Utredning: Försäljningen av receptfria läkemedel på andra ställen än apotek måste genomföras kontrollerat och planeras väl
Enligt den arbetsgrupp som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet skulle vissa egenvårdsläkemedel kunna säljas också på andra ställen än apotek, förutsatt att det görs på ett kontrollerat sätt och så att läkemedelssäkerheten säkerställs. Det skulle kunna förbättra tillgången till egenvårdsläkemedlen och minska konsumenternas och samhällets läkemedelskostnader.
Försäljningen skulle kunna utvidgas antingen som ett led i totalreformen av apotekslagstiftningen eller genom en separat reform av läkemedelsdistributionen. Den eventuella separata reformen av distributionen borde enligt arbetsgruppen i början begränsas till de läkemedel som med tanke på läkemedelssäkerheten inte förutsätter att försäljningsstället ger läkemedelsrådgivning. Det gäller enligt arbetsgruppen till exempel vissa av de vanligaste vitamin- och mineralpreparaten, läkemedlen mot förstoppning och ögondropparna för torra ögon.
Möjligheten att utvidga försäljningen av de preparat som förutsätter läkemedelsrådgivning ska utredas ytterligare
I rapporten förtecknas också de läkemedel vars försäljning förutsätter läkemedelsrådgivning oberoende var de säljs. De delas upp i två olika grupper i utredningen: preparat med medelstor risk och preparat som nationellt klassificeras som riskläkemedel.
Preparat med medelstor risk är bland annat vissa läkemedel mot diarré, förstoppning, förkylning och allergi. Preparat som omfattas av riskklassificeringen är till exempel de vanliga läkemedlen med de smärtstillande ämnena ibuprofen och paracetamol.
Innan de läkemedel som med tanke på läkemedelssäkerheten förutsätter läkemedelsrådgivning av en farmaceut eller provisor kan säljas borde man säkerställa att kravet om läkemedelsrådgivningen kan uppfyllas i praktiken i de olika försäljningskanalerna. Det skulle också kräva mer omfattande ändringar i lagstiftningen, eftersom det i nuläget exempelvis är omöjligt att ge rådgivning via distansförbindelser på ett centraliserat sätt.
Läkemedelssäkerheten vid användningen av läkemedel skulle kunna främjas genom att erbjuda kunden ett sammandrag med den viktigaste informationen om läkemedlet, dvs. om användningsändamål, kontraindikationer och de situationer där kunden bör kontakta hälso- och sjukvården. De risker som gäller läkemedelsinteraktionen kan minskas genom att se till att det finns tillgång till uppgifterna om kundens medicinering också när läkemedelsrådgivningen ges på andra ställen än apotek.
Prissättningen ska främja priskonkurrensen
Enligt arbetsgruppen borde Fimea vara den myndighet som övervakar de nya försäljningsställena. Fimea övervakar även apoteken. En och samma myndighet skulle på det sättet ha koll på alla de instanser som säljer, förvarar och distribuerar läkemedel, och instanserna skulle övervakas på enhetliga grunder.
Prissättningen av de egenvårdsläkemedel som skulle säljas på andra ställen än apotek skulle antingen kunna frigöras helt eller omfattas av maximipriser för läkemedelstaxan. Enligt arbetsgruppen är det viktigt att välja den modell som bäst främjar priskonkurrensen och minskar kostnaderna för läkemedelsanvändarna. Det viktigaste vid prissättningen är dock att säkerställa att den inte ökar den oändamålsenliga användningen av läkemedel.
”De vanligaste egenvårdsläkemedlen ska i enlighet med regeringsprogrammet frigöras för försäljning på andra ställen än apotek. Det ska ske efter övervägande och med beaktande av läkemedelssäkerheten. Propositionen överlämnas till riksdagen hösten 2025. De politiska besluten om reformens omfattning och innehåll fattas i höst. De frågor som behöver behandlas gäller bland annat distansrådgivningen om läkemedlen och apoteksekonomihelheten”, säger ministern för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen.
Målet i regeringsprogrammet är att efter noggrann övervägning frigöra vissa av de vanligaste egenvårdsläkemedlen för försäljning på andra ställen än apotek på ett sådant sätt att man samtidigt säkerställer läkemedelssäkerheten och patientsäkerheten. Arbetsgruppen för beredningen av detta tillsattes av social- och hälsovårdsministeriet den 24 januari 2024. Arbetsgruppens utredning ska utnyttjas vid beslutsfattandet och den fortsatta beredningen.
Mer information:
Lauri Pelkonen, ledande sakkunnig, tfn 0295 163 218
Niilo Heinonen, specialmedarbetare för ministern för social trygghet, tfn 0295 163 603