Arbetslivsbarometern 2020: Coronatiden inverkade positivt på arbetsförmågan hos dem som hade möjlighet till distansarbete

Arbetslivsbarometern 2020, som arbets- och näringsministeriet publicerade den 4 juni 2021, visar att coronaviruspandemin inte nämnvärt har påverkat arbetets fysiska och psykiska belastning eller upplevd arbetsförmåga på hela löntagarnivån. Det har inte heller skett några betydande förändringar i fråga om förekomsten av utbrändhet eller stress sedan 2019. Det fanns dock tydliga skillnader mellan olika grupper.

Arbetets psykiska belastning och stress minskade hos högre tjänstemän och löntagare inom staten, dvs. dem som oftast utför distansarbete. Av de högre tjänstemännen och de statliga löntagarna bedömer likaså flera att den psykiska arbetsförmågan är mycket god jämfört med 2019.  

– De positiva effekterna av distansarbetet syns i resultaten. En god arbetsförmåga främjar förutom att personen orkar i arbetet också att han eller hon stannar kvar i arbetet en längre tid. Välmående arbetstagare är nyckeln till hållbart och produktivt arbete, konstaterar arbetsminister Tuula Haatainen.

Det faktum att distansarbete blivit vanligare syns också i att fler arbetstagare än tidigare hade goda möjligheter att påverka platsen för arbetet. Av löntagarna kunde 36 procent påverka mycket eller ganska mycket var de arbetar, medan motsvarande andel 2019 var 29 procent.

Sjukfrånvaron minskade tydligt

Korta sjukfrånvaroperioder minskade tydligt från och med 2019. Av löntagarna hade 63 procent varit borta från arbetet under de senaste 12 månaderna på grund av egen sjukdom, medan motsvarande andel ännu 2019 var 71 procent. Coronaviruspandemin inverkade särskilt på högre tjänstemäns frånvaro, som minskade med 13 procentenheter från 2019.

– Distansarbete, bättre handhygien och säkerhetsavstånd förklarar säkert att antalet korta frånva-rofall minskat betydligt under coronaåret. De långvariga effekterna av coronan återspeglas dock ännu inte i resultaten. Risken är att dålig arbetsergonomi ökar sjukdomar i stöd- och rörelseorganen. Man bör också noggrant följa hur problemen i fråga om illamående och psykisk hälsa utvecklas, betonar arbetsminister Haatainen.  

Diskriminering, mobbning och fysiskt våld på arbetsplatsen är varaktiga problem i arbetslivet

Det har inte skett några betydande förändringar i fråga om diskriminering i arbetslivet på lång sikt. Endast när det gäller diskriminering på grund av hög ålder har det skett en liten minskning sedan början av tidsserien. Liksom tidigare år var också år 2020 diskriminering på grund av att anställningsförhållandet var tidsbundet (11 procent) den allra vanligaste av de diskrimineringsgrunder som frågas i arbetslivsbarometern.

Det är fortfarande vanligt att mobbning upptäcks på arbetsplatsen. År 2020 hade lite över hälften (53 procent) av löntagarna åtminstone ibland sett mobbning på sin arbetsplats av arbetskamrater-na, cheferna eller kunderna, kvinnor (62 procent) klart oftare än män (44 procent).

Hot om fysiskt våld från klienternas sida eller risken att bli utsatt för det på arbetsplatsen framhävs särskilt i arbeten för kvinnor och kommunala löntagare. År 2020 hade cirka hälften av lönta-garna inom kommunsektorn (49 procent) upptäckt fysiskt våld och 24 procent hade själva blivit utsatta för våld eller hot om våld.

– Diskriminering, mobbning och upplevelse av våld har omfattande negativa konsekvenser för både välbefinnandet i arbetet, deltagandet i arbetslivet, arbetskarriärernas längd och produktiviteten. Upplevelsen av orättvisa undergräver aktivt deltagande i samhället och kan i värsta fall leda till utslagning och försämring av livskvaliteten. Regeringen har som mål att stärka likabehandlingen, jämställdheten mellan könen och sysselsättningen. Genom att utveckla verktyg som främjar arbetslivet och likabehandlingen och öka medvetenheten kan man få till stånd en positiv utveckling, säger arbetsminister Tuula Haatainen.

Den yrkesmässiga organiseringen har ökat under coronan

Den försämrade ekonomin syns som en ökning av löntagarnas erfarenheter av osäkerhet och däri-genom som en ökning av den yrkesmässiga organiseringen.

Till följd av coronaviruspandemin blev medlemskap i fackförbund vanligare sedan 2019. Andelen ökade från 67 procent till 69 procent. Den minskning av organiseringen som pågått sedan 2016 ser ut att ha avtagit. Det blev också vanligare att endast höra till en arbetslöshetskassa. Var femte löntagare sade att han eller hon endast hör till en arbetslöshetskassa år 2020.

Vad är en arbetslivsbarometer?

Arbetslivsbarometern är en sampelundersökning som genomförts sedan 1992 för att bevaka hur arbetslivskvaliteten utvecklas ur finländska löntagares perspektiv. Undersökningens uppgifter från 2020 har samlats in genom de telefonintervjuer som genomfördes i samband med Statistikcen-tralens arbetskraftsundersökning under augusti–september 2019. År 2020 svarade 1 647 löntagare på undersökningen. Undersökningsresultaten kan på ett tillförlitligt sätt generaliseras till att gälla löntagare i hela landet och inom alla sektorer.

Ytterligare information:

Timo Nevaranta, arbetsministerns specialmedarbetare, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 047 232 eller fornamn.efternamn(at)tem.fi
Marianne Keyriläinen, specialsakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 504 7009 eller fornamn.efternamn(at)tem.fi