Finland är större än sin storlek i polarområdena

Den 1 december har det gått 60 år sedan Antarktisfördraget undertecknades. Under de årtionden som föregick avtalet i början av 1900-talet hade sju länder, dvs. Argentina, Australien, Chile, Storbritannien, Norge, Frankrike och Nya Zeeland, alla gjort anspråk någon del av Antarktis. Kraven gällde delvis samma territorier. Fördragets betydelse och innehåll handlar inte enbart om de territoriella anspråken. Det fastställer också att ingen form av militär verksamhet är tillåten i Antarktis. Det förbjuder kärnsprängningar och att kärnmaterial förs till Antarktis. Fördraget kompletterades med ett tilläggsprotokoll om miljöskydd i Madrid 1991. Genom protokollet förbjuds bland annat utvinning av mineraler för andra ändamål än forskning. Enligt fördraget får man bedriva forskning i Antarktis. Alla FN-stater kan ansluta sig till fördraget. Finland anslöt sig 1984, men det räckte inte för att få rätt att delta i beslutsfattandet om kontinenten. För att få delta i beslutsfattandet krävs också betydande forskningsverksamhet. Finland har bedrivit forskningsverksamhet i Antarktis sedan 1980-talet och godkändes slutligen som konsultativ part, det vill säga part med beslutsrätt vid de konsultativa mötena, 1989. Finland ville bli part för att stödja det avtal som garanterat en fredlig utveckling i världsdelen och skyddat den från militär verksamhet. Det spelade också in att förhandlingarna om reglering av regionens mineralresurser bara hade inletts. Det ansågs också att Finland har viktig kompetens gällande kallt klimat och sjöfart i polarområdena. För närvarande har Antarktisfördraget 29 konsultativa parter från alla världsdelar. Dessa deltar i beslutsfattandet om spelreglerna för Antarktis. Inom ramen för fördraget har man kommit överens om praxis för verksamheten i Antarktis, vad man får göra och hur man ska informera om sin verksamhet. Till exempel när den årliga forskningsexpeditionen från Finland avgår till forskningsstationen Aboa, underrättar Finland de övriga parterna om detta genom sekretariatet för Antarktisfördraget. Finland bedriver forskning av världsklass till exempel om tyngdkraften, den övre atmosfärens sammansättning och spridningen av aerosoler. Finländarnas verksamhet i Antarktis regleras av lagen om miljöskydd i Antarktis. Om en finländare vill besöka Antarktis på egen hand, behöver hen ett tillstånd som i Finland beviljas av Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral. Finland står för första gången värd för Antarktisfördragets konsultativa möte i maj–juni nästa år (25.5–4.6.2020). Till mötet väntas företrädare för de 29 konsultativa parterna, de 24 icke-konsultativa parterna och för cirka 20 internationella organisationer med observatörsstatus, sammanlagt cirka 350 deltagare. Antarktisfördraget har varit framgångsrikt och hållbart, men omvärlden förändras hela tiden och anpassningen kräver beslut. Turismen i Antarktis ökar, i fjol besökte över 50 000 personer världsdelen. Under tidigare möten har man diskuterat eventuella ersättningar för miljöskador och regler för utnyttjande av områdets genetiska resurser. Under det kommande mötet kommer Finland bland annat att framhålla sjöfartens säkerhet och hållbarhet i de utmanande polarområdena. För ett halvt år sedan stod Finland värd för Arktiska rådets utrikesministermöte i egenskap av ordförandeland. Finland är vid sidan av Norge, Sverige, Ryssland och Förenta staterna ett av fem länder i världen som deltar i beslutsfattandet om bägge polarområdena, eftersom vi såväl är medlem i Arktiska rådet som konsultativ part i Antarktisfördraget. Det medför ansvar, men också en möjlighet att påverka så att det politiska läget i båda polarområdena förblir så fritt från spänningar som möjligt i ett läge då klimatförändringen medför alldeles tillräckligt stora utmaningar. Skribenterna arbetar vid utrikesministeriet Antti Helanterä är ambassadråd och chef för värdlandssekretariatet för det 43:e konsultativa mötet för Antarktisfördraget Petteri Vuorimäki är Finlands ambassadör för Arktis och Antarktis Den 1 december har det gått 60 år sedan Antarktisfördraget undertecknades. Under de årtionden som föregick avtalet i början av 1900-talet hade sju länder, dvs. Argentina, Australien, Chile, Storbritannien, Norge, Frankrike och Nya Zeeland, alla gjort anspråk någon del av Antarktis. Kraven gällde delvis samma territorier. Antarktisfördraget, som