Svar på interpellationen om tryggandet av polisservice

Inrikesministeriet 10.9.2014 11.15
Interpellationssvar -

Inrikesminister Päivi Räsänen

Ärade talman,

Sannfinländarna har i sin interpellation tagit upp en viktig fråga. Att upprätthålla den interna säkerheten är varje stats kärnuppgift. Säkerheten är en förutsättning för allt annat utvecklande av samhället. Det är på sin plats att föra en grundlig diskussion i riksdagen om den interna säkerheten och polisservicen. Samtidigt erbjuds en möjlighet att rätta till de missförstånd och fel som framförs också i interpellationen.

Ärade talman,

Den finländska polisen har ett omfattande och stabilt anseende. Enligt den polisbarometer som offentliggjordes i fjol ansåg 92 % av finländarna att polisen är mycket pålitlig. I barometern frågas medborgarna hur stort problem de anser brottsligheten i deras närmaste omgivning vara. Svaren visar att trygghetskänslan har hållits på samma nivå under de senaste tio åren.

Av polisbarometern framgår även medborgarnas oro för att servicen ska försvagas. Mot bakgrund av den offentliga debatten om polisservicen är oron förståelig. I verkligheten har polisens funktionsförmåga dock hållits på en stabil, god nivå. Jag vädjar också till sannfinländarnas ansvarskänsla och ärlighet, att inte medborgarnas säkerhetskänsla ska rubbas genom falska, osanna påståenden.

Ärade talman,

Den svaga samhällsekonomiska utvecklingen har krävt ansenliga anpassningsåtgärder inom den offentliga ekonomin på de olika förvaltningsområdena och ställer en särskilt stor utmaning för tryggandet av polisservicen under kommande år. Den interna säkerhetens betydelse har dock erkänts.

Vid inrikesministeriet tillsattes genast vid ingången av regeringsperioden 2011 en arbetsgrupp med uppgift att utreda vilka resurser polisen behöver. Slutsatsen var att upprätthållandet av servicenivån med de budgetramar och strukturer som tidigare fastställts skulle ha lett till ett underskott på cirka 70 miljoner euro 2016. Det skulle ha inneburit en minskning av nästan tusen årsverken inom polisväsendet. Antalet arbetslösa poliser skulle ha stigit till 500. Våren 2012 svarade man på denna utmaning genom ett rambeslut om polisens resurser på lång sikt. Lösningen som sträcker sig fram till 2016 bestod av tre instrument: (1) en nivåhöjning av anslagen stegvis till 30 miljoner euro 2015, (2) en omstrukturering av polisförvaltningen, dvs. Pora III-projektet, genom vilken cirka 28 miljoner euro från förvaltningen och strukturerna riktas till den operativa verksamheten och (3) en effektivisering av verksamheten, genom vilken man kompenserar personalminskningen.

De reformer som ingår i Pora III-projektet, som inleddes vid ingången av året, täcker hela polisförvaltningens funktioner.  De största förändringarna är reformen av polisförvaltningens ledningssystem, nedskärningarna i polisstyrelsen, indragningen av polisens ansvarsområden vid regionförvaltningsverken, inrättandet av nya polisinrättningsområden genom att minska antalet lokala polismyndigheter från 24 till 11, sammanslagningen av den rörliga polisens funktioner med den lokala polisens, reformen av Centralkriminalpolisens funktioner, förnyandet av polisutbildningen, utvecklandet av servicenätet, överföringen av uppgifterna vid Polisens teknikcentral till Polisstyrelsen samt en centralisering av stödfunktionerna för den automatiska trafikövervakningen. Det mål om en minskning av kostnaderna med 15 miljoner euro som ställts för Pora-projektet för detta år kommer att nås.

Det är beklagligt att Pora III-projektet återkommande tillskrivs sådant som inte har något med projektet att göra. Inga av polisens uppgifter har körts ner när förvaltningen har lättats upp. Tvärt om har målet varit att trygga såväl övervaknings- och larmtjänsterna som brottsbekämpningen samt den lokala synligheten och kännedomen om området. Även om det gjorts nedskärningar och centraliseringar i förvaltningen centraliseras den operativa polisverksamheten inte, utan den utvecklas decentraliserat. De funktionella områdena, dvs. polisens fältledningsområden, har hållits oförändrade vid reformen. I och med ändringarna i servicenätet har man hejdat en ökning av kostnaderna för verksamhetslokalerna, men ytterst få polisstationer har stängts. Större inrättningar och centraliseringen av den rörliga polisens funktioner till den lokala polisen har gjort det möjligt att effektivisera personalresurserna. Genom att planera arbetstiderna och arbetspraxis kan man sköta polisens uppgifter effektivt, men med mindre kostnader.

