Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna
Media
Meny

Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning: Arbetskraften rör sig livligt och ur arbetsmarknadens synvinkel i rätt riktning – multilokaliteten förändrar bilden av befolkningsutvecklingen och den regionala utvecklingen i Finland

Arbets- och näringsministerietStatsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 26.3.2020 8.58
Pressmeddelande 178/2020
työvoiman liikkuvuus kartalla

En undersökning gjord av Pellervon taloustutkimus (PTT), Naturresursinstitutet (Luke), Uleåborgs universitet och 4FRONT Oy visar att arbetskraften i Finland rör sig livligt mellan olika regioner och ur arbetsmarknadens synvinkel i rätt riktning. Det blir också allt vanligare att finländarna arbetar utanför den kommun där de bor. Befolkningen koncentreras allt mer till stadscentrumen, men helhetsbilden av hur befolkningen och regionerna utvecklas förändras markant om man granskar den ur multilokalitetsperspektiv. Tar man hänsyn till bland annat deltidsboende sträcker sig nätverket av tillväxtregioner genom hela landet från söder till Lappland. Endast ett fåtal regioner är på klar tillbakagång.

I undersökningen utreddes nuläget i fråga om arbetets och arbetskraftens regionala rörlighet och multilokalitet. Fokus lades i synnerhet på den regionala rörlighetens roll när det gäller arbetsmarknadens funktion och lösningen av matchningsproblemet samt på multilokalitetens betydelse i planeringen av de offentliga tjänsterna och infrastrukturen.

Med multilokalitet avses att människornas livsmiljö omspänner flera olika platser – t.ex. bostaden, arbetsplatsen, en andra bostad, stugan – och att de rör sig regelbundet mellan dessa platser.

Det skedde en tydlig förändring i pendlingen under 2010-talet

Migrationen i Finland är livlig och leder till att befolkningen koncentreras till de stora städerna med omnejd. Undersökningen visar att fenomenet att arbeta utanför sin egen boendekommun eller ekonomiska region har ökat redan en längre tid. Likaså har resorna till och från arbetet blivit längre, och andelen mycket långa resor till och från arbetet har ökat.

Trenden att arbeta i en annan kommun, dvs. pendlingen, har förändrats tydligt under 2010-talet. Pendlingen sker alltjämt oftast i riktning mot centrumen, men pendlingen i motsatt riktning har de facto ökat i snabbare takt. Dessutom har pendlingen slutat öka särskilt bland de unga åldersklasserna.

Arbetskraftens rörlighet anknyter till ett eventuellt regionalt matchningsproblem, dvs. att de lediga arbetsplatserna och de arbetslösa finns i olika regioner. Den regionala arbetsmarknadens utveckling tyder dock på att regional matchning inte är det främsta problemet.

Sysselsättningsläget har förbättrats i alla regioner, och antalet lediga arbetsplatser har ökat i hela landet. Samtidigt har skillnaderna i arbetslöshets- och sysselsättningsgraden mellan regionerna minskat avsevärt under 2000-talet.

”Med tanke på matchningen har arbetskraftens rörlighet utvecklats i rätt riktning. Människorna rör sig i riktning mot de kommuner som har fler lediga arbetsplatser än genomsnittet”, säger prognoschef Janne Huovari från PTT.

Åtgärder för att ytterligare öka rörligheten mellan regionerna är en relativt ineffektiv metod när det gäller att råda bot på arbetslösheten. Det finns inga bevis på att bristen på rörlighet skulle vara en central faktor i arbetslöshetsproblemet.

Det finns växande regioner i hela Finland

Det är svårt att få uppdaterad information om multilokaliteten, eftersom fenomenet inte syns i den traditionella befolkningsstatistiken. Enligt undersökningen kan cirka 3,6 procent av den arbetsföra befolkningen, dvs. cirka 75 000 personer, på basis av geografisk information identifieras som potentiellt multilokala arbetstagare. Antalet multilokala arbetstagare är relativt sett högst på landsbygden, men kvantitativt sett finns de flesta multilokala arbetstagarna i städernas centrum.

