Statsminister Juha Sipiläs tal på ambassadörsdagarna den 24 augusti 2015

(med reservation för ändringar)

Ärade ambassadörer,

Våra representanter ute i världen,

Det är trevligt att träffa er alla här i dag, en del av er har jag redan hunnit träffa i samband med mina första utrikesbesök. 

Bästa åhörare,

Jag har i år fortsatt med min flyghobby. Vid flygning gäller strikta regler. Beroende på utbildning, flygplanets utrustningsnivå och väder flyger man antingen enligt VFR (visual flight rules) eller IFR (instrument flight rules).

Förhållandena inverkar alltså på ett avgörande sätt på flygningen. När vädret är klart kan man flyga i förhållanden för visuell flygning och lita på sina sinnen. Men när flygplanet kommer in i moln eller dimma förlorar man på några sekunder sin lägesuppfattning, om man fortsätter flyga bara med stöd av sina sinnen. För att behålla lägesuppfattningen inne i ett moln måste man lära sig att lita på mätare.

I ett flygplan finns tiotals mätare som bestämmer flygplanets läge och riktning. Flygplanets destination, riktning och läge måste man ha under kontroll även när man flyger i dimma.

Ärade ambassadörer,

Vi lever nu i en dimmig värld. I vårt plan måste vi därför noggrant följa alla mätare, och samarbetet mellan manskapet i cockpiten måste också fungera.

Även ni har starka bindningar till våra mätare. Ni nästan hundra ambassadörer och utrikesrepresentationer är ett nätverk som måste fungera som perfekt kalibrerade givare för att vår lägesbild ska vara riktig. Om vi har en felaktig lägesbild, förlorar vi lätt vår lägesuppfattning. Om vi förlorar vår lägesuppfattning, kan vårt plan göra ett ödesdigert styrningsfel.

De som har förlorat sin lägesuppfattning och de som inte litar på mätarna inne i dimman verkar tyvärr vara fler än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Bästa vänner,

På många av Finlands mätare är visaren fortfarande i rätt position, men en del av dem visar på rött. Vi börjar med ekonomin.

Just nu är vi inne i en av de allra svagaste tidsperioderna i Finlands ekonomiska historia. Om prognoserna för detta års ekonomiska tillväxt visar sig stämma, kommer vår ekonomi i slutet av året att vara cirka fem procent mindre än den var före den internationella finanskrisen 2008. Vår skuld växer för varje dag som går.

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land har varit klart sämre än i det övriga euroområdet eller i kontrolländerna Sverige och Tyskland. Vår konkurrenskraft har försämrats så att vi nu har upp till femton procent sämre konkurrenskraft än våra viktigaste konkurrentländer, och exporten drar inte. Som en följd av detta har industriproduktionen minskat med en fjärdedel. Det är fråga om en strukturell kris i Finlands ekonomi, inte en tillfällig svacka eller konjunkturkris.

Som en följd av den dåliga konkurrenskraften nådde arbetslösheten i juni tio procent. Jämfört med juni i fjol har arbetslösheten i Finland ökat snabbast i hela euroområdet. Sysselsättningsgraden sjunker fortsättningsvis även i industrin, där man möter den hårda internationella konkurrensen varje dag. Därför måste vi hitta nya metoder för att som en del av euroområdet anpassa oss till den utmaning som den internationella konkurrensen innebär.

Den dåliga situation vi nu befinner oss i avslöjar att vi inte har lärt oss att leva i euroområdet. Våra traditionella verktyg räcker inte till och det finländska arbetets konkurrenskraft är försvagad.

Finland har en utmaning på tio miljarder. Fyra miljarder ska vi klara av genom besparingar, fyra miljarder genom reformer och resten genom att bereda en jordmån för tillväxt. Skillnaderna i konkurrenskraft ska åtgärdas genom förändringar i arbetslivet, moderata löneuppgörelser och förbättrad produktivitet. 

