Arbetsgruppen för beredning av modellen för prognostisering av utbildningsbehov

Mål och resultat

Arbetsgruppen har till uppgift att
• göra upp ett förslag till modell som kan användas vid långsiktig prognostisering av behov av yrkesspecifik utbildning som leder till examen
• prognostisera med den föreslagna modellen utveckling av utvecklingsbehovet med noggrannhet som stöder utbildningspolitiskt beslutsfattande.

Utgångspunkten för den modell för prognostisering av utbildningsbehov på lång sikt som nu bereds är att samtidigt tar fram ett lämpligt resultat som underlag för beslutsfattande som gäller omfattning av utbildningsutbudet under kommande år samt fördelning enligt utbildningsnivå och bransch samt ett resultat som beskriver förändringen av utbildningsstrukturen på lång sikt.

Utgångspunkter

Den ekonomiska tillväxten bygger för det mesta på produktivitetstillväxt och produktivitetstillväxt på lång sikt kan prognostiseras med utveckling av mänskligt kapital. Hur arbetskraftens utbildning och arbetsmarknadens behov matchar har en betydande inverkan på sysselsättningsgraden. Betydelsen av höjning av utbildningsnivån och den höga sysselsättningsgraden spelar en central roll när befolkningens åldersstruktur ändras, den är en central metod att förstärka den ekonomiska tillväxten och de hållbara offentliga finanserna.

Prognostiseringen av arbetskrafts- och utbildningsbehov på lång sikt har gjorts i Finland från och med slutet av 1960-talet. I den etablerade strukturen baserar prognostiseringen av utbildningsbehovet sig på det arbetskraftsbehov som prognostiserats med ett tidsspann på några årtionden. Syftet med prognostiseringen av arbetskrafts- och utbildningsbehovet har varit att ge en bild av att hur behovet förväntas utvecklas samt vara underlag för beslut som gäller omfattning och fördelning av yrkesspecifik utbildning som leder till examen. Tidigare prognostisering av arbetskrafts- och utbildningsbehovet har utvärderats inom VN TEAS-projektet ”Prognostisering av arbetskrafts- och utbildningsbehov som ett verktyg för strategisk socialpolitik”.

Utveckling av utbildningsstrukturen hos finländska unga vuxna och befolkningen i arbetsför ålder har på 2000-talet varit betydligt långsammare än i jämförelseländerna. De ungas utbildningsnivå har sjunkit nedanför genomsnittet för OECD-länderna och utbildningsnivån för befolkningen i arbetsför ålder följer samma utvecklingstrend. Samtidigt har arbetsmarknadsställningen efter utbildning varit svag i synnerhet på vissa nivåer och inom vissa branscher för yrkesspecifik utbildning.