Omsorgsminister Osmo Soininvaara

Oppositionen har framställt en interpellation om en viktig fråga. Riksdagen får på så sätt tillfälle att diskutera familjepolitiken två gånger, eftersom regeringens barnpolitiska redogörelse ju snart blir färdig. Regeringens familjepolitiska riktlinjer för framtiden läggs fram i själva redogörelsen. I detta interpellationssvar ligger tyngdpunkten på redan vidtagna åtgärder.

Viktigt med tanke på barnfamiljernas situation har varit att regeringens allmänna ekonomiska politik har lyckats. Framför allt barnfamiljerna har gynnats av den förbättrade sysselsättningen och skattelättnaderna. Stabiliteten på penningmarknaden och de sänkta räntorna har underlättat situationen avsevärt för dem som har bostads- och studielån, för många barnfamiljer med flera tusen mark om året.

Nativitetens utveckling en god mätare

I interpellationen påstås att de familjepolitiska stöden i Finland hamnat långt efter de övriga nordiska länderna. Att göra internationella jämförelser är komplicerat. På familjepolitiken som helhet inverkar också t.ex. beskattningen, bostadspolitiken, arbetslagstiftningen och studiestödet och t.ex. beaktandet av barn i stadsplaneringen.

Den finska familjepolitiken har långa anor och står på god grund. Vi har ett bra system med rådgivningsbyråer i Finland, en barndödlighet som hör till de lägsta i världen, ett dagvårdssystem som fått internationellt beröm och ett unikt system för hemvårdsstöd i samband med det. De familjepolitiska ledigheterna hos oss hör till de bästa i världen, och den som varit vårdledig har en faktisk rätt att få komma tillbaka till sin tidigare arbetsplats. Vi har gratis skolbespisning. Barnens ställning har beaktats i stadsplaneringen på ett helt annat sätt än i de flesta andra länder och så vidare.

Som en följd av allt detta föds det i Finland i förhållande till invånarantalet avsevärt fler barn än i EU-länderna i genomsnitt. Antalet födda per år har visserligen under de senaste åren gått ned, men det beror på att de små årskullarna från 1970-talet nu är i barnafödande ålder. Det åldersdifferentierade fruktsamhetstalet som beskriver nativiteten - 1,73 barn per kvinna år 2000 - är det fjärde högsta i EU. Endast på Irland, i Frankrike och i Luxemburg är nativiteten högre.

Vi kan också vara nöjda med att sammanjämkningen av arbete och familj i vårt land lyckats bättre än i de flesta andra länder. Samtidigt som nativiteten hos oss hör till de högsta i Europa, är också graden av kvinnornas deltagande i arbetslivet internationellt sett hög.

Trots att nativiteten i förhållande till åldersfördelningen i Finland varit stabil, har en strukturell förändring skett. Antalet helt barnlösa kvinnor har ökat, samtidigt som det blivit vanligare med tre eller fyra barn i familjerna.

Från inkomstöverföringar till tjänster

Enligt interpellationen har barnfamiljerna förlorat i familjestöd under regeringarna Lipponens tid. Detta är sant om man ser till endast inkomstöverföringarna. Som ett resultat av en medveten politik har tillgångar flyttats från inkomstöverföringar till tjänster. Subjektiv rätt till dagvård, förskolereformen och ökade statsandelar till skolorna hör till de åtgärder som genomförts.

De skärningar i de familjepolitiska inkomstöverföringarna som företogs åren 1995 och 1996 uppgick sammanlagt till ca två miljarder mark. Nedskärningen i hemvårdsstödet uppvägs av att ca 36 procent av alla barn under skolåldern bor i kommuner där ett kommuntillägg betalas utöver det lagstadgade hemvårdsstödet. Det genomsnittliga lagstadgade hemvårdsstödet är 2102 mark och det genomsnittliga kommuntillägget 1121 mark. Hemvårdsstödet är fortfarande lockande. Det betalas i år för 57 procent av alla barn under tre år i dagvårdsåldern.

Barndagvården utsträcktes från och med ingången av 1996 till att gälla alla barn under skolåldern. Från 1995 till 1998 hade bruttoutgifterna för den av kommunen ordnade dagvården ökat med 1,5 miljarder mark.

