Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen

Programmens värde uppgår till ungefär en halv miljard euro, när man ser till vad som redan har omsatts i pengar och till de återstående teckningsrätterna enligt dagens kurs.

I bakgrunden kan man skönja genuina framgångar som bolaget uppnått och solklara misslyckanden vad gäller bolagets incitamentprogram och dimensioneringen av dem.

Det var en lyckad lösning att fusionera oljebolaget Neste och elbolaget Imatran Voima och att grunda Fortum 1998. Syftet med samgången mellan Neste och IVO var att skapa ett starkt energibolag med goda chanser att klara sig bra i den internationella konkurrensen, som skärpts allt mer i synnerhet på elmarknaden.

För ägarna har Fortum varit ett mycket bra investeringsobjekt. Staten har fått 3,0 miljarder euro i dividender via bolaget, när Neste Oil räknas in, och försäljningen av aktier har inbringat 1,6 miljarder euro.

När man till detta lägger ägandets dagsvärde, ca 6,6 miljarder euro, stiger investeringens sammanlagda värde till 11,2 miljarder euro. Dessutom bör det noteras att statens andel av Neste Oils dagsvärde uppgår till ca 3,3 miljarder euro. Jämför man detta med bolagets värde i slutet av 1999, ca 2,6 miljarder euro, kan man konstatera att den genomsnittliga årliga totalvärdeavkastningen verkligen har varit utomordentlig.

Efter att Fortums ställning hade befästs och utmaningarna på oljemarknaden ökat blev det befogat att spjälka Fortum. Den start som Neste Oil fått bevisar att också detta beslut som riksdagen fattade enhälligt var riktigt.

I linje med vad som redan i början av 1990-talet hade blivit brukligt inom den privata sektorn ville nu också staten i egenskap av ägare införa belöningssystem för att sporra företagsledningen och nyckelpersonerna att göra sitt bästa och binda sig till företaget. I mars 1998 och januari 2000 godkände regeringens finanspolitiska ministerutskott optionsprogrammen som ett incitamentsystem. Senare genomförde bolagets styrelse programmen i enlighet med de riktlinjer som finanspolitiska ministerutskottet hade dragit upp och enligt bolagsstämmornas beslut. Programmen behandlades också i Fortums förvaltningsråd.

I ljuset av det som är känt i dag kan man framföra berättigad kritik mot optionssystemen och deras funktion i allmänhet. De har över lag inte visat sig vara de mest lyckade incitamentsystemen. Det händer till och med att de inte motiverar ledningen att handla på det sätt som från ägarsynpunkt är det bästa möjliga på lång sikt.

Optionssystemen är illa lämpade för sektorer där konkurrensen inte är fullständig. Inom dem avspeglas olika marknadschocker och fluktueringar asymmetriskt i företagen.

Även om det kan sägas att Fortums ledning har lyckats verkligt bra i sin uppgift står den belöning som optionsbesluten inbringat ledningen inte i rätt proportion till just ledningens andel i bolagets framgångar.

Det är skäl att hålla i minnet att Vänsterförbundet, som tagit initiativ till interpellationen, var företrätt i finanspolitiska ministerutskottet i den regering som godkände optionsprogrammen.

Interpellationen anser det vara "ohållbart" att regeringen inte har ingripit i optionsprogrammens misslyckanden "i en situation som konstateras tveklöst oskälig och ogrundad.".

När Fortums ordinarie bolagsstämma i mars 2002 beslöt om optionsprogrammen fastslog den att styrelsen kunde bedöma inverkan av ett eventuellt företagsköp eller företagsarrangemang eller någon motsvarande förändring av betydande slag på Fortumkoncernens resultat och på aktiekursens relativa utveckling samt att styrelsen i motsvarande mån kunde ändra de i villkoren för optionsrättigheter inskrivna förutsättningarna för Fortumkoncernens resultat och för den relativa kursutvecklingen.

Om styrelsen och bolagets största ägare hade konstaterat att sådana grunder som fastställts av bolagsstämman förelåg borde de ha reagerat under tiden mellan bolagsstämman i mars 2002 och februari 2003, då styrelsen beslöt om optionerna.

