Svar på interpellation om regeringens ekonomiska politik och den ekonomiska utvecklingen i Finland

Statsrådets kommunikationsavdelning 5.11.2014 14.15
Interpellationssvar -

Statsminister Alexander Stubb

Värderade herr talman,

De senaste 15 åren har medfört stora förändringar inom den globala ekonomin. Tyngdpunkten för den ekonomiska tillväxten har förflyttats kraftigt mot Asien i och med att Kina öppnat sig. Europa har förvandlats till ett område med långsam tillväxt bl.a. eftersom sådana strukturella reformer som tillväxten och konkurrenskraften kräver inte genomförts i tid. 

Denna utveckling har varit ödesdiger för små, kraftigt exportberoende samhällsekonomier, såsom Finland. En betydande del av Finlands export består av investeringsprodukter, och nästan 60 procent av exporten riktas till andra EU-länder. Den utdragna svaga tillväxten i Europa har medfört allvarliga problem för företagen som är verksamma i området.

Vid sidan av den globala brytningen har även delar av den finländska skogsindustrin drabbats av stora omvälvningar. Den globala efterfrågan på tryckpapper har minskat redan en längre tid i takt med att digitaliseringen vunnit mark. Tillverkningen av tryckpapper har spelat en alldeles central roll för de finländska skogsindustribolagen, vilket på 2000-talet lett till nedläggningen av flera tryckpappersmaskiner och förlusten av tusentals arbetsplatser.

Nokias mobiltelefonbusiness var en viktig del i helheten som lyfte Finland på sina fötter igen efter depressionen på 1990-talet. Nokias framgångar skapade tiotusentals arbetsplatser i Finland. På 2010-talet har dessa arbetsplatser gått upp i rök, på ett sätt som vi alla är medvetna om.

Bostadslånebubblan sprack i Förenta staterna 2008 då en i ett globalt sammanhang liten aktör, Lehman & Brothers hamnade i konkurs. Detta ledde till att finansmarknaderna stagnerade, vilket i sin tur hastigt övergick till en kris inom den reella ekonomin. Denna kris omskakade såväl bankerna i Europa som industrin i Finland och ledde till en recession i euroområdet.

Finland har under åren 2008-2013 förlorat över 70 000 arbetsplatser netto (förlorade arbets-platser minus de nya arbetsplatserna).

Finlands bruttonationalprodukt minskade år 2009 med nästan 10 procent (8,3 %) och industriproduktionen störtdök med över 20 procent (hela industrin minskade dock mindre än fabriksindustrin).

Finland har inte återhämtat sig från denna kedja av kriser och brytningar som sträckt sig ut-över valperioder och flera regeringar. Sedan 2008 har vi förlorat grovt taget 30 miljarder euro jämfört med den tidigare tillväxttrenden. Detta har lett till en betydande minskning av skatteinkomsterna.

Värderade talman,

Jag hoppas att den ovan anförda korta och ofullständiga beskrivningen av läget sätter denna interpellationsdebatt i rätt proportion till den verksamhetsomgivning där den nuvarande, och flera föregående regeringar fattat sina beslut, och där kommande regeringar kommer att fatta sina.

Värderade herr talman,

I interpellationen hänvisas till den i historiskt perspektiv svaga ekonomiska utvecklingen. Detta stämmer, från och med 2008. Den har påverkats av händelseförloppet ovan.

De ekonomiska utsikterna är fortfarande dystra.

Finlans bruttonationalprodukt kommer enligt finansministeriets ekonomiska avdelnings prognos från september 2014 att uppvisa nolltillväxt 2014. Enligt europeiska kommissionens prognos från igår kommer den finländska ekonomin att krympa med 0,4 % i år. Exporten av varor och tjänster kommer dock att öka något, samtidigt som importen minskar. Nettoexporten har en klart positiv inverkan på tillväxten. Detta är den viktigaste faktorn bakom den sköra tillväxten som spirar mot slutet av året.

Den svaga importen förklaras delvis av dämpad privat konsumtion. Den privata kon-sumtionen ökar inte alls i år. De privata investeringarna, framför allt bostadsbyggnadsinvesteringarna samt investeringarna i maskiner och anläggningar minskar i år.

Nästa år kommer ekonomin enligt samma prognos att växa med 1,2 procent, och tillväxten vilar även på ett bredare underlag. Jag betonar emellertid att prognoserna är osäkra.