ursprungligen ingicks mellan 12 länder, lade de territoriella anspråken på is, men länderna har egentligen inte gett upp sina anspråk. De länder som har territoriella anspråk har alla sina egna sätt att förklara varför regionen är viktig för just dem. På den argentinska 500 pesossedeln finns en karta över landet där landets territoriekrav ingår. Storbritannien har å sin sida utsett en representant vid utrikesministeriets avdelning för polarärenden med ansvar för territorieanspråken på Antarktis, och det territorium som landet gör anspråk på har en egen flagga och en postbyrå. Det finns närmare hundra forskningsstationer på Antarktis, varav de största fungerar året om och har hundratals forskare. Fördragets betydelse och innehåll handlar inte enbart om de territoriella anspråken. Det fastställer också att ingen form av militär verksamhet är tillåten i Antarktis. Det förbjuder kärnsprängningar och att kärnmaterial förs till Antarktis. Fördraget kompletterades med ett tilläggsprotokoll om miljöskydd i Madrid 1991. Genom protokollet förbjuds bland annat utvinning av mineraler för andra ändamål än forskning. Enligt fördraget får man bedriva forskning i Antarktis. Alla FN-stater kan ansluta sig till fördraget. Finland anslöt sig 1984, men det räckte inte för att få rätt att delta i beslutsfattandet om kontinenten. För att få delta i beslutsfattandet krävs också betydande forskningsverksamhet. Finland har bedrivit forskningsverksamhet i Antarktis sedan 1980-talet och godkändes slutligen som konsultativ part, det vill säga part med beslutsrätt vid de konsultativa mötena, 1989. Finland ville bli part för att stödja det avtal som garanterat en fredlig utveckling i världsdelen och skyddat den från militär verksamhet. Det spelade också in att förhandlingarna om reglering av regionens mineralresurser bara hade inletts. Det ansågs också att Finland har viktig kompetens gällande kallt klimat och sjöfart i polarområdena. För närvarande har Antarktisfördraget 29 konsultativa parter från alla världsdelar. Dessa deltar i beslutsfattandet om spelreglerna för Antarktis. Inom ramen för fördraget har man kommit överens om praxis för verksamheten i Antarktis, vad man får göra och hur man ska informera om sin verksamhet. Till exempel när den årliga forskningsexpeditionen från Finland avgår till forskningsstationen Aboa, underrättar Finland de övriga parterna om detta genom sekretariatet för Antarktisfördraget. Finland bedriver forskning av världsklass till exempel om tyngdkraften, den övre atmosfärens sammansättning och spridningen av aerosoler. Finländarnas verksamhet i Antarktis regleras av lagen om miljöskydd i Antarktis. Om en finländare vill besöka Antarktis på egen hand, behöver hen ett tillstånd som i Finland beviljas av Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral. Finland står för första gången värd för Antarktisfördragets konsultativa möte i maj–juni nästa år (25.5–4.6.2020). Till mötet väntas företrädare för de 29 konsultativa parterna, de 24 icke-konsultativa parterna och för cirka 20 internationella organisationer med observatörsstatus, sammanlagt cirka 350 deltagare. Antarktisfördraget har varit framgångsrikt och hållbart, men omvärlden förändras hela tiden och anpassningen kräver beslut. Turismen i Antarktis ökar, i fjol besökte över 50 000 personer världsdelen. Under tidigare möten har man diskuterat eventuella ersättningar för miljöskador och regler för utnyttjande av områdets genetiska resurser. Under det kommande mötet kommer Finland bland annat att framhålla sjöfartens säkerhet och hållbarhet i de utmanande polarområdena. För ett halvt år sedan stod Finland värd för Arktiska rådets utrikesministermöte i egenskap av ordförandeland. Finland är vid sidan av Norge, Sverige, Ryssland och Förenta staterna ett av fem länder i världen som deltar i beslutsfattandet om bägge polarområdena, eftersom vi såväl är medlem i Arktiska rådet som konsultativ part i Antarktisfördraget. Det medför ansvar, men också en möjlighet att påverka så att det politiska läget i båda polarområdena förblir så fritt från spänningar som möjligt i ett läge då klimatförändringen medför alldeles tillräckligt stora utmaningar. Skribenterna arbetar vid utrikesministeriet Antti Helanterä är ambassadråd och chef för värdlandssekretariatet för det 43:e konsultativa mötet för Antarktisfördraget Petteri Vuorimäki är Finlands ambassadör för Arktis och Antarktis

