Undersökning: Samhällets kristålighet ska förstärkas genom att stödja lokal frivilligverksamhet

I en färsk undersökning från Finlands miljöcentral, Helsingfors universitet och Demos Helsinki konstaterar man att den lokala frivilligverksamheten inte får tillräckligt med stöd, även om den är en central del av samhällets kristålighet.

I en enkät som ingick i undersökningen ansåg bara knappt en fjärdedel av de svarspersoner som representerade frivilligorganisationerna att myndigheterna beaktar frivilligorganisationerna väl vid sitt beredskapsarbete. Av de svarspersoner som representerade den offentliga förvaltningen svarade nästan hälften att frivilligorganisationerna i området för dialog med myndigheterna om utvecklingen av området på lång sikt. Av de svarspersoner som representerade frivilligorganisationerna hade bara en tredjedel denna uppfattning.

Representanterna för den offentliga förvaltningen hade i allmänhet en positivare uppfattning om samarbetet än frivilligorganisationerna.

”Även om enkäten inte är till alla delar representativ, visar resultaten ett behov att identifiera frivilligverksamhet som en mer integrerad del av beredskapen och beredskapen på lång sikt till exempel för klimat- och naturkriser. Det finns brister på samordningen av beredskapsarbetet. Myndigheterna utnyttjar inte heller lokal information, såsom tillgängliga geodata, sociala medier och massbaserad insamling av information på ett tillräckligt effektivt sätt”, säger docent Pasi Mäenpää från Helsingfors universitet.

Gemensamma aktiviteter förstärker krisberedskapen och ger en känsla av positiv trygghet

Enligt enkäten ansåg endast en tredjedel av de svarspersoner som representerade det civila samhället att människor tar hand om de mest utsatta inom gemenskapens verksamhetsområde. På landsbygden ansågs situationen vara bättre än på stadsliknande områden.

”Resultaten om enkätens mest utsatta grupper är oroväckande. Frivilligverksamheten är en central del av kriståligheten, det vill säga resiliensen. Alla slags gemensamma aktiviteter förstärker beredskapen att agera även i störningssituationer och beaktar omsorgen om allas hjälpbehov. Grannar och lokala gemenskaper hjälper och är viktiga för att komma över kriser särskilt på glesbygden, men också annanstans”, säger professor Henrietta Grönlund från Helsingfors universitet.

En av frivilligverksamhetens många betydande egenskaper är att frivilligorganisationerna kan nå människor som andra inte kan nå. Den enda kontakten till samhällets institutioner för vissa utsatta personer kan till exempel vara mötesplatser med låg tröskel som organisationerna upprätthåller.

Fortsättningen på frivilligverksamheten är hotad

Enligt enkäten ansåg nästan fyra av fem frivilligaktörer att de hade svårigheter att locka nya människor till att driva verksamheten. Över två av tre tyckte att det var svårt att få nya frivilliga med i verksamheten. Enligt enkätresultaten har frivilligarbetet utmaningar särskilt i Östra Finland där frivilligverksamhetens beredskap i övrigt har flera brister än i övriga områden.

Myndighetstalet fokuserar ofta på individer och hushåll. Även gemenskaper är centrala aktörer i störningssituationer och kriser. Människor är aktörer, inte bara konsumenter av hemförrådet och objekt för mental kristålighet.

”Den lokala frivilligverksamheten kompletterar myndighetsdriven ’hård’ säkerhet och försörjningsberedskap. Till exempel i byarnas säkerhetsplaner finns anvisningar bland annat om användning av reservbatterier och har tagits fram byaradiosystem som reservsystem för informationsflöde”, säger specialforskare Maija Faehnle från Finlands miljöcentral.

Distribution av lägesbilden för att stödja gemensam beredskap och demokrati

Forskarna har utarbetat en grupp rekommendationer för att stödja frivilligverksamheten. Rekommendationerna gäller nätverksverksamhet, information och resurser. Växelverkan mellan den lokala och regionala offentliga förvaltningen och frivilligaktörerna ska förbättras även med tanke på resiliens. Fortlöpande dialog ”under normala förhållanden” gör samarbete möjligt även i krissituationer.

Det föreslås att den offentliga förvaltningen ska ha till uppgift att skapa och kommunicera om lägesbilden för resiliensen i sitt område på lättläst språk och många språk samt i växelverkan med övriga aktörer. Kommunernas uppmanas att föra dialog med frivilligaktörerna i kommunen om utvecklingen av området på lång sikt.

Det mest centrala utvecklingsobjektet i beredskapsarbetet är ordnande av samarbete med välfärdsområdena, kommunerna och frivilligaktörerna. Rollen av olika lokala frivilligaktörer vid beredskapen ska förtydligas. De myndigheter som planerar beredskapen ska sörja för att frivilligaktörer av olika storlekar och i olika områden får delta i planer och övningar som gäller områdets kristålighet.

Kontaktpersoner för kommunernas och välfärdsområdenas organisationer eller motsvarande ska reserveras tillräckligt med tid att bekanta sig med de möjligheter som frivilligverksamheten i området erbjuder för att förstärka resiliensen, till exempel för att nå utsatta personer.

De lokala frivilligaktörerna kan vara aktiva med att styra framtiden för sitt område. De kan skapa en positiv känsla av trygghet för sitt område till exempel genom att stärka kulturverksamheten i sitt område med en kulturkartläggning eller genom att samla in invånarnas synpunkter på önskad framtid för bya- och säkerhetsplanen.

I rekommendationerna föreslås också att inkludera lokala åtgärder i bedömningskriterierna för Eu-finansieringsprogram med tanke på beredskap, demokrati, biologisk mångfald och kultur och att utöka Leader-praxisen som stöder den lokala kollektiva frivilligverksamheten vid områdes- och stadsutvecklingen.

Mer information: Pasi Mäenpää, projektets huvudansvariga forskare, docent, Helsingfors universitet, tfn 040 592 3933, fornamn.efternamn@helsinki.fiLinkki toiselle sivustolle, Maija Faehnle, projektledare, specialforskare, Finlands miljöcentral, tfn 029 525 1109, fornamn. efternamn@syke.fi och Henrietta Grönlund, professor i stadsteologi, Helsingfors universitet, tfn 029 412 3472, fornamn.efternamn@helsinki.fi

Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2023. Informationsleverantörerna ansvarar för innehållet i de rapporter som publiceras i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, och innehållet representerar inte nödvändigtvis statsrådets uppfattning. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv/