Översikt: Natos kärnvapenavskräckning, kärnvapeninsatser och kärnvapenstyrkor granskas i Utrikespolitiska institutets studie

”Syftet med Natos kärnvapenkapacitet är att bevara fred, förebygga påtryckningar på alliansen och förhindra aggression. Enligt Nato är det ytterst osannolikt att alliansen skulle bli tvungen att använda kärnvapen. För att avskräckningen ska vara trovärdig krävs dock visad förmåga och beredskap att använda kärnvapen. Därför övar Nato för kärnvapenanvändning och gör potentiella motståndare medvetna om sina avsikter”, berättar författaren till studien Jyri Lavikainen.

Nato har inga egna kärnvapen, utan kärnvapenavskräckningen grundar sig på Förenta staternas, Storbritanniens och Frankrikes nationella kärnvapen. Storbritanniens kärnvapenstyrkor har dock beordrats till Natos försvar, och de står till Natos högsta befälhavares förfogande. Natos försvar omfattar också 100–150 kärnvapen som Förenta staterna har stationerat i Europa, och eventuellt andra kärnvapen som tillhör Förenta staterna.

Kärnvapenavskräckningen är av så central betydelse för Natos säkerhet att alliansen har fastställt att den förblir en kärnvapenallians så länge det finns kärnvapen. Som medlem i Nato har Finland möjlighet att delta i utformningen av Natos politik för kärnvapenavskräckning i planeringsgruppen för kärnvapenfrågor, i vilken alla Natos medlemsländer med undantag för Frankrike deltar. Dessutom kan Finland, om det så önskar, delta i Natos kärnvapenövningar.

I studien konstateras det att Natos kärnvapenavskräckning är starkt beroende av Förenta staterna. Största delen av Natoländernas kärnvapenkapacitet står under befäl av Förenta staterna, och dessutom har alliansens organisation för kärnvapenanvändning byggts upp parallellt med Förenta staternas kärnvapenavskräckning. Även Storbritanniens formellt självständiga kärnvapenavskräckning har genom intensiva arrangemang kopplats till Natos och därigenom också Förenta staternas kärnvapenavskräckning. Frankrike har betonat den europeiska dimensionen av sin kärnvapenavskräckning, men har inte gett några bindande garantier att det skulle försvara sina allierade med just kärnvapen.

Eftersom Natos kärnvapenavskräckning framför allt baserar sig på Förenta staternas kärnvapen, kan de vanligaste principerna för användning av dem härledas ur Förenta staternas kärnvapendoktrin. Enligt denna doktrin ska kärnvapen, om de måste användas, bidra till Förenta staternas mål. Därefter ska man upphöra med användningen och återställa avskräckningen. Målet är att få slut på konflikten med minsta möjliga skador och bästa möjliga resultat för Förenta staterna och dess allierade och partner. Förenta staterna antar att en första användning av kärnvapen sannolikt är begränsad.

”Enligt Förenta staterna förutsätter det nya säkerhetsläget till följd av kriget i Ukraina att avskräckningen i Europa effektiviseras på olika sätt. Eftersom Natos planeringsgrupp för kärnvapenfrågor fattar beslut genom konsensus, är snabba och radikala ändringar i kärnvapenstyrkornas storlek och sammansättning dock osannolika”, konstaterar Lavikainen.

Publikationen har tagits fram som ett led i verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2023.

Ytterligare information: Jyri Lavikainen, forskare, Utrikespolitiska institutet, tfn 050 541 5137, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.