Statsminister Juha Sipiläs upplysning om aktuella EU-frågor

Ärade talman!

De senaste ett och ett halvt åren har skakat om Europeiska unionen. Efter brexit ifrågasattes rentav hela unionens legitimitet och existens.

Nu har emellertid den värsta snålblåsten avtagit. Jag vågar därför påstå att Europeiska unionen just nu är starkare än den var före den brittiska folkomröstningen. Brexit splittrade inte Europeiska unionen, utan den blev snarare en enande kraft. Brexit tvingade oss att se oss själva i spegeln och fundera på vad unionen har att erbjuda medlemsstaterna och deras medborgare och företag. 

Europeiska unionen är en värdegemenskap. Unionen har byggts utifrån starka värden, utifrån fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Till detta har vi förbundit oss. 

Vi har bidragit till och omfattat den vision som läggs fram i Romdeklarationen, som undertecknades i våras. Enligt Romdeklarationen vill vi under de kommande tio åren ha en union som är säker och trygg, blomstrande, konkurrenskraftig, hållbar och socialt ansvarstagande och som har viljan och förmågan att spela en central roll i världen och att forma globaliseringen. Vi vill ha en union där medborgarna har nya möjligheter att utvecklas kulturellt, socialt och ekonomiskt. Vi vill ha en union som förblir öppen gentemot de europeiska länder som respekterar våra värden och helhjärtat stöder dem.

Vi är också medvetna om att Europeiska unionen står inför utmaningar som är utan motstycke, såväl globalt som internt: regionala konflikter, terrorism, växande migrationstryck, protektionism och sociala och ekonomiska skillnader. 

För Finland har premissen varit självklar. Tillsammans är vi starkare och mer inflytelserika än var för sig. Det är bättre att vara större tillsammans än mindre var för sig – vår plats är i framkant när det gäller inflytandet i EU. 

Att gå medelvägen blev inte bara Finlands, utan hela Europas gemensamma linje. Vi har banat den väg på vilken EU har kunna utvecklas som en enhetlig, allt effektivare gemenskap som fokuserar på det väsentliga. Vi tillåter utveckling i flera hastigheter så länge vissa villkor uppfylls. Finland deltar för närvarande i alla former av utveckling i flera hastigheter. Besluten om deltagande fattar vi alltid från fall till fall, med såväl Finlands som unionens gemensamma intresse som utgångspunkt.

En utvecklingsgång där besluten fattas av en liten grupp länder ligger inte i vare sig Europas eller Finlands intresse. Vid Europeiska rådets senaste möte samlade vi på en kort tid ihop en grupp på åtta länder till försvar för ett enat Europa. Detta kom också att bli den gemensamma linje som antogs under ledning av Europeiska rådets ordförande Tusk.

Ärade talman!

Jag vill identifiera sex sakkomplex som jag anser vara centrala och på många sätt avgörande med tanke på Europeiska unionens framgång under de kommande åren. I dessa stora frågor måste EU kunna samarbeta ännu intensivare och driva en allt mer kraftfull politik, och tydligt ta på sig rollen som global ledare. Finland deltar aktivt i detta arbete.

Det första sakkomplexet är EU:s säkerhets- och försvarssamarbete.

Sommaren 2016 träffade jag Frankrikes dåvarande president Hollande. Tillsammans avgav vi ett uttalande om hur EU:s försvarspolitik bör utvecklas. Sedan dess har ett och ett halvt år förflutit. EU har gjort anmärkningsvärt snabba framsteg på detta område, i stor utsträckning med utgångspunkt i den grund som vi skapade tillsammans med Frankrike. Finlands vision och mål är att beslut om de förordningar som hänför sig till försvaret ska fattas inom den överenskomna, rätt så ambitiösa tidsplanen. Inte heller denna sektor är emellertid något självändamål, utan den måste skapa konkret mervärde för solidariteten mellan medlemsländerna när det gäller säkerheten, och stödja utvecklingen av våra nationella försvarsförmågor.

Vad gäller det permanenta strukturerade samarbetet har vi informerat unionen om att vi kommer att vara bland de första som går med i samarbetet. Tillsammans med sju andra medlemsstater har Finland på ett centralt sätt varit involverad i beredningen av detta dokument. På Finlands initiativ inkluderades i dokumentet även en tydlig hänvisning till Lissabonfördragets klausul om ömsesidigt bistånd.