Den offentliga ekonomin har gått med underskott på grund av det utdragna svaga konjunkturläget. Recessionen har försvagat framför allt statsfinanserna. Underskottet kommer emellertid att minska under de kommande åren tack vare anpassningsåtgärder och tilltagande tillväxt.

Recessionen syns även på arbetsmarknaderna. Arbetsmarknadsläget kommer enligt finansministeriets prognos att försvagas ytterligare i år. Arbetslöshetsgraden höjs i genomsnitt till 8,6 procent i år. Sysselsättningen försvagas med 0,4 procent jämfört med året innan. Arbetslösheten kommer heller inte att minska i nämnvärd mån under de närmaste två åren.

Arbetsmarknaden lider fortfarande av allvarliga matchningsproblem och den strukturella ar-betslösheten ligger på en hög nivå.

Utöver det svåra konjunkturläget plågas den finländska ekonomin dessutom av strukturella problem i anslutning till tillväxten och hållbarheten hos den offentliga ekonomin. 

Den demografiska ändringen minskar på antalet arbetsföra och ökar på de åldersrelaterade offentliga utgifterna, vilket försvårar finansieringen av den offentliga ekonomin ytterligare och skapar ett hållbarhetsunderskott.

Inkomsterna räcker med andra ord inte till för att täcka utgifterna inom den offentliga ekonomin i ett läge med normal tillväxt. Den offentliga skulden hotar att växa okontrollerat under nästa årtionde om inga korrigerande åtgärder vidtas.

Hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin var enligt uppskattningen som finans-ministeriet kontrollerade hösten 2014 ungefär 4,0 procent i förhållande till bruttonationalpro-dukten. Även om den ovan beskrivna konjunkturvändningen i något skede aktualiseras, räcker den inte till för att avhjälpa detta hållbarhetsunderskott.  

Värderade talman,

I interpellationen fästs uppmärksamheten vid kreditbetyget.

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s sänkte kreditbetyget för Finlands långfristiga skuld från AAA till AA+. S&P konstaterar att klassificeringsutsikterna är stabila. Det betyder att betyget med största sannolikhet förblir oförändrat under de följande två åren.

Finansminister Antti Rinne diskuterade med S&P:s sakkunniga i samband med deras utvärderingsbesök för drygt en månad sedan. Befolkningsåldrandet, minskningen av den arbetsföra befolkningen, problemen inom IKT- och skogssektorerna samt förbättrandet av arbetsmarknadernas funktion kräver åtgärder som vi själva kan påverka. Det som är avgörande för eventuella sänkningar av kreditbetyget är uppskattningarna av den globala ekonomins, speciellt Europeiska unionens ekonomiska utveckling, och deras inverkan på de potentiella tillväxtmöjligheterna.

Ur detta perspektiv, och med tanke på vår exportintensiva ekonomi och det faktum att Finland framför allt exporterar investeringsprodukter – maskiner och motorer som behövs för renovering eller byggande av fabriker – har den ekonomiska stagneringen i Europa drabbat Finland synnerligen kraftigt.

Det primära problemet för Finlands export heter försvagad konkurrenskraft. Konkur-renskraften bör alltid förbättras, men ett annat problem är just nu att finländska ex-portföretags kunder inte vågar köpa våra produkter. Finländsk tillväxt förutsätter alltså åtgärder inom EU-området.

Kreditvärderingsinstitutet Fitch Ratings bekräftade bästa möjliga kreditbetyg i september. Ut-sikterna för Finlands kreditbetyg är enligt Fitch stabila. 

Det tredje centrala kreditvärderingsinstitutet Moody’s fattade inte något beslut om Finlands kreditbetyg före det förhandsanmälda publiceringsdatumet 3 oktober.

S&P:s sänkning av kreditbetyget är en dålig nyhet.

Sänkningen av kreditbetyget har emellertid inte haft någon betydande inverkan på marknadsräntan för finska statens krediter. Betyget kunde enligt S&P höjas om det gick att skönja starkare tillväxt inom ekonomin som understöddes av tilltagande extern efterfrågan och lösandet av de strukturella problemen inom den finländska ekonomin.    

Värderade herr talman,

Interpellatörerna frågar vad regeringen ämnar göra åt den svaga ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten. Samtidigt undras det vad regeringen ämnar göra i syfte att främja bästa möjliga kreditbetyg i framtiden enligt samtliga kreditvärderares utvärderingar.

