Totalreviderad strålsäkerhetslag träder i kraft den 15 december 2018
Syftet med den nya strålsäkerhetslagen är att skydda hälsan mot men som orsakas av strålning samt att förebygga och minska sådana miljöskador och andra skador som strålningen orsakar. Genom att reformera strålskyddslagen och vissa lagar som har samband med den genomför Finland EU:s strålskyddsdirektiv. Avsikten är att republikens president ska stadfästa lagen den 9 november och att lagen ska träda i kraft den 15 december 2018.
Strålskyddslagen har genomgått en total översyn
Exponeringssituationer som den nya lagen gäller är strålningsverksamhet, befintliga exponeringssituationer och nödsituationer med strålrisk. I EU:s strålskyddsdirektiv föreskrivs om ansvaret för företag som använder joniserande strålning, om säker användning av strålning och om strålskydd i nödsituationer och befintliga exponeringssituationer. Genom den nya strålsäkerhetslagen förtydligas myndighetstillsynen och understryks principen att myndighetstillsynen ska bygga på riskbedömning.
Genomförandet av strålskyddsdirektivet i Finland har krävt många strukturella och terminologiska ändringar i strålsäkerhetslagstiftningen. Därför var det ändamålsenligt att se över strålsäkerhetslagstiftningen helt och hållet i samband med genomförandet av direktivet. I och med totalreformen ändras också hälsoskyddslagen, strafflagen, kärnenergilagen, lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård, lagen om marknadskontrollen av vissa produkter samt lagen om godkännande som läkare som utför övervakning av hälsotillståndet hos strålningsarbetare i kategori A.
Exponeringen för strålning ska hållas så låg som möjligt
Enligt den nya lagen ska de sammanräknade fördelar som uppnås genom strålningsverksamhet och skyddsåtgärder vara större än den skada som de förorsakar. Vid strålningsverksamhet och skyddsåtgärder ska den yrkesmässiga exponeringen och den exponering som allmänheten utsätts för hållas så låg som det praktiskt sett är möjligt. Därtill ska den medicinska exponeringen begränsas till det som är nödvändigt för att uppnå avsedda undersöknings- eller behandlingsresultat eller för att kunna utföra den åtgärd som ska utföras.
I den nya lagen preciseras bestämmelserna för situationer där strålningen utöver patienten även riktas mot symptomfria personer.
Lagen preciserar också bestämmelserna om exponering för naturlig strålning, såsom exponering för radon inomhus och sådant arbete som innebär exponering för naturlig strålning till exempel i gruvor.
Utökat ansvar för verksamhetsutövaren
Den nya lagen gör att verksamhetsutövarens ansvar och riskbaserade övervakning ökar. Verksamhetsutövaren ska bland annat göra en säkerhetsbedömning som grundar sig på de risker som verksamheten innebär. I säkerhetsbedömningen ska den strålningsexponering som verksamheten förorsakar bedömas och eventuella strålsäkerhetsincidenter identifieras. I den ska även åtgärder för tryggande av strålsäkerheten samt för förebyggande av och beredskap för identifierade strålsäkerhetsincidenter beskrivas.
Enligt den nya lagen ska verksamhetsutövaren inom verksamhet som kräver säkerhetstillstånd beroende på verksamhetens art och omfattning anlita en strålsäkerhetsexpert för att planera, genomföra och övervaka arbetstagarnas och allmänhetens strålskydd. Verksamhetsutövaren ska dessutom utse en strålsäkerhetsansvarig som i det praktiska arbetet övervakar att man på arbetsplatsen sörjer för strålsäkerheten och följer föreskrifter och anvisningar.
Av strålsäkerhetsexperten och den strålsäkerhetsansvariga förutsätts sådan behörighet och sådana strålskyddskunskaper som anges i strålsäkerhetslagen. Strålskyddsutbildningen kan ingå i en högskoleexamen eller avläggas separat som fortbildning.
Bestämmelser om icke-medicinsk exponering ingår också i lagen
Strålsäkerhetslagen innehåller också bestämmelser om icke-medicinsk exponering av personer vid avbildning. Syftet med avbildningen är då inte i första hand att främja personens hälsa. Som exempel kan nämnas röntgenundersökningar för att utreda åldern hos invandrare.
Effektivare övervakning av exponering för radon – nya referensvärden för bostäder och arbetsplatser
Exponering för naturlig strålning, såsom radon, behandlas i fortsättningen huvudsakligen på samma sätt som exponering för andra strålkällor. Till följd av detta kan radonexponering i fortsättningen övervakas bättre än tidigare.
Enligt EU:s nya strålskyddsdirektiv är referensvärdet för radonhalter i bostäder, andra vistelseutrymmen och på arbetsplatser 300 Bq/m3. Om radonhalten i arbetslokaler trots försök inte kan sänkas under det föreskrivna referensvärdet, behöver verksamhetsutövaren för verksamheten ett säkerhetstillstånd som beviljats av Strålsäkerhetscentralen. I sådana fall ska arbetstagarnas strålskydd ombesörjas såsom vid annan strålningsverksamhet: till exempel den stråldos som arbetstagaren exponeras för ska fastställas kontinuerligt och resultaten överföras till dosregistret för arbetstagare.
I strålsäkerhetslagen och i bestämmelser som utfärdas med stöd av den förtydligas hur verksamhet som eventuellt orsakar radonexponering ska anmälas till Strålsäkerhetscentralen. Genom lagen preciseras också bestämmelserna om skyldigheten att utreda radonhalter samt skyldigheten att begränsa radonhalter.
Reviderade bestämmelser om icke-joniserande strålning
Bestämmelserna om icke-joniserande strålning är också nya, trots att strålskyddsdirektivet inte gäller icke-joniserande strålning. Orsaken är den snabba tekniska utvecklingen av anordningar för icke-joniserande strålning och att det finns många olika tillämpningar. Genom författningarna vill man garantera att tillämpningar av icke-joniserande strålning är säker och skapa förutsättningar för en effektiv, riskbaserad tillsyn.
Vissa bestämmelser från förordningar samt Strålsäkerhetscentralens nuvarande anvisningar har i tillämpliga delar överförts till lagen, i enlighet med vad som förutsätts i grundlagen. Enligt lagen har Strålsäkerhetscentralen i fortsättningen befogenhet att meddela föreskrifter om vissa detaljerade omständigheter av teknisk karaktär.
Ytterligare information:
Helena Korpinen, regeringssekreterare, tfn 0295 163 317
Konsultative tjänsteman Vesa Pekkola, tfn 295163282