Med hjälp av samhällsfördraget försökte vi åtgärda förändringarna i arbetslivet genom ett konkurrenskraftsprång och förbättrat omställningsskydd för arbetstagarna. Tillväxt uppstår inte av sig själv och därför lönar det sig inte att bara sitta och vänta på tillväxt – förutsättningarna för den måste vi skapa själva. De ligger helt i våra egna händer. Vägen mot det målet försvårades avsevärt i och med att förhandlingarna strandade, men regeringsprogrammets mål kan regeringen inte avvika från. Som motivering räcker att det finländska välfärdssamhället måste tryggas – eller rentav räddas.

Regeringen kommer i början av hösten att föreslå olika alternativa metoder för att förbättra konkurrenskraften. Om vi lyckas i den nu försvårade uppgiften kan vi undvika ytterligare nedskärningar och skattehöjningar samt i den utsträckning det är möjligt genomföra lättnader i inkomstbeskattningen. Kontrollpunkten för dessa åtgärder är våren 2017.

Bästa åhörare,

Det är på sin plats att även granska den rådande samhällsandan i Finland. Jag har lagt märke till att den ute i världen har bedömts ur olika synvinklar efter vårens riksdagsval och regeringsbildning.

För några dagar sedan begrundade filosofen Maija-Riitta Ollila vårt lands samhällsanda i Helsingin Sanomat och konstaterade att vi i Finland har misslyckats med att odla krismedvetenhet. Citat: "Avsikten var att bereda en jordmån för förändring. I stället fick vi en självuppfyllande profetia: nationen vände sig inåt och släckte ljuset." Jag tror det ligger en hel del i det hon säger. Det finns åtminstone symtom på att vi har vänt oss inåt och släckt ljuset.

Att godkänna sådana tankegångar skulle leda till en anda av slutenhet i Finland. Det vore ödesdigert för oss.

Det måste sägas rent ut att vi inte accepterar rasism, hatpropaganda eller politiskt våld i någon form, varken i ord eller i gärning. I regeringsprogrammets vision konstateras det tydligt att Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på språk och kultur.

Vi har säkert mycket att förbättra när det gäller hur vi tar hand om dem som av olika orsaker vill komma till Finland. En del kommer hit för att studera, andra för att arbeta, en del flyr krig och förföljelse med livet som insats. Alla som kommer hit måste bemötas som en människa, en individ.

Enligt filosofen Ollila behöver Finland positiva mål att jobba för. Jag håller med henne också om det, och jag förstår att regeringens officiella mål, som att minska skuldsättningen och förbättra konkurrenskraften, inte inspirerar medborgarna.

Att fortsätta leva över våra tillgångar vore att vända sig inåt i ett alternativlöst tillstånd. En del av oss motsätter sig besparingar, en del de reformer av arbetslivet som ska förbättra konkurrenskraften och en del reformerna i den offentliga ekonomin. Genom att motsätta sig dessa godkänner man samtidigt en fortsatt ansvarslös skuldsättning och överföring av problemen på nästa generation. För mig är det en motbjudande tanke.

Vi är nu i en mycket svår situation, rentav en kris. I ett företag är några av principerna vid krisledning att balansera ekonomin, att ta hand om människorna och att satsa på framtiden. Dessa principer kan också användas när det gäller att leda Finland. Den offentliga ekonomin måste sättas i balans och skuldsättningen måste stoppas. Vi måste ta hand om varandra med en rättvis politik. Det är lätt att kritisera nedskärningslistor, men att inte göra något alls är inget alternativ. Vi måste också kunna skapa mer inspirerande framtidsutsikter för vår nation som helhet. Vi behöver ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och investeringar för framtiden. Regeringens spetsprojekt utgör en del av dessa framtidsinvesteringar.