En arbetstagare som bor på flera orter är oftast en högutbildad man som arbetar som direktör eller specialsakkunnig vid ett stort företag.

Fenomenet multilokalitet förändrar avsevärt den sedvanliga uppfattningen om befolkningsutvecklingen och den regionala utvecklingen i Finland. Då man utöver de permanenta invånarna inkluderar även den arbetande befolkningen och de deltidsboende invånarna i statistiken märker man att antalet invånare är överskattat i städerna och underskattat i glesbygderna.

Den regionala strukturen innehåller många fler nyanser än bara en tudelning i tillväxt och tillbakagång: regioner med säsongsbetonad tillväxt är vanligare än regioner på tillbakagång, och tillväxtnätverket sträcker sig genom hela landet från Södra Finland ända till Lappland. När man beaktar den osynliga deltidsboende befolkningen i statistiken kan endast en fjärdedel av Finlands areal klassificeras helt och hållet som region på tillbakagång.

Deltidsboende inom Finlands gränser berör uppskattningsvis 2,4 miljoner människor. Exempelvis Södra Savolax har i juli i genomsnitt 83 000 fler invånare än vad den officiella befolkningsstatistiken visar. Man kan säga att det i juli ”uppstår” två medelstora städer i landskapet.

”Multilokalt boende ger många finländare sådan välfärd som de uppskattar, såsom öppenhet och kontakt till naturen. Även om den regionala strukturen allmänt taget koncentreras i Finland splittras den säsongsvis”, berättar forskningsprofessor Hilkka Vihinen från Naturresursinstitutet.

Utifrån undersökningen rekommenderas följande för att främja rörligheten och multilokaliteten:

  • Politikerna bör möjliggöra rörlighet i synnerhet genom att planera tillräckligt med bostäder, säkerställa utbudet på hyresbostäder och utveckla infrastrukturen för trafik och kommunikation.
  • Det är inte motiverat att införa nya, kraftiga stödåtgärder för att främja rörligheten. Risken finns att man då stöder en utveckling som skulle ske i vilket fall som helst. Dessutom har ekonomiska incitament svag effekt på rörligheten.
  • Omskolning är sannolikt ett bättre alternativ med tanke på att hitta en arbetsplats än flyttning. Många gånger blir det också nödvändigt för den som flyttar att omskola sig.
  • En separat utredning om kriterierna för och statistikföring av multilokalitet bör inledas. I utvecklingsarbetet kan man utnyttja regelbundna barometrar, såsom Invånar-, Stug- och Landsbygdsbarometern samt mobildata.
  • Snabba dataförbindelser, såsom optisk fiber, är ett villkor för multilokalitet.
  • Infrastruktur för ekologisk bilism, såsom laddningsstationer, behövs också i glesbygderna.
  • Deltidsinvånarna borde beaktas bättre i produktionen av offentliga tjänster. Det borde exempelvis vara möjligt att välja sin egen hälsovårdscentral för en kortare period under vilken tid som helst på året.

Forskningsrapporten om arbetets och arbetskraftens regionala rörlighet och multilokaliteten bland befolkningen har utarbetats som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2018. Projektet genomfördes i samarbete mellan Pellervon taloustutkimus (PTT), Naturresursinstitutet, Uleåborgs universitet och 4FRONT Oy.

Inom ramen för projektet sammanställdes en webbkarta över den regionala pendlingsstrukturen (https://www.oulu.fi/paikkatieto/liikkuvuus/). Kartan visar dels hur arbetskraften rör sig mellan de olika regionerna, dels multilokalitetens regionala omfattning och geografiska struktur.

Mer information:

Prognoschef Janne Huovari, Pellervon taloustutkimus, tfn 040 164 8141, [email protected]

Forskningsprofessor Hilkka Vihinen, Naturresursinstitutet, tfn 0295 326 633, [email protected]

Forskningsdirektör Ossi Kotavaara, Uleåborgs universitet, Kerttu Saalasti Instituutti, tfn 0294 487 852, [email protected] 

Projektchef Valtteri Härmälä, 4FRONT Oy, tfn 050 5607 425, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.

Tillbaka till toppen