Statsministerns upplysning om förändringarna i den utrikes- och säkerhetspolitiska samt i den EU-politiska omvärlden
(med reservation för ändringar)
Ärade talman,
Vi inser alla att vi lever i en tid med stora omvälvningar. Världen omkring oss har förändrats snabbt och oåterkalleligt.
Målet för utrikes- och säkerhetspolitiken är att bevara Finlands självständighet, befästa nationens internationella position och trygga medborgarnas säkerhet och välfärd och ett fungerande samhälle. Finland främjar internationell stabilitet, fred, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och jämställdhet. Det viktigaste målet är att undvika militära konflikter. Dessa övergripande och detaljerade mål utgör rättesnöret för statsledningen i alla situationer.
Regeringens linje är Finlands långsiktiga linje och den som också regeringsprogrammet följer. Finland tillhör ingen militär allians. Vi har ett pragmatiskt partnerskap med Nato och bibehåller vår möjlighet att ansöka om medlemskap i Nato.
Ärade talman,
En viktig händelse som inträffat efter det att den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen utarbetades är presidentvalet i Förenta staterna. Förenta staternas nya administration är ännu i etableringsfasen och omvärlden förväntar sig ställningstaganden av den, men klarhet i alla frågor har inte fåtts. Också president Trumps Europabesök förra veckan efterlämnade en stor mängd frågor men få svar.
Trump-administrationen har tidigare bekräftat Förenta staternas engagemang för Europas säkerhet, men Trump själv gav inte några sådana försäkringar vid den gångna veckans Natomöte. När några försäkringar inte uttalades ledde det uppenbarligen till en känsla av osäkerhet som Tysklands förbundskansler Merkel ärligt gav uttryck för under veckoslutet. Det rättframma uttalandet bör dock inte dramatiseras.
Förenta staterna har länge propagerat för att Natoländerna i Europa borde göra mer för den inre säkerheten. Det har också varit organisationens egen målsättning. Det finns dock inte någon större omsvängning eller förändring i Förenta staternas övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska linje i sikte.
För Finlands vidkommande är det i synnerhet Förenta staternas prioriteringar inom handelspolitiken och klimatfrågorna som är av intresse. Vi vet fortfarande inte vilka de handelspolitiska prioriteringarna kommer att vara, men när det gäller klimatpolitiken är Förenta staternas nya positionering oroväckande. Det skulle ligga i Finlands, Europas och hela den övriga världens intresse att Förenta staterna fortsättningsvis förbinder sig till klimatavtalet från Paris. I denna fråga kan man inte påverka utvecklingen genom att blunda för realiteterna.
Ärade talman,
Säkerhetsläget i Europa har inte förändrats nämnvärt sedan förra sommaren. Situationen på Krim och i östra Ukraina har inte blivit bättre. Det står klart hur en lösning kunde se ut – ett fullföljande av Minskavtalet och respekt för Ukrainas territoriella integritet – men vi har inte sett några framsteg i den riktningen. Därför fortsätter också EU:s sanktionspolitik.
Samtidigt är det viktigt att föra en bilateral dialog med Ryssland. Ingen är betjänt av att vi tiger om problemen.
Den väg Turkiet valt har väckt många frågor. Ett som är säkert är att Turkiet har stor betydelse för Europa. Ett mycket konkret exempel på detta är samarbetet kring migrationen. Det är synnerligen viktigt för oss att Turkiet orienterar sig mot Europa och detta måste också återspegla sig i en respekt för europeiska åtaganden. Rättsstatsprincipen utgör grunden för ordningen i Europa, och några undantag från den kan inte tillåtas – inte heller inom EU.
Så sent som i början av 2000-talet konstaterades det att Europa omgavs av en stabil zon. Så är det inte längre. Kriget i Syrien fotsätter för sjunde året i rad. Terrororganisationen Islamiska statens (IS) verksamhet kastar sin skugga över hela regionen och har allt mer oroväckande återverkningar också på de europeiska ländernas inre säkerhet. Finlands fortsatta deltagande i det internationella samarbetet för att bekämpa IS kommer att diskuteras i denna sal senare i dag.
Samarbetet mellan EU och Nato har fått en god start efter organisationernas gemensamma deklaration i juli ifjol. Vi har själva understött ett fördjupat samarbete på ett mycket konkret sätt genom att i vårt land inrätta ett kompetenscentrum för motverkande av hybridhot, gemensamt för EU- och Natoländerna.
EU-medlemskapet är en central säkerhetspolitisk lösning för Finland. Dess betydelse framhävs i osäkra tider. Riksdagen slog fast mycket tydliga riktlinjer i fråga om EU:s säkerhetsgarantier för knappt tio år sedan.
