Statsministerns upplysning om det aktuella ekonomiska läget

(med reservation för ändringar)

Ärade talman,

Under de senaste månaderna har osäkerheten i fråga om ekonomins kommande utveckling ökat betydligt. Världsekonomin befinner sig i ett exceptionellt känsligt läge, eftersom förtroendet för ett flertal länders förmåga att sköta sina åtaganden åter vacklar. De försämrade utsikterna påverkas dessutom av uppgifterna om att den internationella ekonomiska utvecklingen är lamare än väntat och av den politiska kamp som t.ex. i USA förs om en höjning av skuldtaket.

Problemet är nu framför allt överskuldsättningen såväl i EU-länderna som i USA och även Japan. Den falnande konsumtionen utgör ett hot, eftersom staterna är tvungna att skära ned sina utgifter samtidigt som medborgarnas försiktighet och vilja att spara ökar när tiderna är osäkra. Detta innebär sannolikt att efterfrågan kvarstår på en låg nivå och att den ekonomiska tillväxten mattas av globalt.

Osäkerheten gäller framför allt euroområdet, eftersom marknaden förhåller sig skeptiskt också till andra länders än enbart Greklands förmåga att klara sig. Finlands linje är konsekvent när det gäller lösandet av euroområdets problem. Varje medlemsland ska själv ansvara för att dess egen offentliga ekonomi är hållbar. Detta leder till ett behov av åtgärder som balanserar statsfinanserna. Dessa åtgärder är inte angenäma för någon, men de måste vidtas för att välfärden ska kunna tryggas också i framtiden.

Det går inte att åstadkomma förtroende och stabilitet med hjälp av några trick. Därför är det önskvärt att man på alla håll går in för en budgetpolitik som leder till minskat underskott och minskade skulder. Nu är det dags att överallt i Europa ta itu med ett öppet anpassningsprogram som innehåller konkreta åtgärder och genomförs enligt en bestämd tidtabell.

Även om man skulle lyckas få bukt med den akuta förtroendekrisen, hotar ändå perioden av snabb tillväxt i världsekonomin att vara förbi. Det är allt tydligare att tyngdpunkten för tillväxten finns i tillväxtländerna, eftersom befolkningens stigande medelålder och överskuldsättningen ofrånkomligen försämrar de grundläggande premisserna för tillväxten i ekonomierna i de västliga industriländerna. I de traditionella industriländerna, bl.a. i Finland, förutspås de närmaste årens tillväxt vara högst cirka 2 procent. Och också detta är en optimistisk uppskattning som kan realiseras endast på det villkoret att allvarliga hot om en värre katastrof inom finansmarknaden kan avvärjas.

Av Finlands varuexport går över hälften till EU-länder och knappt en tredjedel till euroområdet. Om euroländernas ekonomiska problem ökar, leder detta till en försämring av Finlands exportmöjligheter, vilket i sin tur omedelbart påverkar sysselsättningen och skatteinkomsterna. Avmattningen i den internationella ekonomins tillväxt kommer redan i år att påverka exporttakten för Finlands del. Vi kan inte heller helt och hållet utesluta risken för en ny recession.

I början av året ökade tillväxten ändå i rask takt. Detta år förutspås tillväxten bli 3,5 procent. När exporten avtar förskjuts tyngdpunkten för tillväxten i riktning mot den inhemska efterfrågan. På basis av de färskaste konjunkturbarometrarna och industrins orderingång och lagersituation kommer industriproduktionen knappast alls att öka i slutet av året.

Marknaden i hemlandet kan fortfarande upprätthålla efterfrågan. Privathushållens förtroende påverkas i hög grad av sysselsättningsläget. Också regeringens betydande höjning av grundskyddet påverkar förtroendet. Tyvärr har dock minskningen av arbetslöshetsgraden i Finland varit långsammare än väntat. Detta år stannar den genomsnittliga arbetslöshetsgraden vid knappt 8 procent. Dessutom har långtidsarbetslösheten fortsatt att öka.

När det gäller nästa år bör vi, om vi inte vidtar ytterligare åtgärder, vara beredda på att arbetslösheten inte längre minskar i betydande grad. Därför gör regeringen en särskild satsning på att minska ungdoms- och långtidsarbetslösheten. I detta syfte kommer tilläggsresurser att anvisas redan i budgeten för nästa år. Regeringen har också reagerat snabbt på orter som drabbats av en plötslig strukturförändring för att förhindra en ökning av arbetslösheten. När det gäller uppkomsten av nya arbetsplatser är företagen i nyckelställning. Därför måste företagens verksamhetsvillkor och fortgående konkurrensförmåga tryggas i alla situationer.

