Varför bör den statliga styrningen inom social- och hälsovården stärkas?

För att social- och hälsovårdsreformen ska lyckas krävs tydligare statlig styrning än för närvarande och framför allt att alla aktörer har ett gemensamt ansvar, anser de utredare som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet. Samtidigt bör man främja människornas välfärd och hälsa och förstå hur begränsade de offentliga medlen är. Tuomas Pöysti, som är projektchef för social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen berättar i en videointervju bland annat varför det behövs starkare statlig styrning inom social- och hälsovården.

Länk till videointervjun:
https://www.youtube.com/watch?v=iT0-cGd7a-o

Textversion av intervjun

Varför bör den statliga styrningen inom social- och hälsovården stärkas?

"Den statliga styrningen är ett sätt att stärka jämlikheten i fråga om tillgången till tjänster, och genom statlig styrning kan man också stödja det praktiska arbetet så att tjänsterna kan ordnas på ett verkningsfullt och kostnadseffektivt sätt. På det sättet kan vi tillhandahålla alla så välorganiserade tjänster som möjligt, och samtidigt kan vi se till att resurserna räcker till för dem som behöver dem mest."

Hur tänker man stärka styrningen av social- och hälsovården?

"I styrningen av social- och hälsovården är det nu väsentligt att definiera de saker som staten ämnar styra. Det utredningsarbete som nu har färdigställts är mycket viktigt och ett bra inlägg i diskussionen. Det innehåller samma tankar som förekommit i tjänstemannaberedningen vid ministeriet, dvs. att den statliga styrningen bör fokusera på den så kallade stora bilden, de strategiska målen, resursfrågorna, att resurserna räcker till och att de fördelas rättvist och används på ett kostnadseffektivt sätt. Det är kärnan i den statliga styrningen."

Vad var de utredare som har dryftat styrningen av social- och hälsovården främst bekymrade för i fråga om resurserna och kostnaderna?

"Ett viktigt bekymmer som utredarna hade gällde stödjandet av de yrkesverksamma personer som sköter det praktiska arbetet på fältet i en situation där utvecklingen går mot allt mer privatisering, i synnerhet inom hälso- och sjukvården, men även inom socialvården. Vi tolkar nu lätt resursfrågorna endast med tanke på de behov som den enskilda klienten har i den aktuella stunden och sådana rättigheter som individen har vid en enskild tidpunkt. Här lyfte utredarna fram båda professionernas starka önskan om att diskussionen om resurserna bör kopplas till den samhälleliga utvecklingen i stort. Utredarna önskar också ett samhälleligt ansvar, vilket betyder att den mer omfattande samhälleliga välfärds- och hälsonyttan av resursallokeringen bör beaktas när vi gör våra prioriteringar. På motsvarande sätt måste man tänka på individens utveckling på lite längre sikt, dvs. hur verkningsfulla de åtgärder som vi håller på att göra är."

Vilka förväntningar finns det på ledningen i social- och hälsovårdsreformen?

"I social- och hälsovårdsreformen finns det väldigt mycket förväntningar på ledningen. Under beredningen av reformen har vi sett att ledningen är en av de viktigaste metoderna där man både kan få till stånd besparingar och förbättra jämlikheten. Här förde utredarna fram en mycket viktig och intressant aspekt, nämligen ingivandet av hopp. Utredarna själva förde fram och i de intervjuer och enkäter de genomfört hade det kommit fram en stark önskan om att personalen måste ges framtidshopp och framtidstro. Det kan för sin del frigöra mänskligt kapital och resurser för utvecklande av verksamheten."

Social- och hälsovårdsreformen gäller inte bara hälso- och sjukvården utan också socialvården. Kan samma styrningsmodell tillämpas på socialvården?

"Detta var en fråga som utredarna dryftade. De kom fram till att man i princip kan använda samma styrningsmodell. Det betyder t.ex. att kunskapsbaserad ledning används både inom socialvården och hälso- och sjukvården, och forsknings- och utvecklingsstrukturerna måste därför sammanföras. Därför funderade utredarna att man t.ex. kunde knyta kompetenscentrumen inom det sociala området till den universitetssjukhusstruktur som hör samman med specialupptagningsområdena, så att de blir helt jämställda utvecklingsenheter i den helheten. Detta är en intressant tanke. En annan synvinkel som kom fram särskilt i fråga om socialväsendet är frågan om att försvara de som är svagare, vilket hör samman med den mer allmänna definitionen av både individens och samhällets systemiska ansvar under en tid då resurserna är knappa. Denna diskussion är synnerligen viktig."

Intervju och video: Kimmo Vainikainen