Statsministern Marins tal vid ambassadörsmötet den 24 augusti 2021

Statsministern Sanna Marin talade vid ambassadörsmötet den 24 augusti 2021. (Det talade ordet gäller).

Ärade ambassadörer!

Tack för inbjudan att tala vid utrikesministeriets ambassadörsmöte.
Det här är andra gången jag har äran att tala inför er. De följande gångerna träffas vi förhoppningsvis ansikte mot ansikte.

Det finska samhället och finländarna har visat stor uthållighet i denna utdragna coronakris.

Finlands ekonomi är på väg att komma upp i det internationella tillväxttempot. Hela Europeiska unionen visar starka tecken på återhämtning. Europa kommer att ta sig ur krisen med en starkare sammanhållning, bättre resiliens och större kompetens än vad man befarade i början av krisen.

Internationellt har vår framgångsrika krishantering fått positiv uppmärksamhet. På den grunden kan vi också bygga upp Finlandsbilden ute i världen.

Ni, ärade ambassadörer, har fått bevittna virusets oförutsägbarhet och grymhet ute i världen, också i sådana svåra situationer som vi lyckligtvis inte har haft i Finland.

Epidemiläget är ännu osäkert, men tack vare vaccinationerna kan vi stegvis slopa begränsningarna. Nu är det av största vikt att höja vaccinationstäckningen.

Bästa beskickningschefer!

Ett öppet samhälle där alla får vara med är vår styrka. Det är fundamentet för den jämlikhet och det förtroende som Finlands framgång i hög grad har byggt på.

Det är de nordiska ländernas gemensamma framgångssaga, och det är viktigt att vi tillsammans för budskapet vidare och föregår med gott exempel för resten av världen.

Finland är för närvarande ordförande för Nordiska ministerrådet. Jag hoppas att vi nordiska statsministrar snart får en chans att diskutera hur vi kan utveckla det samnordiska samarbetet kring beredskap och försörjningsberedskap. Vi återkommer till frågan på hösten, antingen ansikte mot ansikte eller virtuellt.

Vi måste ta vara på möjligheterna att stärka det internationella regelbaserade systemet. Skiljelinjerna i det internationella systemet är verkliga och den gemensamma värdegrunden sätts på prov – det ligger dock knappast i någons intresse att arbetet exempelvis i fråga om klimatpolitik eller internationell företagsbeskattning blir resultatlöst.

Pandemin har stärkt behovet av multilateralism. Alla är överens om att vi måste stärka Världshälsoorganisationen för att kunna reagera på hot mot hälsan. Det nya pandemifördraget kommer att diskuteras under Världshälsoorganisationens generalförsamling på hösten.

Den globalt sett ojämlika vaccinationstäckningen innebär en betydande risk för ökad misstro i världen. Vi måste snabbt öka vaccinproduktionen.

Finland har ett bra budskap att förmedla: vi behöver både förmåga att reagera på hot mot hälsan och bättre krisberedskap. Välfärdsekonomi är ett tema som får allt mer synlighet också inom Världshälsoorganisationen.  

Höstens verkliga kraftansträngning är partskonferensen för FN:s klimatkonvention, COP26, som ordnas i Glasgow i november. Glasgowkonferensen måste vara det steg som styr det internationella samfundet in på vägen mot 1,5-gradersmålet. För detta behövs ambitiösa åtaganden för utsläppsminskning, särskilt från de stora ekonomierna. Nu är det dags att sätta upp farten. Det centrala är att slopa fossila bränslen, i synnerhet stenkol. Europeiska unionen måste vara en föregångare genom en aktiv klimatdiplomati när målet är globala nettonollutsläpp senast i mitten av århundradet.

Finlands mål är att bli världens första klimatneutrala välfärdssamhälle före 2035. Det är viktigt att utsläppen minskas på ett socialt rättvist sätt. Finland har ny teknik och innovationer inom olika sektorer, från jordbruk till energiproduktion, som bidrar till målet om klimatneutralitet och som jag hoppas att ni visar upp ute i världen. Bekämpningen av klimatförändringen öppnar nya möjligheter för oss.

Bästa kolleger!

I juni deltog jag i toppmötet Generation Equality i Paris med FN och president Macron som värdar. Bara det faktum att vi tillsammans tog ställning för jämställdhet och för kvinnors och flickors rättigheter var viktigt. 
Det har gått 25 år sedan Pekingdeklarationen antogs. Flickors och kvinnors rättigheter utmanas dock på ett allt mer organiserat sätt. Jag hoppas att vi tillsammans kan hålla fram frågan på bred front och dryfta sätt för Finland och EU att effektivare försvara flickors och kvinnors rättigheter.

