Utredning: Fastställandet av tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården bör förtydligas
Fastställandet av tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården bör förtydligas i fråga om de värderingar, allmänna principer och processer som ligger till grund för det. Dessutom bör fastställandet av tjänsteutbudet förtydligas med avseende på utarbetandet av rekommendationer och betydelsen av dem. Detta konstateras i professor Minna Kailas och biträdande professor Mirva Lohiniva-Kerkeläs utredning, som publicerades den 28 september 2020.
Syftet med de hälso- och sjukvårdstjänster som finansieras med offentliga medel är att med tillgängliga resurser trygga de bästa hälsofördelarna med tanke på hela befolkningen. För närvarande är det väldigt många aktörer som ger rekommendationer som faktiskt inverkar på tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården. Grunderna för rekommendationerna är inte enhetliga, vilket kan äventyra tjänsternas jämlikhet. Rekommendationerna kan till och med vara motstridiga.
Social- och hälsovårdsministeriet inledde hösten 2019 ett utredningsarbete där målet har varit att identifiera vilka aktörer som påverkar innehållet i hälso- och sjukvården, det vill säga det nationella tjänsteutbudet, vilka principer aktörerna tillämpar vid utarbetandet av rekommendationer samt vilka behov det finns att ändra lagstiftningen och den praktiska verksamheten.
Vidare var målet att identifiera förutsättningar för att tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården ska bestå av hälso- och sjukvårdsmetoder som är kostnadseffektiva och trygga, som på lika villkor tillgodoser befolkningens medicinskt motiverade behov och som med beaktande av de ekonomiska resurserna är möjliga att tillhandahålla. I detta syfte kartlade utredarna den reglering som påverkar tjänsteutbudet och tolkningar av den samt intervjuade centrala aktörer som ger rekommendationer som påverkar tjänsteutbudet.
Det nationella fastställandet av tjänsteutbudet kräver en tydligare författningsgrund
I utredningen konstateras att innehållet i tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården kan påverkas genom författningsstyrning, ekonomisk styrning och rekommendationer. Det är nödvändigt att precisera författningsstyrningen för att förtydliga principerna för urval av metoder som ingår i tjänsteutbudet och möjliggöra kostnadshantering. Betydelsen av olika rekommendationer bör klargöras när det gäller fastställandet av det offentligt finansierade utbudet av hälso- och sjukvårdstjänster. Därtill bör tjänsteutbudsrådet få en starkare roll när det gäller att fastställa nationellt enhetliga principer.
Moraliskt motstridiga beslut bör fattas nationellt
I utredningen konstateras också att de värderingar som ligger till grund för systemet bör fastställas nationellt. Inför situationer som kräver moralisk avvägning bör det finnas nationella principer för hur hela befolkningens och individens bästa ska prioriteras. Medicinska principer räcker inte till för att svara på de svåraste värdefrågorna. Man bör komma överens om principerna för prioritering på nationellt plan, inte lokalt. Det nuvarande splittrade beslutsfattandet leder till variation inom landet och således till ojämlik behandling av olika patientgrupper.
Ytterligare information
Ilona Autti-Rämö, generalsekreterare, [email protected], tfn 0295 163 133
Minna Kaila, professor, [email protected]
Mirva Lohiniva-Kerkelä, biträdande professor, [email protected]