Ärade talman,
Hållbar utveckling och miljö- och klimatfrågor är globala ödesfrågor och därför också genomgående teman i Finlands utrikespolitik. Vi har möjlighet att ta oss an och betrakta dessa frågor ur en annan synvinkel när vi nu har övertagit ordförandeskapet i Arktiska rådet. De arktiska frågorna ingår också i vår EU-politik, och har en stor kontaktyta till det nordiska samarbetet.
Samarbetet mellan Finland och Sverige framskred även under det gångna året väl. Vi håller tät kontakt på olika nivåer, såväl politiskt som tjänstemän emellan. Försvarssamarbetet har framskridit enligt planerna. Vi har tillsammans uppnått en särställning som partner till Nato, och vi deltar i organisationens diskussioner om Östersjöregionen. Ett bra exempel på det är Finlands initiativ för att öka luftfartssäkerheten över Östersjön, vilket även har främjat dialogen mellan Nato och Ryssland.
Ärade talman,
För Finland var medlemskapet i Europeiska unionen i tiden ett politiskt val för att binda oss starkare till den västliga värdegemenskapen. Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, säkerheten, välståndet och rättsstatsprincipen i vår världsdel. Behovet att sköta dessa grundläggande uppgifter har inte förändrats på något sätt.
Storbritanniens utträde ur EU påverkar Finland på många sätt. Vid förberedelserna inför förhandlingarna om utträdesavtalet har Finland förespråkat en linje som tryggar våra intressen och samtidigt skyddar unionen. Vi är nöjda med hur EU27 enat har skött förberedelserna.
Det finns inga vinnare i den här processen. Storbritannien har varit och kommer även i fortsättningen att vara en viktig partner till Finland. Inte förrän senare kommer vi att kunna se vilka negativa ekonomiska, politiska och säkerhetsrelaterade konsekvenser Brexit får för Finland.
I efterdyningarna av den brittiska folkomröstningen i juni i fjol började vi stats- och regeringschefer dryfta den politiska utvecklingen av ett EU med 27 medlemsstater. Diskussionen avslutades i Rom i mars, då vi antog en förklaring om EU:s framtid. Romförklaringen överensstämmer med de mål som vi nationellt har förespråkat och fört fram vid stats- och regeringschefernas möten. Diskussionen om EU:s framtid är även förknippad med fem diskussionsunderlag som kommissionen har lagt fram. Diskussionsunderlagen gäller den sociala dimensionen, hanteringen av globaliseringen, EMU, försvaret och budgetramen.
I EU:s framtidsarbete ligger tyngdpunkten nu på konkreta utvecklingsprojekt. I centrum står, i enlighet med riktlinjerna i Romförklaringen, fyra fokusområden: ekonomisk tillväxt, sociala frågor, säkerhet och globala utmaningar.
Några ord om de fyra konkreta utvecklingsprojekt jag nyss nämnde. Först om ekonomin.
Viktiga redskap för att främja tillväxten är en stark inre marknad och frihandel. Finland arbetar aktivt för att trygga förutsättningarna för frihandel på europeisk och global nivå. En fungerande inre marknad förutsätter kontinuerligt arbete för att man bland annat till fullo ska kunna ta vara på de digitala möjligheterna. Det finns mycket att göra och vinna också på den inre marknaden för energi.
Det är aktuellt och viktigt att påverka klimat- och energipolitiken. Det ligger i Finlands intresse att vara en föregångare i de här frågorna. I detta sammanhang får en hållbar användning av skogarna inte försvåras med teoretiska räkneregler inom markanvändningssektorn.
Utgångspunkten är att Storbritanniens utträde beaktas fullt ut i den totala nivån för budgetramen.
Det är viktigt för oss att budgetramen också i fortsättningen stöder ekonomisk tillväxt, sysselsättning och kompetens. Finlands perifera läge och glesa bebyggelse bör beaktas i regional- och strukturpolitiken. Jordbruk ska kunna bedrivas på ett lönsamt sätt i unionens alla medlemsländer. Samtidigt är bland annat åtgärder gällande migrationen och stärkande av försvarssamarbetet nya frågor, där EU-finansiering behövs.
Ekonomiska och monetära unionen har under de senaste åren utvecklats på många sätt till följd av finanskrisen och skuldkrisen. Medlemsländerna måste iaktta gemensamt överenskomna regler och genomföra egna strukturella reformer för att balansera sina offentliga finanser. Det primära är nu att slutföra arbetet framför allt i fråga om bankunionen och att verkställa reformerna. Finland understöder inte ett utökat solidariskt ansvar och inte heller en utökad fördelning av riskerna inom banksektorn. Investerarnas ansvar bör kvarstå.
Det andra utvecklingsobjektet är den sociala dimensionen. Vi måste kunna skapa en union som är en allt rättvisare och jämställdare gemenskap, till exempel genom att förbättra kvinnornas ställning och skapa modeller som gör det möjligt att kombinera arbete och familj. Stärkandet av EU:s sociala dimension kräver inga nya instrument eller processer på EU-nivå. Finland godkänner inte en mekanism för inkomstöverföringar mellan EU-länderna.