Unionen bör sörja för säkerheten i hela Europa och ha förmåga att möta de utmaningar som globaliseringen och vår närmiljö ställer. Säkerhetsläget i Östersjöområdet är fortfarande spänt. I Ukraina är läget oförändrat, och detsamma gäller sanktionspolitiken i fråga om Ryssland. Samtidigt har vi ansett det vara viktigt med att föra en bilateral dialog med Ryssland. Kriget i Syrien pågår alltjämt och Mellanösternområdet präglas av osäkerhet. Turkiets politiska inriktning väcker fortfarande frågor. USA har gjort åtaganden för säkerheten i Europa, men har också sänt ett klart budskap om vikten av bördefördelning. I internationella organisationer måste EU mer kraftfullt än hittills kunna tala med en röst.

Dessa globala förändringar framhäver det faktum att EU i framtiden kan vara en trovärdig aktör endast om vi tillsammans kan skapa beredskap att upprätthålla våra medborgares säkerhet. Nu är riktningen den rätta och stegen målmedvetna. På den vägen ska vi fortsätta.

För det andra behöver vi en migrationspolitik som skapar stabilitet.

I början av veckan fastställde regeringen riktlinjer för unionens migrationspolitiska mål. Finlands mål är att vi på europeisk nivå ska kunna nå upp till ett sådant läge där migrationsströmmarna i allt större utsträckning åtgärdas genom vidarebosättning av flyktingar och genom systemet med kvotflyktingar och i ett närmare samarbete med Förenta Nationerna och FN:s flyktingorganisation UNCHR. Hjälpen måste ges närmare själva krishärdarna. Dessutom måste förhållandena i flyktinglägren förbättras så att det över huvudtaget blir möjligt för människor att återvända hem direkt från lägren.

Regeringen har fastställt sex sakkomplex som gör det lättare att hantera migrationsströmmarna och som gör det möjligt att förflytta tyngdpunkten på vidarebosättning av kvotflyktingar. Vi ska mer effektivt åtgärda de underliggande orsakerna till migrationen, öka omplaceringen av flyktingar från flyktingläger, effektivisera kontrollen vid de yttre gränserna, på förhand komma överens om beslut och mekanismer för solidaritet i exceptionella situationer samt effektivisera återsändandeförfarandet genom att snarast möjligt skapa en gemensam förteckning över trygga ursprungsländer för hela EU. Dessutom ska vi förbättra Schengensystemets funktion. Detta är den modell som regeringen vill föreslå för kollegerna i Europa.

För det tredje skapas välstånd i Europa genom en välfungerande ekonomisk och monetär union.

Grunden för välstånd och stabilitet i Europa skapas inom ramen för en ansvarstagande ekonomisk och monetär union. EMU är inte färdig, utan den behöver ses över. Finland har sett problemen och regeringen har lagt fram sina egna, klara lösningar. Vi har haft ett tätt samarbete med Nederländerna sedan dess.

I den nuvarande ekonomiska och monetära unionen kan man identifiera tre centrala problem: För det första är de ekonomiska skillnaderna mellan medlemsländerna stora. Utgångspunkten är att medlemsstaterna själva ska ansvara för strukturomvandlingar och för sin konkurrenskraft. Vi avvisar tanken på att minska de ekonomiska skillnaderna mellan medlemsländerna genom lösningar som ökar det gemensamma ansvaret inom den ekonomiska och monetära unionen. Vi anser inte att en budget, en finansminister eller en gemensam arbetslöshetsförsäkring för euroområdet är fungerande lösningar. Däremot understöder vi en starkare ställning för euroländernas ordförande och införandet av ett eget moment för euroländerna i EU:s budgetram.

För det andra måste vi kunna upplösa ödesgemenskapen mellan staterna och bankerna. Ödesgemenskapen mellan staterna och bankerna kan i första hand upplösas genom att man fullbordar bankunionen. Här går vi vidare i enlighet med den färdplan vi utarbetat, och aktualiserar skuldnedskrivningsverktyget i problemsituationer. Regeringen är beredd att utveckla den gemensamma insättningsgarantin under förutsättning att riskerna inom bankunionen minskas. Regeringen vill också främja ett bestående beredskapsarrangemang för resolutionsfonden och minska antalet oreglerade krediter.

