Identifiering och beredning av lagstiftningsbehov som följer av EU:s förordning om restaurering av natur

Mål och resultat

Projektets syfte är dels att identifiera lagstiftningsbehov som föranleds av förordningen om restaurering av natur, dels att utarbeta en regeringsproposition om fullgörandet av skyldigheten att inte försämra ett gott tillstånd enligt förordningen. Propositionen ska även behandla en flexibel tillämpning av denna skyldighet samt innehålla förslag om uppföljning och rapportering kopplade till icke-försämringsskyldigheten.

Utgångspunkter

EU:s restaureringsförordning förpliktar medlemsstaterna att säkerställa att naturtypens eller arternas livsmiljö inte försämras efter restaureringen. Med andra ord får inga åtgärder vidtas på området som äventyrar bevarandet av det uppnådda goda tillståndet. Dessutom får man inte avsevärt försämra sådana oåterställda förekomster av naturtyper som redan nu behövs i ett gott tillstånd eller med tanke på bevarandet av naturtypen. Denna princip kallas icke-försämringsförpliktelse. Restaureringsförordningen förutsätter att skyldigheten att inte försämra fullgörs nationellt.

I förordningen om restaurering av natur anges en tidsfrist för fullgörandet av icke-försämringsskyldigheten. Medlemsstaterna ska sträva efter att vidta de åtgärder som krävs för att fullgöra skyldigheten senast den dag då den slutliga nationella restaureringsplanen offentliggörs, det vill säga senast i slutet av augusti 2027.

För att målen i restaureringsförordningen ska nås krävs det att medlemsstaterna vidtar nationella åtgärder som fastställs i den nationella restaureringsplanen. Dessa åtgärder kan vara lagstiftningsmässiga eller kräva ändringar i lagstiftningen. Projektet stöder beredningen av en restaureringsplan för identifiering av lagstiftningsmässiga metoder.