Från och med augusti 2001 har kommunerna varit förpliktade att ordna förskoleundervisning ett år före grundundervisningens början för alla barn. De kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisningen enligt budgeten för 2002 uppgår till över 240 miljoner euro, dvs. över 1,4 miljarder mark, varav statsandelen är 57 procent. För familjer med barn i dagvård innebär den avgiftsfria förskoleundervisningen som bäst en minskning om 600 mark i de månatliga utgifterna.

I regeringens budgetproposition för 2002 ingår ett förslag om återbetalning av barnförhöjningarna till folkpensionstagarna samt ett förslag om höjning av barnförhöjningarna av arbetsmarknadsstödet till samma nivå som barnförhöjningarna av arbetslöshetsdagpenningen. Dessutomhöjs de maximala hyror som berättigar till bostadsbidrag i tillväxtcentrumen. Genom dessa inriktade åtgärder förbättras de allra fattigaste barnfamiljernas ställning.

I budgetförslaget för 2002 höjs statsandelen för social- och hälsovårdens driftskostnader med 1,1 procentenhet från nuvarande 24,2 procent till 25,3 procent. Särskild uppmärksamhet fästs vid främjandet av barns och ungas välfärd, skolhälsovården och ordnandet av eftermiddagsvård för skolelever.

Allt som allt är samhällets reella stöd till barnfamiljer i stort sett på samma nivå som 1995. Det som sparats in i inkomstöverföringar har flyttats över till tjänster. Avsikten är att i det följande visa att denna politik har varit förnuftig.

Åtgärdande av utslagningshotet

I Finland har vi från årtionde till årtionde kunnat glädja oss åt allt friskare och mer välmående barn. Denna positiva utveckling vände dock på 1990-talet. Under de 15 senaste åren har de samhälleliga förändringarna i allmänhet - och framför allt förändringarna i arbetslivet - varit ogynnsamma för barnfamiljer och barn. Föräldrarnas svåra situation återspeglas i barnens uppväxtförhållanden. Antalet barn med negativa symptom av något slag ökar oroväckande. Psykiska störningar och användning av droger är oroväckande vanliga hos barn och unga.

Med tanke på situationen för barn som löper risk att bli utslagna har regeringens satsning på tjänster i stället för inkomstöverföringar varit motiverad. För dessa barn är en trygg dagvårdsmiljö viktigare än ett något större barnbidrag.

Uppskattningsvis 6 procent av barnen i barndagvården behöver särskild vård och fostran. I kommunerna har man dock inte i tillräcklig utsträckning beaktat dessa barns ställning vid genomförandet av dagvården. Särskilt tillgången till talterapi är otillräcklig, likaså tjänsterna för stödjande av barns mentala hälsa. Bäst är tillgången på stödformer i fråga om fysioterapi.

Inom småbarnspedagogiken har man framför allt satsat på att utveckla specialdagvården och den är fortfarande en prioritet. I social- och hälsovårdsministeriets projekt "Utveckling av specialpedagogik inom dagvården" utvecklades servicesystemet i fråga om specialdagvården samt tillvägagångssätten i småbarnspedagogiken så, att de bättre än tidigare motsvarar rehabiliteringsbehoven hos barn som behöver särskilt stöd. Resultaten av projektet sprids till kommunerna och om specialdagvården sammanställs en guide för kommunerna. Likaså är specialdagvården en verksamhetssektor inom utvecklandet av kommunernas inbördes regionala samarbete.

Gruppstorlekar och skolhälsovård

I interpellationen tas också de växande gruppstorlekarna i skolorna upp. Från början av 1999 har maximala gruppstorlekar fastställts genom förordning endast för undervisningsgrupperna för eleverna i specialundervisningen, de elever som omfattas av förlängd läroplikt och de svårast handikappade eleverna. I en anda av kommunalt självstyre skall övriga undervisningsgrupper utformas så att målen i läroplanen kan uppnås. Också av pedagogiska orsaker har skolorna undervisningsgrupper som till sin storlek kan variera mycket under en och samma dag: gemensamma tillställningar och arbete i små grupper växlar med individuell handledning. Gruppstorleken står inte i direkt proportion till psykiskt illamående eller pedagogisk försummelse.

