Hoppa till innehåll

Ett nytt FN-avtal skyddar det fria havet och djuphavsbottnen

utrikesministeriet
Utgivningsdatum 5.10.2023 15.53 | Publicerad på svenska 5.10.2023 kl. 16.00
Nyhet

FN antog i juni ett avtal om skydd av biologisk mångfald i internationella havsområden. Det så kallade BBNJ-avtalet (biodiversity beyond national jurisdiction) har också kallats ”djuphavsavtalet”. Det är ett stort framsteg när det gäller att skydda haven. Avtalet öppnades för undertecknande i september under FN:s generalförsamlings högnivåvecka. Utrikesminister Elina Valtonen undertecknade avtalet på Finlands vägnar.

Avtalet fick ett väldigt brett stöd i FN i juni, endast Ryssland var oenigt. Trots att avtalet öppnades för undertecknande ganska snabbt efter godkännandet samlade det redan under högnivåveckan ett stort antal underskrifter från alla kontinenter, inklusive EU och nästan alla EU-länder samt till exempel Brasilien, Kina och Förenta staterna.

Minister Elina Valtonen sitter vid bordet med en penna i handen och en bok framför sig. Två män står på båda sidor om bordet. I bakgrunden finns en FN-flagga.
Avtalet undertecknades av allt som allt 81 delegater under den första veckan. Utrikesminister Elina Valtonen undertecknade avtalet på Finlands vägnar under FN:s generalförsamlings högnivåvecka i september. Foto: Agaton Strom/utrikesministeriet

Målet är att skydda 30 procent av världens havsområden

Avtalet tillämpas på internationella havsområden som täcker mer än 60 procent av världens havsyta och nästan hälften av jordens yta. Avtalet gör det bland annat möjligt att skapa skyddsområden på internationella havsområden. I nuläget är bara en procent av dessa områden skyddade.

Vid partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald i Montreal i december 2022 kom deltagarna överens om målet att skydda 30 procent av havsområdena före 2030. Det nya avtalet är ett nödvändigt verktyg för att uppnå detta mål.

Delfiner simmar i havet, i bakgrunden syns också korallrevet.
Bland annat förorening och uppvärmning av haven och överfiske innebär problem för den marina biologiska mångfalden. Även den ökade sjötrafiken och den framtida gruvdrift som planerats på djuphavsbottnen har konsekvenser för den biologiska mångfalden. Foto: Pixabay

Avtalet ger en helhetssyn på skyddet av de internationella havsområdena

I dag kan man fatta beslut om att vidta havsskyddsåtgärder endast på ett visst geografiskt område eller inom en viss verksamhet enligt ramen för till exempel konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (OSPAR) eller Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Då kan åtgärderna endast gälla ett område som omfattas av OSPAR eller IMO:s verksamhetsområde. Det nya avtalet fastställer procedurer för att genomföra skyddsåtgärder med full hänsyn till konsekvenserna av de olika åtgärderna. Därtill åtar sig parterna att bidra till avtalets mål också i de organisationer som de deltar.

Avtalet kräver också att alla projekt som genomförs i de internationella havsområdena ska miljöbedömmas

Den tredje delen handlar om marina genetiska resurser. Enligt avtalet ska man dela information om insamling och användning av genetiska resurser. Dessutom fastställer avtalet om fördelning av både icke-monetära och ekonomiska fördelar av genetiska resurser.

Den fjärde delen gäller att bygga upp utvecklingsländernas marina skyddskapacitet. För att kunna sätta i kraft avtalet kommer utvecklingsländerna att få stöd genom en ny finansieringsmekanism.

Till stöd för arbetet med att fullgöra avtalet inrättas det bland annat ett eget sekretariat och en partskonferens.

I kraft redan 2025?

Avtalet ger nödvändiga verktyg för att bekämpa förlusten av biologisk mångfald, men parterna måste också börja använda verktygen effektivt. För det första måste avtalet sättas i kraft internationellt, vilket kräver att 60 stater ratificerar avtalet. Det ambitiösa målet är att avtalet ska kunna träda i kraft redan 2025 samtidigt som FN:s tredje världshavskonferens ordnas i Nice.

Lagstiftningsrådet Sari Mäkelä

”För att Finland ska kunna ratificera avtalet måste vi ta fram nödvändig nationell lagstiftning om ikraftsättande av avtalet. Att sätta i kraft avtalet kan också kräva åtgärder på EU-nivå”, säger lagstiftningsrådet Sari Mäkelä som företrädde Finland vid avtalsförhandlingarna.

Förutom ratificeringen måste man utarbeta konkreta skyddsåtgärder. Beslut om åtgärderna kan fattas vid partskonferensen när avtalet har trätt i kraft.

 

Avtalet bidrar också till skyddet av Ishavet

Det främsta målet för Finland och hela EU var att åstadkomma ett effektivt förvaltat nätverk av marina skyddsområden i havsområden utanför den nationella jurisdiktionen. Det andra målet var att kräva en miljökonsekvensbedömning av projekt som genomförs i dessa havsområden. Dessa mål uppnåddes.

Målet i Finlands arktiska strategi att skapa ett omfattande nätverk av skyddsområden i Norra Ishavet kräver att detta avtal ratificeras och sätts i kraft på ett effektivt sätt.

FN:s framgång

Avtalet har hyllats för att vara historiskt och det viktigaste miljöavtalet sedan klimatavtalet från Paris.

”Att avtalet blev klart visar att FN trots det rådande internationella politiska läget är kapabel att agera när det gäller vårt gemensamma jordklot. Länderna har undertecknat avtalet i lovande takt, men förhoppningsvis kommer också ratificeringarna att ske raskt”, säger Mäkelä.

En bild av en FN-mötessal full av människor. Framtill sitter ordföranden med ryggen mot kameran.
Efter två veckors tuffa förhandlingar vid FN:s högkvarter i New York blev avtalet slutligen färdigt. Foto: IISD/ENB/Mike Muzurakis

Skyddsavtalet har varit under arbete sedan 2004, det vill säga i över 15 år. Efter två veckors tuffa förhandlingar vid FN:s högkvarter i New York blev avtalet slutligen färdigt. Som ofta händer drog förhandlingarna ut på tiden under den andra veckan och avslutades först på morgontimmarna då stämningen också började vara intensiv.

”På fredagsmorgonen kunde ingen av oss veta att vi skulle lämna FN:s högkvarter nästan 40 timmar senare på lördagskvällen. I möteslokalen och i korridorerna sågs trötta delegater som ändå alltid verkade hitta ny energi när det var dags att försvara de egna ståndpunkterna. Det är inte att undra på att känslorna kom upp till ytan när vi slutligen samlades till det sista sammanträdet och ordföranden bekräftade att arbetet var gjort: ’The ship has sailed to shore’. "

 

Backrund:

  • FN:s havsrättskonvention som trädde i kraft 1994 fastställer staternas rättigheter och skyldigheter när det gäller att använda världshaven, de marina naturresurserna och skyddet av den marina miljön. Den utgör en rättslig ram för alla marina verksamheter. Genom det nya FN-avtalet preciseras och sätts i kraft havsrättskonventionens bestämmelser av allmän karaktär.
  • På grund av sin storlek finns det inget internationellt havsområde i Östersjön som omfattas av konventionens tillämpningsområde. Östersjöstaternas ekonomiska zoner gränsar till varandra och det nya avtalet tillämpas inte på en kuststats ekonomiska zon eller kontinentalsockel eller på de territorialvatten som hör till en kuststats område.

 

Läs mera:

FN:s webbplats (på engelska)

FN: Sustainable Development Goals (på engelska)