Vi har nu en unik möjlighet att reformera Finland. På arbetsplatserna måste man fundera på hur saker och ting tillsammans kan göras bättre. Vi politiker och tjänstemän måste i grunden förändra den föråldrade problemlösningsmodell som går ut på att man försöker lösa problem genom nya lagar och föreskrifter, som i sin tur föder nya myndigheter, eftersom lagarna och föreskrifterna måste verkställas och efterlevnaden av dem övervakas. I stället måste vi avveckla onödig reglering och uppmuntra både företag och myndigheter till kreativa lösningar. Finland reser sig endast genom reformer och arbete.

Min egen passion är att lösa problem, men nu finns det nog fler av dem än jag skulle önska.

Ärade ambassadörer,

Finland baserar sin EU-politik på aktivitet, initiativ och pragmatism. Vi söker tillsammans aktivt efter lösningar på gemensamma problem. Även om Finlands linje framför allt i skötseln av eurokrisen har varit strikt, är vi alltid en del av lösningen, inte av problemet.

Europeiska unionen måste agera stort i stora frågor, medan de små frågorna bör överlåtas till de enskilda medlemsstaterna. EU ska koncentrera sig på omfattande frågor som rör ekonomi, sysselsättning och säkerhet.

I EU-jämförelse växer vår samhällsekonomi långsammast, till och med svagare än Greklands. Samtidigt som vi krävt att Grekland ska vidta åtgärder måste vi själva också förnya oss. Visaren på vår egen mätare pekar oroväckande mot rött, men i många länder som upplevt krisen pekar visarna mot gult, till och med försiktigt grönt. Vår ekonomiska kapacitet påverkar också trovärdigheten i vår EU-politik. Vi bör inte avkräva andra sådant som vi inte heller själva klarar av.

Under sommaren var läget i Grekland kritiskt. Greklands andra anpassningsprogram upphörde i slutet av juni, och tiden höll på att rinna ut. Stats- och regeringscheferna sammanträdde undantagsvis tre gånger till eurotoppmöte för att hitta en hållbar utväg. I början ansåg vi att det reformprogram som Grekland presenterade inte alls motsvarade det som krävdes av landet. Greklands ursprungliga förslag gav inte en tillräcklig grund för ett principbeslut om att inleda förhandlingar om ett ESM-program.

Finland bedömde att den hållbaraste lösningen var ett alternativ där Grekland temporärt skulle stå utanför valutaunionen. Även i det fallet hade Grekland varit tvunget att ty sig till utomstående hjälp. Även om vi i början av förhandlingarna inte var beredda att godkänna inledandet av förhandlingar om ett nytt ESM-program, var vi trots allt inte ensamma om att motsätta oss nya förhandlingar. Finland var berett att granska alternativa sätt att gå vidare. Vår linje var strikt, men varken oskälig eller ovillkorlig. Ett litet medlemsland måste noggrant avväga när det kan påverka. Att sätta sig helt på tvären är inte till Finlands fördel. Vi lät tydligt förstå att det inte går att fortsätta förhålla sig slappt till gemensamma överenskommelser och reformer.

Finland har som medlem av Ekonomiska och monetära unionen förbundit sig att främja stabiliteten inom euroområdet. Vi ställer oss avvisande till ökat finländskt ansvar i skötseln av eurokrisen, men om Europeiska stabilitetsmekanismen måste tillämpas kan det ske inom ramen för mekanismens nuvarande kapacitet och kapitalstruktur.

Finland anser att det ESM-program som förhandlats fram för Grekland och villkoren i det skapar förutsättningar för återhämtning i den grekiska ekonomin, tillväxt och i sinom tid återgång till marknadsfinansiering. Vägen mot skuldhållbarhet kommer att vara utmanande och förutsätta att Grekland fullständigt förbinder sig till det nya programmet och till ett kompromisslöst genomförande av det. Det nya systemet för finansiellt stöd är också med tanke på det säkerhetspolitiska läget i området ett bättre alternativ när man ser till Finlands nationella intresse och ansvar än en situation där Grekland är insolvent.   