Den gemensamma värdegrunden och de mänskliga rättigheterna ifrågasätts i allt bredare omfattning. Den politiska kursomläggning som skett i USA och som för landet närmare EU är en välkommen ändring.

Finlands arbete för jämställdhet och för kvinnors och flickors rättigheter görs på bred front, med konkreta åtgärder och på högsta nivå. En sak som också är värd att lyfta fram är att Finland i slutet av året kommer att dela ut det tredje internationella jämställdhetspriset IGEP i Tammerfors. Många av er har medverkat i att göra priset känt ute i världen. Jämställdhetspriset är ett sätt för oss att stärka bilden av Finland som en föregångare inom jämställdhet och arbeta globalt för jämställdhet.

Priser, utmärkelser och uttalanden av olika slag uppmuntrar dem som blivit undertryckta eller nedtystade på olika sätt. Jag träffade många sådana personer i Paris. Priset för att tiga och inte ta ställning kan bli högt. Vår röst bär längre när vi arbetar tillsammans och med de rätta människorna.

Finland kandiderar till FN:s råd för mänskliga rättigheter för den kommande treårsperioden. Som det ser ut nu kommer valet att förrättas i mitten av oktober. Vi har ett bra kampanjläge som ger oss tillfälle att lyfta fram viktiga teman – kvinnors och flickors rättigheter, ny teknik och digitalisering, klimatförändringen och hållbar utveckling samt utbildning. Medlemskap i rådet för mänskliga rättigheter innebär också ett större och eventuellt nytt slags ansvar att påtala människorättsläget på olika håll i världen.

Det är viktigt att Finland gör sin röst hörd just nu, i ett klimat där vår värdegrund ifrågasätts. Finland är en mycket trovärdig aktör inom människorättspolitiken. Det är ingen som kan tvivla på att vår oro är genuin.

Ärade ambassadörer!

Under den senaste veckan har riksdagen, statsrådet och republikens president varit tvungna att fatta snabba beslut för att säkerställa förutsättningarna att evakuera både finska medborgare och afghaner som hjälpt Finland från Kabul. Vi har burit vårt ansvar som en del av Europeiska unionen och det internationella samfundet.

Vi tog för första gången till lagstiftning som kanske var tänkt för andra situationer. I avgörande situationer, när man står inför något nytt och det dessutom handlar om människoliv, bör riksdagen ges en central funktion tidigt i beslutsprocesserna. Det gjorde vi nu.

Arbetet ute i fältet pågår ännu och situation är mycket osäker, men framstegen hittills har varit goda. Ni hörde utrikesministern berätta igår att vi har fått över hälften av dem som är berättigade till evakuering i säkerhet. I dag är de antagligen ännu fler. Jag vill tacka utrikesministeriets tjänstemän, hela statsförvaltningen och våra soldater på farliga uppdrag för deras arbete.

Vår närvaro i Afghanistan och vår framtida hemkomst från landet väcker frågan hur ansvar och kapacitet fördelas i det internationella samfundet.  

Det är antagligen många som vill tänka att Afghanistan och vårt arbete för afghanernas framtid var dömda att misslyckas från början. Jag ser hellre mänskliga rättigheter, jämlikhet och tillgång till utbildning och hälsovård som något var och en har rätt till. Vi kan alla se att afghanerna vill gå mot en bättre framtid. Bara en afghansk flicka som får gå i skola kan åstadkomma en förändring, och nu är de redan många.

Ärade ambassadörer!

Vi har möjlighet att föra samman det internationella systemet genom praktiska insatser och resultat.

Europeiska unionen måste vara en konstruktiv kraft som visar prov på ledarskap när det gäller att hantera globala utmaningar. För detta behöver vi partner, och vi kommer alltid att se multilateral verksamhet som den bästa strategin.

Diskussionen med FN:s generalsekreterare António Guterres i samband med Europeiska rådets möte i juni var en lovande början på ett intensivare samarbete mellan EU och FN.

Europeiska unionen har kunnat svara på USA:s nya erbjudande om partnerskap. Möten på olika nivåer har hållits i konstruktiv anda. I våras diskuterade Europeiska rådet med president Joe Biden över video, och i juni träffade EU-ledarna honom ansikte mot ansikte. På agendan stod såväl handelspolitik och samarbete inom ny teknik som säkerhets- och försvarsfrågor.  

Jag hoppas att EU:s och USA:s gemensamma nya handels- och teknologiråd snart inleder sitt arbete. EU måste reagera på USA:s protektionistiska åtgärder på samma sätt som tidigare. Jag ser dock betydande möjligheter till samarbete mellan Europa och USA, som båda är stormakter inom ny teknik och digitalisering.