Regeringen har gjort sin andel genom att avsevärt höja anslagen för den allmänbildande utbildningen. Ökningen är, i jämförelse med år 2000, omkring 2 miljarder mark nästa år, om man beaktar kostnaderna för förskoleundervisningsreformen.

En reform av grundundervisningen pågår och avsikten är att de första skolorna från och med i höst skall ta i bruk nya läroplaner i primärundervisningen. I planerna betonas vikten av ett kontinuerligt samarbete mellan hem och skola, elevvård och frågor som gäller elevhandledning.

Undervisningsministeriet har redan tillsatt en arbetsgrupp som skall göra upp ett förslag om ordnande av morgon- och eftermiddagsverksamhet. Under arbetets gång utreds den nuvarande situationen och barnens behov, utvärderas kostnaderna av olika lösningar och utarbetas utvecklingsförslag. Arbetsgruppens tidsfrist går ut nästa sommar. Också en helhetsutvärdering av elevvården pågår och resultaten av den föreligger i slutet av mars.

Den senaste tidens utredningar visar att det ställvis finns avsevärda brister i skolhälsovården. I början av 1990-talet genomfördes i Finland en viktig överföring av makt och ansvar till kommunnivån. Detta har betonat kommunernas självstyrelse och gett rum för beaktandet av lokala förhållanden i det kommunala beslutsfattandet, men det har också lett till negativ ojämlikhet. Social- och hälsovårdsministeriet försöker tillsammans med Kommunförbundet avhjälpa bristerna i tjänsterna genom att effektivera kommunernas informationsstyrning med tillhjälp av kvalitetsrekommendationer. Till exempel de kvalitetsrekommendationer för åldringsvården som publicerades i början av året, har visat sig vara effektivare än väntat.

Social- och hälsovårdsministeriet har kommit överens med Stakes om att utfärda kvalitetsrekommendationer för skolhälsovården. Också en uppdatering av guiden för personalen inom skolhälsovården pågår. Genom dessa åtgärder stöder regeringen kommunerna i det gemensamma målet att styra in morgon- och eftermiddagsverksamheten och skolhälsovården i önskad riktning.

Vad har gjorts för att utveckla mentalvårdstjänsterna för barn?

Den centrala frågan är mycket riktigt att familjernas ekonomiska och sociala problem återspeglas på barnen och barnens utveckling. Man har särskilt fokuserat på barns och ungas mentala hälsa. År 2000 delades för detta ändamål ut 70 miljoner mark i statsunderstöd, i år var anslaget 45 miljoner mark. En utredning, som nyligen blivit färdig, om användningen av anslagen för i fjol visar att understöden har varit effektiva. Man har t.ex. inlett 304 projekt för utveckling av mentalvårdstjänsterna och inrättat sammanlagt 385 tjänster, varav 77 permanenta.

Mentalvårdsförordningen ändrades i slutet av 2000 så, att uppskattningen av barns och ungas behov av vård skall göras senast inom tre veckor efter att remissen inkommit till sjukhuset. Den vård som konstateras vara nödvändig skall ordnas inom tre månader. Kommunernas ökade förpliktelser beaktades genom att statsandelarna höjdes 2001. Avsikten var att öka mentalvårdsarbetet och mentalvårdstjänsterna så, att finansieringen för det kommunala mentalvårdsarbetet ökar med ca 100 miljoner mark.

Under den gångna hösten publicerades kvalitetsrekommendationer för mentalvårdsarbetet, där bl.a. beaktandet av barns och ungas ställning och tillräckliga resurser för mentalvårdsarbetet betonas.

Föräldrautslagning

Det räcker inte att bara hjälpa barnen i fall där föräldrarna lider av långtidsarbetslöshet, drogproblem eller mentala problem. Den ökning av antalet utslagna som började redan i mitten av 1980-talet syns också i barnfamiljernas och barnens problem. Det centrala målet för arbetskraftspolitiken har varit att förebygga långtidsarbetslöshet och utslagning på arbetsmarknaden. Centrala prioriteter i den arbetskraftspolitik som tillämpats sedan 1998 är att stärka och stödja de arbetssökandes arbetssökande på eget initiativ genom systematisering av arbetskraftstjänster samt särskilda åtgärder gällande utslagning, bl.a. sammansatt stöd. Som en följd av den effektiverade arbetskraftspolitiken har sannolikheten för långtidsarbetslöshet minskat snabbt, och antalet långtidsarbetslösa har under de senaste åren t.o.m. minskat snabbare än den övriga arbetslösheten.

