En ny guide om god praxis på den frivilliga koldioxidmarknaden har publicerats

Frivilliga klimatåtgärder är ett sätt att främja klimatarbetet i Finland och ute i världen. Den 1 februari publicerade miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet en guide om god praxis på den frivilliga koldioxidmarknaden. Syftet med guiden är att förbättra den inhemska koldioxidmarknadens tillförlitlighet och ge företagen en möjlighet till inhemska klimatåtgärder.

Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har i ett projekt utrett spelreglerna för frivillig utsläppskompensation. Det har förekommit mycket oklarhet och misstankar om ”grönmålning” när det gäller företagens klimatpåståenden, till exempel försäkringar om koldioxidneutralitet i fråga om produkter och tjänster.

Enligt god praxis ska alla aktörer i första hand minska sina egna utsläpp och sitt koldioxidavtryck. De egna klimatåtgärderna kan kompletteras med stöd till andra aktörers frivilliga klimatåtgärder som inte annars skulle genomföras.

Målet med den nya guiden är att förbättra den inhemska koldioxidmarknadens tillförlitlighet och erbjuda verktyg både för företag och för konsumenter. I guiden har man samlat internationell god praxis på koldioxidmarknaden och uppmuntrar till att införa dem i Finland. 

"Det är viktigt att konsumenterna kan lita på att produkter som marknadsförs som gröna verkligen är det. Guiden för den frivilliga koldioxidmarknaden ger spelregler och förebygger grönmålning i sammanhanget. I Finland finns ett stort antal ansvarsfulla företag som ser framåt och konsumenter som är intresserade av ämnet, och jag tror att det kommer att finnas en stor efterfrågan på guiden", säger miljö- och klimatminister Maria Ohisalo.

Enligt god praxis ska trovärdiga klimatpåståenden basera sig på koldioxidkrediter som uppfyller internationellt fastställda minimikriterier. Med koldioxidkredit avses ett certifierat begränsningsresultat motsvarande ett ton koldioxidekvivalenter. Begränsningsresultatet kan vara både en minskning av växthusgaser och en ökning av koldioxidupptag.

Ett centralt minimikriterium för de koldioxidkrediter som har använts för att styrka ett klimatpåstående är bland annat additionaliteten,  dvs. att det projekt som ger upphov till koldioxidkrediten inte hur som helst hade kommit till, till exempel utifrån krav som lagen ställer eller på ett ekonomiskt lönsamt sätt. Det är också viktigt att den klimatnytta som krediterna producerar är äkta, permanent och verifierbar. Dubbelräkning ska undvikas, dvs. samma koldioxidkredit ska inte användas flera gånger eller för flera olika ändamål.

Företagen kan undvika dubbelräkning med staten genom att i sin marknadsföring göra så kallade påståenden om klimatvänlighet, varvid de använda koldioxidkrediterna också hjälper Finland mot målet  om koldioxidneutralitet.

"Spelreglerna kan bidra till den inhemska marknadens tillväxt när företagens och konsumenternas förtroende och marknadens trovärdighet förbättras. Det är bra att företagens klimatåtgärder i Finland för hela Finland närmare våra klimatmål", säger jord- och skogsbruksminister Antti Kurvinen.

Ministrarna påpekar att också sådana frivilliga klimatgärningar som inte uppfyller alla minimikriterier kan medföra viktig klimatnytta och andra fördelar, och att det är viktigt och att stödja och uppmuntra dem. De bör dock inte användas för kompensation av utsläpp och för påståenden om koldioxidneutralitet.

En EU-omfattande ram för certifiering av koldioxidupptag håller på att utvecklas

Den nu publicerade guiden baserar sig på internationell god praxis som har utvecklats och etablerats under mer än 20 år. Utöver internationell praxis beskriver guiden också EU-reglering som påverkar koldioxidkrediter och klimatpåståenden.

Ett flertal system för certifiering används för att bedöma om minimikriterierna uppfylls och bevilja koldioxidkrediter i registren. För närvarande är en EU-omfattande ram för certifiering av koldioxidupptag under arbete.

Utöver certifieringen av koldioxidupptag kommer EU under de närmaste åren att få ny reglering och strängare krav till exempel vad gäller motiveringar till miljöpåståenden, företagens hållbarhetsrapportering samt företagsansvar.

–  Branschpraxisen, de rättsliga ramarna för verksamheten och myndigheternas tolkningar i fråga om frivilliga klimatåtgärder förändras och utvecklas hela tiden. Också guiden behöver uppdateras i takt med att lagstiftning och god praxis utvecklas”, säger Ville Laasonen, specialsakkunnig vid miljöministeriet.

I ett projekt som finansieras av statsrådet kommer man att utreda hur den nationella lagstiftningen, anvisningarna och rapporteringen om koldioxidutsläpp bör uppdateras på längre sikt. I projektet utreds effekterna av ändringar i det internationella regelverket på de nationella utsläppsminskningarna, konsumentskyddet och företagens verksamhetsförutsättningar. Projektet inleds i mars och ska pågå i 1,5 år.

Ytterligare information:

Ville Laasonen
Specialsakkunnig
0295 250 250
[email protected]

Riikka Yliluoma,
Miljö- och klimatministerns specialmedarbetare
050 414 1682
[email protected]

Lotta Heikkonen
Ledande sakkunnig
0295 162 074
[email protected] 

Lasse Kontiola
Jord- och skogsbruksministerns specialmedarbetare 
0295 162 144
[email protected]

Anna Laine
Äldre sakkunnig
Gaia Consulting Oy
050 513 1260
[email protected]