Varken styrelsen eller ägarna reagerade. I det dåtida statsrådet ingick ordförande Suvi-Anne Siimes och gruppordförande Martti Korhonen, vilka nu har undertecknat interpellationen.

Efter att de individuella avtalen hade ingåtts blev de privaträttsliga avtal. Det är oerhört svårt att ingripa i dem i efterhand.

I interpellationen krävs emellertid att regeringen skall vidta åtgärder för att moderera optionsavtalen i efterhand.

Den nuvarande regeringen har inte saknat vilja att moderera optionsavtalen. Våren 2004 - långt innan riksdagen hade börjat debattera optionerna - gav jag mina tjänstemän i uppdrag att tillsammans med experter reda ut möjligheterna att se över avtalen.

Följande gång togs frågan upp vintern 2005. Då förde jag själv diskussioner med bl.a. justitiekansler Nikula. Slutsatsen i justitiekanslerns och andra experters utredningar var densamma: att i efterhand ensidigt skära ned eller moderera optionsavtalen var i praktiken inte möjligt, och lika lite är det möjligt nu.

Samma slutsats har - om man bortser från ledamöterna Korhonen och Essayah - numera dragits av riksdagens ekonomiutskott, som företagit en detaljerad utredning.

Regeringen Vanhanen har emellertid inte varit passiv i optionsfrågan. Handels- och industriministeriet inledde år 2003 en översyn av belöningssystemet i statsbolag. Förslaget färdigställdes i november 2003. Finanspolitiska ministerutskottet godkände de nya anvisningarna den 17 februari 2004.

Efter det har optionsavtal inte ingåtts i ett enda bolag där staten utövar nämnvärt inflytande, och kommer inte heller att ingås.

Ärade talman

Även om det till viss del är förståeligt att turerna kring de belöningar som utdelats i fallet Fortum har fått känslorna att svalla är det önskvärt att vi i egenskap av politiska beslutsfattare handlar ansvarsmedvetet också när det gäller statsägda företag som opererar på marknaden.

***

I interpellationen sägs också att statens ägarstyrning i Fortum "saknat linje" också under de senaste åren, då bolaget kan höja elpriset med 19 %.

Det stämmer att ungefär vart fjärde företag som ägnar sig åt detaljhandel med elenergi har höjt sina elförsäljningspriser innevarande höst. Höjningen har varit störst i Fortum, 19 %, och näststörst i Kymenlaakson Sähkö (13,6 %).

När det gäller prispåverkan genom reglering måste man skilja mellan elöverföring och elförsäljning. I fråga om elöverföring som innehar en monopolställning skedde vid ingången av 2005 en övergång till ett system, där beräkningsgrunderna delvis fastställs i förväg.

Energimarknadsverket fastställde beräkningsgrunderna för varje nätinnehavares överföringstariffer för åren 2005-2007. Inget överföringsbolag har överskridit dessa gränser. Faktum är att priserna på elöverföring har börjat gå ner en aning.

Priset på elenergi regleras däremot inte. Statsmakten försöker tvärtom se till att konkurrensen inom branschen, både i Finland och på den gemensamma nordiska marknaden, skall vara så genuin som möjligt.

Under den tid elmarknadslagen existerat har statsmakten sedan 1996 inte en enda gång ingripit i prissättningen på elenergi. Så skedde inte ens vintern 2002 eller 2003, när ledamöterna Siimes och Korhonen satt i regeringen och elpriset steg till en nivå som reellt sett var högre än i dag.

För övrigt kan jag ge ett tips: om något av de nästan hundra bolag som säljerel sätter ett för högt pris på sin el, byt då bolag!

Lika haltande som det är att försöka göra gällande att regeringen bär skulden till oskäligheterna i fallet Fortum är interpellanternas påståenden
- att regeringens skattebeslut har tillspetsat inkomstskillnaderna
- att regeringens sysselsättningspolitik har försvagat sysselsättningen och
- att regeringen är i färd med att köra ned välfärdstjänsterna.