Vården för mödrar som använder rusmedel har fått en särställning, eftersom ett barn som blivit handikappat på grund av moderns alkoholbruk under graviditeten löper stor risk att bli utslaget. Dessutom föreslås 7,57 miljoner euro i statsunderstöd för vård av droganvändare nästa år.

Också på föräldrarnas problem inverkar tjänster mycket mera än inkomstöverföringar. Oavsett om man ser familjepolitiken ur barnens eller deras vårdnadshavares synvinkel har betoningen på tjänster varit rätt beslut. Den valda politiken visar sig än en gång vara den rätta.

Barnfamiljernas fattigdom

Inkomstskillnaderna mellan hushållen har ökat snabbt efter mitten av 1990-talet. Den viktigaste av de faktorer som ledde till ökade inkomstskillnader var den snabba tillväxten av kapitalinkomster i den översta decilen i inkomstfördelningen. Också den fattigaste decilens inkomstnivå har stigit, om än långsammare än genomsnittet. De grundläggande valen i den ekonomiska politiken har varit riktiga, vilket syns som en snabb återhämtning från recessionen och dessutom i form av en ekonomisk tillväxt som pågått länge. I ärlighetens namn måste man dock konstatera att den ekonomiska politiken inte har gagnat alla hushåll i lika mån.

Fattigdom bland barnfamiljer har blivit vanligare, om man använder ett vidare kriterium för begreppet relativ fattigdom, dvs. 60 procent av medianinkomsterna. Användningen av denna fattigdomsmätare ökar visserligen antalet fattiga framför allt bland pensionärerna. Barnfamiljernas fattigdom beror huvudsakligen på arbetslöshet. Arbetslösheten gäller uttryckligen barnfamiljer av den enkla orsaken att barnens vårdnadshavare i huvudsak äri arbetsför ålder. Långtidsarbetslösheten tar sig också uttryck i fattigdom bland barnfamiljer.

Just därför föreslår regeringen i budgeten att barnförhöjningarna av arbetsmarknadsstödet skall höjas. Stödets nettoeffekt uppskattas till ca 180 miljoner mark.

Barnfamiljernas ekonomiska osäkerhet förvärras också av att kortjobb är mycket vanliga framför allt när det gäller unga kvinnor. Det är lättare att bilda familj om man kan förutsäga sin egen framtid och ekonomiska ställning. Ständig ekonomisk osäkerhet återspeglas på många sätt i familjens vardag och leder ur barnets synvinkel till ökad otrygghet. Under de senaste åren har den förbättrade sysselsättningen i allt högre grad berott på en ökning av antalet personer som stadigvarande arbetar heltid. I oktober 2001 var antalet sysselsatta personer enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning 43 000 fler än året innan. Under motsvarande tidsperiod ökade antalet personer som stadigvarande arbetar heltid med 44 000.

Sammanjämkning av arbete och familj

Jämsides med ett i europeiskt perspektiv högt födelsetal är graden av kvinnornas deltagande i arbetslivet hög i Finland. Detta visar att sammanjämkningen av arbete och familj har lyckats bättre i Finland än i andra länder. De senaste uppgifterna om det ökade antalet helt barnlösa kvinnor och om att de barnlösa kvinnorna ofta är välutbildade, visar att arbetslivets tryck på familjerna har växt i yrken som kräver hög utbildning och starkt engagemang i arbetet. Att göra karriär och få fotfäste i arbetslivet är framför allt för högutbildade föräldrar allt viktigare. Här är det delvis fråga om en inre förändring i arbetslivet som regeringen inte har effektiva sätt att påverka, utan där ansvaret ligger på arbetsplatserna och arbetsmarknaden.

Vi är fortfarande långt från den situation som råder i Sydeuropa, där hemmamammorna föder barn och de akademiska karriärkvinnorna inte gör det. Regeringen gör sitt bästa för att vi inte heller skall råka i en sådan situation. De statistiska indikationerna på att utbildade kvinnor föder allt färre barn måste ses som en allvarlig varning.