Diskussionen om den ekonomiska och monetära unionens utveckling fortsätter. Ekonomiska och monetära unionen har brister som måste åtgärdas, men EMU bör inte utvecklas genom en fördjupad ekonomisk samordning som leder till att det kollektiva ansvaret utvidgas. För att bestämmelserna ska följas bättre bör samordningen av den ekonomiska politiken förenklas och medlemsstaternas rätt att bestämma om den ekonomiska politiken säkerställas. Vi måste hålla fast vid gemensamt överenskomna regler.

Underlag för diskussionen är en rapport som sammanställts av fem ordförande och som innehåller förslag på både kort och lång sikt. Den europeiska diskussion som förs i frågan, och de beslut som fattas på basis av den, kommer i stor utsträckning att styra utvecklingen inom EU och euroområdet. Vi kommer att bereda våra egna ståndpunkter i frågan omsorgsfullt med stöd av noggranna analyser och öppen diskussion.

Europeiska unionen är framför allt en fredsunion och ett politiskt projekt. Vi får inte glömma tiden efter andra världskriget och orsakerna till att EU grundades. Unionen måste i högre grad kunna främja fred och stabilitet även utanför unionens gränser. Interna utmaningar får inte leda till att Europa blir en utomstående betraktare i världspolitiken.

Unionens handlingskraft på det utrikespolitiska området ställs inför nya utmaningar varje dag. När det gäller Syrien, Ukraina och relationerna mellan väst och Ryssland har visarna redan i ett par års tid pekat mot rött. En stabilisering och hållbar utveckling i Europas närområde förutsätter att unionen effektivt tillgriper en bred uppsättning metoder. Om man ser till metodarsenalen har unionen varit för svag när det gäller att lösa globala problem och orsakerna till dem.

De flyktingströmmar som kommer till Europa är tecken på att vi för vår del varit för sent ute. Problemen i utreseländerna har hopat sig, och nu har vi alla problem att hantera migrationsströmmen. Om det inte finns hopp om en bättre framtid i hemlandet är det klart att det leder till desperata lösningar. Det mänskliga lidandet förmedlas till oss varje dag. För inte så många årtionden sedan upplevde vi motsvarande nöd här i landet. Nu måste vi visa humanitet och känna ansvar.

När det gäller krisen mellan Ukraina och Ryssland har mätarna inte indikerat någon positivare utveckling. Situationen är snarare oroväckande på nytt. En förbättring av relationerna och samarbetet mellan EU och Ryssland skulle stärka säkerheten och ekonomin i hela Europa. Detta samarbete bör dock basera sig på respekt för internationell rätt och internationella utfästelser. Vi kan inte godkänna Rysslands agerande i Ukraina. Det står klart att Finland följer Europeiska unionens gemensamma riktlinjer beträffande Ryssland. För närvarande är det viktigare än någonsin att EU i Ukrainakrisen är en del av lösningen, inte av problemet.

Samtidigt är Ryssland en viktig granne som Finland upprätthåller mångsidiga bilaterala relationer till. Detta är naturligt med tanke på vår långa, gemensamma gräns och på grund av våra breda samarbetsnätverk som också har anknytning till medborgarnas dagliga liv. Det är viktigt att hålla fast vid dessa vardagliga kontakter också under svåra tider.

Vårt geopolitiska läge som granne till Ryssland och vårt deltagande i det arktiska samarbetet erbjuder fortsättningsvis möjligheter. Det kommande ordförandeskapet i Arktiska rådet ger också tillfälle att tala om kriser. Vi får inte låta vår goda Rysslandskännedom gå förlorad, och vi måste sträva efter att trygga finska företags verksamhetsförutsättningar i Ryssland.

Finland är otvetydigt en del av väst. Ett land med god självkänsla kan göra sina egna, rätta val också i svåra situationer.