Svaret på båda frågorna är förbättring av de ekonomiska verksamhetsförutsättningarna så att man balanserar mellan tre slags åtgärder.

Man behöver konkurrenskraftiga exportföretag, inhemskt efterfrågan och åtgärder som förbättrar tillväxtförutsättningarna.

Man behöver åtgärder som bryter den offentliga skuldsattheten på medellång sikt. Detta innebär anpassningar. Inkomsterna och utgifterna ska alltså anpassas till varandra så att skuldsattheten upphör.

Man behöver åtgärder som säkerställer den offentliga ekonomins hållbarhet på längre sikt. Detta betyder strukturella åtgärder. 

Regeringen har vid sidan av de nödvändiga anpassningsåtgärderna samtidigt understött, och understöder fortfarande inhemsk efterfrågan, och förstärkt ekonomins långsiktiga tillväxtförutsättningar, konkurrenskraft och därigenom sysselsättning.

Våren 2014 beslutade man i samband med rambeslutet om produktivare användning av statliga tillgångar. Åtgärderna beräknas öka på statens inkomster med 1,9 miljarder euro under 2014-2015.

Ungefär 600 miljoner av denna extra intäktsföring används för betydande tillväxtsatsningar, bl.a. kompetens- och innovationsinvesteringar samt snabbt sysselsättande trafik- och byggprojekt. Dessa gör anspråk på sammanlagt 460 miljoner euro under 2014-2015.

Regeringens beslut genererar trafik- och bostadsinvesteringar i miljardklass under de kom-mande åren förutsatt att de förverkligas. De viktigaste utgörs av centralslingan, byggandet av västra metron samt avtalet med kommunerna i huvudstadsregionen om ökning av tomtutbudet.

Finansministeriets ekonomiska avdelning uppskattar att sysselsättningsverkningarna uppgår till 60 000 årsverken.

Den aktuella budgetproposition som behandlas av riksdagen innehåller flera andra sysselsättningsstödjande åtgärder. Som exempel kan nämnas bland annat:

- 20 miljoner euro föreslås till kapitalinvesteringar i nya företag.

- Innovationsfinansieringscentralen Tekes lånefullmakt föreslås uppgå till 167 miljoner euro, vilket är 60 miljoner mera än i ordinarie budgeten för 2014.

- Till kapitaliseringen av Finlands Industriinvestering Ab föreslås 80 miljoner euro. Av detta belopp ska 30 miljoner användas till Kasvurahastojen Rahasto II:s verksamhet och 50 miljoner euro för förnyandet, diversifieringen och tillväxten av industriella företag samt för kapitalinvesteringar som främjar tillväxten inom bioekonomi- och hälsoföretag.

Utöver detta har man i andra tilläggsbudgeten för 2014 anvisat 48 miljoner euro för omedelbara projekt som inleds redan i år. Finansministeriets ekonomiska avdelning uppskattar att detta skapar 2 000 – 3 000 arbetsplatser redan i år i Finland.

Exportföretagens konkurrenskraft har förbättrats under denna regeringsperiod med hjälp av skattebeslut, måttfulla arbetsmarknadsuppgörelser, partiell kompensering av kostnaderna för svaveldirektivet samt genom beslutet att inte öka på industrins kostnader.

Anpassningarna under innevarande regeringsperiod består av åtgärder som minskar på statens utgifter och ökar på inkomsterna, och som förstärker statsfinanserna med ungefär 6,4 miljarder euro på 2018 års nivå. Underskottet inom statsfinanserna förblir dessvärre stort trots anpassningen.

Statsskulden ökade under den förra valperioden 2007-2011 med ca 16,2 miljarder euro, från 58,9 miljarder i början av valperioden till 75,2 miljarder i slutet av valperioden. 2010 var un-derskottet inom statsfinanserna 10 miljarder euro. Detta var utgångsläget då regeringen böts ut våren 2011.

Under innevarande valperiod, då vi oavbrutet hemsökts av kris och brytningar, har skulden ökat från 2011 till slutet av 2014 med ca 20 miljarder euro.

Den offentliga skulden fortsätter att växa och kommer år 2015 att överskrida 60 procent i förhållande till totalproduktionen.

Ökningen av statsskulden kommer emellertid att upphöra i förhållande till totalproduktionen år 2017.