Den tredje frågan gäller säkerheten – såväl den inre som den yttre. För att avvärja gränsöverskridande hot mot den inre säkerheten, framför allt terrorism, måste vi intensifiera samarbetet, förbättra utbytet av information och finna nya metoder. Främjandet av försvarssamarbetet är ett bra exempel på en åtgärd som skapar mervärde, men som inte kräver ändringar i grundfördragen. Alla förutsättningar finns redan, vid behov också att avancera i olika takt.
Ett fördjupat europeiskt försvarssamarbete är en naturlig utvecklingsriktning. Europa måste på ett effektivare sätt kunna ansvara för sin säkerhet och sitt försvar och delta i stabiliseringen av närområdena.
Varje medlemsstat måste bära sitt ansvar. Finland deltar aktivt i detta arbete. Avsikten är dels att villiga och kapabla medlemsländer kommer överens om ett fördjupat inbördes samarbete i fråga om resurser genom ett så kallat strukturerat samarbete, dels att överväga ett gemensamt utvecklande av nationella försvarskapaciteter, att inrätta en egen militärstab för utbildningsinsatser ‒ som en preliminär fas ‒ och att förbättra EU:s funktionsförmåga inom krishantering.
När det gäller ett permanent strukturerat samarbete har Finland som konkreta projekt föreslagit bland annat rymdsamarbetsprojekt, marinförsvar, logistiktrupper samt förbättring av EU:s cyberförsvarsförmåga. Vi utreder samarbetsmöjligheter med potentiella partner och fortsätter med den nationella kartläggningen. Cybersäkerhet diskuterade jag senast vid mötet i Bergen med Sveriges statsminister Löfven. Tidigare har jag också diskuterat frågan med Tysklands förbundskansler Merkel.
Den fjärde frågan är de globala utmaningarna. Globaliseringen och framför allt digitaliseringen ändrar vår ekonomiska omvärld och förutsättningarna för tillväxt, inte bara inom de sektorer som traditionellt bedriver utrikeshandel. Globaliseringen ökar inte bara konkurrensen, utan omformar på ett genomgripande sätt de internationella marknaderna, företagsstrukturerna, verksamhetsmodellerna och förutsättningarna för värdeskapande. EU måste kunna utnyttja de möjligheter som globaliseringen för med sig för att vi ska kunna försvara våra värderingar och intressen och för att vi ska kunna få till stånd en hållbar tillväxt och sysselsättning.
Migrationshanteringen är ett globalt problem. När det gäller migrationen är det fråga både om att hantera en akut situation inom EU:s territorium och om att skapa mer permanenta lösningar. Vi måste på ett ännu effektivare sätt kunna påverka de grundläggande orsakerna till migrationen, utveckla gränssäkerheten och förutsätta att alla medlemsländer deltar i bördefördelningen i rätt proportion.
Ärade talman,
Finland har all orsak att förbereda sig på att reformeringen av EU kommer i gång, kanske ryckvis men dock. Och vi deltar aktivt i detta arbete. I enlighet med regeringsprogrammet bör unionen reformeras och dess verksamhet förbättras, men regeringen anser inte att det nu är aktuellt att ändra grundfördragen. Utgångspunkten för alla överväganden som gäller EU:s framtid har varit att ändringar i grundfördragen inte diskuteras i detta skede. Förutsättningarna för en effektivisering av verksamheten finns, utan att det behövs en process som tar år eller rentav årtionden i anspråk. Till exempel skulle vi redan nu kunna utnyttja beslut med kvalificerad majoritet i större utsträckning.
När Europeiska unionen utvecklas bör man framför allt värna om enighet. Vid behov kan man dock också avancera i olika takt inom unionen. Också i dessa situationer bör bestämmelserna i grundfördragen iakttas, och dörren måste hållas öppen för alla medlemsstater och i alla faser av utvecklingen. Finland deltar i alla väsentliga EU-projekt när det är motiverat med tanke på vårt lands intressen och inflytande. Denna bedömning görs alltid från fall till fall.
Unionen måste koncentrera sig på det väsentliga, verkställa beslut och avveckla byråkrati. Europeiska unionen måste vara stor i stora frågor och liten i små frågor.
Ärade talman,
Vi befinner oss i ett brytningsskede i historien. Typiskt för sådana brytningsskeden är att många internationella spelregler inte längre fungerar på samma sätt som förr eller att de inte respekteras. Brytningsskeden pågår inte heller för evigt, utan de upphör oundvikligen i och med att man fastställer gemensamma spelregler eller bygger nytt. Därför bör man aldrig i historiens brytningsskeden ge upp hoppet.
Finland är inte heller i detta brytningsskede en passiv åskådare, utan en aktiv påverkare. Det är viktigt att vi genom en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik ger vårt bidrag till att bygga en stabilare, säkrare och rättvisare värld.