Likaså är det viktigt att noggrant följa inflationsutvecklingen. Den årliga inflationstakten är av storleksklassen drygt 3 procent. Enligt bedömningar som gjorts kommer takten att bli långsammare framöver, men inflationen förutspås vara snabbare hos oss än i det övriga euroområdet.

Enligt finansministeriets senaste prognos stannar tillväxten nästa år vid 1,8 procent. I våra centrala exportländer kommer den ekonomiska tillväxten att avmattas. Den ökade osäkerheten återspeglar sig framför allt i investeringarna, vilkas tillväxttakt kommer att minska avsevärt. Nästa år antas också ökningen av den privata konsumtionen bli långsammare.

Ärade talman,

Vi konfronteras sålunda samtidigt med många utmaningar som dels utgår från vår internationella omvärld, dels finns inom vårt eget lands gränser.

Finlands ekonomi har sina kända utmaningar både på kort sikt och i ett längre perspektiv. På kort sikt gäller det för oss att bryta Finlands skuldsättningsutveckling. Till följd av framför allt den stigande medelåldern och den krympande arbetskraften vilar Finlands offentliga ekonomi inte på hållbar grund i ett längre perspektiv.

Under dessa omständigheter måste vi säkerställa att vi fattar de rätta besluten i sådana frågor som är i våra egna händer. I den rådande osäkra situationen är det viktigt att vår ekonomiska politik kännetecknas av ett målmedvetet grepp och en konsekvent linje. Medborgarna och företagen ska kunna lita på sitt eget lands framtid. Förtroendet är A och O, och det kan vinnas endast med handlingar som upplevs såsom tillräckliga och trovärdiga för tryggandet av den ekonomiska basen.

Viktigast just nu är att förbättra vårt lands konkurrenskraft. I tider av långsam tillväxt är det bara de bästa som klarar sig. Under dessa förhållanden är det av största vikt att de finska företagen är kapabla att vinna anbudstävlingar ute i världen. Detta har ett direkt samband med skatteinkomsterna och sysselsättningen. Regeringen kommer till riksdagen att överlämna en proposition med förslag till ett system som gäller garantier och finansieringssystem för exporten, vilket ska främja de finska företagens konkurrenskraft på den internationella marknaden.

Regeringen har också agerat aktivt för att åstadkomma en sådan arbetsmarknadslösning som ökar köpkraften, konkurrenskraften, sysselsättningen och förutsebarheten. Genom att koppla samman arbetsmarknadspolitiken med den ekonomiska politiken kan vi effektivt främja de ovannämnda målen och förhindra den stigande spiral av höjda löner och priser som en osund lönekonkurrens för med sig. Vi kan inte påverka alla problem inom världsekonomin, men de här avgörandena ligger helt i våra egna händer.

Regeringens uppgift är att se till att förtroendet för Finlands offentliga ekonomis förmåga att fullgöra sina förpliktelser i alla lägen upprätthålls. I regeringsprogrammet ingår ett konkret mål om att få skuldsättningen att börja minska och bevara finska statens kreditbetyg på nuvarande bästa möjliga nivå.

Den kraftiga konjunkturnedgång som utlöstes av krisen på finansmarknaden under den förra valperioden var ödesdiger för den offentliga ekonomins starka ställning i Finland. Krisen drabbade nästan enbart statsfinanserna och statsskulden, eftersom staten stödde kommunerna och stimulerade ekonomin på många sätt.

I regeringsförhandlingarna enades de sex partierna om åtgärder för att stabilisera statsfinanserna på ett sätt som ökar statens inkomster, minskar statens utgifter och minskar behovet av låntagning. Det är skäl att vidta dessa åtgärder i början av valperioden och göra det fort, så att de eftersträvade effekterna av åtgärderna för balanserande av ekonomin kan nås så snabbt som möjligt. Endast den medicin som tas hjälper.

Den skärpta ekonomin gäller inte bara staten utan också den offentliga sektorn över lag, särskilt kommunerna. På olika håll har röster höjts mot nedskärningarna i kommunernas statsandelar. Det är ändå skäl att minnas att den höjning av samfundsskatteandelen, indexjusteringarna och justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna som görs i budgeten innebär att kommunernas statsandelar ökar, inte minskar.