För att hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin ska kunna överbryggas krävs förutom tillväxt- och sysselsättningsåtgärder och anpassning även strukturella reformer. Regeringen har fastslagit dessa i det strukturpolitiska programmet som består av tre helheter: stabiliseringen av den offentliga ekonomin, förbättring av arbetsmarknadernas funktion och förlängning av arbetskarriärerna samt förstärkning av tillväxten och konkurrenskraften. Åtgärderna är mångfacetterade och sinsemellan sammanflätade.

Programmet innehåller flera åtgärder som syftar till att minska på den strukturella arbetslösheten och att förbättra sysselsättningen bland unga. Det positiva är att syssel-sättningen minskat betydligt mindre än produktionen. Regeringen har satsat speciellt i förbättrandet av tjänsterna för långtidsarbetslösa och andra som befinner sig i en svag arbetsmarknadsställning. Olika aktörers samarbete har effektiviserats och nya handlingssätt har konstruerats på lokal nivå. Förnyandet av lönestödet understöder dem med de största sysselsättningssvårigheterna.

Programmet eftersträvar en långvarig, återhållsam löneuppgörelse. En sådan uppnåddes föregående höst. Löneuppgörelserna spelade en stor roll vid förstärkandet av konkurrenskraften och stävjandet av hållbarhetsunderskottet.

Programmet eftersträvar en betydande ökning i fråga om utbudet av tomtmark och bostadsproduktion, speciellt i metropolområdet. I somras uppnåddes ett avtal mellan staten och 14 kommuner i metropolområdet.

I våras uppnåddes även ett parlamentariskt avtal om sote-reformen. Man tar i bruk en utgiftsram för sote-tjänsterna i syfte att säkerställa enhetlig och uppföljbar finansiering av dem. Staten och parterna som svararför sote-tjänsterna går igenom tjänsterna, kostnaderna för dem samt effektiviseringen av produktionen, och skapar utifrån dessa uppgifter en övergripande ram.

För att arbetskarriärerna ska kunna förlängas fäster man uppmärksamhet vid inledandet av och avbrotten under arbetskarriären. Regeringen främjade också pensionsuppgörelsen. Den minskar för sig själv redan det uppskattade hållbarhetsunderskottet med ungefär en procentenhet.

Största delen av åtgärderna i det strukturpolitiska programmet har genomförts eller genomförs i enlighet med tidtabellen som regeringen Katainen fastslog i våras. Denna regering bekräftade verkställandet av det strukturpolitiska programmet genom sitt beslut av den 28 augusti 2014.

Nu håller verkställandet av programmet på att övergå i ett skede där en stor del av propositionerna som har ett samband med verkställandet av programmet överlämnats för riksdagsbehandling. Det är synnerligen viktigt att riksdagen under resten av valperioden prioriterar propositionerna som har ett samband med det strukturpolitiska programmet.

Värderade herr talman,

undertecknarna av interpellationen har allt som allt fäst uppmärksamhet vid en synnerligen viktig fråga, utvecklingen av ekonomin och sysselsättningen i Finland.

Regeringen har dock redan identifierat de svårigheter som undertecknarna beskriver, och vidtagit åtgärder.

Vi verkställer åtgärder som stödjer efterfrågan, tillväxt och sysselsättning på kort sikt.

Samtidigt anpassar vi statsfinanserna i syfte att uppnå finansiell balans på medellång sikt.

Välfärdssamhällets långsiktiga förutsättningar tryggar vi genom strukturella reformer.

Och vi har vidtagit åtgärder för att hitta ytterligare åtgärder utöver dem som regeringen redan beslutat om.

Det är ingen lätt uppgift att hålla igång denna helhet, men det är inte omöjligt heller. Det är heller inte enbart denna regerings uppgift. Dessa tre uppgifter förverkligades redan av reger-ingen Katainen.

Tidigare regeringar, t.ex. Vanhanens och Kiviniemis regeringar, har redan försökt genomföra en del av de strukturella reformerna. Dessa uppgifter kommer oundvikligen också att finnas på den kommande regeringens agenda.

Därför önskar jag nu avslutningsvis goda förslag från riksdagen, och framför allt ansvarsfulla förslag till förbättring av ekonomin och sysselsättningen. Ty den som ställer krav om dessa frågor kan mycket väl få i uppgift att genomföra dem.

Alexander Stubb