Områden som stöder biologisk mångfald bidrar till det globala skyddsmålet på 30 procent

Finland har förbundit sig till de mål som antagits vid FN:s konferens om biologisk mångfald, det vill säga att skydda 30 procent av jordens yta på land och till havs. För att uppnå målet kan man också beakta andra slags områdesbaserade åtgärder än skyddsområden som inrättas med stöd av naturvårdslagen. Som Finlands första mångfaldsstödjande områden har miljöministeriet godkänt de särskilt viktiga livsmiljöerna enligt skogslagen och miljöstödsobjekten enligt den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.

Miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och Finlands miljöcentral informera

Skyddsområdena har en central roll i att bevara den biologiska mångfalden. Det primära syftet med de områden som skyddas med stöd av naturvårdslagen är permanent naturskydd, och den mänskliga verksamheten begränsas kraftigt i dessa områden. Vid förhandlingarna om FN:s konvention om biologisk mångfald har man enats om att inte bara de egentliga naturskyddsområdena, utan också andra områdesbaserade åtgärder som stöder biologisk mångfald har en viktig roll när det gäller att uppnå målen om att skydda 30 procent av jordens yta på land och till havs fram till 2030.

I Finlands miljöcentrals och Naturresursinstitutets gemensamma projekt, som startats av miljöministeriet, granskas olika typer av områden som kan uppfylla den internationella definitionen av ett område som stöder biologisk mångfald. Enligt definitionen används områdena på ett sätt som uppnår positiva och varaktiga resultat för skyddet av platsens naturvärden. Dessa OECM-områden kallas i Finland för mångfaldsstödjande områden, och de främjar ökningen av den skyddade arealen mot det globala målet på 30 procent.

Utgångspunkten med de mångfaldsstödjande områdena är att identifiera områdets naturvärden, märka ut dem på kartan och trygga och främja dem planmässigt och långsiktigt som en del av den övriga användningen av området. Ett områdes biologiska mångfald kan också stödjas genom aktiva vårdåtgärder, som kan gå ut på att utföra restaureringsarbeten, anlägga våtmarker eller hålla ängar eller solexponerade miljöer öppna.

Arbetet med att stödja biologisk mångfald kan grunda sig på skyldigheter som föreskrivs i lag, markägarens eget beslut eller till exempel skötselavtal. Områden som uppfyller de internationella definitionerna godkänns vid miljöministeriet, varefter de rapporteras in till internationell statistik.

Det väsentliga är att den biologiska mångfalden stöds utgående från markägarens eller områdesförvaltarens utgångspunkter. Rapporteringen om områdena medför alltså inga nya skyldigheter eller skärpningar för markägaren när det gäller användningen av områdena.

De första mångfaldsstödjande områdena har godkänts

Som Finlands första mångfaldsstödjande områden har miljöministeriet godkänt de särskilt viktiga livsmiljöerna enligt skogslagen och miljöstödsobjekten enligt den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk. Särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen är till exempel vissa typer av torvmarker och bördiga mindre lundområden. Med miljöstöd skyddas livsmiljöer för en tidsbunden period på tio år.

Det är fråga om sammanlagt cirka 150 000 objekt med en sammanlagd areal på cirka 85 000 hektar.

”De områden som rapporteras först fungerar som pilotområden. Enligt modellen från pilotområdena är det lättare att tillsammans med markägarna identifiera och utveckla andra mångfaldsstödjande områden”, säger miljörådet Hanna-Leena Keskinen, som styr OECM-projektet.

Katja Matveinen, ledande sakkunnig vid jord- och skogsbruksministeriet, anser att erkännandet av mångfaldsstödjande områden är ett viktigt sätt att lyfta fram det arbete som görs för att bevara den biologiska mångfalden utanför naturskyddsområdena.

”Vi tror att de mest vidsträckta områdena finns bland markanvändningsobjekten i statens mångbruksskogar och de objekt som omfattas av Forststyrelsens områdesekologiska planering”, säger Matveinen.

Utöver arbetet med statens OECM-områden kommer man i höst att inleda utvecklingen av mångfaldsstödjande områden tillsammans med de första kommunerna. Till exempel kan skogar som används för rekreation och objekt som skyddats i en plan rapporteras som mångfaldsstödjande områden, när de naturvärden som förekommer där identifieras och tryggas i tillräcklig utsträckning i planbestämmelserna och skogsbruksplanerna. Andra mångfaldsstödjande områden kan vara till exempel vårdbiotoper som sköts genom miljöavtal för jordbruk eller landskapsvårdsområden.

Nya mångfaldsstödjande områden kan också skapas i och med det nationella genomförandet av EU:s förordning om restaurering av natur. ”Att långsiktigt trygga restaurerade områden behöver inte innebära inrättande av ett naturskyddsområde. De kan erkännas som mångfaldsstödjande områden till exempel genom ett avtalsförfarande”, säger Keskinen. 

Mer information:

Hanna-Leena Keskinen
miljöråd, miljöministeriet
tfn 029 5250 096
[email protected]

Katja Matveinen
ledande sakkunnig, jord- och skogsbruksministeriet
tfn 029 516 2287 
[email protected]

Mångfaldsstödjande områden (OECM) 

• Med OECM (Other Effective Area-based Conservation Measures) avses andra områden än egentliga naturskyddsområden, där områdets naturvärden tryggas på ett effektivt och långsiktigt sätt. Dessa OECM-områden kallas i Finland för mångfaldsstödjande områden. 
• OECM-områdena hjälper att identifiera sådana områden utanför skyddsområden där markägarna främjar bevarandet av biologisk mångfald. 
• Tryggandet av områdena bidrar till att upprätthålla ekosystemtjänsterna och förvalta naturresurserna på ett hållbart sätt. 
• De mångfaldsstödjande områdena varierar beroende på områdets ekologiska särdrag och de metoder som används för att trygga de naturvärden som förekommer där. 
• Användningen av områdena kan omfatta traditionella markanvändningssätt, områden som inte omfattas av användningen, praxis för hållbart skogsbruk eller andra metoder för att trygga den biologiska mångfalden. 
• Användningen och avgränsningen av området ska ha en rättslig grund eller basera sig på ett beslut av den som förvaltar området, och bevarandet av områdets naturvärden ska följas upp. 
• Erkännandet av mångfaldsstödjande områden är en väsentlig del av genomförandet av de nationella åtagandena enligt EU:s strategi för biologisk mångfald och bidrar till att uppnå skyddsmålen på 30 procent fram till 2030.