Regeringen Vanhanens skattepolitik, som förlagts till rätt tidpunkt och dimensionerats rätt, har gett fart åt den inhemska konsumtionsefterfrågan i en situation där den ekonomiska dragkapaciteten i det övriga Europa börjat avta. På den här vägen fortsätter regeringen i gott samarbete med arbetsmarknadsorganisationerna också under den nya avtalsperioden.

Skattelösningarna har för sin del bidragit till att arbetslösheten minskat markant och, väl att märka, inom alla TE-centralområden i arbetskraftsdistrikten. Också långtidsarbetslösheten håller på att minska. Antalet sysselsatta var i januari - september innevarande år i genomsnitt 32 000 personer fler än under motsvarande tid ifjol.

De lättnader på ca 2,8 miljarder euro i personbeskattningen som regeringen hittills har beslutat om har, i motsats till vad interpellanterna påstår, riktats framför allt till dem som har små inkomster. Tyngdpunkten i fråga om skattelättnaderna är förlagd till årsinkomster mellan 20 000 och 30 000 euro. Lättnaden är som störst - 5,2 procentenheter - vid årsinkomster på 20 000 euro. Vid årsinkomster på 120 000 euro är lättnaden 3,4 procentenheter. - I detta sammanhang torde det vara på sin plats att påpeka att skattetagarna, dvs. staten och kommunerna, får 50-60 % av avkastningen från optionsavtalen.

Ytterligare har finansieringen av barndagvården höjts, de minsta pensionerna korrigerats och de offentliga servicesystemen - som är viktiga för i synnerhet dem som har de lägsta inkomsterna - förbättrats märkbart.

Regeringen har lindrat skattebördan för framför allt de små och medelstora företag som bidrar till sysselsättningen, och skattelättnaderna kommer nästa år att öka ytterligare. Förmögenhetsskatten slopas redan vid ingången av nästa år. Genom olika reformer som gäller företagens kapital-, låne- och utvecklingsfinansiering har grundandet av nya företag gynnats och företagens tillväxt påskyndats. Härigenom har man kunnat svara på de utmaningar som globaliseringen medfört när det gäller uttryckligen de små och medelstora företagen. Antalet företag har enligt förhandsuppskattning ökat med upp till 8 000 jämfört med ifjol och antalet konkurser är nu som lägst.

Interpellanterna har rätt i att kommunernas ekonomi är ansträngd. Detta är fallet trots att Vanhanens regering har beslutat att höja statsandelarna från 6,2 miljarder euro år 2003 till 7,8 miljarder nästa år. Den nuvarande regeringen har kompenserat kommunerna fullt ut för förvärvsinkomstavdragen.

Det är synnerligen viktigt att råda bot på kommunernas fortsatta utgiftsökning, som har rört sig kring 5 %. Enligt Finlands Kommunförbunds och statens gemensamma uppskattning kommer årsbidraget redan nästa år att förbättras, och samma trend fortsätter också efter det. Statsandelarna ökar nämligen 2007 med uppskattningsvis drygt en halv miljard euro, och samtidigt ökar också skatteinkomsterna kraftigt.

Den kommun- och servicestrukturreform som regeringen har initierat bidrar till att allt bättre service kan produceras på allt fördelaktigare sätt.

Ärade talman

De som undertecknat interpellationen har tagit upp viktiga frågor. Regeringen har också i dessa frågor agerat ansvarsfullt.

Interpellanterna stöder sig på flertalet finländares känsla av att Fortums optioner är orimliga och borde korrigeras. Men samtidigt låter interpellanterna bli att säga det som de alla vet: man har inte kunnat peka på juridiskt hållbara grunder för en korrigering av optionerna i efterhand.

För vänsterförbundet är interpellationen synbarligen ett populistiskt försök att dölja partiets ansvar för de fel det begick när partiet var med om att godkänna optionsprogrammen.

Anklagelserna om att sysselsättningen har försummats, att beskattningen är orättvis och att välfärdsservicen monteras ned väcker idag häpnad t.o.m. utanför vårt lands gränser. Finland har faktiskt helt nyligen, också under de allra senaste månaderna, just på de punkter interpellanterna anklagar oss för rankats som ett av toppländerna i Europa.