Programmet för distributionsinfrastruktur främjar övergången till alternativa bränslen inom transportsektorn

Kommunikationsministeriet publicerade den 13 november 2024 ett nationellt program för distributionsinfrastrukturen för alternativa drivmedel. Programmet främjar genomförandet av EU-lagstiftningen och det har utarbetats i brett samarbete med intressegrupper.

Det nationella programmet för distributionsinfrastrukturen innehåller en uppdaterad bedömning av utvecklingen av distributionsinfrastrukturen och marknaden för alternativa bränslen som ska ersätta fossila bränslen i vägtrafiken, järnvägstrafiken, inom sjötransporten och i flygtrafiken. I programmet ställs det upp mål och presenteras åtgärder som ska bidra till att målen nås.

Utvecklingen av distributionsinfrastrukturen för alternativa bränslen utgör en central faktor som möjliggör övergången till ren energi inom transportsektorn. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering utarbetas ett åtgärdsprogram för att utvidga distributionsnätet för alternativa drivmedel på huvudlederna.

Programmet främjar genomförandet av förordningen om distributionsinfrastruktur för alternativa drivmedel, det vill säga den så kallade AFIR-förordningen, och utgör grund för den uppföljning som förordningen förutsätter. Förordningen omfattar krav på en miniminivå för distributionsinfrastrukturen i det transeuropeiska TEN-T-nätet (Trans European Transport Network) och förutsätter att ett nationellt infrastrukturprogram utarbetas. EU nådde en överenskommelse om förordningen om distributionsinfrastruktur den 25 juli 2023 och den har tillämpats sedan 13 april 2024.

Takten för drivkraftsomställningen varierar

Övergången till alternativa bränslen inom transportsektorn påverkas av tillgången till och priset på nya alternativa bränslen samt utbyggnaden av distributionsinfrastrukturen. Moderniseringstakten för trafikmedel fastställer efterfrågan på nya alternativa bränslen. Drivkraftsomställningen framskrider i olika takt inom olika transportslag.

Laddningsinfrastrukturen för eldrivna person- och paketbilar har utvecklats väl hos oss, och Finland uppfyller redan till den delen de flesta krav i förordningen om distributionsinfrastruktur. Laddningsinfrastrukturen för tung vägtrafik är tills vidare i huvudsak privat och antalet fordon litet. Biogasen spelar en viktig roll i den tunga trafikens drivkraftsomställning och dess distributionsinfrastruktur bör utvecklas ytterligare. Väte erbjuder framtida möjligheter. Utöver att kraven i förordningen om distributionsinfrastruktur uppfylls förutsätter trafikens behov att distributionsinfrastrukturen för alternativa bränslen byggs i tillräcklig utsträckning också på huvudvägar utanför TEN-T-nätet. 

I Östersjöområdet kommer sjötrafikens energikällor inom den närmaste framtiden sannolikt att utgöras av framför allt biobränslen och syntetiska bränslen, vätgas eller elektricitet. Cirka fyra procent av fartygen i Finlands handelsflotta använde 2023 minst ett alternativt drivmedel eller bränsle som en del av sin drivmedelslösning. Bland fartygen i Finlands handelsflotta som trafikerade utomlands var andelen 22 procent.

I flygtrafiken har övergången till alternativa bränslen först börjat. För tillfället innehar biobaserade hållbara flygbränslen den största rollen när det gäller att minska koldioxidutsläppen. I Finland utnyttjas inte ännu el eller väte i kommersiell flygtrafik. Hållbara flygbränslen förväntas få en stor betydelse när det gäller att minska utsläppen från flygtrafiken. Utöver biobaserade bränslen kan syntetiska bränslen vara hållbara bränslen. På lång sikt väntas väte få en betydande roll.

Distributionsinfrastrukturförordningen ställer, utöver krav på infrastruktur för vägtrafik, krav på anslutningar för landströmsförsörjning på flygplatser och i hamnar. Det behövs ytterligare anslutningar för landströmsförsörjning i finländska hamnar för att uppfylla kraven i förordningen om distributionsinfrastruktur. När det gäller flygtrafiken behövs inga betydande ändringar för att kraven ska uppfyllas. 

Distributionsinfrastrukturförordningen ställer inte upp bindande mål för järnvägstrafiken, men vad gäller den förutsätts i likhet med de övriga transportformerna att järnvägstrafiken behandlas i distributionsinfrastrukturprogrammet. En central åtgärd för att ytterligare minska utsläpp från järnvägstrafiken är en elektrifiering av järnvägsspåren och eldrift på elektrifierade avsnitt.

Vid utveckling av distributionsinfrastrukturen utnyttjas EU-finansiering

Med åtgärderna i programmet strävar man efter att söka kostnadseffektiva lösningar som betjänar trafikens behov för att utveckla distributionsinfrastrukturen. Avsikten är bland annat att utnyttja finansieringsmöjligheter från EU till fullo för att utveckla distributionsinfrastrukturen. 

För vägtrafiken är det viktigt att till exempel säkerställa en tillräcklig markanvändning för distributionsinfrastrukturen och att planera och samarbeta kring den. Åtgärderna inom sjö- och flygtrafiken fokuserar på EU-påverkan, genomförande av EU:s lagstiftning och internationellt samarbete. Vid genomförandet av regleringen om sjötrafiken beaktas särförhållandena inom den inre sjöfarten i norra Östersjön och Finland.

Vad händer nu?

Programmet lämnas till Europeiska kommissionen under 2024. Europeiska kommissionen har sex månader på sig att lämna eventuella synpunkter på programmet. Därefter behandlas det slutliga programmet i statsrådet och lämnas till kommissionen före utgången av 2025. 

Mer information:

Tuuli Ojala, trafikråd, tfn 050 563 8130, [email protected]

Eero Hokkanen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 342 021, [email protected] (sjötrafik)

Niina Honkasalo, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 342 027, [email protected] (flygtrafik)