Syftet med Pora III-projektet är uttryckligen att upprätthålla en så hög operativ nivå för polisverksamheten som möjligt med beaktande av de ekonomiska realiteterna och det ökade kostnadstrycket. Målet är att genom iakttagande av en god personalpolitik minska antalet förvaltnings-, stöd- och chefstjänster med totalt 246 årsverken före år 2016. På detta sätt säkerställs ett tillräckligt antal poliser i fältverksamheten.

Finland har haft och har fortfarande internationellt sett få poliser i proportion till befolkningsmängden. Det finns ingen orsak att förringa polisens begränsade resurser. Poliserna ställs säkert inför svåra situationer på fältet. Ändå är medborgarnas säkerhet och polisens verksamhetsresultat på en hög nivå i internationell jämförelse. Det finns därför skäl att ge polisförvaltningen och i synnerhet de anställda ett tack för ett utomordentligt väl utfört arbete.

Ärade talman,

Tidigare år har en med tanke på behoven för låg ramnivå och en kortsiktig finansiering samt brist på framförhållning försvårat ett målmedvetet utvecklande av polisväsendet. En betydande andel av finansieringen har byggt på tidsbunden tilläggsfinansiering och sysselsättningspaket. Från och med 2012 har anslagen i polisens omkostnadsmoment uppgått till cirka 725 miljoner euro eller över. Samtidigt som anslagen i budgetpropositionen för 2015 föreslås uppgå till 53,7 miljarder euro, vilket är ca en miljard euro mindre än vad som budgeterats för 2014, har polisens anslagsnivå höjts.  I budgetpropositionen anvisas något över 730 miljoner euro för polisens omkostnadsmoment.

Under sommaren fattade regeringen beslut om att anvisa polisförvaltningen en tilläggsfinansiering på 2,5 miljoner euro i tilläggsbudgeten, något som innebar en möjlighet att sysselsätta 100 extra poliser fram till slutet av året. Antalet arbetslösa poliser är nu under kontroll. För tillfället är antalet arbetslösa 77, när det var 231 i början av året.

Den kritik som i interpellationen riktas mot budgetförhandlingarna är oskälig. Samtidigt som olika förvaltningsområden utsattes för stora nedskärningar fick polisen ett tillägg på 6,5 miljoner euro samt 1,3 miljoner euro för att halvera den nedskärning i löneglidningen som man kommit överens om tidigare. Som ett resultat av budgetförhandlingarna är polisens anslagsnivå för 2015 cirka 8 miljoner euro högre än i vårens rambeslut.

Ärade talman,

Nyckeltalen för polisens verksamhet visar att situationen har utvecklats enligt de uppställda målen. Nätet av verksamhetsställen är fortfarande heltäckande och utryckningspatruller har förlagts också till glesbebyggda områden.

I interpellationen frågar man hur polisens utryckningstider har utvecklats i glesbygden efter omorganiseringen. I hela landet är polisens genomsnittliga aktionsberedskapstid för de mest brådskande larmuppdragen i klass A på samma nivå i år som före omorganiseringen. Inom de två mest brådskande klasserna av larmuppdrag (A och B) har polisens genomsnittliga aktionsberedskapstid försämrats en aning från 17,4 minuter 2013 till årets nuvarande resultat på 17,7 minuter. En bidragande faktor är emellertid att larmuppdragen har ökat i antal i år. På grund av de långa avstånden kan det dock tyvärr ibland ta lång tid att få hjälp. Finland är geografiskt sett ett stort land som har haft och fortfarande har stora regionala skillnader när det gäller aktionsberedskapstiderna.

Av polisens statistik kan man utläsa att omstruktureringen av polisförvaltningen inte har försvagat polisens förmåga att sköta larmuppdrag på mindre orter.  Om man utelämnar uppgifterna för de femtio största kommunerna kan det konstateras att de mest brådskande larmuppdragen rentav har skötts snabbare än före årsskiftet och att uppdrag i klasserna A och B sköts lika snabbt som tidigare.

Övervakningen av den allmänna ordningen och säkerheten har kunnat bibehållas på samma nivå som i fjol. Gatusäkerhetsindex har förbättrats med ungefär en tiondel. Trafiksäkerhetsindex har varit på väg uppåt under de senaste åren, och ingen nedgång är att vänta i år heller.