Kinas allt starkare globala ställning innebär en av vår tids mest betydande förändringar i det internationella systemet. Vi bör upprätthålla en fungerande dialog med Kina på alla nivåer, och det bör vi också förvänta oss av EU. Vi har även varit tvungna att reagera med sanktioner när människorättsläget i Kina har krävt det. På samma sätt har vi reagerat på kränkningar av de mänskliga rättigheterna i många andra länder.

Vid Europeiska rådets möte i juni förde vi en strategisk diskussion om Ryssland. Diskussionen stärkte sammanhållningen och engagemanget för de fem principerna för unionens Rysslandspolitik.

Europeiska unionen måste också kunna ta initiativ till ett selektivt samarbete med Ryssland. Vi väntar nu på initiativ från EU:s höga representant och kommissionen. Europeiska unionens nordliga dimension, de nordiska partnerskapen och det gränsöverskridande samarbetet mellan EU och Ryssland är goda utgångspunkter för detta slags samarbete, och jag hoppas att de beaktas i initiativen.

Inom EU:s Rysslandspolitik vill jag se initiativ som utgår från våra egna intressen. Jag efterlyser också diskussion med Ryssland om globala problem som klimatförändringen. Vi behöver också Ryssland för att kunna hantera dessa.

Ett pragmatiskt samarbete är en förutsättning för en framgångsrik Rysslandspolitik. På så sätt upprätthåller vi fungerande relationer. Det är också en fråga om säkerhetspolitik.

Kontakten är fortlöpande inom miljö- och klimatpolitik, mellan människor, inom trafik och transport och inom det arktiska samarbetet. Detta ligger i vårt eget intresse. Till exempel inom skogspolitiken kunde vi föra en mer ingående diskussion om våra skogar, men också om klimatpolitiken.

Ryssland är för närvarande ordförande för Arktiska rådet, och Finland inleder i höst sitt tvååriga ordförandeskap i Barents euroarktiska råd. Barentssamarbetets 30-årsjubileum sammanfaller med vårt ordförandeskap.

Vår politik faller väl inom ramen för EU:s Rysslandspolitik och de fem grundläggande principerna för den.

Vid sitt junimöte fördömde Europeiska rådet både inskränkningarna av de grundläggande friheterna och det krympande utrymmet för det civila samhället i Ryssland.

Vi anser det vara viktigt att vi kan diskutera öppet och direkt med Ryssland också när våra åsikter går skarpt isär. Finland har framhållit frågor kring mänskliga rättigheter och demokrati när det har varit befogat. Europeiska unionen – däribland Finland – fördömde Aleksej Navalnyjs förgiftning och fängelsedom, och vi har krävt att Navalnyj friges. Förgiftningen och fängelsedomen har lett till nya sanktioner från EU:s sida. Vi förväntar oss att Ryssland följer sina internationella förpliktelser att garantera de medborgerliga rättigheterna.

Ärade ambassadörer!

I det osäkra och föränderliga klimat som råder måste EU ha handlingskraft att främja europeiska intressen. Vi behöver arbeta konsekvent för ett mer handlingskraftigt Europa, oberoende av de politiska konjunkturväxlingarna i andra stater, våra bundsförvanter medräknade.

Det strategiska oberoendet måste bygga på alla de styrkor vi har, med ekonomi, inre marknad och teknisk kompetens i spetsen. Vi arbetar för att utöka och bredda mervärdeskedjorna, men samtidigt hindra att strategiska beroenden uppstår. Som ett led i utvecklingen mot ett mer handlingskraftigt Europa måste vi även intensifiera det europeiska säkerhets- och försvarssamarbetet.

Vi måste ha tillräcklig kapacitet att handla när det behövs. Europa inser värdet av partnerskap – genom att bli strategiskt oberoende strävar vi efter att bli en bättre partner. Handlingskraft går hand i hand med ett större europeiskt ansvar.

Finlands långsiktiga mål har varit att EU:s yttre åtgärder ska vara enhetliga, synliga och effektiva. Detta borde också betyda att enighet inte eftersträvas till vilket pris som helst. Europeiska unionen måste uppvisa sammanhållning utåt, också när medlemsstaterna inte är helt eniga på alla punkter. Unionen får inte bli förlamad eller agera spelplan för stormaktspolitik. Effektivare yttre åtgärder kräver ett starkare gemensamt politiskt ansvar, och det är det vi nu måste bygga upp.

Just nu ligger EU:s uppmärksamhet också på våra närområden, där det finns flera källor till instabilitet som sträcker sig via Centralasien och Kaukasus till östra Medelhavet, Mellanöstern och vidare till Nordafrika.

