Viktigt att fästa uppmärksamhet vid den mikrobiologiska kvaliteten på hästars hö

När skördetiden närmar sig är det viktigt att se till att det inte förekommer brister i den mikrobiologiska kvaliteten på torrhö och hösilage för hästar. Grovfoder av god kvalitet utgör grunden för utfodringen av hästar. Torkat hö och hösilage är de viktigaste grovfodertyperna.

Vid sidan av den näringsmässiga kvaliteten är det viktigt att försäkra sig om att grovfodret till sin mikrobiologiska kvalitet är förstklassig. Grovfoder som skördats, konserverats eller lagrats på fel sätt är en gynnsam grogrund för bakterier, jäst och mögel. Förorenat foder kan orsaka bland annat tarmsjukdomar och luftvägssjukdomar.

Torrhö

Produktion av torkat hö av god kvalitet kräver rätt produktionsmetoder. Innan höet lagras måste det vara tillräckligt torrt, i praktiken innebär det en torrsubstanshalt på minst 86–87 procent. Hö kan torkas så att det sprids ut på åkern, men för att undvika skördeförlust och att höet blandas med jord bör det inte vändas för många gånger. Höet läggs i strängar där det får torkar luftigt med så lite kontakt med marken som möjligt. Under optimala förhållanden (tillräckligt torr luft, inte regn efter att höet strängats, inte för hög temperatur eller kraftig solljus) kan höet torkas helt på åkern.

För att trygga höets kvalitet, hållbarhet och dammfrihet rekommenderas det emellertid att höet endast torkas på åkern en kort tid efter slåttern och sedan torkas klart maskinellt i en hötork. Beroende på typen av hötork kan man torka höet antingen löst eller i balar. I torken kyls höet först ned, vilket är viktigt eftersom balar börjar värmas upp omedelbart efter balningen om inte torrsubstanshalten är tillräckligt hög eller om balningen gjorts i värme i solskenet. Värmen ökar risken att höet far illa.

Torken körs tills torrsubstanshalten är tillräckligt hög. Hö som torkas löst kan balas efter torkningen, vilket underlättar lagring och transport. Torrhö kan pressas i små rundbalar eller i storbalar (runda eller fyrkantiga). När det gäller torrhö (ts 86–87%) är det viktigt att komma ihåg att det inte är avsett för inslagning i plast. Vid inslagning i plast uppstår problem i synnerhet om höet torkats enbart på åkern, eftersom det inte går att säkerställa att höet är jämnt och tillräckligt torrt. Då höet är tillräckligt tort och förvaras i ett tätt lager utan plast förhindras skadlig mikrobiell tillväxt.

Hösilage

Hösilage är en annan typ av grovfoder som ofta används vid utfodring av hästar. Hösilage är fuktigare än torrhö, den optimala torrsubstanshalten varierar i genomsnitt mellan 55 och 70 procent. Också hösilage förtorkas på åkern, men i allmänhet endast en eller ett par dagar. Därefter balas hösilaget i hårda, lufttäta balar som slås in i plast. Vid balningen kan ett konserveringsmedel som godkänts som fodertillsats tillsättas. Syftet med konserveringsmedlet är att förhindra uppkomsten av jäst och mögel och att fördröja att jäsningsprocessen början när balarna öppnas.

Om torrsubstanshalten i hösilage överstiger 70 procent är det osäkert att fodret håller sin kvalitet i inplastad bal. Detta beror på att bakterier, jäst och mögel börjar föröka sig och balen börjar värmas upp, särskilt om det är mer än 15 minuter mellan balning och inslagning i plast och/eller om skörden är varm. Risken för förorening ökar ytterligare om höet bärgas sent. Man kan öka hösilagebalarnas hållbarhet genom att slå in dem i flera plastlager, vilket skyddar dem mot skador som uppstår då plasten går sönder eller balarna flyttas flera gånger, varvid deras täthet kan försämras. Plasten minskar däremot inte risker som orsakas av det blivit kvar luft i balen för att den inte pressats tillräckligt eller för att höet är för grovt.

Observera att hösilage och ensilage för kor är olika typer av foder.

Ytterligare information:

Ledande forskare Markku Saastamoinen, [email protected], p. 029 532 6509

Detta pressmeddelande har utarbetats i samarbete med Markku Saastamoinen (Naturresursinstitutet) och Livsmedelsverket.