Ordförande Vesa Vuorikoskis blogg
Nu inleds världens första sannings- och försoningsarbete för döva och teckenspråkiga personer

I arbetsgruppen söker man efter en lämplig modell för en sannings- och försoningsprocess som kommer att inledas senare.

Statsrådets kansli tillsatte en arbetsgrupp för att inleda en sannings- och försoningsprocess för döva och teckenspråkiga personer i oktober 2022. Jag fick äran att vara ordförande för arbetsgruppen.

Vi har haft två möten – den första den 15 december och den andra den 3 februari. Det har tänkts att mandattiden för arbetsgruppen ska pågå till juni. Vår uppgift är att förbereda inledandet av en statlig försoningsprocess i fråga om kränkningar av döva och teckenspråkiga personers rättigheter i Finlands historia. Arbetet grundar sig på regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering, enligt vilket statsrådet kommer att inleda en statlig försoningsprocess i fråga om kränkningar av dövas rättigheter i Finlands historia.

Finlands Dövas Förbund rf, Finlandssvenska teckenspråkiga rf, Föreningen Finlands Dövblinda rf och Finlands dövhistoriska sällskap rf från den teckenspråkiga gemenskapen deltar i arbetsgruppen. Utöver statsrådets kansli deltar justitieministeriet och social- och hälsovårdsministeriet vad gäller ministerierna. Vi har två sekreterare: den ena här från statsrådets kansli och den andra från justitieministeriet.

Det berättas på teckenspråk om hur arbetet framskrider

Vid det första mötet bestämde vi oss för att förutom de officiella protokollen utarbeta ordförandens blogginlägg om mötena, och de ska översättas till finskt och finlandssvenskt teckenspråk. I fortsättningen är det meningen att vi ska skriva ett eget inlägg om varje möte.

När arbetsgruppens arbete egentligen kom igång i december, konstaterade vi genast i början att vi befinner oss vid ett historiskt ögonblick – vi förbereder det första sannings- och försoningsarbetet för döva och teckenspråkiga personer i hela världen. Vi beslöt att processens vidd ska vara en viktig utgångspunkt för arbetsgruppens arbete. Och detta eftersom det för närvarande inte finns någon tydlig modell för hur en sannings- och försoningsprocess för döva och teckenspråkiga personer ska inledas och genomföras. Modeller och exempel finns visserligen, men ingen av dem gäller teckenspråkiga personer. Processerna har genomförts på talade språk. 

I december diskuterade vi också om att det är viktigt att alla är medvetna om att denna arbetsgrupp ännu inte själv genomför sannings- och försoningsprocessen, utan att vi förbereder inledandet av den. Enligt tillsättningsbeslutet har vi till uppgift att 

1. bereda en modell för och inledandet av en statlig sannings- och försoningsprocess,
2. utreda behovet av och en modell för genomförande av det psykosociala stöd som eventuellt behövs under sannings- och försoningsprocessen,
3. lägga fram ett förslag om tillsättande av en kommission eller ett samarbetsorgan.

Färdplanen som organisationerna utarbetat fungerar som grund

I december presenterade Finlands Dövas Förbund rf för arbetsgruppen en färdplan för sannings- och försoningsprocessen samt organisationernas knäckfrågor för inledandet av processen. Finlands Dövas Förbund rf beskrev färdplanen som ett slags fredsinstrument. Det konstaterades att arbetsgruppen kommer att betrakta färdplanen som en grund för inledandet av sannings- och försoningsprocessen och som ett bärande verktyg. Som ordförande uppskattar jag verkligen det arbete som den teckenspråkiga gemenskapen proaktivt har utfört för sannings- och försoningsprocessen.

Gemenskapen tog vid mötet upp bland annat följande: Vi förhandlar tillsammans – den teckenspråkiga gemenskapen och staten. Processen måste vara genuint teckenspråkig. Det här är ett lärotillfälle för alla, för det finns ingen färdig modell. Vi måste diskutera och upprätthålla tilliten. De hemskheter som skett under historiens gång och de orättvisor som inträffar fortfarande i dag. Identitetens betydelse. Teckenspråkiga och dövblinda personer ska verkligen accepteras i samhället − och man ska till exempel inte låta bli att betjäna dem i kundservicesituationer på grund av att man inte vet hur man bemöter en teckenspråkig kund. De ovannämnda är endast några aspekter som togs upp i diskussionerna. 

I slutet av mötet fick vi dessutom höra en kort översikt från en tjänsteman vid statsrådets kansli om sannings- och försoningsprocessen som gäller samerna, och social- och hälsovårdsministeriet berättade att ministeriet kommer att skaffa en utredning om psykosocialt stöd.

Vid vårt första möte önskade jag ett varmt, diskuterande och respektfullt arbete i arbetsgruppen. Dessutom konstaterade jag att tidsplanerna och ramverket inte får begränsa arbetsgruppens arbete alltför mycket, utan att målet är att vi ska kunna bereda arbetet väl. Statsrådet sitter inte i förarsätet, utan vi är på en gemensam resa med den teckenspråkiga gemenskapen.

Både drömmar och realism behövs

Vid mötet i februari satte vi oss in i sannings- och försoningsprocesser med hjälp av två sakkunniga och godkände arbetsgruppens arbetsplan. 

Teivo Teivainen, professor i världspolitik vid Helsingfors universitet, och Antti Pentikäinen, forskarprofessor vid Think Peace Learning and Support Hub, delade med sig av sin sakkunskap om sannings- och försoningsprocesser, ställde givande frågor om vad det egentligen är fråga om och väckte tankar om vad man bör ta hänsyn till innan det lönar sig att börja den egentliga sannings- och försoningsprocessen. Det är viktigt att drömma och att gemenskapen är överens om vad man vill sträva efter. Men det skulle vara viktigt att också vara realistisk. Vi fick höra att många sannings- och försoningsprocesser har slutat med besvikelse. Det är viktigt att tänka på hur vi kan undvika det. Bland annat lyfte man upp gemenskapens ägarskap, traumamedvetenhet, utbildning, offertävling, kamratstöd och de termer som används i processen samt hur staten ska kompensera orättvisor.

Diskussionen var givande och vi kommer säkert att fortsätta att behöva stöd från sakkunniga med erfarenhet av sannings- och försoningsprocesser även framöver.

I slutet av mötet kom vi också överens om att utarbeta en sammanfattning av utredningen ”Tecknade minnen” som ska översättas till skriven svenska och finskt teckenspråk. Utredningen ”Tecknade minnen” ger oss viktig information om de orättvisor som inträffat under historiens gång, men jag vill tydligt säga att utredningen ändå inte fungerar som ett styrande dokument för arbetsgruppens arbete. Vi behöver flexibilitet och vidd, eftersom det fortfarande inte finns någon tydlig modell för hur detta arbete ska föras vidare.

Följande möte kommer att hållas den 2 mars. Då kommer vi att diskutera mer ingående om vilken modell som skulle kunna vara den mest fruktbara när det gäller att främja sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga personer. Dessutom behandlar vi mångfalden inom gemenskapen och arbetsgruppens representativitet. Vi ses.
 

Sidans innehåll på svenskt teckenspråk