Statsrådet och ministerierna Media
Meny
Coronaviruset: statsrådets information och råd om koronaviruset samt  det aktuella läget och vanliga frågor på thl.fi

Svar på interpellationen om god omsorg om äldre, varierade tjänster och närståendevård

Social- och hälsovårdsministeriet 25.9.2012 11.10
Interpellationssvar -

Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson

(med förbehåll för ändringar)

Ärade talman!

En äldreomsorgslag har varit föremål för diskussion redan under flera regeringar. Jyrki Katainens regering bestående av sex partier gör äntligen verklighet av orden.

Regeringen överlämnar i höst det länge väntade förslaget till lag om stöd av funktionsförmågan hos den åldrande befolkningen samt social- och hälsovårdstjänster för äldre till riksdagen. Denna lag som kallas för äldreomsorgslagen är en historisk reform, och som en följd tar vården av och omsorgen om finländska äldre människor steget till en bättre tidsperiod. Det är fråga om ett tydligt värdeval: vi måste ta bättre hand om dem som har tagit hand om oss.

Äldreomsorgslagen är en avsevärt omfattande helhet.

Lagen innehåller två centrala utgångspunkter: 1. En förbättring av tjänster och påverkningsmöjligheter ur den åldrande befolkningens synvinkel; 2. En förbättring av tjänster och påverkningsmöjligheter ur en äldre persons synvinkel.

I de paragrafer som gäller tjänster för den åldrande befolkningen går man ingående in för välfärd, hälsa, upprätthållande av funktionsförmågan för personer som är berättigade till ålderdomspension, förebyggande samt möjlighet att påverka beslut som gäller en själv samt utvecklande av tjänster. Äldreråden lagstadgas.

Den andra utgångspunkten hänger samman med en äldre persons möjlighet att få högklassiga social- och hälsovårdstjänster enligt sina behov såväl hemma som även inom dygnet-runt institutionsvård. Äldre får även rätt att vid behov få handledning och stöd för att få tjänster med hjälp av en ansvarsperson. Dessutom förutsätter lagen att en i förhållande till servicebehovet tillräcklig och yrkeskunnig personal vårdar personen.

Man ska ha tillgång till brådskande vård omedelbart och till icke brådskande socialtjänster utan dröjsmål men senast inom minst tre månader. För att få tillgång till tjänsterna behöver ingen skriftlig ansökan göras utan även en muntlig begäran räcker.

Kommuner ska även satsa på multiprofessionalism. Tjänsterna för äldre ska även ha tillräckligt med sakkunskap om geriatrik, trygg läkemedelsbehandling, multiprofessionell rehabilitering och mun- och tandvård för äldre.

I Finland har målet länge varit att bli kvitt en vårdkultur baserad på institutionsvård. Lagens tyngdpunkt ligger på tjänster som ges hemma. Förutom kvalitetsrekommendationer för hemvård utarbetas mätare för kvaliteten i vården och vårdbehovet.

Äldreomsorgslagen utgår från att långvarig vård och omsorg kan genomföras i form av vård på institution endast om det finns medicinska grunder för detta eller det i fråga om ett värdefullt liv eller trygg vård i övrigt är motiverat. Å andra sidan förutsätter lagen också att den som är i behov av dygnet-runt vård och omsorg får tillträde till intensifierat serviceboende eller ålderdomshem när det finns behov av det. Lagen garanterar också äldre makar och sambor möjligheten att bo tillsammans.

Social- och hälsovårdstjänster som säkerställer långvarig vård och omsorg såväl hemma som inom dygnet-runt vård ska tillhandahållas så att en äldre person kan uppleva sitt liv som tryggt, betydelsefullt och värdigt och han eller hon kan upprätthålla social växelverkan samt delta i verksamhet som främjar funktionsförmågan.

Lagen förutsätter att kommunerna inför nya arbetsformer också när det gäller att säkerställa kvaliteten i tjänsterna för äldre. Feedback om vårdens kvalitet ska samlas in regelbundet av såväl de äldre själva, deras anhöriga som vårdpersonalen, och feedbacken ska styra beslutsfattandet. Äldres egna möjligheter till inflytande ska stärkas.