Det tredje problemet är bristen på marknadsdisciplin. Marknadsdisciplin är den bästa väktaren för en sund ekonomisk politik.  För att en lösning som baserar sig på marknadsdisciplin ska vara trovärdig bör riskerna med den ekonomiska politik som drivs synas i prissättningen av statliga lån. För att säkerställa detta bör det i överensstämmelse med grundfördragens anda och bokstav vara möjligt att genomföra skuldreglering i fråga om stater. I samband med krishantering kan Europeiska stabilitetsmekanismen också utvecklas till att utgöra en europeisk valutafond.

För det fjärde behöver EU en ambitiös klimatpolitik.

Europa måste ta en ledande roll inom klimatpolitiken. Här har vi inget alternativ. Jag framförde detta krav i egenskap av statsminister så snart det blev bekräftat att USA frånträder klimatavtalet från Paris. Jag lyfte fram frågan också vid mitt möte med Frankrikes president Macron i september. Han delade min uppfattning. Europeiska unionen bör ha ambitiösa mål också i fråga om den förnybara energin. Unionen måste bli kvitt de fossila bränslena och kunna utnyttja källor till förnybar energi på ett hållbart sätt.

På denna punkt kan EU inte föra en dubbel politik. EU kan inte ställa upp allt stramare klimatmål och samtidigt försvåra användningen av förnybara råvaror. Finland måste också framöver ha möjlighet att fullt ut utnyttja sina skogstillgångar inom ramen för noggrant definierade hållbarhetsgränser.

För det femte måste EU försvara en handelspolitik som förespråkar öppen och fri handel.

Tillsammans med Nederländernas premiärminister och Danmarks och Sveriges statsministrar gick jag i somras ut med en stark vädjan för fri handel. Europa klarar sig och är framgångsrikt endast om unionen är en öppen gemenskap. Vi kan inte vända oss inåt. Detsamma gäller handelspolitiken. Det finns inget utrymme för protektionism inom Europeiska unionen. Frihandelsförhandlingarna måste slutföras med framgång, och vi måste försöka finna nya handelspartner. Om USA vill avsäga sig rollen som främjare av frihandel – vilket ser ut att vara fallet – måste EU också i denna fråga ta ledningen. Utöver detta kräver Finland en utvidgad och bättre inre marknad och ökade insatser i kampen mot skatteflykt.

För det sjätte bör vi utveckla unionens sociala dimension.

Unionen behöver ett socialt Europa där alla är delaktiga i tillväxten och välståndet, där den inre marknaden verkligen är rättvis, där vi tillsammans finner lösningar på det enorma problem som ungdomsarbetslösheten utgör och där vi tillsammans kämpar för större jämställdhet i arbetslivet.  Det bör utredas hur sociala frågor i större utsträckning kan beaktas i beslutsfattandet i EU. Europeisk politik innebär också att vi bryr oss om och bär omsorg om varandra, över gränserna. Detta kräver inte harmonisering av de sociala trygghetssystemen utan en stark och rättvis ekonomisk styrning som skapar utrymme för arbete, en hög utbildningsnivå och företagande.

Ärade talman!

Regeringen agerar aktivt och initiativrikt inom EU-politiken. Vi ligger i framkant vad gäller inflytandet i EU.

Regeringens EU-politik bygger på nationella ståndpunkter som vi formulerar i god tid innan besluten fattas i EU. Utifrån denna grund påverkar Finland på alla nivåer i EU och beaktar också Finlands nationella intresse och våra särdrag.

Finland har dessutom varit aktiv i EU när det gäller att främja den digitala utvecklingen och i synnerhet artificiell intelligens. På initiativ från Finland bad Europeiska rådet kommissionen att genast efter årsskiftet bereda en tydlig färdplan för tillämpning av artificiell intelligens i Europa.

Som jag ser det är en livlig debatt om EU-frågor en viktig del av vårt samhälle. Min förhoppning är att den ska kunna föras utifrån en stark faktagrund. Här ligger regeringen i framkant. Själv kommer jag att inleda en debattrunda om EU:s framtid vid de finländska universiteten. Framtidsdiskussioner har i dag en given plats på dagordningen för stats- och regeringscheferna. På detta sätt vill jag för egen del uppmuntra alla att komma med och påverka och delta i utvecklandet av vårt gemensamma Europa.