Direktiv om harmonisering av insolvenslagstiftningen (tidig sanering och en andra chans)

Mål och resultat

Europeiska kommissionen antog den 22 november 2016 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU (KOM(2016) 723 slutlig). Förslaget förutsätter en möjlighet till sanering av företag i ett tidigt skede och innehåller minimiregler om vissa procedurmässiga och materiella frågor i anslutning till sanering (bland annat fredningstid, omröstning om ett saneringsprogram, domstolens roll och ny finansiering). Förslaget förutsätter dessutom att hederliga insolventa företagare i princip ska få sina skulder avskrivna inom tre år efter det att återbetalningsprogrammet började genomföras. Åtgärderna för att effektivisera alla insolvensförfaranden gäller bland annat valet och utbildning av utredare, användning av elektroniska kommunikationsmedel samt insamling av statistiska uppgifter om förfarandena.

Finlands mål för förhandlingarna framgår av statsrådets U-skrivelse och riksdagens ställningstaganden med anledning av den (U 13/2017 rd, LaUU 5/2017 rd, EkUU 13/2017 rd, StoURS 33/2017 rd). Direktivet antogs och offentliggjordes i juni 2019. Efter det har man i projektet övergått till att genomföra direktivet nationellt.

Utgångspunkter

År 2012 utfärdade kommissionen meddelandet En ny europeisk strategi för att hantera misslyckade företagssatsningar och insolvens (KOM(2012) 742 slutlig) och år 2014 en rekommendation om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens (C(2014) 1500 slutlig). Åtgärder för att harmonisera insolvenslagstiftningen nämns som en del av kommissionens handlingsplan för en kapitalmarknadsunion (KOM(2015) 468 slutlig). Även i rapporten ”Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union”(22.6.2015), som tagits fram av fem ordförande, konstateras det att en verklig kapitalmarknadsunion förutsätter integration av kapitalmarknaderna bland annat när det gäller insolvenslagstiftningen.