Hoppa till innehåll

Lindströms utredning: Det är möjligt att förlänga arbetskarriärerna genom att utnyttja flexibla arbetstidsarrangemang, karriärplanering, inlärning i arbetslivet och myndighetsregister

arbets- och näringsministerietsocial- och hälsovårdsministeriet
Utgivningsdatum 31.10.2024 8.29 | Publicerad på svenska 1.11.2024 kl. 14.54
Pressmeddelande

Utredaren, tidigare arbetsminister Jari Lindström har på uppdrag av arbetsminister Arto Satonen och minister för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen utrett hur man med arbetskraftspolitiska medel kan förlänga arbetskarriärerna och främja sysselsättningen av personer över 55 år.

Utredningen stöder regeringsprogrammets mål att höja sysselsättningsgraden och bekämpa åldersdiskriminering.

”Den nuvarande befolkningsutvecklingen gör att Finland inte har råd att förlora den kompetens och arbetsinsats som personer över 55 år kan bidra med. I åldersgruppen 55–64 år finns det 46 000 arbetslösa arbetssökande och 162 000 personer utanför arbetskraften. Alltför många personer över 50 år har upplevt åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Därför ville vi att vår utredare kommer med konkreta förslag för att lösa situationen”, sade arbetsminister Arto Satonen när han tog emot utredningsprojektets halvtidsrapport den 31 oktober 2024.

”Vi behöver en omfattande attitydförändring i det finska samhället när det gäller att se värdet av och möjligheterna för personer över 55 år på arbetsmarknaden och att anställa dem och hjälpa dem att orka i sitt arbete. Åldern får inte utgöra ett hinder för sysselsättning. Verktyg för att sysselsätta personer över 55 år finns redan, nu krävs det mod och förmåga att ta i bruk dem”, konstaterade utredaren Jari Lindström.

I halvtidsrapporten presenteras fyra åtgärdshelheter för att öka sysselsättningen bland äldre personer. De rekommenderade åtgärderna stöder varandra, och särskilt om de genomförs samtidigt kan de ha en mycket positiv inverkan på arbetsmarknadens funktion.

1. Flexibla arbetstidsarrangemang bör möjliggöras för äldre personer

Bristande flexibilitet i fråga om arbetstider eller arbetsskiftsplanering försämrar möjligheterna för arbetstagare över 55 år att samordna arbetet och orken. På arbetsplatserna bör man tillsammans diskutera och komma överens om flexibla arrangemang i arbetet eller sätten att arbeta när arbetstagarna närmar sig pensionsåldern.

Deltidsarbete kan vara en ändamålsenlig lösning också med hänsyn till åldern. Därför bör utkomstskyddet för arbetslösa förnyas så att det har en större sysselsättande effekt. Det är möjligt till exempel genom en modell där arbetssökande uppmuntras att ta emot deltidsarbete som fungerar som inkörsport till arbetslivet.

2. Information och register bör utnyttjas bättre i myndighetstjänsterna

En alltför strikt tolkning av dataskyddslagstiftningen kan strida mot individernas och hela ekonomins intressen, om tjänsterna inte reagerar i rätt tid. Därför bör dataskyddslagstiftningen tolkas mindre strikt. Detta gäller allmänt olika offentliga aktörers registeruppgifter, men i synnerhet inkomstregistret.

För att sysselsättningspotentialen ska kunna realiseras full ut bör det riktas mer resurser till utnyttjandet och utvecklingen av information som samlas in hos myndigheterna. Dataskyddsregleringen bör gås igenom och tolkningarna uppdateras så att man i det fortsatta utvecklingsarbetet lättare kan utnyttja AI-baserad teknik.

3. Färdigheterna och kompetensen bör uppdateras med inriktning på arbetslivet

Livslångt lärande bör i fortsättningen stödjas med starkare inriktning på arbetslivet. Detta kan göras med hjälp av ett kompetenskonto eller en kompetenssedel som stöder arbetstagarens utbildning på eget initiativ.

För att främja äldre arbetstagares möjligheter att fortsätta arbeta föreslås det att man på arbetsplatserna inför en modell med mästare och gesäll eller en mer omfattande mentormodell. Modellen innebär att en äldre arbetstagare i slutskedet av sin arbetskarriär går in som mentor för sina yngre kollegor och guidar dem i arbetslivet. Denna modell, som redan tillämpas på enskilda arbetsplatser, bör tas i bruk i större utsträckning i arbetslivet.

Man bör också ta i bruk en modell för individuell karriärplanering som stöder planeringen av den återstående arbetskarriären och kompletteringen av kompetensen. Den digitala serviceplattform för kontinuerligt lärande (Osaamispolku.fi) som är under utveckling samt Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning har en central roll i denna modell. Som ett spetsprojekt för Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning föreslås att utveckla den ovan beskrivna modellen för karriärplanering tillsammans med de styrande ministerierna och andra berörda aktörer. 

För personer i arbetslivet bör utvecklingssamtalen fungera som möten mellan arbetstagaren och chefen där båda parterna kan ta upp viktiga utvecklings-, kompetens- och utbildningsbehov i en förtrolig miljö. Modellen med utvecklingssamtal bör utvecklas mer i denna riktning till exempel med hjälp av sektorspecifika försök.

4. Man bör lita på myndigheternas arbete vid förvaltningen av sysselsättningen

Under expertdiskussionerna i samband med utredningsprojektet nämndes upprepade gånger bestämmelserna om arbetskraftsservice och dataskydd och i synnerhet överregleringen och den alltför strikta tolkningen av bestämmelserna. För att sysselsättningen av äldre personer ska kunna främjas mer specifikt från fall till fall, bör bestämmelserna om arbetskraftsservice luckras upp och tolkas mindre strikt. Både arbetssökande och arbetsgivare är kunder inom arbetskraftsservice.

En särskild fråga i regleringen gäller företagande som ett sätt att sysselsätta sig själv. Det är ofta svårt att övergå från företagare till arbetslös arbetssökande eller vice versa. I Finland infördes redan för flera år sedan ett inkomstregister som väntades underlätta problem av detta slag. Inkomstregistrets potential bör utnyttjas bättre än för närvarande.

Styrningen av utredningsprojektet och nästa steg i arbetet

Utredningsprojektet har fått stöd av en styrgrupp bestående av experter vid arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. Ordförande för styrgruppen är understatssekreterare Elina Pylkkänen från arbets- och näringsministeriet.

Lindströms utredningsprojekt fortsätter till våren 2025. Då presenterar utredaren projektets andra del, det vill säga ett förslag till ett försök som lämpar sig för Finland och som ska sporra arbetstagare som uppnått eller närmar sig den lägsta pensionsåldern att fortsätta i arbetslivet. Utredningsprojektets slutrapport publiceras i slutet av februari.


Mer information:

Jari Lindström, utredare, tfn 040 190 2533
Veera Svahn, arbetsministerns specialmedarbetare, tfn 0295 047 321
Elina Pylkkänen, understatssekreterare, ordförande för utredningsprojektets styrgrupp, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 047 474