Ärade talman!

Oppositionen frågar sig i sin interpellation hur regeringen ämnar säkerställa en tillräcklig finansiering för att genomföra äldreomsorgslagen. Regeringen anvisar betydande ekonomiska resurser för genomförandet.

Lagen träder i kraft 1.7.2013. Utöver statsandelen på 23 miljoner för nästa år som man kommit överens om redan tidigare, 44,5 miljoner för år 2014 och 72 miljoner för år 2015 som man kommit överens om anvisade regeringen som ett resultat av förhandlingarna vid budgetmanglingen en årlig extra insats på 10 miljoner euro. Äldreomsorgslagen är fullt ut i kraft från och med år 2015 då kostnaderna för staten och kommunerna för verkställigheten av lagen är sammanlagt 151 miljoner euro per år.

Utvecklandet av tjänsterna för äldre och närståendevården stöds även genom det nationella utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården. Utvecklingsprogrammet för närståendevård ingår i delprogrammet som gäller strukturen och innehållet i tjänsterna för äldre inom Kaste-programmet. Också tjänster som ges hemma stöds genom Kaste-finansiering. Sammantaget delas 58 miljoner euro ut i Kaste-finansiering under denna regeringsperiod.

Regeringen är medveten om utmaningen med kommunernas ekonomiska situation. Trots att staten tvingas låna ytterligare ungefär 7 miljarder euro gör den i fråga om äldreomsorgslagen en eftergift till kommunerna med en kompensationsdel på 54,3 procent i stället för den normala statsandelen på 50 procent. Denna regerings lösning är exceptionell, och den betonar för sin del att regeringen förbundit sig till att genomföra lagen.

Ärade talman!

Äldreomsorgslagen är en omfattande helhet genom vilken man utvecklar främjandet av välfärd, förebyggande, delaktighet, påverkningsmöjligheter samt hem- och institutionsvård för äldre. Äldreomsorgslagen innebär också förbättringar i närståendevårdarnas ställning med anknytning till hemmavård.

När den bedömning av funktionsförmågan som förutsätts i lagen har gjorts ska man tillsammans med den äldre personen och vid behov med hans eller hennes närstående fastställa vilken helhet av tjänster och stödåtgärder på bästa sätt tillgodoser hans eller hennes behov. Helheten kan bestå av hemtjänst, stöd för närståendevård, mun- och tandvård eller hjälpmedelsservice. Även missbrukar- och mentalvårdstjänster kan behövas.

Ytterligare är den ansvariga arbetstagare som lagen förutsätter en konkret hjälp vid koordinering av tjänster till exempel då en äldre person vårdas med stöd för närståendevård. Stödet för närståendevård är en viktig form av socialservice, genom vilket man kan tillgodose en äldre persons behov av tjänster framför allt då man enligt lagförslaget kan tillgodose en äldre persons behov av tjänster genom vård på institution bara när det är motiverat med avseende på ett värdigt liv och en trygg vård för den äldre personen.

Utvecklandet av närståendevården samt att sörja för närståendevårdarnas arbetshälsa befinner sig i en central ställning då servicesystemet uppriktigt utvecklas till en helhet som identifierar alla äldre och är klientorienterat.

Social- och hälsovårdsministeriet har även tillsatt en arbetsgrupp som har till uppgift att utarbeta ett nationellt utvecklingsprogram för närståendevården. Programmet är en omfattande helhet, enligt vilket grunderna för beviljande av stöd för närståendevård förenhetligas och tillgången till och täckningen för stödet för närståendevård förbättras. Närståendevårdarna stöds genom att utveckla stödtjänster, ge möjlighet till lediga dagar samt utveckla regelbundna hälsokontroller. Styrgruppen lämnar sin mellanrapport i början av år 2013.

I regeringens budgetmangling ökades anslagen för närståendevårdens stödtjänster med 10 miljoner euro årligen.

