Ny lag skyddar byggnadsarvet
Republikens president har idag stadfäst lagen om skydd av byggnadsarvet. Samtidigt gjordes en ändring i markanvändnings- och bygglagen. Syftet med denna lagreform är att stöda den tidsmässiga och regionala mångfalden av byggnadsarvet och dess kulturellt hållbara vård och användning. De nya lagarna träder i kraft 1.7.2010. Lagen om skyddande av byggnadsarvet ersätter byggnadsskyddslagen från år 1985.
Den nya lagen medför nya kriterier för definiering av skyddade objekt och konkretiserar förutsättningarna för skydd. Vid bedömning av byggnadens kulturhistoriska betydelse kommer man att beakta hur ovanlig, typisk, representativ eller ursprunglig den är samt huruvida den har historisk beviskraft eller visar olika historiska skikt. Dessutom bör objektet vara nationellt, regionalt eller lokalt betydelsefullt. De ovannämnda kriterierna för bedömning används på alla dessa nivåer. Dessutom har man syftat till att göra skyddsprocessen mer transparent än förut.
I områden som ingår i detaljplaner sker skyddet av byggnadsarvet fortsättningsvis enligt markanvändnings- och bygglagen, alltså genom bestämmelser givna i detaljplanen. I och med den nya lagen ersätts åtgärdsförbudet med ett förbud mot äventyrande av byggnadsarvet som utfärdas enligt pröving. Dock bör ett förbud mot äventyrande av byggnadsarvet alltid utfärdas när det är nödvändigt för skyddandet av byggnaden. Det tidigare åtgärdsförbudet orsakade ovisshet om vilka åtgärder var tillåtna och vilka var förbjudna. Förbudet mot äventyrande av byggnadsarvet förbjuder sådana åtgärder som kunde skada en kulturhistoriskt värdefull byggnad. Förbudet gäller inte åtgärder som syftar till att bevara och iståndsätta byggnaden. Man kan också fortsätta att använda byggnaden på ett därtill lämpligt sätt så att dess kulturhistoriska särdrag inte äventyras.
Om skyddandet av byggnaden orsakar betydande olägenhet eller skada för ägaren är det möjligt att få ersättning från staten. Markanvändnings- och bygglagen ändrades så att om skyddsbestämmelsena som med stöd av detaljplan utfärdats för en nationellt betydande byggnad är orimliga för ägaren kan staten stå för ersättningen. Tidigare var kommunen ersättningsskyldig. När det gäller övriga byggnader inom detaljplanområden är kommunerna i sådana fall fortfarande ersättningspliktiga.
Lagen om skydd av byggnadsarvet gäller också statsägda byggnader vilket innebär att statens särställning som ägare till byggnadsarvet upphör. Byggnader som är skyddade med stöd av tidigare lagstiftning kommer dock fortsättningsvis att vara skyddade, även när de byter ägare.
Det finns sammanlagt ungefär 250 byggnader som skyddats med stöd av byggnadsskyddslagen, ungefär 800 statsägda byggnader som skyddats genom förordningar samt uppskattningsvis 15 000−20 000 byggnader som skyddats genom detaljplan. Skyddandet av en byggnad anhängiggörs vid den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars område byggnaden är belägen. Skyddsbeslutet fastställs av miljöministeriet.
Mer information
Äldre regeringssekreterare Satu-Kaarina Virtala, miljöministeriet
tel. 0400 143 970, fö[email protected]