Bestämmelserna om lönesubvention förutsätter redan nu ganska mycket prövningsrätt av arbetskraftsmyndigheten, och systemet tillåter att sökandens bakgrund utreds

Under de senaste dagarna har det förts en offentlig debatt via medierna om bestämmelserna om lönesubvention och den prövning som beviljandet av lönesubvention kräver. Ville Heinonen, ledande sakkunnig vid arbets- och näringsministeriet, kommenterar i denna kolumn på allmän nivå den diskussion om lagstiftningen om lönesubvention som förts. Ministeriet har inte behörighet att avgöra enskilda ärenden som gäller lönesubvention.

Arbets- och näringsministeriet svarar för beredningen av lagstiftningen om lönesubvention och utvecklings- och förvaltningscentret för arbetskraftsmyndigheternas informationssystem. Arbetskraftsmyndigheterna ansvarar för beviljandet, utbetalningen och återkravet av stöd, dvs. tillämpningen av lagstiftningen om stöd.

Lönesubvention är ett stöd enligt prövning till arbetsgivaren för att anställa en arbetslös arbetssökande, och arbetskraftsmyndigheten har ganska mycket prövningsrätt när den bedömer om det är ändamålsenligt att bevilja subvention. Olika omständigheter kan beaktas vid bedömningen av hur sannolikt det är att erfarenheten av det subventionerade arbetet kan hjälpa den arbetssökande att få arbete efter subventionsperioden. I bestämmelserna om lönesubvention ställs dessutom vissa villkor för erhållande av subvention i anslutning till arbetsgivaren och anställningsförhållandet. Som en allmän princip som gäller alla stöd och bidrag ska de myndigheter som beviljar stöd utöver den nationella lagstiftningen också beakta till exempel EU:s direkt tillämpliga bestämmelser om statligt stöd och sanktioner när de beviljar stöd.

Om villkoren för beviljande av stöd uppfylls och prövningen har lett till beviljande av stöd, är det ur stödmottagarnas synvinkel viktigt att man kan lita på att slutresultatet av prövningen blir bestående. En arbetskraftspolitisk prövning av ändamålsenligheten får dock inte förväxlas med situationer där en arbetsgivare som fått stöd inte från första början borde ha beviljats stöd enligt antingen lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller någon annan reglering, såsom EU:s reglering av sanktioner. Situationer som strider mot bestämmelserna kan och ska åtgärdas också med stöd av den gällande lagstiftningen i efterhand.  

Utvecklings- och förvaltningscentret upprätthåller riksomfattande elektroniska system genom vilka arbetsgivare kan ansöka om lönesubvention och arbetskraftsmyndigheten fattar beslut om lönesubvention. Systemen erbjuder en struktur för arbetskraftsmyndighetens beslutsfattande, men de begränsar inte arbetskraftsmyndighetens möjligheter att göra andra utredningar som de anser nödvändiga för att avgöra ärendet. Arbetskraftsmyndigheten kan alltså begära tilläggsutredningar av den som ansöker om stöd eller ur andra källor utreda omständigheter som den anser vara väsentliga för prövningen av om beviljandet av stöd är lagenligt och ändamålsenligt. För att främja sysselsättningen av arbetssökande beviljar arbetskraftsmyndigheterna arbetsgivare också andra stöd än lönesubvention enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Dessa stöd beviljas inte via de system som upprätthålls av utvecklings- och förvaltningscentret.

Arbets- och näringsministeriet bereder som bäst en reform av bestämmelserna om lönesubvention. I samband med beredningen kan man bedöma om den nuvarande regleringen till vissa delar behöver preciseras för att förebygga sådana fall som tagits upp i offentligheten. På ett allmänt plan kan det konstateras att bestämmelserna om lönesubvention också har kritiserats för att vara komplicerade och administrativt tungrodda. En ökning av olika nya villkor ökar ytterligare regleringens komplexitet och den administrativa bördan.

Också de arbetskraftsmyndigheter som tillämpar bestämmelserna är tvungna att balansera det utredningsarbete som görs för att fatta beslut om beviljande av stöd och den administrativa börda som detta medför för arbetskraftsmyndigheterna och arbetsgivarna när de bedömer i vilket skede ärendet har utretts tillräckligt. Till exempel år 2025 fattades det i Finland cirka 11 200 beslut om lönesubvention och största delen av arbetsgivarna handlar på behörigt sätt. Arbets- och näringsministeriet samarbetar dessutom med utvecklings- och förvaltningscentret och arbetskraftsmyndigheterna för att bedöma vilka andra åtgärder som kan stödja arbetskraftsmyndigheterna i deras uppgifter.

Ville Heinonen, ledande sakkunnig, arbets- och näringsministeriet