Bästa ambassadörer,

Låt oss rikta blicken längre bort, till områden utanför Finland och Europeiska unionen. Detta är speciellt viktigt nu när utmaningarna i Finland och Europa upptar mycket tid och energi. Just nu är det särskilt viktigt att vi inte heller i egenskap av européer vänder oss inåt, utan vågar rikta blicken utåt och framåt. Amerika, Asien och Afrika erbjuder oss otaliga möjligheter, om vi bara vågar ta tag i dem.

Redan för många år sedan när jag verkade i det internationella affärslivet och reste runt i världen funderade jag mycket på vad som är finländarnas unika specialkunnande, som skiljer oss från andra. Den typen av specialkunnande som också kan vara en konkurrensfördel, öppna en dörr till nya marknadsområden, få fart på vår export.

Jag anser att vårt specialkunnande är vår förmåga att lösa kvistiga problem – och den förmågan omnämndes också i den rapport som arbetsgruppen för varumärket Finland utarbetade för något år sedan. Vi har den talang, utbildning och kompetens som krävs, och därtill även kreativ galenskap.

I dag prövas förmågan att lösa problem naturligtvis hårt också här i hemlandet. Därför finns det ännu större orsak att säkerställa att vi inte själva bygger upp onödiga hinder för vår problemlösningsförmåga eller vingklipper oss själva.

Vi måste modigt bege oss ut i världen, och även stiga ut ur vår bekvämlighetszon. För att Finland ska klara sig är det av största vikt att vi söker nya marknadsområden för vår export och i bästa Team Finland-anda samarbetar allt intensivare inom exportfrämjandet samtidigt som vi förmedlar ett effektivt budskap om Finland. Detta gäller såväl finländska företag som er ambassadörer, våra kalibrerade givare ute i världen. Ni har alla ett uppdrag på världsarenan.

Efter regeringens tunga beslut om nedskärningar är det många som frågat sig om Finland längre tar något ansvar för de globala utvecklingsutmaningarna, de humanitära kriserna och krishanteringen.

Mitt svar är: Ja, absolut. Våra ekonomiska resurser kommer att vara mer begränsade än tidigare, så det blir allt viktigare att rikta dem omsorgsfullt. Huruvida vi ska klara oss med de resurser vi har till vårt förfogande är också en inställningsfråga. Vi måste fokusera på att göra de rätta sakerna. När de ekonomiska resurserna minskar sätts kreativiteten på prov. Jag utmanar er och oss alla att också i fortsättningen hitta nya sätt att med en mindre penningsumma uppnå samma, eller till och med bättre, genomslag.

Allt ansvar kan inte heller mätas endast i pengar.

För en vecka sedan besökte jag UNIFIL:s fredsbevarande insats i Libanon tillsammans med min estniska statsministerkollega Taavi Rõivas. Libanons premiärminister och UNIFIL-insatsens ledning gav uppskattande respons om den goda och förtroliga relation våra fredsbevarare upprättat med lokalbefolkningen genom vardagliga möten och mänsklig interaktion, och detta gjorde stort intryck på mig under resan. Detta förtroende är mycket viktigt med tanke på det långsiktiga genomförandet av insatsen och de framsteg som görs. Det kan varken skapas med eller mätas i euro.

Att förankra sig på fältet och använda vårt kunnande är viktigt och något vi bör göra.

Ärade ambassadörer,

Jag vill tacka er alla för det arbete ni utför och önska er en arbetsfylld höst på era stationeringsorter som Finlands givare ute i världen, samtidigt som ni främjar Finlands intresse och bär Finlands internationella ansvar.

Mitt budskap till er är att Finland inte sluter sig. Vi vänder oss inte inåt, och vi släcker inte ljuset. Tvärtom, vi ska också i fortsättningen vara ett utåtriktat, nyskapande och framåtblickande land, ett land som enligt många mätare är världens bästa.