Också med tanke på situationen för dem som tänker på karriären är regeringens linje att gynna tjänster - framför allt dagvård - riktig. Förvissningen om att dagvård av hög kvalitet finns att tillgå uppmuntrar de familjer där båda makarna vill bevara möjligheten till en yrkeskarriär att skaffa barn.

Särskilt alarmerande är uppgifterna om att småbarnsfäder är de som arbetar över mest. Takten i arbetslivet har blivit hårdare och arbetstagarna är allt mer bundna till arbetet. Också skiftarbete och kvälls- och nattarbete blir vanligare. Samtidigt ökar efterfrågan på offentliga tjänster, såsom skiftvård. Så betonar social- och hälsovårdsministeriet också övervakningen av övertidsarbete och arbetsbelastning i arbetarskyddsdistriktens arbete.

Det hushållsavdrag som görs i den statliga beskattningen hjälper framför allt familjer som deltar i det hektiska arbetslivet. Genom att köpa tjänster i anslutning till skötseln av hemmet, t.ex. städning, frigör de tid för samvaro med familjen.

Genom en ändring av inkomstskattelagen har småbarnsföräldrar stötts på så sätt, att tillfällig vård av ett sjukt barn som ordnas av arbetsgivaren inte anses vara skattepliktig förmån. Ändå har familjernas valfrihet inte kringskurits, föräldrarna kan antingen välja arbetsgivarens vårdförmån eller själva stanna hemma och sköta sitt sjuka barn. Fädernas möjligheter att använda perioder av faderskapsledighet har gjorts flexiblare.

Ärade talman!

Barnfamiljerna har haft stor nytta av den ekonomiska politiken, som har förbättrat sysselsättningen och tillfört penningmarknaden stabilitet. Problemet i familjepolitiken har dels varit de barn som av olika orsaker löper risk att bli utslagna och dels att det blivit svårare att sammanjämka arbete och familj i branscher som kräver hög kompetens och starkt engagemang i arbetet. Med tanke på båda dessa grupper har regeringens linje att betona tjänster varit lyckad, och det är skäl att fortsätta på denna linje. Tjänsterna kan visserligen förbättras ytterligare. Situationen för barnfamiljer med de minsta inkomsterna korrigeras som bäst med hjälp av specifika åtgärder såsom höjda barnförhöjningar av arbetsmarknadsstödet och ett bättre bostadsbidrag. Regeringen försöker också förbättra de allmänna inkomstöverföringarna för barnfamiljer, men de måste konkurrera med andra inkomstöverföringar.

Regeringen återkommer mera i detalj till barnfamiljernas situation och förbättrandet av den i samband med den barnpolitiska redogörelsen i februari.

---

Social- och hälsovårdsminister Maija Perho

Interpellationsdebatten 27.11.2001

Ärade talman, bästa riksdagsledamöter

Oppositionen konstaterar i sin interpellation att familjer med två förvärvsarbetande vuxna kämpar för mera tid att umgås med barnen. Frågeställarna anför att föräldrarna i barnfamiljer alla goda föresatser till trots har klart längre arbetsdagar än barnlösa par. Familjerna har inte haft råd eller möjlighet att anpassa förvärvsarbete och familjeliv på ett balanserat sätt till sin egen livssituation. Enligt oppositionen stampar regeringens insatser för att göra det lättare att kombinera förvärvsarbete och familjeliv fortfarande på arbetsgruppsstadiet. De som påstår detta glömmer för det första hela den existerande arbetslagstiftningen och lagstiftningen om familjeledighet, och för det andra föräldrarnas egna värdeval, som utnyttjandet av de möjligheter som denna lagstiftning medger baserar sig på.

Lagstiftningen om familjeledighet erbjuder redan nu föräldrar möjligheten att fördela föräldraledigheten på önskat sätt. Möjligheten används dock än så länge i mycket liten utsträckning. Två av tre fäder tar en kort faderskapsledighet, men endast omkring ett par procent av fäderna utnyttjar sin rätt till längre föräldraledighet. Detta beror på familjerna och på arbetsplatserna, kanske också på familjernas ekonomi, men framför allt på val som baserar sig på faderns och moderns, två vuxna människors syn på hur ansvar och föräldraskap skall vägas mot varandra. Möjligheten till vårdledighet utnyttjades enligt den senaste statistiken av ca 30 % av mödrarna till 1-2-åringar, och andelen barn som år 2000 sköttes med hemvårdsstöd var 58 % av alla 1-2-åringar.