Ärade talman!

I interpellationen frågar man sig när regeringen ämnar låta Folkpensionsanstalten ta över stödet för närståendevård. Som svar konstaterar jag att ett övertagande av Folkpensionsanstalten av stödet för närståendevård eller det vårdarvode som ingår i stödet för närståendevård inte ingår i regeringsprogrammet, och man har inte planerat att genomföra detta under denna regeringsperiod. Om stödet för närståendevård skulle övertas av Folkpensionsanstalten, skulle statens kostnader öka med uppskattningsvis 130 - 163 miljoner euro. Regeringen identifierar behovet att öka enhetligheten i grunderna för att bevilja stöd för närståendevård.

Ärade talman!

Genom att förbättra boendeförhållandena för äldre kan man avsevärt stödja den äldre befolkningens hemmaboende. En arbetsgrupp på bred basis, som tillsatts av miljöministeriet, har berett ett förslag till utvecklingsprogram för äldreboende 2012–2015. Målet för programmet är att stödja hemmaboende så länge som möjligt och bidra till att minska vård på institution för att nå det nuvarande nationella målet att 91−92 % av 75-åringarna bor hemma. Statsrådets principbeslut bereds om det slutliga programmet.

En majoritet av de äldre bor och vill bo i sitt eget hem så länge som möjligt. Detta är också samhällets målsättning. Ungefär två tredjedelar av Finlands bostäder har byggts under 1960-1990-talen då tillgänglighet ännu inte var ett särskilt starkt kriterium för planeringen. Behovet av tillgängliga bostäder skapar tryck på renovering av bostäderna, eftersom man inte klarar av att möta efterfrågan genom nyproduktion. Det är klart att man genom ökad tillgänglighet kan stödja hemmaboendet för äldre. Regeringen understöder genom olika understöd reparation av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning, avlägsnande av olika rörelsehinder och byggande av nya hissar.

Enligt utredningar faller var tredje person över 65 år som bor hemma omkull minst en gång per år. Varannan person över 85 år faller omkull minst en gång per år och till och med hälften av dessa faller upprepade gånger. Också av detta skäl ska man fästa uppmärksamhet på trygghet och tillgänglighet i äldre människors hem.

Ärade talman!

Det finns många slags problem inom äldreomsorgen.

Enligt en utredning underskrids den lägsta godtagbara vårdpersonaldimensioneringen, dvs. 0,5 procent, enligt de nuvarande rekommendationerna vid ungefär 10 procent av ålderdomshemmen och enheterna för intensifierat dygnet-runt serviceboende. Det är därför viktigt att regeringen nu förklarar nolltolerans för underdimensionering av antalet vårdare i äldreomsorgen.

Enligt den överenskommelse mellan sex partier som ingåtts i budgetmanglingen börjar man följa med hur minimirekommendationen om personalantalet iakttas genom intensifierad övervakning. Om ett enda ålderdomshem eller en enda enhet inom intensifierat serviceboende i slutet av 2014 underskrider minimirekommendationen, kommer bindande dimensioneringar att träda i kraft från början av 2015 genom statsrådets förordning. I förordningen kan inkluderas även andra kvalitetsdefinitioner än en personaldimensionering på minst 0,5.

Förutom nolltolerans i fråga om underdimensionering av vårdpersonalen främjas verkställigheten av äldreomsorgslagen även med andra medel. De nya kvalitetsrekommendationerna för hemvård kommer att färdigställas före nästa sommar, och en bedömning av deras effektivitet genomförs före utgången av 2014. En effektivitetsbedömning ska också göras om själva äldreomsorgslagen.

Ärade talman!