Kommunerna blir tvungna att brottas med ökande servicebehov och växande kostnader. Regeringen genomför därför en kommunreform för att skapa starka, livskraftiga och ekonomiskt välmående kommuner. På detta sätt kan kommuninvånarna garanteras den service de har rätt till. Under denna valperiod är kommunreformen den viktigaste av de strukturella åtgärder som syftar till att stärka den offentliga ekonomin.

De finländska skattebetalarna betalar skatt till både kommunen och staten. Vi sitter alla i samma båt. Vi har beslutat att ta vårt ansvar och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa vårt välfärdssamhälle. Skattehöjningar och utgiftsnedskärningar är inte angenäma, men det är oansvarigt att inte vidta sådana. Vi vill undvika en obehärskad överskuldsättning som vi har sett exempel på i olika delar av Europa.

Om det börjar se ut som om de mål för balanserandet av statsfinanserna som man kommit överens om i regeringsprogrammet inte kan nås, är slutsatsen entydig: Regeringen har förbundit sig att genomföra ytterligare åtgärder, om statsskuldens andel av bruttonationalprodukten inte verkar börja minska och underskottet i statsfinanserna ser ut att stanna på mer än 1 procent av bruttonationalprodukten.

Behovet av ytterligare åtgärder bedöms och beslut om sådana fattas på våren i samband med regeringens rambeslut. Bedömningarna och besluten kommer att grunda sig på den nyaste informationen om konjunkturläget och om läget och utsikterna för den offentliga ekonomin. Efter halva regeringsperioden görs en mer omfattande utvärdering av hur den ekonomiska strategin har genomförts.

Regeringen lever i tiden: om det sker snabba förändringar i vår omvärld kan nya beslut vid behov fattas snabbare än enligt den tidtabell jag nyss beskrev.

Ärade talman,

Det är inte möjligt att balansera ekonomin och minska hållbarhetsunderskottet enbart genom finanspolitiska åtgärder. Överdimensionerade utgiftsnedskärningar och skattehöjningar skapar inte ett sådant förtroende och en sådan ekonomisk företagsamhet som behövs just nu. Den grundläggande frågan är hur vi ska skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Regeringen eftersträvar en snabbare ekonomisk tillväxt än vad prognoserna ger vid handen genom främjande av tillväxtföretagande, innovationer och grön ekonomi. Beskattningen av arbete skärps inte och tyngdpunkten inom beskattningen flyttas från beskattning av arbete och sysselsättning till beskattning av konsumtion. I syfte att göra beskattningen rättvis höjs samtidigt skatten på kapitalinkomster. Sysselsättningsgraden ska förbättras genom att man förlänger tiden i arbetslivet, förbättrar välbefinnandet i arbetet och förebygger utslagning. Genom dessa åtgärder kan man minska behovet av stora utgiftsnedskärningar och skattehöjningar. 

Regeringen har som mål att höja sysselsättningsgraden till 72 procent och minska arbetslöshetsgraden till 5 procent före utgången av valperioden. För att målen ska kunna nås krävs det reformer som minskar den strukturella arbetslösheten, minskar arbetsoförmågan och främjar arbete. För att detta ska lyckas krävs att arbetskraftspolitiken, utbildningspolitiken och de åtgärder som vidtas inom beskattning och social trygghet sammanjämkas effektivt. Dessa åtgärder minskar också ojämlikheten i enlighet med målen i regeringsprogrammet.

Ärade talman,

Den kris som drabbade världsmarknaden för drygt två år sedan var ett hårt slag för vår export och vår totalproduktion. Detta var en konkret påminnelse om hur utsatta vi är när den internationella ekonomin kommer i gungning. Då hade den offentliga ekonomin, företagen och en stor del av hushållen stora buffertar. Med hjälp av dem klarade vi oss igenom recessionen relativt oskadda.

Ingen kan ännu säga med säkerhet vad som kommer att hända inom ekonomin under de närmaste månaderna. Om det värsta inträffar och vi går in i en ny recession blir den svårare att bemästra, eftersom buffertarna till stor del redan är använda. I alla händelser ligger en period med långsammare tillväxt framför oss.

Under dessa förhållanden måste vi sätta vår tillit till en långsiktig, hållbar och trovärdig finanspolitik och till vår ömsesidiga samarbetsförmåga. Klokt övervägande behövs såväl i det politiska beslutsfattandet som i företagen, på arbetsmarknaden och i hushållen. Svåra tider brukar locka fram de bästa sidorna hos oss finländare. Dessa starka sidor behövs också nu.