Polisen registrerar varje polisanmälan som medborgarna gör och varje brott som polisen på något annat sätt får kännedom om. Antalet brott är på nedgång och jag är särskilt glad över att bland annat misshandelsbrotten har blivit färre och att antalet brott som faller under strafflagen håller på att minska en aning. Man har även klarat av att hålla utredningstiderna på tidigare nivå. Trots de påståenden som har framförts i offentligheten kommer också andelen uppklarade egendomsbrott enligt prognoserna att ligga på samma nivå som under tidigare år.

Regeringen har anvisat ett separat anslag för undersökning av ekonomisk brottslighet, och dessa särskilda satsningar har inte gått ut över den övriga brottsbekämpningen, även om man påstår motsatsen i interpellationen. Med bekämpningen av grå ekonomi har man eftersträvat betydande ökningar i utfallet av skatter och socialförsäkringsavgifter samt i återtagen vinning av brott.  De skatter som har debiterats till följd av skatterevisioner har ökat under de senaste åren. Värdet av den egendom som polisen har omhändertagit i samband med ekonomiska brott har ökat från 31,7 miljoner euro 2011 till 40,9 miljoner euro i fjol.

I interpellationen sägs det att indragningen av rörliga polisen och polisens resursbrist i vardagen märks på landsbygden och utanför de stora städerna genom att övervakningen har minskat oroväckande mycket. De trafikbrott som har uppdagats till följd av polispatrullernas arbete har dock rentav varit aningen fler i år än under motsvarande tid före omorganiseringen. Detta gäller såväl i de största kommunerna som på andra håll i landet.

I hela landet har man kunnat avsätta fler timmar för trafikövervakning än i fjol. Polisen har avslöjat ca 2,5 procent fler fall där föraren har gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Däremot har antalet rattfylleribrott som kommit till polisens kännedom fortsatt att minska, vilket har varit trenden i flera år. Den allmänna trafiksäkerheten har inte försämrats till följd av omorganiseringen inom polisen.  I år har antalet omkomna i vägtrafiken varit en femtedel lägre än under samma period i fjol, även om personolyckorna har ökat en aning. Det bör dock påpekas att trafikmängden på huvudvägarna samtidigt har ökat.

I regeringens planer ingår att införa automatisk trafikövervakning på en sträcka av ytterligare 1 000 kilometer under de närmaste åren. Likaså effektiviseras trafikövervakningen bland annat genom att man i polisbilarna tar utrustning för avläsning av nummerplåtar i operativt bruk. Att trafikövervakningen administrativt sett har slagits samman med den lokala polisen har således inte lett till att trafikövervakningen skulle ha minskat i omfattning.

Ärade talman,

Skyddspolisens omvärld har förändrats exceptionellt snabbt. I juni kom man med en ny uppskattning av hotet från terrorismen. Regeringen har anvisat Skyddspolisen en nivåjustering på 1,6 miljoner euro för terrorismbekämpning. Tack vare det har man kunnat anställa 20 personer till, vilket utgör närmare 10 procent av det totala antalet anställda. Terrorismläget i synnerhet i Syrien och norra Irak ger dock anledning att noggrant ge akt på vilka resurser Skyddspolisen behöver. För närvarande behandlas Skyddspolisens verksamhetsförutsättningar i två olika arbetsgrupper. En proposition som gäller kriminalisering av deltagande i utbildning för terrorism är under behandling i riksdagen. Genom ett lagstiftningsprojekt som är under beredning vid inrikesministeriet främjas bekämpningen av terrorism och grov internationell brottslighet genom att polisen ges rätt att få passageraruppgifter från trafik av olika slag. Genom dessa lagändringar förbättras förutsättningarna att följa och bekämpa deltagande i terrorismverksamhet och strider.

Ärade talman,

I och med lagändringarna 2003 och 2010 kan ordningsvakter med polisens tillstånd utplaceras i köpcentra, på trafikstationer och i kollektiva trafikmedel samt på verksamhetsställen inom social-, hälso- och sjukvården, på Folkpensionsanstaltens verksamhetsställen, på arbetskrafts- och näringsbyråer, i hamnar och på flygplatser. I interpellationen ses privat övervakning av ordningen som en negativ och klandervärd företeelse. Det förblir dock oklart om klandret i främsta hand gäller de företag som anlitar t.ex. bevakningsföretags tjänster eller om man i interpellationen menar att polispatruller ska ha jour vid dörrarna till restauranger med utskänkningsrättigheter. 