Det är en nyckelfråga att säkerställa tillräcklig personal med tanke på genomförandet av hela äldreomsorgslagen. Tillgång till personal är en omfattande fråga som är förknippad med såväl ledarskap, välbefinnande i arbetet, utbildningsvolym och bostadspolitik. Äldreomsorgslagen utgår ifrån att det ska finnas ett tillräckligt antal yrkeskunnig personal i en verksamhetsenhet. Verksamheten ska ledas så att man stöder en helhet av klientorienterade social- och hälsovårdstjänster, främjande av ett rehabiliterande arbetssätt, samarbete mellan olika myndigheter och yrkesgrupper samt utveckling av verksamhetsmetoderna. Gott ledarskap är av största vikt för att man ska kunna förbättra personalens välbefinnande i arbetet.

I Finland finns det för närvarande ungefär 17 000 närvårdare och 7 000 personer med sjukskötarexamen som av någon orsak bytt bransch. Det är väsentligt med tanke på framtiden hur man kunde förmå ens en del av dessa att återvända till branschen. Även i detta hänseende är ledarskapet av verksamhetsenheterna och arbetsförhållandena en nyckelfråga. Förutom servicestrukturerna ska också personalens uppgiftsstruktur reformeras för att arbetet inom äldreomsorgen blir meningsfullt för personalen.

Den typografiska utvecklingen i Finland är ogynnsam med tanke på arbetsmarknaden och nationalekonomins bärkraft. Arbetskraftens totalantal kommer att minska ända fram till 2030-talet så att antalet personer i ungdomsåldersgrupperna som årligen träder in på arbetsmarknaden är i medeltal 6 000 lägre än deras antal som lämnar arbetsmarknaden. Vi har inte haft en motsvarande situation under efterkrigstiden utan vi har vant oss vid en fortsatt tillväxt av arbetskraften och en relativt bra tillgång till kompetent arbetskraft.

Regeringen har i utvecklingsplanen för utbildning och forskning för åren 2011–2016 inkluderat ett beslut om målen för nybörjarplatserna i utbildning enligt studiesektor för år 2016. Beslutet baserar sig på ett omfattande framförhållningsarbete, och målet är en balanserad sysselsättningsutveckling mellan olika verksamhetsområden, dock så att i synnerhet tillgången till kompetent arbetskraft för omsorgssektorn säkerställs. Det ingår ett omnämnande om detta också i regeringsprogrammet.  I och med att arbetskraften krymper ska resurserna delas så att man samtidigt kan både trygga goda och kvalitativa tjänster för alla medborgare och påskynda strukturomvandlingen i produktionen samt öka innovationspotentialen.

En ökning av antalet nybörjarplatser särskilt inom utbildningen för närvårdare inom äldreomsorgen är betydande; ökningen är redan ca 25 procent.  Regeringen har ju som mål att genom att överflytta tyngdpunkten i utbildningen säkerställa en tillräcklig tillgång till personal för social- och hälsovården. Det är också viktigt att utnyttja vuxenutbildningspotentialen, eftersom vi i Finland har höga arbetslöshetssiffror.  Därtill ska man fästa uppmärksamhet vid hur man kunde locka människor att återvända till branschen samt vid eventuella hinder för detta.

Ärade talman!

Att ta hand om de äldre är en av de viktigaste mätarna för samhällets värdegrund. För att säkerställa ett brett spektrum av tjänster för äldre behövs förutom statens åtgärder även insatser av kommuner och organisationer samt privat sektor. Till exempel tillgänglighet och ökad delaktighet är inte enbart frågor som gäller social- och hälsovård. Det behövs en förbättring av samarbetet mellan förvaltningsområdena, och vi ska i allt beslutsfattande vara medvetna om det faktum att ju aktivare vår åldrande befolkning får möjlighet att vara, desto bättre mår Finland även i större omfattning.

Och slutligen ärade talman, vi alla har ett ansvar för att ta hand om varandra. Detta ska synas i förhållande till allt: barnen, de unga och de äldre människorna. Det är fantastiskt att Finland får leva i en tid där levnadsloppet är längre än någonsin tidigare. Äldre människor är en resurs och en rikedom. Genom äldreomsorgslagen säkerställs att vi så väl som möjligt tar hand om våra resurser och vår rikedom.

Maria Guzenina-Richardson
Tillbaka till toppen