Handbok om bästa praxis vid identifiering och förebyggande av hatmotiverade gärningar har publicerats

Inrikesministeriet har publicerat en handbok för polisen och berörda aktörer om bästa praxis vid identifiering och förebyggande av hatmotiverade gärningar.

I handboken Bästa praxis vid identifiering och förebyggande av hatmotiverade gärningar presenteras bästa praxis både från Finland och från andra delar av Europa. Uppgifter för den rapport som ingår i handboken samlades in av poliser som utför förebyggande arbete och av organisationer som arbetar med polisen. Handboken har sammanställts av Emilia Hämäläinen, sakkunnig vid inrikesministeriets polisavdelning. 

– Varje polis i Finland kommer i sitt arbete i kontakt med förebyggande av hatmotiverade gärningar. I Finland vidtas det redan nu många åtgärder för att förebygga hatbrott, och detta upplevs som viktigt också inom polisen, säger Emilia Hämäläinen med hänvisning till handbokens innehåll. 

Det är fråga om fördoms- eller hatmotiverade gärningar som riktar sig mot en egenskap hos en viss grupp eller en enskild person som behöver skydd. En hatmotiverad gärning uppfyller dock inte nödvändigtvis i sig rekvisitet för något brott. Om rekvisitet för brott uppfylls, talas det om hatbrott. Inom finsk straffrätt avses med hatbrott en gärning som uppfyller ett visst brottsrekvisit och som riktar sig mot en person, en grupp, någons egendom, en institution eller en företrädare för någon av dessa. 

Motiv för hatbrott är fördomar eller fientlighet mot till exempel offrets antagna eller faktiska ras, hudfärg, börd, nationella eller etniska bakgrund, religion eller övertygelse, sexuella läggning, funktionsnedsättning, könsidentitet eller könsuttryck. Även hatretorik kan vara ett brott enligt strafflagen eller trakasserier som förbjuds i diskrimineringslagen eller i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det är viktigt att polisen syns bland människor

För handboken genomfördes en enkät som riktades till poliser som utför förebyggande arbete och till vissa organisationer som samarbetar med polisen. I enkätsvaren lyftes det fram att det är viktigt att polisen finns där människorna finns. 

– De berörda aktörer som arbetar med polisen uppskattar i synnerhet att polisen gör sig synlig och i mån av möjlighet deltar i olika tillställningar och evenemang. På så sätt lär människorna känna polisen. Detta sänker tröskeln för att ta kontakt när det finns frågor eller behov av att anmäla ett brott. Att polisen syns på gatorna och deltar i olika evenemang anses också bringa polisen närmare, säger Hämäläinen. 

Polisens närvaro behövs också i sociala medier. När polisen har ett ansikte är tröskeln för att ta kontakt lägre. I synnerhet unga tillbringar mycket tid i sociala medier och det är viktigt att också polisen finns där.

I handboken finns också en genomgång av varför samarbetet med olika sammanslutningar är viktigt. Ett sådant samarbete möjliggör också en utvidgning av polisens egen kompetens i frågor som annars inte nödvändigtvis behandlas i någon större utsträckning i polisutbildningen.

Handboken har sammanställts i projektet Fakta mot hat, som får finansiering ur EU:s program för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

Ytterligare information:
Emilia Hämäläinen, sakkunnig, tfn 0295 488 221