruktur är en förutsättning för att vätgasfordon ska bli vanligare. 

Distributionsnätverket för metan är glest och koncentrerat till södra Finland. I programmet har behovet av infrastruktur för distribution av metan bedömts utifrån målantalet metandrivna fordon och det har ställts upp mål för antalet distributionsstationer för förnybar metan. 

Centrala åtgärder för att utveckla distributionsinfrastrukturen

I det nationella infrastrukturprogrammet för distribution presenteras flera åtgärder för att utveckla infrastrukturen för distribution av nya drivmedel.

1. Finansiering som stöd för utvecklingen

Målet är att i huvudsak utveckla distributionsinfrastrukturen marknadsmässigt. Till den del det ännu inte finns förutsättningar för utveckling på marknadsvillkor behövs offentligt stöd och  andra sätt att främja infrastrukturen. Då infrastrukturstöd beviljas ska uppfyllandet av AFIR-kraven beaktas.

Utvecklingen av elladdningsinfrastruktur för person- och paketbilar kräver att trafikinfrastrukturstöden riktas till utvecklandet av en laddningsinfrastruktur med hög prestanda. Det finns också fortfarande behov av stöd för hemma- och arbetsplatsladdning.  

Främjandet av ny infrastruktur för tung trafik förutsätter stöd till ett belopp av uppskattningsvis 61–95 miljoner euro fram till 2030. Behovet av stöd kommer sannolikt att preciseras under 2023 när förhandlingarna om AFIR-förordningen slutförs. Samtidigt med distributionsinfrastrukturen bör man stödja anskaffning och användning av tunga fordon som utnyttjar nya drivkrafter.

2. Den tunga trafikens behov ska beaktas

Att minimikraven enligt AFIR-förordningen uppfylls är inte nödvändigtvis till alla delar tillräckligt för att täcka behoven till följd av den gröna omställningen inom den tunga trafiken. Situationen ska följas upp och målen vid behov uppdateras.

Gemensam användning av infrastruktur för personbilar och tunga fordon bör främjas. På detta sätt kan lönsamheten för laddningsinfrastrukturprojekt inom den tunga trafiken förbättras. Dessutom medför kapaciteten hos elnäten utmaningar i synnerhet när det gäller att genomföra laddningsfält för tung trafik. Samarbete med laddningsaktörer och elnätsbolag är viktigt redan när projekten planeras.

Laddnings- och tankningsinfrastrukturen för tung trafik behöver också betydligt med utrymme. Man bör förbereda sig på de utmaningar som utrymmesanvändningen innebär i markanvändningsplaneringen. 

3. Information och teknik ska användas för att utveckla en mer konsumentvänlig infrastruktur

Konsumenterna ska få information om laddnings- och tankstationer digitalt och i realtid. Utöver läge, laddningseffekt och antal laddningspunkter är funktionalitet en väsentlig information. Möjligheterna att förbättra informationen längs vägarna bör också utredas. 

Konsumenterna ska kunna betala för laddning och tankning med kort på fler stationer än för närvarande.

4. Utvecklingen av distributionsinfrastrukturen ska följas upp 

Utvecklingen av laddningsköer i områden med livlig trafik och uppförandet av laddningsinfrastruktur i områden med glesare trafik bör följas upp. Eventuella ytterligare åtgärder för att utveckla distributionsinfrastrukturen bör utvärderas och införas i enlighet med de behov som framkommer vid uppföljningen.

Med tanke på funktionssäkerheten bör det säkerställas att det finns alternativ till laddnings- och tankstationerna också inom samma geografiska områden. En situation där det inom ett område finns endast en laddnings- eller tankningsstation ska undvikas. 

Vad händer härnäst?

Det nåddes en preliminär överenskommelse om AFIR-förordningen den 28 mars. När förordningen träder i kraft föreskriver den en miniminivå för den offentliga infrastrukturen för distribution av alternativa bränslen. Genom distributionsinfrastrukturprogrammet strävar man efter att säkerställa att kraven i förslaget till AFIR-förordning uppfylls i Finland och till behövliga delar också överskrider den föreskrivna miniminivån.

Programmet för distributionsinfrastruktur uppdateras och genomförs i enlighet med den kommande regeringens riktlinjer. Åren 2023–2024 kommer man också att kartlägga behoven av infrastruktur för distribution av nya bränslen inom sjö- och flygtrafiken. Avsikten är att alla transportmedel ska ingå i ett enda nationellt program som AFIR-förordningen förutsätter.

I fortsättningen ska målen för och utvecklingen av infrastrukturen för distribution av nya drivmedel ses över som en del av den nationella trafiksystemplaneringen, det vill säga Trafik 12-planeringen.

Ytterligare information:

Päivi Antikainen, enhetsdirektör, tfn 050 382 7101, [email protected], Twitter @PaiviAntikainen

Tuuli Ojala, konsultativ tjänsteman, tfn 050 563 8130, [email protected], Twitter @OjalaTuuli