Foto: Unsplash, Derek Oyen

Antarktisfördraget, som ursprungligen ingicks mellan 12 länder, lade de territoriella anspråken på is, men länderna har egentligen inte gett upp sina anspråk. De länder som har territoriella anspråk har alla sina egna sätt att förklara varför regionen är viktig för just dem. På den argentinska 500 pesossedeln finns en karta över landet där landets territoriekrav ingår. Storbritannien har å sin sida utsett en representant vid utrikesministeriets avdelning för polarärenden med ansvar för territorieanspråken på Antarktis, och det territorium som landet gör anspråk på har en egen flagga och en postbyrå. Det finns närmare hundra forskningsstationer på Antarktis, varav de största fungerar året om och har hundratals forskare.

Fördragets betydelse och innehåll handlar inte enbart om de territoriella anspråken. Det fastställer också att ingen form av militär verksamhet är tillåten i Antarktis. Det förbjuder kärnsprängningar och att kärnmaterial förs till Antarktis. Fördraget kompletterades med ett tilläggsprotokoll om miljöskydd i Madrid 1991. Genom protokollet förbjuds bland annat utvinning av mineraler för andra ändamål än forskning.

Enligt fördraget får man bedriva forskning i Antarktis. Alla FN-stater kan ansluta sig till fördraget. Finland anslöt sig 1984, men det räckte inte för att få rätt att delta i beslutsfattandet om kontinenten. För att få delta i beslutsfattandet krävs också betydande forskningsverksamhet. Finland har bedrivit forskningsverksamhet i Antarktis sedan 1980-talet och godkändes slutligen som konsultativ part, det vill säga part med beslutsrätt vid de konsultativa mötena, 1989. Finland ville bli part för att stödja det avtal som garanterat en fredlig utveckling i världsdelen och skyddat den från militär verksamhet. Det spelade också in att förhandlingarna om reglering av regionens mineralresurser bara hade inletts. Det ansågs också att Finland har viktig kompetens gällande kallt klimat och sjöfart i polarområdena.

För närvarande har Antarktisfördraget 29 konsultativa parter från alla världsdelar. Dessa deltar i beslutsfattandet om spelreglerna för Antarktis. Inom ramen för fördraget har man kommit överens om praxis för verksamheten i Antarktis, vad man får göra och hur man ska informera om sin verksamhet. Till exempel när den årliga forskningsexpeditionen från Finland avgår till forskningsstationen Aboa, underrättar Finland de övriga parterna om detta genom sekretariatet för Antarktisfördraget. Finland bedriver forskning av världsklass till exempel om tyngdkraften, den övre atmosfärens sammansättning och spridningen av aerosoler. Finländarnas verksamhet i Antarktis regleras av lagen om miljöskydd i Antarktis. Om en finländare vill besöka Antarktis på egen hand, behöver hen ett tillstånd som i Finland beviljas av Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral.

Finland står för första gången värd för Antarktisfördragets konsultativa möte i maj–juni nästa år (25.5–4.6.2020). Till mötet väntas företrädare för de 29 konsultativa parterna, de 24 icke-konsultativa parterna och för cirka 20 internationella organisationer med observatörsstatus, sammanlagt cirka 350 deltagare. Antarktisfördraget har varit framgångsrikt och hållbart, men omvärlden förändras hela tiden och anpassningen kräver beslut. Turismen i Antarktis ökar, i fjol besökte över 50 000 personer världsdelen. Under tidigare möten har man diskuterat eventuella ersättningar för miljöskador och regler för utnyttjande av områdets genetiska resurser. Under det kommande mötet kommer Finland bland annat att framhålla sjöfartens säkerhet och hållbarhet i de utmanande polarområdena.

För ett halvt år sedan stod Finland värd för Arktiska rådets utrikesministermöte i egenskap av ordförandeland. Finland är vid sidan av Norge, Sverige, Ryssland och Förenta staterna ett av fem länder i världen som deltar i beslutsfattandet om bägge polarområdena, eftersom vi såväl är medlem i Arktiska rådet som konsultativ part i Antarktisfördraget. Det medför ansvar, men också en möjlighet att påverka så att det politiska läget i båda polarområdena förblir så fritt från spänningar som möjligt i ett läge då klimatförändringen medför alldeles tillräckligt stora utmaningar.

 

Antti Helanterä, ambassadråd och chef för värdlandssekretariatet för det 43:e konsultativa mötet för Antarktisfördraget

Petteri Vuorimäki , Finlands ambassadör för Arktis och Antarktis

 

Artikeln publicerades först i Hufvudstadsbladet 1.12.2019.