Att underlätta sammanjämkandet av arbete och familjeliv och att stärka fädernas ställning förenas i de arbetsgruppsförslag som nyligen färdigställts och som syftar till att utveckla systemet med familjeledighet. Man vill uppmuntra fädernas deltagande i skötseln av små barn och ytterligare öka familjernas valmöjligheter samt göra systemet flexiblare på familjens och barnets villkor. Arbetsgruppens viktigaste förslag är förlängning av den nuvarande faderskapsledigheten med en vecka, varvid det blir möjligt att vara ledig en månad omedelbart efter föräldraledigheten, samt en möjlighet att dela föräldraledigheten på deltid mellan fadern och modern.

Hur nuvarande och framtida familjeledigheter genomförs i praktiken beror på attityderna på arbetsplatserna - såväl arbetsgivarnas som arbetskamraternas. Jag vågar tro att arbetsgivarna allt bättre förstår betydelsen av ett arbetsliv, som anpassar sig efter livets olika skeden, såsom en delfaktor i välmågan i arbetet och en rekryteringsfördel. I praktiken innebär det bl.a. att faderskapsledighet accepteras som en likadan rätt som moderskapsledighet, samt rätt till kortare arbetsdagar när barnen är i skolåldern.

Arbetsförhållandenas karaktär, framför allt tidsbundna anställningar eller kortjobb, inverkar på tryggheten och därmed på huruvida familjerna skaffar barn eller inte. Den arbetsavtalslag som trätt i kraft under innevarande år begränsar antalet på varandra följande tidsbegränsade arbetsförhållanden till två. I praktiken inverkar begränsningen säkert på frekvensen av onödiga kortjobb. Dessutom pågår, som en del av projekt för utveckling av arbetslivet och Orka arbeta-programmet, talrika projekt där arbetsförhållandena som en del av utvecklandet av välmågan i arbetet ordnas enligt människans liv - och alltså också på barnfamiljernas villkor.

Jämsides med de möjligheter och förmåner som samhället erbjuder bör man komma ihåg familjernas egna värdeval: hur viktig den lugna samvaron med barnen upplevs, hur barnen tas med i gemensamma sysslor i hemmet i förhållande till föräldrarnas egna intressen och prioriteringar. Barnpsykiater Raisa Cacciatore från Väestöliitto har funderat på varför så många barn alldeles klart mår sämre än tidigare. Enligt henne har ju föräldrar alltid försökt vara goda föräldrar till sina barn, men aldrig tidigare har det funnits sådana möjligheter till det som nu. "Det finns faderskapsledigheter, hemvårdsstöd och allt, men ändå ser vi att allt inte är som det skall." Cacciatore tror att överflödet av impulser har varit till skada för finländska barn. "Nuförtiden finns alla dessa Playstation-barn, barn som har fått mycket prylar, men bara lite av föräldrarnas egen tid. Ett barn behöver en känsla av att bli sett, men blir besviket om det hämtas av en mobiltelefonpratande mamma eller pappa." I en utredning om de bästa barndomsupplevelserna framgick det klart att det bästa hade varit den vanliga, stressfria vardagen med pappa eller mamma, att göra små bestyr tillsammans eller "bara vara".

När vibygger välmåga för våra barn och unga behöver vi såväl tillräcklig ekonomisk säkerhet och ett fungerande servicesystem med tonvikt på förebyggande som moget vuxenskap och föräldraskap. Beslutsfattarna kan för egen del se till att förutsättningarna för att vi skall lyckas och klara oss finns, men regler för att mogna till föräldraskap och inse det ansvar som föräldraskap medför kan inte skrivas in i lagen.

Också i denna debatt bör man komma ihåg att största delen av de finländska barnen mår bra och att största delen av föräldrarna bär och känner sitt ansvar, vill dela på föräldraskapet och också glädjas åt det. Vi bör respektera familjernas rätt till självbestämmande också när de träffar val som vi tycker är felaktiga. Samhällets uppgift är att ta hand om framför allt de familjer där det behövs externt stöd eller rentav ingripanden för barnens bästa.