Hoppa till innehåll

Social- och hälsovårdsaktörerna har mycket att ge i beredningen av principerna för tjänsteutbudet

social- och hälsovårdsministeriet
Utgivningsdatum 14.8.2024 11.06
Kolumn

Nästa steg efter den administrativa reformen av social- och hälsovården är att reformera tjänsternas innehåll, och i synnerhet att förbättra tjänsternas effekt. Vad gör vi för att uppnå målen? Vad görs just nu och vad är att vänta?

 Med tjänsteutbud avser man de sätt på vilka de offentligt finansierade tjänsterna verkställs. Inom socialservicen gäller det till exempel metoderna, förfarandena och arbetsformerna inom tjänsterna, och inom hälso- och sjukvården till exempel medicineringen, undersökningarna och vård- och rehabiliteringsformerna. 

Jag arbetar nu med att förbereda lagstiftningen om de principer för tjänsteutbudet inom social- och hälsovården som ska garantera jämlika tjänster och bästa möjliga effekt överallt i Finland. 

Det handlar om en omfattande helhet med många utmaningar eftersom man måste beakta särdragen inom både socialvården och hälso- och sjukvården. Det krävs alltså både separat och samordnad beredning. 

Utmaningarna när det gäller tjänsteutbudet beror till stor del på att det i grund och botten är fråga om prioritering och etik. Hur kan vi se till att arbetet slutförs?

Det viktigaste när prioriteringarna i tjänsteutbudet utvecklas är att så många social- och hälsovårdsaktörer som möjligt deltar och engagerar sig i beredningen. I praktiken är principerna relevanta endast om arbetsgivarna, yrkesfolket, civilsamhällesorganisationerna, kunderna, patienterna och medborgarna upplever att principerna är godtagbara och fungerar bra. 

Därför tas intressegrupperna med i lagberedningen på många olika sätt. Vi börjar den 19 augusti 2024 med ett remissmöte för social- och hälsovårdsaktörer där vi informerar om beredningen och samarbetet och kartlägger de utmaningar som finns.  

Jag förväntar mig en diskussion med många olika synvinklar och utmaningar. De värdefrågor som är förknippade med tjänsteutbudet kan vara abstrakta och svåra att greppa, och måste därför förklaras med vardagliga exempel från social- och hälsovårdstjänsterna.  

Men i bästa fall leder diskussionen till gemensamma mål och bättre förståelse och förtroende, som gör att utvecklandet av prioriteringarna går framåt.   

Mitt budskap till er aktörer inom social- och hälsovården är därför — ni behövs med på bred front för att kunna kartlägga och fastställa principerna i tjänsteutbudet så att verksamheten kan utvecklas på en hållbar grund nu och i framtiden.  

Kaisa-Maria Kimmel
Jurist
Social- och hälsovårdsministeriet