Statsrådet och ministerierna Media
Meny
Coronaviruset: statsrådets information och råd om koronaviruset samt  det aktuella läget och vanliga frågor på thl.fi

Finlands ekonomiska kris och förutsättningarna för tillväxt

Statsrådets kommunikationsavdelning 25.2.2014 11.35
Pressmeddelande 72/2014

Finland har inte återhämtat sig från industrins nedgång, som började 2008 och som innebar att en betydande del av grundvalen för vår samhällsekonomi gick förlorad. Den strukturella krisen i industrin återspeglas på många sätt på hela Finlands ekonomi och dess utsikter, konstateras det i den expertbedömning av tre professorer som lades fram för ekonomiska rådet tisdagen den 25 februari.

 

Professorerna Bengt Holmström (MIT), Sixten Korkman (Aalto-universitetet) och Matti Pohjola (Aalto-universitetet) har skrivit en promemoria om Finlands ekonomiska kris. Promemorian är en expertbedömning av krisens karaktär och av förutsättningarna för tillväxt. Vad den inte är är en heltäckande lista över specifika åtgärdsrekommendationer. Sådana har det lagts fram flera gånger under de senaste åren.

Enligt professorerna är den pågående krisen av helt annan karaktär än recessionen på 1990-talet. Denna kris är i vissa avseenden till och med svårare, eftersom produktionsökningen har avstannat på ett aldrig tidigare skådat sätt och vi saknar idéer för hur vi ska få i gång den igen – "receptet" på tillväxt har kommit bort. Det krävs tid och exceptionella ansträngningar för att vi ska få till stånd ny tillväxt.

I all korthet kan bedömningen av orsakerna till krisen sammanfattas som följer: Det framgångsrika IKT-klustret med Nokia i spetsen höll länge i gång en gynnsam, till och med förrädiskt gynnsam, ekonomisk tillväxt i Finland. Budgetöverskotten var stora och arbetslösheten minskade. I dag kan vi se att detta gav upphov till en situation där lönerna steg mer och de offentliga utgifterna ökade snabbare än vad som hade varit önskvärt med tanke på en hållbar utveckling.

I och med att elektronikindustrin kollapsade har vi fått en skarp nedgång i exporten och produktionen, samtidigt som pappersindustrin fortsätter att tyna och metallförädlingen har lidit av låga marknadspriser. Allt detta återspeglas i form av sämre lönsamhet för industrin.

Under de goda åren samlade vi på oss mycket allmännyttigt kunnande och internationell erfarenhet som vi i fortsättningen måste kunna utnyttja. Finland har förutsättningar att vända in ekonomin på en tillväxtbana lik den vi hade före recessionen – om krisen sporrar oss till tillräckliga åtgärder. Det finns dock inga enskilda och snabbverkande metoder för att få krisen att leda till en snabb tillväxt. Den ekonomiska politiken måste präglas av målmedvetenhet, långsiktighet och tålamod.

Statsmakten kan underlätta den ekonomiska tillväxten genom att förbättra företagens allmänna villkor, genom att främja rörlighet på arbetsmarknaden och genom att stödja forskning och innovation. Professorerna betonar också tillväxtföretagens betydelse när det gäller att lägga om ekonomin och statens insatser när det gäller att gynna denna verksamhet.

De förväntade offentliga utgifterna kan inte finansieras på ett hållbart sätt med nuvarande skatteuttag. På grund av tillväxtmålet har vi inte råd att öka beskattningen. Nivån på välfärdsstaten (tjänster, inkomstöverföringar) måste således dimensioneras på ett sätt som är hållbart med tanke på finansieringen. En precisering av löftet om välfärdsstaten skapar klarhet både i det offentliga och i det privata beslutsfattandet. Det viktiga är att vi försöker förbättra produktiviteten i tjänsteproduktionen och höja sysselsättningsgraden.

De viktigaste orsakerna till Finlands ekonomiska svårigheter ligger denna gång till stor del utanför vårt lands gränser. De korrigerande åtgärderna måste vi däremot hitta här hemma. Att höja produktiviteten och påskynda den ekonomiska tillväxten är ett imperativ i Finlands ekonomiska politik. Med en god beredning som underlag måste de politiska beslutsfattarna göra val som ibland kan vara svåra, prioritera målen och agera enligt prioriteringarna.

regeringen strukturreform
Tillbaka till toppen