Polisen är den viktigaste myndighet som ansvarar för den allmänna ordningen och den inre säkerheten. Vid sidan av polisen är också andra myndigheter verksamma, såsom gränsbevakningsväsendet och tullen. I upprätthållandet av säkerheten deltar också affärsföretag i säkerhetsbranschen. Antalet godkända väktare och ordningsvakter har ökat med åren, men att beskriva utvecklingen som "explosiv" ger inte en riktig bild av situationen. Inom alla samhällssektorer har säkerhetstänkandet under de senaste åren utvecklats och säkerhetsperspektivet utvidgats. Många organisationer har egen personal som ansvarar för säkerheten och dessutom förbättras beredskapen hos övrig personal att upprätthålla säkerheten. Jag ser inte utvidgningen av säkerhetsperspektivet som någon oroväckande utveckling, vilket man i interpellationen gör, utan som en nödvändig förändring.

Ärade talman,

De påståenden som förs fram i interpellationen om konsekvenserna av nödcentralsreformen stämmer inte. Nödcentralsverksamheten i Finland har i år och i fjol prisbelönats som Europas bästa system, särskilt på grund av det fungerande myndighetssamarbetet. Via ett gemensamt nödnummer, 112, sköter nödcentralen larm från såväl räddningsverksamheten och polisen som social-, hälso- och sjukvårdsverksamheten. Detta är inte en självklarhet i Europa, inte ens i våra grannländer. Myndigheternas separata nödcentraler och små nödcentralskretsar leder till längre väntetider för den som behöver hjälp i situationer då centralerna är starkt belastade.

För närvarande är sju nödcentraler verksamma på det finländska fastlandet. När strukturomvandlingen vid utgången av detta år har genomförts fullt ut kommer sex centraler att betjäna finländarna, inte fem, som man felaktigt framhåller i interpellationen.

Nödcentralsreformen har inletts på initiativ av föregående regering och genomförandet av reformen fortgår under denna regeringsperiod. Enligt den arbetsgrupp som utvärderat reformen har man lyckats förbättra nivån på nödcentralsverksamheten, i motsats till vad som påstås i interpellationen. Svarstiderna för nödmeddelanden har förkortats.  Före reformen (2007) kunde endast 77 procent av nödsamtalen besvaras på mindre än 10 sekunder. Motsvarande siffra 2013 var 93 procent och i år har man redan nått en nivå på 95 procent. Dessutom har belastningen per enskild jourhavande kunnat jämnas ut.  Servicenivån har förbättrats, trots att antalet anställda vid Nödcentralsverket samtidigt har minskat.

Noggrann lokalisering av den som behöver hjälp är väsentlig i nödcentralsverksamheten. Uppdaterat kartmaterial och medel som underlättar lokaliseringen av den som lämnat meddelande har stor betydelse vid lokaliseringen. För nödcentralernas nya informationssystem kommer nya egenskaper för exakt lokalisering av den hjälpbehövande att utvecklas. 

Det slutliga målet för nödcentralsreformen är ett nätverk som består av sex funktionssäkra nödcentraler. En tillräckligt stor central kan organisera arbetet så att verksamheten kan fortgå utan avbrott också när flera jourhavande är frånvarande. Reformens sista fas är en sammanlänkning av nödcentralerna till ett gemensamt informationssystem, vilket i en situation där en nödcentral är starkt belastad möjliggör flexibel överföring av uppgifter till en annan central. Därigenom kan funktionssäkerheten ytterligare förbättras och nödsamtalen snabbare besvaras. Det är också skäl att i detta sammanhang konstatera att det bokstavligen talat är livsviktigt att nödsamtal kan besvaras och service kan ges på vartdera nationalspråket. I samband med reformen säkerställs därför att också de språkliga rättigheterna tillgodoses i nödcentralsverksamheten.

Ärade talman,

I interpellationen klandras således regeringen, som under en svår ekonomisk tid har hållit antalet poliser på en stabil nivå, nästan fullständigt avskaffat arbetslösheten bland poliser, ökat polisens anslag, förkortat reaktionstiderna på mindre orter, effektiviserat bekämpningen av terrorism och grå ekonomi, förbättrat gatu- och trafiksäkerheten och minskat administrationen, under en tid när nödcentralernas verksamhet kraftigt har förbättrats och nödcentralssystemet konstaterats vara det bästa i Europa.

Regeringen har målmedvetet verkat för att uppnå de mål som den ställt. Polisverksamhetens nivå klarar sig bra i internationell jämförelse. Man besöker Finland för att till och med inhämta lärdom om utvecklingen av polisverksamheten.  Polisförvaltningen har de senaste åren genomfört tre betydande strukturomvandlingar. Regeringen har genom sin egen verksamhet stött utvecklingen av polisens verksamhet. Vi bör också framöver tillsammans sörja för att det för polisens verksamhet och medborgarnas säkerhet anvisas tillräckliga resurser med beaktande av förändringarna i omvärlden.

Päivi Räsänen