Under de kommande månaderna får vi se vilken effekt EU:s strängare linje har på Belarus ledning. I juni utökades sanktionerna mot personer och sammanslutningar med sanktioner inom vissa sektorer. Oppositionen och civilsamhället i Belarus har betonat vikten av vidsträckta sanktioner. Den flagranta förföljelsen av oppositionen, den oberoende pressen och medborgaraktivister har inte upphört. EU har reagerat samordnat på den belarusiska regeringens försök till att utnyttja migrationsströmmar i påtryckningssyfte. Frontex gränsbevakningsuppdrag kunde inledas på kort varsel vid den lettiska gränsen, med finländare i leden.

Vår säkerhetspolitiska miljö har varit i förändring sedan Rysslands olagliga invasion av Krim i Ukraina. Vi erkänner inte Rysslands annektering av Krim. I gårdagens (23 augusti) toppmöte i Kiev var det republikens president Sauli Niinistö som representerade Finland, ett sätt att understryka vårt stöd för Ukraina. Krim-forumets mål ligger i linje med våra egna.

Konflikten i östra Ukraina är inte löst. Minskavtalen väntar ännu på att bli genomförda i sin helhet. En genuin dialogvilja verkar saknas. Ryssland bär huvudansvaret för att lösa situationen.

Vi understöder suveränitet och territoriell integritet för Ukraina, som idag firar sin självständighet.

I denna kontext framhävs betydelsen av det östliga partnerskapet, som främjar stabilitet och reform. Det östliga partnerskapets toppmöte hålls den 15 december.

Ärade ambassadörer!

Vi har nått halvvägs in i regeringsperioden, och trots coronapandemin har regeringsprogrammet genomförts målmedvetet.

Statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse lämnades till riksdagen i fjol. På grund av coronapandemin gav riksdagens utrikesutskott sitt betänkande om redogörelsen strax före midsommar.

Redogörelsen om EU-politiken blev klar i början av året som planerat, och behandlingen i stora utskottet är på gång.

Redogörelsen om EU-politiken innehåller många frågor som den pågående medborgardebatten om EU:s framtid kan ta avstamp i. Konferensen om Europas framtid, som pågår fram till början av nästa år, är en möjlighet för finländare att föra fram sina åsikter och förväntningar om EU.

Den försvarspolitiska redogörelsen färdigställs på samma sätt som den utrikes- och säkerhetspolitiska – under ledning av republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska utskott samt i nära samråd med den parlamentariska uppföljningsgrupp som tillsatts av riksdagen. Genom detta säkerställer vi en bred enighet om Finlands utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitik.

Vi kommer att diskutera den försvarspolitiska redogörelsen med republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott. Därefter godkänns redogörelsen vid statsrådets sammanträde och lämnas till riksdagen.

En annan fråga av relevans för vårt försvar är HX-projektet, som nu är inne på slutrakan. Statsrådet kommer att avgöra frågan i år.

Av alla de politiska dokument som är betydelsefulla i ert arbete vill jag lyfta fram den arktiska strategin, som antogs i början av sommaren. Jag kommer att informera riksdagen om strategin genom en upplysning av statsministern denna höst.

Som arktiskt land har vi ett särskilt ansvar att bevara den arktiska regionen så att även kommande generationer kan leva här. Strategin markerar våra mål fram till 2030 i fråga om stävjande av och anpassning till klimatförändringen, främjande av befolkningens välbefinnande, näringslivet, forskning på högsta nivå, infrastruktur och logistik. Strategin beaktar det tilltagande säkerhetspolitiska intresset för den arktiska regionen och hur de olika förändringarna i säkerhetsklimatet relaterar till varandra. Urfolket samernas deltagande i Finlands arktiska samarbete är en viktig del av helheten. Jag hoppas att den sannings- och försoningskommission för samer som nämns i regeringsprogrammet får inleda sitt viktiga arbete så snart som möjligt.

Också Afrikastrategin är nu klar, och jag hoppas att hela statsförvaltningen deltar i genomförandet av strategin. Handlingsprogrammet för Kina, som liksom Afrikastrategin blev klart i våras, har även det fått positiv respons.

I sitt betänkande om den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen pekade riksdagens utrikesutskott på den betydelse som redogörelsen har som helhetsanalys en gång per valperiod. Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje består av redogörelser och av riksdagens svar på dem.

Ärade ambassadörer! Finlands linje så som den här presenterats ger er förhoppningsvis den nationella styrning ni behöver. Så som utrikesutskottet påpekade är detta ett viktigt budskap till världen. Vår linje har ett kraftigt parlamentariskt stöd, den är konsekvent och den gör oss till en tillförlitlig partner i en allt osäkrare värld. Tillit finns det inte för mycket av i det internationella systemet.

Tack.