I apoteksrådgivningen borde man koncentrera sig mera på kundens behov än på produkterna
Enligt en färsk utredning skulle det vara viktigt att farmaceuterna också skulle ge råd som beaktar kundens situation och vårdbehov, inte bara information om olika läkemedelspreparat. Det borde också finnas tydligare anvisningar om hur personalen ska följa upp läkemedelsbehandlingarna på lång sikt.
Utredningen utfördes av Östra Finlands universitet på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet. Enligt utredningen behöver rådgivningen bedömas främst med tanke på tre situationer: när kunden behöver råd för egenvård, när kunden börjar använda ett receptbelagt läkemedel och när kunden får långvarig läkemedelsbehandling.
Viktigt att se kundens situation och läkemedelsbehandlingen som en helhet
I rådgivningen om läkemedelsbehandlingen är det viktigt att beakta alla de faktorer som inverkar på helheten, till exempel kundens sjukdomar och ålder. Dessutom finns det kundgrupper som kräver särskild uppmärksamhet. Kunder som kräver särskild uppmärksamhet är de som börjar en ny läkemedelsbehandling, de som använder receptbelagda läkemedel, de som använder många olika läkemedel och de som har problem i anknytning till läkemedelsbehandlingen.
Enligt utredningen behöver apotekens lagstadgade rådgivningsuppgift förtydligas.
– Lagstiftningen betonar för närvarande rådgivningen om läkemedelspreparaten mera än kundens behov, och därför fokuserar ofta också apotekens läkemedelsrådgivning främst på produkterna. Men det bästa sättet att stödja kundens läkemedelsbehandling är att anpassa rådgivningen efter kundens situation, säger forskningsledare professor Katri Hämeen-Anttila från farmaceutiska fakulteten vid Östra Finlands universitet.
I rådgivningen om läkemedelsbehandlingen borde enligt utredarna ingå att följa upp behandlingen när det gäller receptbelagda läkemedel och att beakta och erbjuda lösningar för eventuella problem i anknytning till läkemedelsbehandlingen. Vid rådgivningen om egenvårdsläkemedel borde man bedöma kundernas behov med beaktande av vården som helhet, hjälpa kunderna att hitta lämpliga produkter, handleda kunderna i användningen och vid behov hänvisa kunderna till hälso- och sjukvården.
Tydligare arbetsfördelning för uppföljningen av läkemedelsbehandlingarna
Ansvaren och uppgifterna i anknytning till processen för läkemedelsbehandlingen för de olika berörda yrkesgrupperna behöver preciseras på nationell nivå så att den görs på samma sätt, har jämn kvalitet och fungerar smidigt överallt.
Oklarheterna gäller främst uppföljningen av läkemedelsbehandlingar. Syftet med uppföljningen är att bättre kunna se hur målen uppnås och identifiera och lösa problem i anknytning till läkemedelsbehandlingen. Uppföljningen styrs inte i tillräcklig grad i lagstiftningen, och därför finns det stora skillnader i hur den genomförs i de olika yrkesgrupperna inom hälso- och sjukvården.
– Apoteken är en naturlig plats för att följa upp läkemedelsbehandlingen, och apotekets farmaceuter kan göra observationer som kan vara till nytta också för de andra yrkesgrupper som deltar i läkemedelsbehandlingen, säger Hämeen-Anttila.
Bättre samarbete mellan apoteken och social- och hälsovården
Det är viktigt att utveckla samarbetet mellan apoteken och social- och hälsovården. Enligt utredningen önskar alla som deltar i läkemedelsbehandling ett bättre samarbete, såväl farmaceuter och läkare som sjukskötare och övrig vårdpersonal.
Ett effektivare samarbete förutsätter bättre kommunikationsmedel som gör det möjligt att dokumentera viktiga observationer i anknytning till läkemedelsbehandlingen och göra informationen tillgänglig också för övriga yrkesgrupper inom social- och hälsovården.
– Samarbetet kommer att underlättas genom de reformer av informationshanteringen inom läkemedelsbehandling där man bland annat tar i bruk den nationella medicineringslistan. Vid det fortsatta utvecklingsarbetet med receptcentret strävar man efter att de olika yrkesgrupperna ska kunna dokumentera och kommunicera med varandra om patienternas läkemedelsbehandlingar. Genom den stegvisa utvecklingen skapas bättre förutsättningar för ett kundorienterat samarbete mellan de olika organisationerna och yrkesgrupperna. Men för att detta ska vara möjligt behöver också arbetssätten och verksamhetsmodellerna utvecklas, säger sakkunnig Aleksi Westerholm från social- och hälsovårdsministeriet.
Vid utredningen användes forskningslitteratur och resultat av enkätundersökningar och intervjuer med de centrala målgrupperna. Social- och hälsovårdsministeriet utnyttjar utredningen som bakgrundsmaterial för det projekt inom apoteksekonomi och läkemedelsdistribution där syftet är att förbättra läkemedelsbehandlingarnas resultat, säkerhet och kvalitet.
Mer information
Aleksi Westerholm, sakkunnig, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 763, aleksi.westerholm(at)gov.fi
Katri Hämeen-Anttila, professor, Östra Finlands universitet, tfn 040 355 2425 , katri.hameen-anttila(at) uef.fi