Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvosto framsida

Fler verktyg för att förebygga självmord bland samer – det behövs mer politisk vilja, kunskap och kunnande

social- och hälsovårdsministeriet
Utgivningsdatum 31.1.2019 13.54 | Publicerad på svenska 1.2.2019 kl. 15.52
Pressmeddelande 15/2019

Det finns alltfler metoder för att minska antalet självmord bland samer som bor i Finland, Sverige och Norge. Ibruktagandet av dem kräver dock mer finansiering, kompetenta personer som hjälper och information om faktorerna bakom den förhöjda risken för självmord bland samer. Allt detta förutsätter mer politisk vilja.

Som ett resultat av Samerådets samarbete har man åstadkommit en plan för att förebygga självmord bland samer som bor i de nordiska länderna. I planen koncentrerar man sig på de stora utmaningar som samerna stöter på i det nordiska välfärdssamhället under kulturell press och press som anknyter till identitet. Planen stöder det nationella arbetet för att förebygga självmord i samtliga tre nordiska länder.

”Vi har nu en strategisk samnordisk plan för hur självmord bland samer kan förebyggas. Nu måste vi snabbt övergå till praktiskt arbete och bemöta de människor som överväger självmord. Bra verktyg och praxis används redan för detta arbete, men de måste spridas i ännu större omfattning. I till exempel Övre Lappland har man goda erfarenheter av den kanadensiska ASIST-utbildningen där tyngdpunkten ligger på självmordsförebyggande. Med hjälp av den genomfördes i Övre Lappland utbildning i att förebygga självmord som en del av spetsprojektet God praxis blir bestående år 2017–2018”, säger social- och hälsovårdsminister Pirkko Mattila.

Det behövs mer information om de faktorer som ligger bakom självmorden

Bland den samiska befolkningen i Finland, Sverige och Norge är antalet självmord i förhållande till befolkningsmängden stor enligt lokala bedömningar. Det är svårt att få statistisk information eftersom det är olagligt att föra statistik över etnisk bakgrund. Enligt bedömningar av de samiska gemenskaperna är den största riskgruppen unga och män i medelåldern. Väldigt få av dem söker hjälp i tid för sina problem hos social- och hälsovården. Av denna anledning är en strategisk tyngdpunkt i planen för att förebygga självmord mäns välbefinnande. 

Samernas tillträde till hälso- och sjukvård och mentalvårdstjänster på samma villkor är väsentligt för att förebygga självmord.

Syftet med planen för att förebygga självmord är att stödja samernas självbestämmanderätt och säkerställa att samerna har en verklig möjlighet att kunna påverka beslut som berör en själv. Samtidigt stöds samernas kulturella identitet, möjlighet att utöva traditionella näringar och rätt till det egna modersmålet.

De som har deltagit i utarbetandet av planen anser det viktigt att olika riskfaktorer beaktas vid förebyggandet av självmord. Det behövs även mer forskningsrön om dessa. Till exempel de trauman som uppstått på grund av att samerna anpassats till majoritetsbefolkningen och som anknyter till samernas historia har tills vidare behandlats alltför lite. Samtidigt har föga uppmärksamhet ägnats åt samernas erfarenheter av och orsaker till sexuellt och annat våld som leder till våldshandlingar.

Utgångspunkter för planen för att förebygga självmord är också att minska etnisk diskriminering av samer och öka acceptansen för olikheter. Detta gäller till exempel sexuella minoriteter bland vilka risken för självmord är större än i genomsnitt.

Planen betonar även att samer behöver fler samer som kan hjälpa vid förebyggandet av självmord. Målet är att få samer att arbeta för att förebygga självmord på både gräsrotsnivå och i samernas officiella institutioner och organisationer.

Eftersom det finns samer i fyra länder (Finland, Sverige, Norge, Ryssland) måste det självmordsförebyggande arbetet bedrivas över gränserna. Eftersom resurserna är begränsade måste man säkerställa att även de bästa sätten att arbeta är gränsöverskridande. Samarbetet gäller såväl utbildning, tjänster som statistikföring.

I en liten gemenskap är ett självmord alltid en stor sak

”Vi behöver mer mod för att ta självmordstankarna upp till diskussion. Det behövs utbildning och kunnande. Det är viktigt att självdestruktiva tankar tas upp till diskussion, och man ska inte vara rädd för att ta upp frågan. Om det finns självmordstankar kommer man åt dem”, säger läkare Heidi Eriksen från Utsjoki.

Enligt Eriksen har man i Finland ingripit beklagligt sent mot risken för självmord bland samer även om det har varit känt sedan länge att det begås fler självmord inom den infödda befolkningen än i övriga Norden. 

”Skillnaden mellan stora städer och små gemenskaper är betydande. Ett självmord i en liten gemenskap är alltid en riktigt stor sak och det påverkar hela gemenskapen. Självmordet kan även fungera som modell för andra som har självdestruktiva tankar. Till exempel självmord som begåtts i små gemenskaper av medlemmar i samma släkt inom en kort tid är tyvärr vanliga”, säger Eriksen.

Professor Lars Jacobsson vid Umeå universitet önskar mer kvalitativ information om riskfaktorer vid självmord. Han betonar att ett självmord har flera sidor: det kan vara en personlig flykt från depression, en politisk protest eller avsett som straff för någonting. I forskningen bör man koncen-trera sig på vad som är det största motivet för personen bakom självmordet. Då kommer man åt att ingripa mot de orsaker som ansätter en enskild människa och får honom eller henne att fundera över, planera och i värsta fall begå självmord.

”Vi behöver information om vilka tankar människor som överväger självmord har. Att tänka är vanligt och det är inte farligt, men att planera ett självmord är redan farligt. En plan för att förebygga självmord räcker inte ensam om man inte samtidigt konkret kommer överens om vem som ansvarar för de olika åtgärderna. Det gäller att hitta en ansvarig som bedriver det praktiska arbetet”, påminner Jacobsson.

Det behövs dessutom politisk vilja och att de politiska beslutsfattarna vaknar. Paneldiskussionen på seminariet sammanfattas utmärkt av forskaren Anne Silviken från Norge. 

”Att förebygga självmord angår oss alla”, påminner Silviken.

I Enare pågår 30.1–1.2.2019 ett internationellt seminarium som koncentrerar sig på den mentala hälsan hos och förebyggandet av självmord bland människor som hör till ursprungsbefolkningarna i de arktiska områdena. Sakkunniga, forskare och företrädare för ursprungsbefolkningarna som deltar i seminariet utbyter erfarenheter om det självmordsförebyggande arbetet och resultaten. Seminariet är en del av Finlands ordförandeskap i Arktiska rådet 2017–2019.

Ytterligare information:

Meri Larivaara, konsultativ tjänsteman, tfn 02951 63634, fornamn.efternamn(at)stm.fi

Ytterligare information om Arktiska rådets arbete för att förebygga självmord: 

Det här är en svenskspråkig översättning av pressmeddelandet som publicerades den 31.1.2019.

 
Tillbaka till toppen